ad
30 maj 2012
Bankia

EU kräver mer av krisländer

EU-länderna, inklusive Sverige, behöver göra mer för att komma tillrätta med krisen. Det slår Kommissionen fast i en färsk rapport med rekommendationer för medlemsländerna i unionen.

- Det krävs en ökad ekonomisk integration, en bankunion, projektobligationer och mer lån från EIB, sa ordförande Barroso precis på en presskonferens, där han också öppnade upp för fördragsändring i EU.

Prognoserna ser dystra ut för många av EUs ekonomier och Kommissionen kräver att man snabbar på reformarbetet och tar nya steg mot en fullständig ekonomisk union. Enligt ordförande Barroso kan det innebära en fördragsändring, vilket få medlemsländer efterfrågar.

- Det finns åtgärder vi kan göra nu, men för att få förtroende behöver medlemsländerna också starta en process för att öka integrationen, sa Barroso alldeles nyss på presskonferensen i Bryssel.

När det gäller problembarnet Grekland så skriver Kommissionen i sin rapport att landet inte lär nå tillväxt nästa år vilket man tidigare beräknat utan först tidigast 2014. Man tror inte heller att Grekland ska kunna låna upp pengar på den vanliga marknaden igen de kommande tre åren. Därmed är landet fortsatt beroende av stöd utifrån men hur det blir med det är osäkert och beror på vem som vinner valet i mitten av juni. Kommissionen är tydlig med att ytterligare stöd från EU uteblir om grekerna inte ökar på reformtakten vad gäller skatter och arbetsmarknad: ”internationellt stöd kan bara bara fortsätta om implementeringen av reformer förbättras”, skriver man i rapporten. Fel valresultat om en månad och Grekland kan stå utan externt stöd. Och utan stöd går Grekland snabbt mot ett euroutträde.

Misslyckad spansk räddningsplan

De senaste dagarna har annars Spanien och dess krisbank Bankia legat i fokus. Även här ser utsikterna mörka ut. Kommissionen spår att den rekordhöga spanska arbetslösheten ökar ännu mer nästa år och landar över 25%. Spanien kommer dock få mer tid på sig att få ner sitt budgetunderskott.

- Vi överväger att ge Spanien mer tid att komma ner till ett underskott på 3 procent av BNP, säger Olli Rehn just nu på en presskonferens.

Kommissionen anser dock att åtgärderna som den spanska regeringen presenterat är inte tillräckliga. Bland annat behöver skatter höjas och spanska banker behöver större kapitalbuffertar vilket riskerar bli en dyr historia för Spanien.

Regeringen kom för några dagar sedan med ett innovativt förslag om hur man skulle rädda krisbanken Bankia. Man hoppades kunna ge Bankia statsobligationer som banken sedan skulle kunna använda som säkerhet för billiga ECB-lån. Problemet med förslaget var dels att det balanserade på gränsen för vad som är tillåtet då ECB inte får ge direkt finansiering till centralbanker. Dessutom förankrade aldrig Spanien idén med ECB, trots att det var den som skulle stå för stödlånen. Den här idén verkar nu ha skrotats och istället ska Spanien låna upp pengar för att pumpa in i Bankia vilket lär svida rejält i den redan nötta spanska plånboken. Spanska räntor har stigit till 6-6,50 %, farligt nära de nivåer som andra krisländer haft innan de tvingats be om stöd från EU. Och bedömare på marknaden spår att Spanien inte kommer klara av detta på egen hand utan kommer behöva någon form av stöd från EU och IMF.

Betydligt bättre ser det ut för Sverige i Kommissionens rapport, även om tillväxten väntas sakta ner och landa på 0,3 procent i år samtidigt som arbetslösheten beräknas öka till 7,7 procent. Kommissionen höjer också ett antal varningsfingrar åt Sverige, bland annat över den höga arbetslöshet inom sårbara grupper i samhället, volatila huspriser och minskade investeringar i forskning och utveckling.

