26 juni 2012
Cypern

Nya krislån i EU – spännande toppmöte väntar

Cypern blev idag det femte krislandet att be om finansiell hjälpa från EU. Samtidigt tvingas Greklands nya finansminister avgå innan han ens hunnit sväras in i ämbetet. Och så har Spanien formellt lämnat in sin ansökan om EU-stöd. Krisen tätnar inför veckans toppmöte i Bryssel.

 

Cypern försökte länge hålla ut och landet sneglade bland annat på stöd från Ryssland för att slippa ta lån från EU med tillhörande ekonomisk tvångströja. Men kopplingarna till den grekiska ekonomin är stora och landet kan inte längre fungera finansiellt på egen hand. Ett EU-lån var oundvikligt.

Summan sägs ligga på några miljarder euro. Mycket pengar för oss vanliga dödliga men i sammanhanget är det mer att betrakta som fikapengar och det lär inte få någon större effekt på EUs krishantering.

Däremot kan det få en större symbolisk betydelse. Om bara några dagar ska Cypern ta över ordförandeskapet i EU. I de värsta av kristider ska EU alltså inte bara ledas av ett land med mindre än en miljon invånare, utan också av ett land som inte kan sköta sina egna finanser. Och även om det administrativa arbetet inte lär störas i praktiken då den tidigare ordföranden Danmark kommer fortsätta sköta delar av administrationen i bakgrunden då Cypern ändå inte har resurser att leda arbetet helt på egen hand, så inger det knappast något förtroende.

Grekland står utan finansminister

Förtroende är inte heller något som förknippas med grannen Grekland. Efter att tillslut ha fått ihop en regeringen som skulle omförhandla reformpaktet med EU så började de nya ledarna med att skjuta på förhandlingarna. Orsaken var att både premiärministern och finansministern var tvungna att läggas in på sjukhus. Idag meddelade också finansminister Rapanos, som tidigare var chef för en av landets större banker att han tvingas lämna sitt ämbete innan han ens hunnit sväras in.

Sjukhusbesöken har försenat den så kallade trojkans besök till Grekland, dvs. inspektörer från Kommissionen, ECB och IMF som ska granska de grekiska sparreformerna.

Men det är inte första gången grekiska reformplaner skjuts på framtiden och effekten lär vara större på det psykologiska planet än det realekonomiska.

 

Spanien kan behöva mer pengar

Mer verklig betydelse för hela EUs ekonomi har Spanien och där finns det anledning till oro. Spanska regeringen lämnade idag formellt in sin ansökan om stöd till de spanska bankerna. Enligt landets egna beräkningar behövs 62 miljarder euro.

Den brittiska tankesmedjan Open Europe menar dock att Spanien kan behöva mer än så, hela 110 miljarder. Det är något mer än de 100 miljarder som man fått i lånelöfte från EU. Open Europe är visserligen en EU-kritisk aktör och siffror som härstammar därifrån bör vridas och vändas på både en och två gånger.

Men helt klart är att om läget förvärras i Spanien, om bankerna faktiskt skulle behöva mer pengar eller om underskotten är större än man tidigare trott eller om man inte lyckas driva igenom reformer eller om något annat, jag ska inte säga oväntat, men kanske något den spanska regeringen inte officiellt räknat med, då kommer det ställa till verkligt stora problem. Spanien är flera gånger större än alla de andra krisländerna som hittills fått lån tillsammans. Problemen i Cypern, Portugal, Irland, och Grekland är hanterbara. Spaniens kan vara too big to fail.

 

 

11 september 2014
Cecilia Malmström

Sverige får tung handelspost i EU

Sveriges Cecilia Malmström föreslås som ny handelskommissionär och kommer därmed ansvara för att ro i hamn det stora frihandelsavtalet mellan EU och USA de kommande åren. Hon är en del av den nya EU-kommission som bjuder på en hel del överraskande förändringar.

Det var fullsatt när ordföranden för den nya EU-kommissionen, Jean-Claude Juncker, skulle presentera sina kollegor från de andra medlemsländerna och vad de skulle ansvara för. I Kommissionens pressrum trängdes journalister och andra intresserade. Folk satt mellan stolsraderna och trycktes upp mot de bakre väggarna när ordföranden från Luxemburg beskrev den EU-kommission som de kommande åren, enligt Juncker själv, ska se till att miljontals arbetslösa européer får meningsfulla jobb, att ekonomin tar fart, att man får en fungerande digital marknad, en trovärdig utrikespolitik och en mer säker energipolitik.

