14 oktober 2011
ECB

ECBs stöd olagligt men rätt?

Häromdagen lyssnade jag på Markus C. Kerber här i Bryssel. Han är professor i EU-lagstiftning och det var han som låg bakom det tyska motståndet mot stödet till krisande euroländer då han drev frågan i tysk domstol. Efter att ha förlorat på hemmaplan så gick han vidare och för några veckor sedan anmälde han den Europeiska Centralbankens (ECB) avgående ordförande, Jean-Claude Trichet, till EU-domstolen (heter så sedan Lissabonfördraget) i Luxemburg.

Enligt Kerber är det ett solklart rättsfall. ECB har gett stöd i form av lån till krisande euroländer som Grekland och har stödköpt statspapper för flera miljarder euro. Det är helt klart en förvridning av konkurrensen mellan banker och mellan länder och därmed ett brott mot EUs konkurrensregler menar Kerber.

- Det hindrar konkurrensen när vissa banker får bättre villkor än andra. Det är ett tydligt brott mot en av EUs mest fundamentala principer, sa han på presskonferensen.

Kerber ifrågasatte också brevet som Trichet har skickat till Silvio Berlosconi för några veckor sedan där han ger den italienska premiärministern några tips och råd i hur han kan hantera eurokrisen. Därmed har Trichet och ECB gått utanför sin roll och sin befogenhet som oberoende centralbank med ansvar för penningpolitiken och börjat blanda sig i enskilda länders finanspolitik.

ECB vägrar som vanligt att kommentera och vad Trichet kan säga till sitt försvar är därför ganska oklart. I sitt sista möte med det ekonomiska och monetära utskottet i Europaparlamentet fick han dock frågan om brevet till Berlosconi. Själv tyckte han inte alls att det var en stor sak.

- Vi för hela tiden diskussioner med medlemsländerna och skickar ofta brev, sa han i utskottet.

Oavsett om ECB har överträtt sin roll juridiskt så är det tveksamt om domstolen i Luxemburg skulle göra en annan bedömning än den i Tyskland. Kerber säger att fallet är klart som korvspad och att han måste vinna, men frågan kvarstår, vad fanns det för alternativ för ECB? Utanför den hårdföra krets som tycker att Grekland och de andra krisländerna ska överge eurosamarbetet och därefter lämnas åt sitt öde och klara sig bäst de kan, så tycker de flesta bedömare att ECBs stöd är och har varit nödvändigt. Och det är inte så att Trichet har agerat helt emot vad styrande politiker beslutat i Rådet. Har det varit fullt lagligt enligt EUs konkurrenslagar? Kanske inte. Men det har lugnat marknaden i en väldigt pressad och extraordinär situation. Det kommer Trichet undan med.

26 juni 2015
EU

Sista chansen för Grekland?

Trots intensiva möten i en sällan skådad takt har den grekiska regeringen och långivarna inte lyckats komma överens om reformer och nödlån. Eurogruppen ska träffas imorgon lördag. Ingen uppgörelse där och Grekland får troligtvis ställa in betalningarna. Samtidigt visar det senaste toppmötet i Bryssel att andra spänningar, förutom Greklandsfrågan, byggs upp inom EU.

Den senaste veckan har krismötena om Grekland avlöst varandra. Sedan i torsdags förra veckan har euroländernas finansministrar träffats fyra gånger. EU:s stats – och regeringschefer har samlats två gånger och diskuterat Greklandskrisen på allra högsta politiska nivå, senaste igår natt. Premiärminister Alexis Tsipras har också haft enskilda möten med högsta ledningen för långivarna – EU-Kommissionen, ECB och IMF. Ändå har man inte lyckats komma överens.

Enligt eurogruppens ordförande, Jeroen Dijsselbloem, är det alltjämt stora skillnader i båda sidornas bud. Och fortfarande är det pensioner och skatter som man är oense om. Långivarna vill bland annat att grekerna sänker förmånerna i landets kostsamma pensionssystem något som premiärminister Alexis Tsipras konsekvent vägrat.