Risk för nedskrivning av prognos

När Kommissionen tog fram den ekonomiska spåkulan tidigare i våras förutsåg man att EUs ekonomi skulle krympa något, -0,3 procent. Den prognosen bygger dock på att man får tillbaka marknadens förtroende, att man lyckas hantera krisen och att situationen på finansmarknaden normaliseras. Med tanke på vad som just nu händer, dels med osäkerheten kring det andra valet i Grekland, men framförallt i den betydligt viktigare och större ekonomin Spanien, så är det inte troligt att situationen normaliseras i närtid. Och förtroende, som går snabbt att rasera, tar lång tid att bygga upp vilket talar för att Kommissionen kan få göra en ny bedömning av Europas ekonomier inom kort.

I rapporten konstaterar man också att en djupare kris är den största risken på nedåtsidan, att problemen i finanssektorn riskerar smitta av sig på den verkliga ekonomin med betydligt sämre utsikter som följd.

22 december 2014
2014

Ökade spänningar i Europa

2014 var ett år då extrempartier gick starkt framåt i det Europeiska valet och en ny kritiserad Kommission tog plats i Bryssel. Nord ställdes mot syd och stora mot små i debatten om reformer och tillväxt. Storbritannien hotade med att lämna EU, Grekland fortsatte att oroa och Ryssland hotade i öst. Ett händelserikt år där spänningarna inom och utanför EU ökade.

Europa skulle skriva historia i det europeiska valet i våras. Medborgarna skulle inte bara välja sina ledamöter i EU-parlamentet. Det var också ett val bland de så kallade Spitzenkandidaten, de större politiska familjernas kandidater till ny Kommissionsordförande som sedermera skulle forma den nya Kommissionen.

Positivt var att valdeltagandet ökade. Väldigt blygsamt visserligen men det var ändå en framgång jämfört med tidigare års stadiga nedgång. Mindre positivt var att extrempartier gick starkt framåt i valet.

Hitlerförsvarare tog plats i parlamentet

Både i Frankrike och i Danmark fick nationalistiska partier flest röster. Även flera andra, mer eller mindre extrema och främlingsfientliga, partier tog fler platser i parlamentet. Däribland brittisk EU-kritiska UKIP, grekiska Gyllene Gryning, Sverigedemokraterna och polacken Janusz Korwin Mikke som försvarar Hitler och inte tycker att kvinnor borde ha rösträtt. Det ökade inflytandet från dessa EU-skeptiska partier och personer skapar spänningar och det kan störa det politiska arbetet.

Uppseendeväckande personer tog också plats i den nya Kommissionen. Ordföranden Juncker gav ekonomiportföljen till Pierre Moscovici som under sin tid som fransk finansminister låtit landet hålla sig med ett gediget underskott över EU:s tillåtna gränser. Den brittiska före detta finanslobbyisten från City of London, Jonathan Hill, blev i sin tur ansvarig för finans- och kapitalmarknaden i Europa. Mest kritik fick dock spanjoren Miguel Arias Cañete, som blev energi- och klimatkommissionär trots personliga ekonomiska intressen i oljebolag. Även ordförande Juncker har stött på omfattande kritik i spåren av Luxleaks där det uppdagats att multinationella bolag sluppit undan skatt i Luxemburg under tiden då Juncker var premiärminister. Kommissionen måste i fortsättningen spela sina kort väl för att behålla förtroendet från en allt mer skeptisk allmänhet.

Reformer och tillväxt

Under 2014 har fokus också flyttats allt mer från ekonomiska reformer mot en mer tillväxtorienterad politik som kulminerades med Kommissionens investeringspaket på 315 miljarder euro vilket lanserades för några veckor sedan. Men skiftet i politiken har också ökat sprickan mellan EU:s olika läger. I norr, med Tyskland som ledare, förespråkar man finansiell disciplin och man räds nya skuldberg. I Sydeuropa, med Frankrike i spetsen, är modeordet flexibilitet och man vill satsa för att ta sig ur det ekonomiska träsket man befinner sig i.