Sverige får en av de tunga posterna

Sverige och Cecilia Malmström tilldelades en av de tyngsta portföljerna. Malmström blir handelskommissionär och ska därmed ansvara för det stora frihandelsavtalet mellan EU och USA som kallas TTIP och som just nu förhandlas. Även om ambitionsnivån har sänks något sätter man i Bryssel stor förhoppning till TTIP som ska bli det största frihandelsavtalet i historien vilket man hoppas ska ge en injektion i den europeiska ekonomin och skapa jobb.

Samtidigt kommer Malmström behöva hantera ett ganska omfattande motstånd mot avtalet. Kritiker befarar att de kommer medföra en försvagning av europeiska arbetslagar och miljöregler. Särskilt känsligt är ett investerarskydd som kan inkluderas i avtalet och där privata företag uppges kunna stämma stater i en skiljedomstol på mångmiljardbelopp för uteblivna vinster.

Överraskande nyheter i Junckers kommission

Cecilia Malmström är en del av den trupp politiker som Jean-Claude Juncker ser som ett vinnande lag för EU.

- Jag ställer 27 spelare på planen, alla har en särskild roll. Det här är mitt vinnarlag, sa Juncker på presskonferensen.

Luxemburgaren gör flera omfattande förändringar jämfört med nuvarande Kommissionen. Sju vice ordföranden får mer framstående och övergripande roller där de ska koordinera arbetet för flera kommissionärer. I praktiken kan de också stoppa andra kommissionärers förslag, något som bara ordföranden kunnat tidigare. Till exempel ska den nederländske kommissionären, Frans Timmermans, agera som Junckers högra hand och ha ett övergripande ansvar för något man kallar ”bättre reglering”. Det är ett svar på EU-kritiska rop som menar att EU är inne och pillar för mycket i för många frågor. Timmermans ska se till att alla EU-lagar verkligen behövs på EU-nivå och inte kan hanteras nationellt.

Det sker också en maktförskjutning mot länder i Östeuropa. Fyra av sju vice-ordföranden kommer från det forna östblocket medan de klassiskt tunga nationerna Frankrike, Tyskland, Storbritannien inte får någon.

Frankrike och Storbritannien får dock viktiga ekonomiska poster. Fransmannen Pierre Moscovici ska ansvara för ekonomi och finans, skatter och tullar medan britten Jonathan Hill ska ta hand om frågor som rör finansiell stabilitet, finansiella tjänster och kapitalmarknader vilket i stor utsträckning påverkar Londons finanscentra.

Tre av sju vice-ordföranden är kvinnor, en relativt hög andel som syftar till att kompensera för att bara nio av 28 kommissionärer, ordföranden inräknad, är kvinnor. När det gäller de politiska familjerna dominerar konservativa EPP som tilldelas 14 poster. De europeiska Socialdemokraterna får åtta, de liberala fem och de mer EU-skeptiska en post.

Parlamentet kan stoppa kommissionärer

De föreslagna kommissionärerna, liksom Juncker själv, måste dock godkännas av EU-parlamentet. Senast det begav sig ville ledamöterna där markera sin makt och underkände då Bulgariens representant. Även denna gång riskerar några föreslagna kommissionärer att sitta löst när parlamentet olika utskott ska fråga ut de utvalda.

Spanjoren Miguel Arias Cañete, som är tänkt att ansvara för en viktig klimat- och energiportfölj, är en av dem. Förutom ett klumpigt och i mångas ögon sexistiskt uttalande under en debatt i våras så kan även potentiella intressekonflikter ställa till problem för Cañete. Han har förflutet som chef för oljebolaget Petrolífera Ducar där han fortfarande är en av de stora ägarna med 2,5 procent av aktierna. Det är något som miljöorganisationer och gröna parlamentsledamöter lär ifrågasätta.

Även att Grekland som fått kritik för sin migrationspolitik fick ansvar för just migration fick många ögonbryn att höjas.

Parlamentet ska fråga ut den föreslagna nya kommissionen om några veckor.

 

 

5 september 2014
EU

Farligt att tillåta högre underskott i EU

Bryssel börjar förlika sig med tanken på att låta EU-länder hålla sig med högre underskott än vad reglerna tillåter i syfte att öka utrymmet för investeringar. Samtidigt sitter flera länder med enorma problem just för att de under lång tid har struntat i EU:s ekonomiska regler.