Diskussionerna har försvårats av att grekiska bud kommit in sent precis innan möten ska börja vilket gjort det svårt för ministrarna att hålla ordentliga diskusisoner. Inför eurogruppen i måndags skickade Grekland in ett förslag med reformer sent på söndagen. Sen kom ett nytt, reviderat reformförslag måndag förmiddag. När finansministrarna träffades måndag eftermiddag var det flera som inte hade sett det nya förslaget som skulle diskuteras.

Nya samtal lördag

Eurogruppen ska sammanträda ännu en gång imorgon, lördag. Det kommer vara sista chansen att nå en uppgörelse innan det grekiska nödprogrammet löper ut 30 juni. Kommer man inte överens där och då får inte Grekland den sista frysta utbetalningen av nödlån på 7,2 miljarder euro vilket i sin tur gör att regeringen får ställa in betalningarna till IMF på 1,5 miljarder.

Och även om man skulle komma överens kommer Grekland sannolikt inte få pengar i tid för att betala av på IMF-lånen. Beslutet och reformerna måste godkännas i flera nationella parlament, bland andra det grekiska och tyska vilket tar flera dagar. Det har dock spekulerat i alternativa lösningar för att kortsiktigt undvika grekisk betalningsinställelse i det fall man tillslut lyckas enas imorgon. Pengar skulle kunna tas från EU:s nödfond EFSF för att betala av IMF eller så skulle man kunna använda vinster ur ECB:s program för obligationsköp.

Ingen långsiktigt lösning

Samtidigt finns det farhågor kring att en uppgörelse endast kommer vara kortsiktig. Ekonomer har pekat på att de grekiska reformförslagen i mångt och mycket handlar om skattehöjningar vilket kan slå mot företagande samtidigt som man sitter kvar med en stor och dyr offentligt sektor. Det kan slå mot tillväxten och göra att de kalkyler som man grundar nödlån och utbetalning på inte kommer att hålla. Därmed riskerar man att få sitta i nya krismöten om några månader.

Spänningarna växer inom EU

När EU:s stats- och regeringschefer träffades igår diskuterades förutom Greklandskrisen även migration och britternas krav på EU-reformer. Det är andra känsliga områden som visar på att spänningarna inom EU-apparaten växer.

EU-Kommissionen hade inför mötet föreslagit att alla EU-länder skulle ta emot ett visst antal kvotflyktingar baserat på ländernas ekonomiska styrka. Detta för att avlasta länderna i Sydeuropa som tampas med att ta emot alla flyktingar som korsar Medelhavet i hundratusental.

Visserligen enades man om att fördela 40 000 flyktingar kollektivt men man kunde inte fatta beslut om hur många enskilda länder faktiskt skulle ta hand om. Dessutom vägrade Ungern vara med. Det visar på splittring inom EU och att man inte lever upp till talen om EU-solidaritet som man så ofta pratar om.

För Storbritannien var mötet ett tillfälle att ta upp de reformer som premiärminister David Cameron vill att EU genomför för att blidka de EU-skeptiska britterna. Cameron har lovat medborgarna en folkomröstning om EU-medlemskap senast 2017. Innan dess vill han omförhandla Storbritanniens villkor inom unionen, bland minska sociala förmåner för andra EU-medborgare.

Camerons ambitioner går i mångt och mycket stick i stäv med den ekonomiska framtidsvision som nyligen presenterades av ”EU:s fem presidenter”, det vill säga Kommissionens ordförande, Jean-Claude Juncker, Rådets ordförande Donald Tusk, ECB-chefen Mario Draghi, eurogruppsledaren Jeroen Dijsselbloem och parlamentets talman, Martin Schulz. Visionen handlar om hur man ska stärka eurosamarbetet med ökad integration och mer makt till Bryssel i syfte att undvika nya Greklandskriser i framtiden.

Donald Tusk sa på toppmötet att man kommer lyssna på britterna men inte kompromissa om europeiska värden. Det kommer bli en mycket svår balansgång.

18 juni 2015
EU

Långivarna är från Mars – Varoufakis från Venus

Ännu ett akut eurogruppsmöte där krisen i Grekland varit den viktigaste punkten har slutat utan några större framsteg. Men det som oroar mest är inte att parterna är oense om reformer och nödlån. Det som verkligen oroar är den totalt skilda verklighetsuppfattning som råder mellan långivarna och den kontroversiella grekiske finansministern.