Frankrike har varit i särskilt fokus då landet, trots tidigare uppskov, inte lyckats få ner sitt underskott till EU:s godkända maxnivå på tre procent av BNP. Det har retat Tyskland och nyligen gick den tyske energikommissionären utanför ramarna och sa mer eller mindre att Frankrike måste skärpa till sig. Det visar på sprickan, inte bara mellan Tyskland och Frankrike men också inom Kommissionen.

Samtidig ställer frågan större länder mot de små. Frankrike kan, i teorin i alla fall, få böter om regeringen i Paris inte presenterar nya reformer som gör att man får ner underskottet. EU har tvekat och istället gett Frankrike ännu mer tid. Mindre länder ser då att Frankrike, som ett stort och viktigt land, får fördelar som mindre länder med ekonomiska problem, så som Grekland, knappast får.

I Grekland såg det annars ljusare ut under 2014 än på mycket länge. Men oron kan blossa upp på nytt de kommande veckorna.

Nytändning i Grekland

Efter år av hårda reformer och uppoffringar samt långa förhandlingar med trojkan såg det ljusare ut i Grekland. Landet visar tillväxt och man är på god väg att lämna EU:s nödprogram. Men oron riskerar att blossa upp på nytt och det rejält. Parlamentet har misslyckats med att enas kring vem som ska bli landets nya president vilket i förlängningen kan leda till ett riskfyllt nyval. Parlamentet gör ett andra försök att sluta upp bakom en kandidat imorgon. Misslyckas man igen och sen en tredje gång, den 29 december, blir det nyval där vänsterradikala Syriza kan segra. Syriza har propagerat för att riva upp beslut om åtstramningar och att omförhandla lånen med de internationella långivarna. Det kommer leda till nya motsättningar då trojkan knappast lär vika en tum när det gäller återbetalning av de grekiska skulderna.

Storbritannien och Ryssland andra orosmoln

Förutom dessa spänningar så fortsätter Storbritannien reta gallfeber på flertalet andra medlemsländer med prat om att lämna EU och hårdare krav på immigranter samt begränsningar i EU:s fria rörlighet. Det är en svår balansakt för premiärminister Cameron som försöker förhålla sig till EU-kritiska UKIP:s framgångar på hemmaplan.

Strax utanför EU:s gränser ställer Ryssland till problem med inblandning i Ukrainakonflikten. Sprickan mellan EU och Ryssland är total. Och även om den ryska ekonomin nu börjar ta stryk med en rubel i fritt fall och vikande tillväxt så står Putin stark och han spås inte ha några större planer på att ändra kurs i länderna kring EU:s östra gräns.

Söder om EU fortsätter tusentals flyktingar att riskera livet för att söka ett bättre liv i Europa. Fler människor än någonsin tidigare har dött i år när de försökt korsa Medelhavet. Det innebär en stor utmaning för EU, dels att försöka rädda liv till havs men också att visa större solidaritet och ta emot de som kommer fram på ett mer humant sätt.

Sammanfattat var 2014 ett tufft år. Tittar man kikaren mot 2015 ser man stora spänningar som EU måste försöka reda ut.

Fler inlägg om: , , , ,
18 december 2014
315 miljarder

Juncker söker stöd för investeringsplan

Kommissionens ordförande, Jean-Claude Juncker, räknar med starkt stöd ikväll från EU:s ledare för sitt omfattande investeringspaket som är tänkt att sätta fart på tillväxten i Europa. Men medlemsländerna är långt ifrån eniga om alla detaljer. Vissa vill ha geografisk fördelning av investeringspengar och andra kräver lättnader i skuld- och underskottskrav för att pytsa in fonden.

