14 oktober 2011
ECB

ECBs stöd olagligt men rätt?

Häromdagen lyssnade jag på Markus C. Kerber här i Bryssel. Han är professor i EU-lagstiftning och det var han som låg bakom det tyska motståndet mot stödet till krisande euroländer då han drev frågan i tysk domstol. Efter att ha förlorat på hemmaplan så gick han vidare och för några veckor sedan anmälde han den Europeiska Centralbankens (ECB) avgående ordförande, Jean-Claude Trichet, till EU-domstolen (heter så sedan Lissabonfördraget) i Luxemburg.

Enligt Kerber är det ett solklart rättsfall. ECB har gett stöd i form av lån till krisande euroländer som Grekland och har stödköpt statspapper för flera miljarder euro. Det är helt klart en förvridning av konkurrensen mellan banker och mellan länder och därmed ett brott mot EUs konkurrensregler menar Kerber.

- Det hindrar konkurrensen när vissa banker får bättre villkor än andra. Det är ett tydligt brott mot en av EUs mest fundamentala principer, sa han på presskonferensen.

Kerber ifrågasatte också brevet som Trichet har skickat till Silvio Berlosconi för några veckor sedan där han ger den italienska premiärministern några tips och råd i hur han kan hantera eurokrisen. Därmed har Trichet och ECB gått utanför sin roll och sin befogenhet som oberoende centralbank med ansvar för penningpolitiken och börjat blanda sig i enskilda länders finanspolitik.

ECB vägrar som vanligt att kommentera och vad Trichet kan säga till sitt försvar är därför ganska oklart. I sitt sista möte med det ekonomiska och monetära utskottet i Europaparlamentet fick han dock frågan om brevet till Berlosconi. Själv tyckte han inte alls att det var en stor sak.

- Vi för hela tiden diskussioner med medlemsländerna och skickar ofta brev, sa han i utskottet.

Oavsett om ECB har överträtt sin roll juridiskt så är det tveksamt om domstolen i Luxemburg skulle göra en annan bedömning än den i Tyskland. Kerber säger att fallet är klart som korvspad och att han måste vinna, men frågan kvarstår, vad fanns det för alternativ för ECB? Utanför den hårdföra krets som tycker att Grekland och de andra krisländerna ska överge eurosamarbetet och därefter lämnas åt sitt öde och klara sig bäst de kan, så tycker de flesta bedömare att ECBs stöd är och har varit nödvändigt. Och det är inte så att Trichet har agerat helt emot vad styrande politiker beslutat i Rådet. Har det varit fullt lagligt enligt EUs konkurrenslagar? Kanske inte. Men det har lugnat marknaden i en väldigt pressad och extraordinär situation. Det kommer Trichet undan med.

ad
13 oktober 2014
EU

Tyskland lättar på plånboken

När Tyskland tvingas välja mellan två onda ting – att låta finansiellt slarviga Frankrike hålla sig med för stort underskott eller öppna upp den egna plånboken för investeringar – då väljer regeringen i Berlin det senare.

EU:s krisdrabbade ekonomier har länge tittat med avundsjuka ögon på de tyska finanserna. Överskott i bytesbalansen som motsvarar 7-8 procent av BNP, låg privat skuldsättning på ungefär 100 procent av BNP och hanterbar statsskuld på cirka 80 procent. Det är sådana siffror som gjort att andra euroländer, med betydligt sämre förutsättningar, propagerat för att regeringen i Berlin borde investera mera och på så sätt bidra mer till euroområdets haltande återhämtning.

Den senaste tiden har också liknande röster höjts från annat håll. Både ECB och IMF har indikerat att de vill se ökade investeringar med tydlig hänvisning till Berlin. Samtidigt har Frankrike med stöd av Italien kampanjat för att man ska ha en mer flexibel tolkning av EU:s underskottsregler med syfte att frigöra finansiellt utrymme för offentliga investeringar. Frankrike har dessutom presenterat en budget för nästa år med ett underskott på 4,3 procent vilket är klart över den godkända EU-gränsen på tre procent.

Tyskland säger NEIN

Tyskland har tjurskalligt avböjt alla vädjanden. Både när det gäller att sätta på sig spenderarbyxorna och att låta andra länder som Frankrike spräcka sina budgetar till förmån för större offentliga investeringar. Men nu har pressen ökat så till den grad att inte ens Förbundskansler Angela Merkel kan hålla emot.