Enligt relationsrådgivaren John Grays bok ”Män är från Mars, kvinnor från Venus” beror de flesta relationsproblem på fysiologiska skillnader mellan män och kvinnor. Kanske finns det en avgörande skillnad i politisk fysiologi mellan den grekiska regeringen och landets internationella långivare: EU-Kommissionen, ECB och IMF. Det skulle kunna förklara ett och annat. Det skulle kunna förklara vad som precis inträffat ikväll.

Såväl eurogruppens ledare, Jeroen Dijsselbloem, som EU-Kommissionen och IMF, sa efter kvällen eurogruppsmöte att de hade gett grekerna ett balanserat bud när det gäller krav på reformer som grekerna måste driva igenom i utbyte mot utbetalning av fryst nödlån. Budet gavs för flera veckor sedan. Sedan dess har de väntat på ett seriöst motbud. Det har inte kommit.

”Det kom inte heller idag”, sa ekonomikommissionären Pierre Moscovici på presskonferensen i Luxemburg.

Den franske kommissionären uppmanade grekerna att komma till förhandlingsbordet med seriösa reformer. IMF-chefen Christine Lagarde gick längre i sin kritik.

”Nyckeln är att återupprätta en dialog med vuxna människor”, sa Christine Lagarde.

Greklands finansminister Yanis Varoufakis sa dock att han visst hade presenterat ett seriöst förslag på mötet. Inte nog med det. Det var ett förslag som skulle lösa den ekonomiska krisen i ett enda effektivt slag.

”Hade mitt förslag godkänts skulle vår ekonomi lyfta och krisen skulle vara över”, sa Varoufakis.

Skillnaderna mellan den grekiska regeringens ståndpunkt och långivarna som hittills hållit landet ekonomiskt flytande är alltså stora. Inte bara när det gäller krav på reformer utan också när det gäller beskrivningen av den verklighet som parterna själva uppfattar. Den senare skillnaden är kanske den mest allvarliga.

Ska parterna lyckas komma överens behöver deras separata verkligheter mötas någonstans. Kanske kan de närma sig varandra i Bryssel på måndag kväll. Då har Rådets ordförande kallat till extra toppmöte mellan Greklands premiärminister Alexis Tsipras och de andra stats- och regeringscheferna i euroområdet.

Fler inlägg om: , , ,
5 juni 2015
betalning

Grekland skjuter upp betalning

Krisdrabbade Grekland skjuter upp amortering av nödlån till slutet av månaden. Det kan ses som ett steg mot att ställa in betalningarna, konkurs och EMU-utträde. Men i nuläget innebär det mer tid för att nå en uppgörelse vilket kan vara på gång efter intensiva förhandlingar de senaste dagarna.

Idag (fredag) skulle Grekland betala tillbaka 300 miljoner euro till IMF. Landet valde dock att skjuta upp betalningen och baka ihop den med andra kommande amorteringar i slutet av månaden då också landets nödlånsprogram löper ut. Något liknande har bara skett en gång tidigare med IMF-lån, när Zambia på 80-talet bad om liknande uppskov.

Skeptiker beskriver det som ett steg mot betalningsinställelse vilket i förlängningen kan leda till statsbankrutt och att det krisdrabbade landet till slut lämnar eurosamarbetet. Men att Grekland skjuter upp betalningen är inte detsamma som att landet ställer in den och allt har skett enligt IMF:s regelbok. Det behöver inte heller betyda att Grekland är helt barskrapat då det kan vara en del i det politiska spelet och ett sätt för de grekiska förhandlarna att sätta press på långivarna.

Köper tid

Genom att skjuta på amorteringen får den grekiska ledningen och långivarna lite mer tid för att komma överens. Samtidigt får premiärminister Alexis Tsipras mer utrymme att blidka kritikerna i det egna partiet som tycker att han ger efter för mycket. Han ska prata i landets parlament idag.