Kommissionens förslag om en investeringsfond, som med hjälp av privata medel ska nå 315 miljarder euro i investeringar de kommande åren, är en av de stora frågorna på årets sista toppmöte i Bryssel. EU:s stats- och regeringschefer väntas överlag ge stöd till förslaget från Kommissionsordföranden, Jean-Claude Juncker. En av dem som är positiva är Sveriges statsminister, Stefan Löfven.

Ett bra tillskott”

Stefan Löfven tror inte att investeringspaketet enskilt kommer bota Europas krassliga ekonomi. Men han ser det som en av flera möjliga mediciner.

- Det är ett bra tillskott. Självfallet är det så att om vi får upp investeringsnivån i infrastruktur och andra projekt så är det bra. Det är också bra om vi kan stimulera privat kapital att gå in i den reala ekonomin, säger Stefan Löfven på toppmötet i Bryssel.

Det är just det privata deltagandet i investeringsplanen som lett till frågor och kritik. Många bedömare menar att Junckerplanen bygger på en orealistisk glädjekalkyl där varje euro ska växa 15 gånger genom en hävstång i form av kapital från privata investerare. Junckers förhoppning är att 21 miljarder euro, i form av tillskott från Europeiska Investeringsbanken, EIB, och garantier från EU, ska ge investeringar på 315 miljarder euro mellan 2015-17. Kommissionen och EIB har ihärdigt hävdat att det inte bara är realistiskt utan en försiktig uppskattning.

Ingen geografisk fördelning

Oavsett hur mycket kapital man får loss så ska pengarna investeras i sektorer som bedöms kunna skapa mest tillväxt, så som förnybar energi, infrastruktur och transport. Kommissionen har varit tydlig med att det inte kommer bli någon geografisk fördelning utan varje projekt ska bedömas utifrån egna meriter. Sverige ställer sig bakom det men andra länder vill säkra en viss andel av fonden. Rumänien, Slovakien och Tjeckien vill att pengarna ska fördelas geografiskt.

Andra medlemsländer trycker på för att pengar de pytsar in i fonden ska påverka bedömningen av ett lands ekonomi inom ramen för EU:s finansregler. Italien vill till exempel att det italienska underskottet och skulderna ska slippa undan EU:s radar om landet chippar in med investeringspengar. Det skulle medföra en form av flexibilitet i EU:s finansiella regelverk, något som Tyskland brukar ogilla.

Skatt kan ge mer pengar till investeringar

Även skatteflykt kommer diskuteras under kvällen i spåren av Luxleaksaffären där storbolag har sluppit undan skatt genom att registrera sig i Luxemburg. Ett av länderna som trycker på för att driva frågan om aggressiv skatteplanering och skatteflykt är Spanien.

Inför kvällen mötet släppte Oxfam nya siffror där de menade att EU kunde dra in 120 miljarder euro per år genom att slå ner mot skattesmitare. 70 miljarder skulle komma från storbolag som duckar för skatter och 50 miljarder euro från rika skattesmitande européer.

- Genom att sätta stopp för skattesmitning i Europa skulle man kunna frigöra medel för att återuppliva den europeiska ekonomin. Så enkelt är det, säger Natalia Alonso på Oxfam.

8 december 2014
EU

”EU:s finansregler inte trovärdiga”

Politisk-ekonomiska experter sågar EU:s finansregler för underskott och skulder. Och man tvivlar på Kommissionens förmåga att agera polis och få EU-länderna att följa reglerna som är tänkta att ge stabilitet till Europas ekonomier.

I spåren av finanskrisen har EU fått en massa nya befogenheter som syftar till att säkra det ekonomiska systemet, stabilisera ekonomin och undvika framtida kriser. En av dessa befogenheter är att EU-Kommissionen granskar euroländerna budgetar på förhand. Tanken är att man då i ett tidigt skede kan hitta svagheter och korrigera dessa innan de växer till ett stort finansiellt problem.