- Trycket mot den tyska regeringen från i stort sett alla internationella institutioner har ökat. Och för Tyskland är det väldigt svårt att inte agera alls. Merkel måste ge bort något, säger Carsten Brzeski som är chefekonom på ING Tyskland i Frankfurt.

Ställd inför valet av två onda ting är Carsten Brzeski säker på att Tyskland väljer att lätta på plånboken och öka satsningarna på hemmaplan. Att ge efter för Frankrike skulle vara en fundamental förändring i den tyska hållningen och det skulle innebära en stor politisk förlust.

-Jag tror inte de är villiga att acceptera något alls när det gäller Frankrike. Ger man Frankrike ytterligare en respit så kommer det ses som en förlust för Merkel, säger Brzeski.

Splittra Frankrike och Italien

Däremot tror Carsten Brzeski att regeringen i Berlin kan acceptera att Italien får lite mer tid på sig för att komma ner till acceptabla underskottsnivåer. På så sätt skulle Tyskland nämligen kunna skapa en spricka mellan de slarviga bundsförvanterna i Paris och Rom vilket är del av den tyska strategin resonerar Brzeski. Och lyckas Merkel skapa en sådan spricka lättar också trycket på Tyskland.

 

3 oktober 2014
Cañete

EU-kommissionärer fast i politiskt rävspel

Frankrikes Pierre Moscovici och den kritiserade spanjoren Miguel Arias Cañete hålls som gisslan i ett politiskt spel mellan de största partigrupperna i EU-parlamentet. Det visar att parlamentets förhör av de framtida kommissionärerna är mer av ett skådespel där verklig kompetens spelar mindre roll.

Att förhöret med spanjoren Miguel Arias Cañete skulle bli laddat var väntat. Att Pierre Moscovici skulle få svara på frågor om Frankrikes budget kunde man också räkna med. Men att de båda skulle användas som slagträ i kampen mellan högern och vänstern i EU-parlamentet var inte lika självklart.

Spanska intressekonflikter och dåliga franska finanser

Valet av Cañete som energi- och klimatkommissionär var känsligt då han har en bakgrund inom oljeindustrin och fram tills alldeles nyligen var en stor aktieägare i flera oljebolag. Moscovici, som föreslås bli näste finanskommissionär, har i sin tur ifrågasatts då han som fransk finansminister misslyckats med att få ner landets underskott till av EU godkända nivåer.

Av dessa anledningar har omröstning av de båda kandidaterna skjutits upp i parlamentets utfrågande utskott till nästa vecka. Men vad det egentligen handlar om är att högern och vänstern vill se ”sin kandidat” godkänd.

Det är just den socialdemokratiska gruppen som pekar på Cañetes intressekonflikter och därför har propagerat på att skjuta på den omröstningen. Samtidigt är det högern i parlamentet som ifrågasätter Moscovici som har fullt stöd från socialisterna. Under helgen kan företrädare för dessa grupper komma att sätta sig ner bakom lyckta dörrar för att komma överens om att de ska godkänna varandras partikamrater.

Ett politiskt skådespel

Politiska experter har på förhand tonat ner betydelsen av parlamentets utfrågningar av de framtida kommissionärerna. Parlamentet kan inte underkänna enskilda kandidater utan bara rösta om hela Kommissionen. Att den skulle röstas ner ses som osannolikt. Vissa har använt Shakespeares pjäs Mycket väsen för ingenting för att beskriva förhören som får mycket uppmärksamhet, åtminstone i Bryssel. Med tanke på rävspelet mellan högern och vänstern i EU-parlamentet där Moscovici och Cañete har tagits som gisslan får man se dessa beskrivningar som riktiga. Det är mer ett politisk skådespel där partifärgen avgör snarare än intervjuer där saker som kompetens och lämplighet spelar roll.

Fler inlägg om: , , , ,
29 september 2014

EU-parlamentet grillade svensk kommissionär

Frihandel med USA och skydd för investerare dominerade EU-parlamentets utfrågning av Cecilia Malmström som föreslås ta över som EU:s handelskommissionär. Hon lovade ökad öppenhet i förhandlingarna med USA men kunde inte ge klara besked om det kritiserade investerarskyddet.