Det har skett intensiva förhandlingar tidigare i veckan på allra högsta politiska nivå. I måndags presterade Tsipras vad han kallade ett realistiskt förlag på reformer. På kvällen träffades i sin tur Tysklands Angela Merkel, Frankrikes François Hollande, IMF-chefen Christine Lagarde, ECB-chefen Mario Draghi och EU-Kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker för att snacka ihop sig och sätta samman ett motbud till grekerna.

På onsdagen träffades sen Juncker och Tsipras liksom eurogruppens hårdnackade ledare, Jeroen Dijsselbloem, i Bryssel.

De båda sidornas förslag skiljer sig dock fortfarande och trots alla samtal lyckades man inte komma överens vilket fick Grekland att begära uppskjutningen av IMF-amorteringen.

Det är ett misslyckande från EU:s sida där man hade hoppats på en uppgörelse innan G7-mötet som börjar i helgen. Där lär EU än en gång få kritik för att man inte lyckats komma överens med Grekland vilket kan få åverkan inte bara EU:s ekonomi utan hela världsekonomin.

Tal om hopp

Tsipras står alltjämt fast vid sin ovilja att skära i grekernas pensioner. Samtidigt har parterna olika åsikter vad gäller momsreformer och i viss mån mål för budgetöverskott. Det sistnämnda ses dock som ett mindre hinder att överbrygga.

Tongångarna efter veckans möten tyder dock på att parterna har närmat sig varandra och en uppgörelse kan komma inom kort. Den kontroversiella grekiska finansministern, Yanis Varoufakis, hoppas också på försoning. Igår refererade han till talet om hopp som USA:s utrikesminister, James Byrnes, gav i Stuttgart efter andra världskrigets slut. Grekland behöver något liknande menar Varoufakis som uppmanade Angela Merkel att komma till hans hemland med ett hoppfullt budskap i bagaget.

Än så länge har inte Angela Merkel besvarat inbjudan.

 

Fler inlägg om: , , ,
1 juni 2015
bnp

Svenskar lyckligast i Europa

Svenskarna är, tillsammans med sina nordiska grannar, de som mår allra bäst i Europa. Det visar en färsk EU-rapport som mäter livskvalitet. Rapporten visar också att pengar inte nödvändigtvis gör folk mer lyckliga.

EU:s statistikorgan Eurostat har för första gången samlat ihop och analyserat inte bara hård ekonomisk data utan också information om mer mjuka värden för att mäta européernas övergripande livskvalitet.

I rapporten Quality of life in Europe som baseras på data från 2013 har man tittat på sociala relationer och fritid, materiell levnadsstandard, hälsa, utbildning, sysselsättning, miljön människor bor i, grundläggande rättigheter samt ekonomisk och fysisk säkerhet. Människor från respektive land har fått sätta betyg på dessa områden i sina egna liv på en skala mellan 0-10.

Pengar inte allt

Tanken är att rapporten ska komplettera BNP och BNP per capita för att mäta välstånd i Europa. I stora drag kan man säga att dessa mått följs åt. Befolkningen i de länder med hög BNP per capita mår överlag bättre än de med mindre ekonomiska resurser. Men det finns undantag som tyder på att pengar inte är avgörande för hur man tycker att man mår.

Luxemburg är det EU-land med överlägset högst BNP per capita, nästan 70 000 euro för 2013 enligt Eurostat. Det är ungefär dubbelt så mycket som de nordiska länderna. Ändå är det i Sverige, Danmark och Finland som folk är mest lyckliga. På skalan  0-10 ger svenskarna och våra nordiska grannar det egna livet 8,0 i betyg. Luxemburg, med sina 7,5 i snittbetyg, kommer först på sjunde plats inom EU.

Jämför man med icke EU-länder ser vi också att svenskarna är något mer lyckliga än norrmännen som trots sina oljerikedomar ger sina egna liv 7,9 i snittbetyg.

Liknande skillnader hittar man i botten på listan över europeisk livskvalité. Bulgarien har visserligen både lägst betyg för livskvalitet (4,8) och lägst BNP per capita. Rumänerna, som har marginellt högre BNP per invånare än bulgarerna, tycker sig dock ha ganska bra liv med 7,2 i snittbetyg, ungefär i nivå med britterna.