Ropen på ekonomiska reformer börjar tona bort i Bryssel. Istället stämmer allt fler mer eller mindre högljutt in i kören som kräver mer flexibilitet i EU:s regler vad gäller medlemsländers tillåtna underskott och skulder. Enligt den så kallade stabilitets- och tillväxtpakten, som är tänkt att skapa just ekonomisk stabilitet och tillväxt, får EU-länder inte hålla sig med underskott som är större än tre procent av BNP och statsskulden får uppgå till max 60 procent av BNP.

Flera tunga länder har kampanjat för att få dispens och tillåtas överskrida dessa gränser. Det gäller framförallt underskottet då många ändå inte inom en nära framtid kan nå ner till rimliga statsskuldsnivåer.

Syftet med att tillåta ett högre underskott än tre procent är att skapa utrymme för offentliga investeringar vilket man hoppas ska sätta fart på den sega ekonomin som överskuggas av deflationshot.

Frankrike och Italien vill lätta på kraven

Två tunga förespråkare för ökad flexibilitet är Frankrike och Italien. Den franska regeringen avgick förra veckan efter att vissa företrädare krävt att man ska strunta i EU:s krav och inte förbinda sig att få ner underskottet till tre procent av BNP. I Italien tampas premiärminister Matteo Renzi med landets tredje recession sedan krisen drog igång 2008 och han skulle gärna pumpa in färska euros i ekonomin.

Andra tunga EU-företrädare har också börjat ta ordet flexibilitet i sin mun. Renzis landsman, ECB-chefen Mario Draghi, indikerade förra veckan i ett tal i USA att man borde kanske lätta lite på underskottskraven. Och igår sa eurogruppens ordförande, Jeroen Dijsselbloem att flexibilitet kan appliceras i kombination med ekonomiska reformer och att det var något man ska prata om de kommande månaderna när Kommissionen ska granska medlemsländers nationella budgetar.

Dåliga vanor kan komma tillbaka”

Dijsselbloem la samtidigt in brasklappen att flexibilitet bara kan ske utan att man skadar trovärdigheten. Och frågan är var gränsen går. Hur mycket flexibilitet man kan tillåta utan att rucka på den ömtåliga trovärdighet man byggt upp de senaste åren genom tuffa ekonomiska reformer?

Fabian Zuleeg, chef på politiska tankesmedjan European Policy Centre i Bryssel, varnar för risker i att lätta på budget- och skuldkraven. Särskilt som vissa länder argumenterar för det av politiska skäl snarare än ekonomiska.

- I vissa fall handlar det om att man vill ta tillbaka makten när det gäller skattereglering, säger Fabian Zuleeg.

Att ge EU-länder mer utrymme för flexibilitet är att lätta på de ekonomiska reformernas tyglar och ge ökad frihet. Frihet under ansvar. En frihet som flera EU-länder tidigare missbrukat. Tillåter man ökad flexibilitet måste det därför ske under EU-kontroll menar Fabian Zuleeg.

- Vi vet att om medlemsländerna har någon form av EU-skyddsnät, som de har idag, så är det väldigt enkelt att de glider tillbaka in i dåliga ovanor och ökar skuldsättningen för att höja offentliga löner och så vidare, säger han.

Fler inlägg om: , , , ,
31 augusti 2014
Donald Tusk

Italien och Polen får topposter i EU-pussel

Italiens utrikesminister, Federica Mogherini, blir sannolikt EU:s nästa utrikeschef trots kritik för bristande erfarenhet i ett läge med växande spänningar i EU:s närhet. Samtidigt blir Polens premiärminister, Donald Tusk, ny ordförande i rådet.

EU:s stats- och regeringschefer träffades i Bryssel på lördagskvällen för att försöka besluta om vem som skulle ta över efter Catherine Asthon och bli nästa utrikeschef samt vem som skulle efterträda Herman Van Rompuy som ny ordförande för Europeiska rådet. Det blev de förhandstippade kandidaterna. Italiens Federica Mogherini ska leda EU:s utrikespolitik och Polens premiärminister Donald Tusk blir ny ”EU-president”.