Efter att har granskat budgetarna för 2015 konstaterade nyligen Kommissionen att tre länder, Frankrike, Italien och Belgien, löper stor risk att bryta mot EU:s regler i den så kallade stabilitets- och tillväxtpakten som säger att underskott max får uppgå till tre procent av BNP och statsskulder till 60 procent av BNP. Men istället för att agera med piskan och ge böter valde Kommissionen att ge länderna respit fram till mars för att ta fram nya reformer och därmed rätta in sig i unionens finansiella led.

Kommissionen vågar inte ge böter

Den ansvariga ekonomikommissiären, Pierre Moscovici, menar att Kommissionen inte kan ge böter baserat på budgeterade siffror. Därför har man gett länderna mer tid. Men han har ideligen försäkrat att alla åtgärder ligger korten om länderna inte skulle leverera, inklusive sanktioner som i det franska fallet kan landa på miljardbelopp.

Men Zsolt Darvas, ekonomisk-politisk expert på tankesmedjan Bruegel, tror inte att Frankrike eller något annat land kommer få några böter även om de fortsätter att bryta mot EU:s finansregler.

-Jag kan inte tänka mig att Frankrike får böter. Jag kan inte tänka mig att Kommissionen föreslår det och inte heller att medlemsländerna skulle godkänna det, säger han.

Daniel Gros på tankesmedjan CEPS (Centre for European Policy Studies) gör liknande bedömning. Han liknar Kommissionen vid EU:s vakthund som ska se till att EU-länderna uppfyller de lagar och regler man gemensamt kommer överens om. En vakthund som varken skäller eller biter. För när reglerna har frångåtts har vakthunden Kommissionen faktiskt inte skällt särskilt högljutt. Det slår mot Kommissionen auktoritet och mot reglernas trovärdighet.

Zsolt Darvas på Bruegel håller med.

”De senaste månaderna har de fullständigt förlorat all trovärdighet de hade kvar, säger han.

Spanska åtgärder bra exempel

Kommissionens tandlöshet visade sig på eurogruppens möte idag. På en presskonferens stod Kommissionär Moscovici och sa att man hade meningsskiljaktigheter med Spanien om vad som är nödvändiga åtgärder för att under nästa år få ner landets underskott till 4,2 procent av BNP. Spanien räknar helt enkelt med högre tillväxt än vad Kommissionen gör i sin prognos för Spanien.  Därför anser man att Spanien behöver göra mer eller satsa på mer effektiva reformer. Den spanske finansministern, Luis de Guindos, tog den kritiken med ro och konstaterade lugnt att de föreslagna spanska reformerna var ”mer än tillräckliga”. Det var tydligt att de Guindos inte kommer lyssna till Kommissionen utan köra på med de reformer som man har planerat.

Fler inlägg om: , , ,
26 november 2014
300 miljarder euro

EU avslöjar optimistisk investeringsplan

Jean-Claude Juncker presenterade idag EU-kommissions storslagna investeringsplan. Dryga 20 miljarder euro i en ny fond ska med hjälp av hävstång och bidrag från privata investerare ge över 300 miljarder i investeringar som i sin tur ska sätta fart på tillväxten och skapa en miljon nya jobb. Realistiskt säger Kommissionen. Alldeles för optimistiskt varnar finansexperter.

Ett investeringspaket på 300 miljarder euro, motsvarande 2,8 biljoner kronor, vilket skulle lyfta Europa ur det ekonomiska träsket var Jean-Claude Junckers löfte i kampanjen inför valet av ny ordförande till EU-kommissionen. Den förre premiärministern från Luxemburg blev vald och idag var det dags att leverera inför Europaparlamentet i Strasbourg. I vad som beskrivs som en innovativ investeringsplan förklarade Juncker hur ett litet bidrag från EU:s budget ska utmynna i investeringar i biljonklassen de kommande åren.

8 miljarder blir 315 miljarder med kraftigt hävstång

Investeringsplanen går i stora drag ut på att EU ger en garanti i form av en relativt liten summa pengar viken sedan med hjälp av privata investerare ska frigöra investeringar av ett betydligt större format. Jean-Claude Juncker föreslår att man tar åtta miljarder euro från EU:s budget för att ge en garanti värd 16 miljarder. Pengarna ska mestadels tas från EU:s infrastrukturprogram Connecting Europe och FoU-programmet Horizon 2020.