Denna vecka ska EU-parlamentets olika utskott fråga ut de föreslagna kandidaterna till EU-kommissionen innan de kan godkänna dem. Först ut idag var Cecilia Malmström som ska ta över som handelskommissionär och därmed bland annat få till uppgift att ro i hamn världens största frihandelsavtal, TTIP, mellan EU och USA. Det är ett avtal som möts av oro och omfattande kritik, dels på grund av bristande öppenhet i förhandlingarna men också för det potentiella skydd för investerare som kan inkluderas i avtalet. Många av parlamentsledamöternas frågor handlade om just detta.

Malmström lovar ökad insyn

Redan i sitt inledande anförande lovade den svenske kommissionären mer öppenhet i förhandlingarna med USA.

- Vi måste visa att vi inte driver hemliga förhandlingar bakom ryggen på medborgarna, sa Malmström som planerar att redovisa sina personliga möten till att börja med.

Hon sa också att hon ville ge parlamentet mer insyn genom att låta samtliga ledamöter få ta del av handlingar och inte bara några få utvalda som idag. Samtidigt lovade hon dyrt och heligt, likt sin företrädare, att inga europeiska standarder vad gäller till exempel miljö eller arbetares rättigheter kommer sänkas i och med avtalet.

Oklart om kritiserat investerarskydd

När det gällde det omtvistade investerarskyddet kunde Malmström dock inte ge några raka besked. Det handlar om ett skydd där bolag som investerat i ett land kan stämma stater för uteblivna intäkter om affärsförhållandena skulle ändras på grund av nya lagar och regler.

Cecilia Malmström menar att det vore bra med en mer enhetlig europeisk strategi gentemot USA då det redan idag finns många avtal om investerarskydd som EU-länder har enskilt. Men frågan är just nu låst i förhandlingarna om TTIP och det är oklart vad som kommer hända.

- Det är en känslig fråga. Det står klart att investerarskyddet missbrukas idag och jag utesluter inte att det kan tas bort ur TTIP. Men det är för tidigt att säga, sa Cecilia Malmström.

På Brysselbaserade tankesmedjan Corporate Europe Observatory köper man inte Malmströms svar. Kampanjledaren Pia Eberhardt menar att den svenske kommissionären kommer följa i den gamla kommissionens fotspår och ge utländska investerare särskilda rättigheter som de egna medborgarna och företagen inte har.

- Cecilia Malmström säger att Kommissionen redan har förhandlat dessa rättigheter med Kanada på ett sätt som inte är farligt. Men tittar du närmare så ser du att det inte kommer hindra attacker från internationella investerare, säger Pia Eberhardt.

Hon tar upp Philipp Morris försök att stoppa anti-rökninglagar i Australien och olje- och gasbolags försök att bestrida så kallad fracking i Kanada som varnade exempel.

Cecilia Malmström lovade att träffa organisationer och personer som Pia Eberhardt i större utsträckning och försöka övertyga dem om att frihandel med USA är bra för europeisk tillväxt och sysselsättning.

Frihandel med Ukraina men hur blir det med Storbritannien?

Andra frågor från ledamöterna i parlamentet rörde EU:s avtal med Ukraina som precis har skjutits på framtiden på grund av konflikten med Ryssland. Malmström var noga med att påpeka att avtalet är en fråga mellan EU och Ukraina och inget som Ryssland har med att göra. Hon sa också att i stort sett samtliga invändningar som Ryssland presenterat var obefogade.

Obefogad var också frågan från en brittisk ledamot från det EU-kritiska UKIP. Han undrade vad Malmström tänkte om frihandel mellan EU och Storbritannien i den händelse att önationen lämnar EU. Två gånger om vägrade Cecilia Malmström svara på frågan då den var hypotetisk och hon hoppades att Storbritannien ville vara kvar i unionen. En vägran som gav applåder.

I stora drag gjorde Cecila Malmström bra ifrån sig och parlamentet väntas godkänna henne som ny handelskommissionär inom kort.