Yngre och äldre mår bäst

Den genomsnittliga EU-medborgaren ger sitt egna liv 7,1 i snittbetyg. De flesta mår ganska bra, runt 80 procent ger betyget 6 eller högre. Generellt kan man säga att de som är yngre och äldre mår allra bäst. I Sverige ger åldersgruppen 65-74 år ett betyg på 8,3. Däremot är det ingen större skillnad mellan könen. Män och kvinnor mår ungefär lika bra överlag.

Samtidigt är det så klart svårt att mäta och sätta exakta siffror på glädje och livskvalitet. Vad man säger i undersökningar och vad man känner kan skilja sig från verkligheten. Svenskarna är till exempel bland de som anser sig ha bäst hälsa när de själva får avgöra. De allra flesta i Sverige tycker de har bra eller väldigt bra hälsa och bara fyra procent säger sig ha dålig hälsa. Ändå är det inte svenskarna som lever längst utan de mest seglivade hittar vi i södra Europa i länder som Spanien, Italien, Frankrike och Cypern.

 

Fler inlägg om: , , ,
22 maj 2015
EU

Grekland: ”överenskommelse nära”

Grekiska regeringsföreträdare uppger att man nu närmar sig en överenskommelse med sina långivare. Samtidigt verkar de allra hårdaste knutarna förbli slutna vilket öppnar för en högst kortsiktig lösning där svåra problem kvarstår.

Den grekiske premiärministern Alexis Tsipras har haft möten med Tysklands Angela Merkel och Frankrikes François Hollande vid sidan av det EU-toppmöte som just nu pågår i Riga.

Från grekiskt håll är man optimistisk och en talesperson för landets vänsterledda regering säger att de grekiska förhandlarna och de internationella långivarna har närmat sig varandra och att en överenskommelse är mycket nära.

Det krisdrabbade landet står på randen till konkurs och är i akut behov av det frysta nödlån på 7,2 miljarder euro som man väntat på sedan februari.

- Vi vill hitta lösningar med Tsipras som tillåter förtroende och utbetalning av de nödlån man enats om, säger François Hollande på mötet i Riga.

Samtidigt uppmanar den tysk-franska duon sin grekiske motpart att snabba på med reformer och uppfylla de villkor man kräver inom landets nödprogram. Det är dock villkor som Aten kan få svårt att acceptera.

Inga reformer av pensioner eller arbetsmarknad

Den grekiska regeringen är alltjämt ovillig att driva igenom reformer på arbetsmarknaden och inom pensionssystemet. Det har varit de svåraste knutarna att lösa och de ser alltjämt ut att vara hårt snörda.

EU-Kommissionen har under veckan försökt skicka positiva signaler till Aten. Eurokommissionären Valdis Dombrovskis sa att Kommissionen visserligen skrivit ner tillväxten rejält för det landet men att ekonomin kan växa snabbt igen om man får bort den finansiella osäkerhet som nu råder.

En möjlig lösning skulle kunna vara att det nuvarande nödprogrammet förlängas till hösten. Det skulle lösa det akuta pengabehovet och Grekland skulle till exempel kunna göra den avbetalning på lån till IMF på 1,5 miljarder som stundar inom kort.

Det skulle vara andra gången som det nuvarande nödprogrammet förlängs. Grekland har de senaste fem åren fått två nödprogram. Det andra programmet skulle avslutats i år men förlängdes i februari fram till juli.

Problem kvarstår

Med en andra förlängning av det andra nödprogrammet skulle man undvika att Grekland tvingas ställa i betalningarna och därmed kanske oavsiktligt tvingas lämna eurosamarbetet. Men det skulle vara en högst kortsiktig lösning och man skulle fortfarande behöva komma överens om reformer för att avsluta det nuvarande programmet.

Och även om man lyckas med det kommer Grekland behöva ett tredje paket och sannolikt även nedskrivning av det stora skuldberget. Det är det som kommer bli de riktigt svåra förhandlingarna och den avgörande diskussionen om det krisdrabbade landets framtid inom euroområdet.

Fler inlägg om: , , , ,