Europeiska Investeringsbanken (EIB) bidrar med ytterligare fem miljarder. Dessa 21 miljarder euro placeras i en ny fond som går under namnet EFSI (European Fund for Strategic Investments). Genom att fonden garanterar att bära en del av de första förlusterna i framtida investeringsprojekt räknar Kommissionen med en rejäl hävstång på 1:15 och att privata investerare går in med kapital så att de totala investeringarna kommer landa på 315 miljarder euro, motsvarande 2,9 biljoner kronor, mellan åren 2015-17.

- Det är en ambitiös men samtidigt realistisk investeringsplan för Europa, sa Jean-Claude Juncker i Strasbourg.

Kommer skapa en miljon jobb

Planen bygger inte på några bidrag från EU:s medlemsländer även om de uppmuntras att delta. Inte heller kommer investeringarna knytas till specifika länder utan pengarna ska enbart placeras utifrån Kommissionens övergripande riktlinjer. Kommissionen vill satsa på tillväxtfrämjande sektorer som förnybar energi, infrastruktur, bredband och forskning.

- Europa behöver en kick-start och vi tillhandahåller idag startkablarna, sa Juncker.

Kommissionen bedömer att satsningarna ska kunna öka europeisk BNP med hela 400 miljarder euro och skapa en miljon jobb de kommande åren.

Inga fräscha pengar

Planen applåderades av många av parlamentsledamöterna men långt ifrån alla var nöjda. Junckers politiska motståndare har krävt större satsningar och inom EU-parlamentets vänstergrupp var man besviken.

- Investeringspaketet består bara av tomma ord. Det finns inte en enda euro i nya fräscha pengar, beklagade Dimitrios Papadimoulis från krisdrabbade Grekland.

Finske ekonomikommissionären, Jyrki Katainen, som också var på plats i Strasbourg, kontrade med att det i grunden handlar om att se till att investeringar blir gjorda.

- Till de som hävdar att detta inte är riktiga pengar vill jag bara säga: nonsens, sa Katainen.

Men det är inte bara Junckers politiska motståndare som är skeptiska. Även finansexperter tvivlar på Kommissionens kalkyl.

För optimistiskt hävstång

Från EU-håll säger man att det massiva bidraget från privata investerare inte alls är överdrivet. Bedömningen baseras på tidigare erfarenheter från liknande upplägg inom EIB och Kommissionens olika program. Faktum är att hävstången på 1:15 är en försiktig bedömning säger man.

Koen De Leus, chefekonom på banken KBC i Bryssel håller inte med.

- Det är optimistiskt och det finns en risk att detta i slutändan blir en väldigt stor besvikelse, säger han.

Koen De Leus poängterar också att det knappast råder brist på pengar att investera i Europa. Det finns likviditet på marknaden, räntorna är låga och pengar billiga. Problemet ligger snarare i den svaga ekonomin och att företagen helt enkelt inte ser några behov att investera.

- Det finns ingen tillväxt och inget förtroende. Så länge det inte finns kommer investerare inte investera, konstaterar han.

Ordföranden i EIB, Werner Hoyer håller dock inte med. Det finns investeringsbehov i Europa som EU:s investeringsplan kan tillgodose.

- Det finns projekt. Det finns projektidéer. Frågan är varför inte dessa investeringsgap fylls av den privata sektorn. Vi ska ta tag i detta marknadsmisslyckande som hindrar investeringar i mer riskfyllda infrastrukturprojekt, sa EIB-chefen Hoyer.