 

11 september 2014
Cecilia Malmström

Sverige får tung handelspost i EU

Sveriges Cecilia Malmström föreslås som ny handelskommissionär och kommer därmed ansvara för att ro i hamn det stora frihandelsavtalet mellan EU och USA de kommande åren. Hon är en del av den nya EU-kommission som bjuder på en hel del överraskande förändringar.

Det var fullsatt när ordföranden för den nya EU-kommissionen, Jean-Claude Juncker, skulle presentera sina kollegor från de andra medlemsländerna och vad de skulle ansvara för. I Kommissionens pressrum trängdes journalister och andra intresserade. Folk satt mellan stolsraderna och trycktes upp mot de bakre väggarna när ordföranden från Luxemburg beskrev den EU-kommission som de kommande åren, enligt Juncker själv, ska se till att miljontals arbetslösa européer får meningsfulla jobb, att ekonomin tar fart, att man får en fungerande digital marknad, en trovärdig utrikespolitik och en mer säker energipolitik.

Sverige får en av de tunga posterna

Sverige och Cecilia Malmström tilldelades en av de tyngsta portföljerna. Malmström blir handelskommissionär och ska därmed ansvara för det stora frihandelsavtalet mellan EU och USA som kallas TTIP och som just nu förhandlas. Även om ambitionsnivån har sänks något sätter man i Bryssel stor förhoppning till TTIP som ska bli det största frihandelsavtalet i historien vilket man hoppas ska ge en injektion i den europeiska ekonomin och skapa jobb.

Samtidigt kommer Malmström behöva hantera ett ganska omfattande motstånd mot avtalet. Kritiker befarar att de kommer medföra en försvagning av europeiska arbetslagar och miljöregler. Särskilt känsligt är ett investerarskydd som kan inkluderas i avtalet och där privata företag uppges kunna stämma stater i en skiljedomstol på mångmiljardbelopp för uteblivna vinster.

Överraskande nyheter i Junckers kommission

Cecilia Malmström är en del av den trupp politiker som Jean-Claude Juncker ser som ett vinnande lag för EU.

- Jag ställer 27 spelare på planen, alla har en särskild roll. Det här är mitt vinnarlag, sa Juncker på presskonferensen.

Luxemburgaren gör flera omfattande förändringar jämfört med nuvarande Kommissionen. Sju vice ordföranden får mer framstående och övergripande roller där de ska koordinera arbetet för flera kommissionärer. I praktiken kan de också stoppa andra kommissionärers förslag, något som bara ordföranden kunnat tidigare. Till exempel ska den nederländske kommissionären, Frans Timmermans, agera som Junckers högra hand och ha ett övergripande ansvar för något man kallar ”bättre reglering”. Det är ett svar på EU-kritiska rop som menar att EU är inne och pillar för mycket i för många frågor. Timmermans ska se till att alla EU-lagar verkligen behövs på EU-nivå och inte kan hanteras nationellt.

Det sker också en maktförskjutning mot länder i Östeuropa. Fyra av sju vice-ordföranden kommer från det forna östblocket medan de klassiskt tunga nationerna Frankrike, Tyskland, Storbritannien inte får någon.

Frankrike och Storbritannien får dock viktiga ekonomiska poster. Fransmannen Pierre Moscovici ska ansvara för ekonomi och finans, skatter och tullar medan britten Jonathan Hill ska ta hand om frågor som rör finansiell stabilitet, finansiella tjänster och kapitalmarknader vilket i stor utsträckning påverkar Londons finanscentra.

Tre av sju vice-ordföranden är kvinnor, en relativt hög andel som syftar till att kompensera för att bara nio av 28 kommissionärer, ordföranden inräknad, är kvinnor. När det gäller de politiska familjerna dominerar konservativa EPP som tilldelas 14 poster. De europeiska Socialdemokraterna får åtta, de liberala fem och de mer EU-skeptiska en post.

Parlamentet kan stoppa kommissionärer

De föreslagna kommissionärerna, liksom Juncker själv, måste dock godkännas av EU-parlamentet. Senast det begav sig ville ledamöterna där markera sin makt och underkände då Bulgariens representant. Även denna gång riskerar några föreslagna kommissionärer att sitta löst när parlamentet olika utskott ska fråga ut de utvalda.