De två politikerna kompletterar varandra i det politiska pussel man just nu försöker lägga inom EU när nya tunga poster ska tillsättas. Mogherini är sydeuropé, kvinna och socialdemokrat. Tusk östeuropé, man och liberal-konservativ. Mogherini har tidigare stött på motstånd från just de östeuropeiska medlemsländerna som menat att hon saknar gedigen erfarenhet då hon är relativt ugn, 41 år, och bara varit utrikesminister sedan februari i år. Dessutom anser de att hon är alltför vänligt inställd till Ryssland som blir allt mer delaktigt i kriget i Ukraina. Men när Östeuropa fick en av de sina på den tunga ordförandeposten i rådet som motvikt kunde man ändå enas.

Frågetecken har också väckts kring Tusk eftersom han varken pratar bra engelska eller franska, EU:s huvudspråk. Hans tyska, som kan vara nog så viktigt, är dock bra och på kvällens presskonferens visade han även prov på komisk självinsikt när han gav följande löfte: ”I will polish my English”.

Juncker lägger pussel

Med dessa båda bitar på plats kan den framtida ordföranden i EU-kommissionen, Jean-Claude Juncker, på allvar nu börja lägga det pussel som ska bli nästa EU-kommission bestående av representanter från 28 länder. Det är en delikat uppgift där Juncker måste hitta en bra balans mellan olika politiska familjer, gamla och nya EU-länder, män och kvinnor. För svensk del har man föreslagit sittande kommissionär Cecilia Malmström. Enligt det resonemang som Juncker har fört har hon som kvinna i en annars mansdominerad Kommission bud på en tyngre post. Malmström uppges vilja ansvara för mänskliga rättigheter. Om det blir så vet vi om ungefär tio dagar då Juncker ska återkomma med förslag på hela Kommissionens sammansättning med fördelning av olika ansvarsområden.

EU-parlamentet måste dock godkänna Juncker föreslagna kommissionärer och där är den av stats. och regeringscheferna nyss valda Mogherini fortfarande ett osäkert kort. Ordföranden i parlamentets utrikesutskottet har efterfrågat en politiker med gedigen erfarenhet och en stark personlighet som kan få alla 28 EU-länder att dra åt samma håll utrikespolitiskt. Det är högst oklart om Mogherini har de egenskaperna.

 

4 augusti 2014
Banco Espirito Santo

Portugal räddar storbank

Portugal tvingas lösa ut sin största bank med mångmiljardlån på grund av fiffel inom bankens mäktiga ägarfamilj. Det gör att oron för ny kris i landet såväl som i euroområdet ökar. Samtidigt blir det ett test för att se om krishanteringen inom EU:s bankunion fungerar.

Häromdagen presenterade en av Portugals största banker, Banco Espirito Santo (BES), en chockerande förlust på 3,6 miljarder euro för det första halvåret. Det var känt att banken hade problem men beskedet fick ändå aktiekursen att rasa samtidigt som spararna skyndade till bankkontoren för att ta ut sina besparingar. Staten tvingades gå in för att undvika en så kallad systemkris.

BES delas nu i en bra del och en problemdel. Den bra biten kommer gå under namnet Banco Novo och den kommer få statliga nödlån på 4,9 miljarder euro. Banco Novo ska drivas av en fond som portugisiska banker betalade in till i samband med EU:s nödlånsprogram. Åtgärderna hoppas man ska garantera att det finansiella system håller och lugna de uttagsivriga spararna. I den dåliga banken är det i första hand aktieägarna som får ta smällen i enlighet med de nya EU-regler inom bankunionen.

Ägarfamiljens fiffel testar bankunion

Banco Espirito Santos problem härstammar från ägarfamiljen Espirito Santo. Det är en anrik finansfamilj som den senaste tiden brottats med miljardskulder och misstankar om skatteflykt och penningtvätt. Espirito Santo Financial Group som är den största ägare i banken kunde nyligen inte betala sina skulder och ansökte om konkursskydd. Det sades då att BES kunde klara sig på egen hand men nu, några veckor senare, står det klart att så inte är fallet.

Ekonomiska bedömare ser positivt på att den portugisiska regeringen delat upp bankens bra och dåliga tillgångar. På så sätt tror man att smittorisken på andra banker, såväl i Portugal som i euroområdet, kan begränsas i stor utsträckning.