13 november 2014
EU

Skattefusk kostar EU en biljon euro

Efter en veckas tystnad tar EU-kommissionens kritiserade ordförande bladet från munnen och svär sig fri från anklagelserna om omfattande skatteflykt i hemlandet Luxemburg. Politiska motståndare kräver dock alltjämt hans avgång. Samtidigt visar en färska rapport att EU-länderna förlorar en biljon euro varje år på grund av skatteflykt.

Förra veckan avslöjades hemliga avtal i Luxemburg som ger multinationella bolag laglig möjlighet att minska sina skattebetalningar avsevärt. Ett av företagen var IKEA som beskrivs som en mästare i att undvika skatt. Blickarna riktades snabbt mot Bryssel och EU-kommissionens nya ordförande, Jean-Claude Juncker, som var premiärminister och finansminister då skatteflykten ska ha skett. Efter att ha duckat för frågorna i en vecka valde Juncker till slut att tala ut men utan att komma med bekännelser.

- Det är en väl etablerad praxis bland EU:s medlemsländer och det är i enlighet med EU:s lagar. Allt har skett i enlighet med nationella lagar och internationella lagar, sa Jean-Claude Juncker.

Även om Luxemburg är känt som ett finanscentra där öppenheten knappast står högst på dagordningen slog nyheten om bolagens lagliga skatteflykt ner med dunder och brak. Juncker har fått utstå hård kritik och hans politiska motståndare har krävt hans avgång. Vänstergruppen i EU-parlamentet, GUE/NGL, har börjat samla in underskrifter för att väcka en misstroendeomröstning om Kommissionsordföranden.

Erkänner att det finns problem

Även om Juncker står fast vid att det luxemburgska skatteupplägget är helt lagligt så medger han att EU-ländernas olika skatteregler kan leda till problem med minskad beskattning. Jean-Claude Juncker säger att Kommissionen ska motarbeta skatteflykt och inom kort ska man utreda förslag som handlar om samordning av skattesatserna i EU-länderna samt automatisk informationsutbyte om företagsskatter.

Ordförande Juncker försäkrar att det inte bara är tomma ord utan den verkliga viljan från Kommissionen. Samtidigt är han väl medveten om att skattefrågor är något som EU:s samtliga 28 medlemsländer måste enas kring och det har tidigare visat sig vara svårt. Bland annat har just Luxemburg, med Juncker som ledare, ställt sig på tvären när det gäller utbyte av skatteinformation för privatpersoner. När det gäller frågan om en gemensam skattesats för alla EU-länder är Irland en av de främsta motståndarna då landet lockar storbolag att etablera sig med låg företagsskatt.

I en extrainsatt debatt på EU-parlamentet om skattesmitningen, där Jean-Claude Juncker deltog, sa den belgiska miljöpartisten Philippe Lamberts att de europeiska länderna måste sluta föra detta skattekrig.

– De som tjänar på detta är de multinationella företagen och de väldigt rika, medan offren finns i de offentliga finanserna, det vill säga i befolkningen, sa han.

En färsk rapport från intresseorganisationen Eurodad, som jobbar mot skatteflykt, ger stöd för Philippe Lamberts uttalande.

EU förlorar 1 000 000 000 000 euro per år

Enligt Eurodad förlorar EU hela en biljon (1 000 000 000 000) euro varje år på grund av att storbolag undviker att betala skatt. I rapporten är Luxemburg ett av länderna som pekas ut. Man skriver att landet visserligen har godkänt regler som ska motarbeta anonymt ägande i bolag men samtidigt försöker man införa andra lagar som i praktiken ska ge fortsatt möjlighet att hemlighålla verkliga bolagsägare.

Eurodad konstaterar också att det är de allra fattigaste som förlorar mest. Rapporten fokuserar främst på de internationella bolagens skatteflykt och dess effekt på utvecklingsländer. Där ser man att fattiga länder förlorar betydligt mer i uteblivna skatteintäkter än de får i form av bistånd. Rikare länder ger alltså lite grann men tar desto mer när bolagen från västvärlden undviker skatt i ett globalt system där flera EU-länder möjliggör skatteflykt.