Spanjoren Miguel Arias Cañete, som är tänkt att ansvara för en viktig klimat- och energiportfölj, är en av dem. Förutom ett klumpigt och i mångas ögon sexistiskt uttalande under en debatt i våras så kan även potentiella intressekonflikter ställa till problem för Cañete. Han har förflutet som chef för oljebolaget Petrolífera Ducar där han fortfarande är en av de stora ägarna med 2,5 procent av aktierna. Det är något som miljöorganisationer och gröna parlamentsledamöter lär ifrågasätta.

Även att Grekland som fått kritik för sin migrationspolitik fick ansvar för just migration fick många ögonbryn att höjas.

Parlamentet ska fråga ut den föreslagna nya kommissionen om några veckor.

 

 

5 september 2014
EU

Farligt att tillåta högre underskott i EU

Bryssel börjar förlika sig med tanken på att låta EU-länder hålla sig med högre underskott än vad reglerna tillåter i syfte att öka utrymmet för investeringar. Samtidigt sitter flera länder med enorma problem just för att de under lång tid har struntat i EU:s ekonomiska regler.

Ropen på ekonomiska reformer börjar tona bort i Bryssel. Istället stämmer allt fler mer eller mindre högljutt in i kören som kräver mer flexibilitet i EU:s regler vad gäller medlemsländers tillåtna underskott och skulder. Enligt den så kallade stabilitets- och tillväxtpakten, som är tänkt att skapa just ekonomisk stabilitet och tillväxt, får EU-länder inte hålla sig med underskott som är större än tre procent av BNP och statsskulden får uppgå till max 60 procent av BNP.

Flera tunga länder har kampanjat för att få dispens och tillåtas överskrida dessa gränser. Det gäller framförallt underskottet då många ändå inte inom en nära framtid kan nå ner till rimliga statsskuldsnivåer.

Syftet med att tillåta ett högre underskott än tre procent är att skapa utrymme för offentliga investeringar vilket man hoppas ska sätta fart på den sega ekonomin som överskuggas av deflationshot.

Frankrike och Italien vill lätta på kraven

Två tunga förespråkare för ökad flexibilitet är Frankrike och Italien. Den franska regeringen avgick förra veckan efter att vissa företrädare krävt att man ska strunta i EU:s krav och inte förbinda sig att få ner underskottet till tre procent av BNP. I Italien tampas premiärminister Matteo Renzi med landets tredje recession sedan krisen drog igång 2008 och han skulle gärna pumpa in färska euros i ekonomin.

Andra tunga EU-företrädare har också börjat ta ordet flexibilitet i sin mun. Renzis landsman, ECB-chefen Mario Draghi, indikerade förra veckan i ett tal i USA att man borde kanske lätta lite på underskottskraven. Och igår sa eurogruppens ordförande, Jeroen Dijsselbloem att flexibilitet kan appliceras i kombination med ekonomiska reformer och att det var något man ska prata om de kommande månaderna när Kommissionen ska granska medlemsländers nationella budgetar.

Dåliga vanor kan komma tillbaka”

Dijsselbloem la samtidigt in brasklappen att flexibilitet bara kan ske utan att man skadar trovärdigheten. Och frågan är var gränsen går. Hur mycket flexibilitet man kan tillåta utan att rucka på den ömtåliga trovärdighet man byggt upp de senaste åren genom tuffa ekonomiska reformer?

Fabian Zuleeg, chef på politiska tankesmedjan European Policy Centre i Bryssel, varnar för risker i att lätta på budget- och skuldkraven. Särskilt som vissa länder argumenterar för det av politiska skäl snarare än ekonomiska.

- I vissa fall handlar det om att man vill ta tillbaka makten när det gäller skattereglering, säger Fabian Zuleeg.

Att ge EU-länder mer utrymme för flexibilitet är att lätta på de ekonomiska reformernas tyglar och ge ökad frihet. Frihet under ansvar. En frihet som flera EU-länder tidigare missbrukat. Tillåter man ökad flexibilitet måste det därför ske under EU-kontroll menar Fabian Zuleeg.

- Vi vet att om medlemsländerna har någon form av EU-skyddsnät, som de har idag, så är det väldigt enkelt att de glider tillbaka in i dåliga ovanor och ökar skuldsättningen för att höja offentliga löner och så vidare, säger han.

Fler inlägg om: , , , ,