Men för Portugals del är det ändå tungt. Landet lämnade i maj EU:s nödprogram utan ytterligare stöd, något som flera ekonomiska bedömare såg risker med. Landets ekonomi såg och ser inte alls lika stark ut som Irland som lämnade sitt nödprogram några månader tidigare. Den portugisiska arbetslösheten är fortsatt hög och skulderna fortsätter att stiga. Senaste i juli uppgick de enligt EU:s statistikorgan Eurostat till 133 procent av BNP. Det är i detta ekonomiskt svaga läge som regeringen nu tvingas pumpa in miljardlån för att rädda banken. Sannolikt måste regeringen hitta nya utgifter att skära i för att finansiera räddningen. Missnöjet hos den portugisiska befolkningen som trott att den såg ljuset i kristunneln lär därmed öka.

Samtidigt kan Portugal och även euroområdet som helhet gå stärkt ur den här senaste krisen. Det blir ett test för EU:s bankunion och de nya krishanteringsmekanismerna. Lyckas man hantera det på ett bra sätt kan det bli en ny grund att bygga vidare på. Förutsatt att allt fungerar.

 

17 juli 2014
EU

EU splittrat om topposter

EU-länderna är oeniga kring vilka som ska leda unionen på vikta chefspositioner. På toppmötet i Bryssel lyckades stats- och regeringscheferna inte utse ny utrikeschef och inte heller rådsordförande.

Tidigare i veckan fick Luxemburgs förre premiärminister, Jean-Claude Juncker, som väntat tillräckligt med stöd från EU-parlamentet för att ta över som ordförande i Kommissionen de kommande fem åren. Nu återstår att välja kommissionärer från de övriga 27 EU-länderna samt att välja en ny permanent ordförande i Europeiska rådet. Det är en delikat uppgift men tanken var ändå att stats-och regeringscheferna på sent toppmöte igår skulle enas kring en post och utse den som ska bli nästa utrikeschef. Där misslyckades man.

- De här internationella toppjobben tillkommer genom att man hittar paket som balanserar olika intressen mot varandra, konstaterade Fredrik Reinfeldt på mötet.

Det är de här olika intressena som gör det svårt att få fram kandidater som passar alla. Man behöver hitta en balans mellan den politiska högern och vänstern, män och kvinnor, euroländer och icke euroländer, Nord- och Sydeuropa.

Öst vill inte ha ryssvänlig italienska

Italiens utrikesminister, Federica Mogherini, var den förhandstippade kandidaten till ny chef för EU:s utrikesenhet. Italien har i egenskap av ordförandeland i EU drivit på för att få henne vald. Men Mogherini har inte lyckats få stöd från EU:s östländer där man är rädd att hon skulle bli en alltför svag politiker när det gäller att hantera den aggressiva grannen Ryssland. Mogherini är bara 41 år och så sent som i februari i år blev hon utrikesminister. Dessutom ses hon som lite av en ryssvän då Italien motsätter sig tuffare sanktioner mot Ryssland i spåren av konflikten med Ukraina. Mogherini stödjer också byggandet av en gasledning som skulle transportera gas från Ryssland till östra Europa utan att gå via Ukraina och där delar av ledningen skulle byggas av en italiensk firma.

Alternativ som nämnts till Mogherini är Polens utrikesminister Radoslaw Sikorski, Estlands förre premiärminister, Andrus Ansip och Kristalina Georgieva, Bulgariens nuvarande EU-kommissionär. Ingen av dessa kandidater kunde väljas igår.

Jean-Claude Juncker, som är den som i ett första steg ska utse sina kollegor i Kommissionen har själv sagt att han vill ha en stark utrikesminister. Det talar inte för Mogherini. Juncker får nu tillbringa resten av sommaren med att försöka lägga detta komplicerade politiska pussel som alla 28 EU-länder kan acceptera. I slutet av augusti träffas de igen i Bryssel och gör ett nytt försök att enas. Kanske kan man då också välja ny ordförande i rådet.

Danska som rådsordförande

Förutom 27 nya kommissionärer ska man också välja ny ordförande till rådet som ska leda stats- och regeringschefernas möten de kommande åren. Där sägs Danmarks statsminister Helle Thorning-Schmidt ligga närmast till hands. Hon har gedigen Brysselerfarenhet, dels från toppmöten i egenskap av statsminister men framförallt som före detta ledamot i Europaparlamentet. Hon är socialdemokrat men kan ändå accepteras från höger till vänster. Enda problemet är att hon själv inte sagt att hon är kandidat.

- Jag är glad över att vara statsminister i Danmark, upprepade Helle Thorning Schmidt både en och två gånger på gårdagens möte.