ad
29 juni 2012
Bankunion

Tyskland viker sig – EU går mot en bankunion

Spanien och Italien ställde sig på tvären på toppmötet i Bryssel och drev igenom att EUs stödfond ska få ge direktstöd till krisande banker och direkta stödköp av svaga länders statspapper. Även en gemensam tillsyn av finansmarknaden är att vänta. Det innebär att EU tagit några stora kliv mot en bankunion.

 

Ett galet geni i Super-Mario Balotelli skickade igår kväll Tyskland ur fotbolls-EM. Favoriten fick åka hem som förlorare. På vinnarsidan står Spanien och Italien som möts i final på söndag. Liknande såg det ut på toppmötet i Bryssel. Spanien och Italien stod som vinnare, Tyskland och Angela Merkel fick åka hem förlorare (även om hon själv sa att hon var nöjd).

Krisländer krävde direktstöd

Italien och Spanien krävde på toppmötet krishjälp i form av mer direkt stöd från EUs stödfonder utan att medel skulle gå via den egna staten. Det skulle innebära att dessa länder kunde få hjälp utan att skuldsätta sig ännu mer. Och de två krisländerna blockerade länge den så kallade tillväxtpakten som man ville enas kring på mötet. Tyskland motsatte sig men Angela Merkel fick tillslut ge sig, Rajoy och Monti fick sin vilja igenom.

Det innebär att stödfonden ESM kan ge direkt stöd till krisande banker och stater ska kunna ansöka om stödköp av statspapper ur fonden, något som tidigare gått via ECB. Effekten blir egentligen densamma för de länderna vars statsskulder stödköps. Den stora skillnaden blir att risken flyttas från ECBs balansräkning, där det nu finns rätt mycket dåliga obligationer, till medlemsländerna som garanterar stödfonden ESM. För Spanien del innebär det också att lånet på 100 miljarder euro inte adderas till den spanska statsskulden.

Åtgärderna fick ett väldigt bra mottagande. De spanska och italienska räntorna sjönk kraftigt och världens börser steg. Volatila Stockholmsbörsen slog rekord för året och rusade hela 4 procent.

Går mot bankunion men risk kvarstår

Efter toppmötet planerar man också att skapa en mer gemensam tillsyn av finansmarknaderna och Kommissionen ska komma med förslag på någon form av gemensam finansinspektion för euroländerna.

Sammantaget tar EU därmed stora och snabba kliv mot en bankunion. Det kan i sin tur bli en språngbräda för ökad integration i form av en fiskal union och i slutändan en politisk union.

Men med den ökade integrationen och mer gemensamt ansvar finns det också en risk i att krisländer inte tar sig i kragen och sanerar sina svaga ekonomier. De som slösat och slarvat (Grekland, Spanien, Portugal, Italien, m.fl.) kanske tycker att de gott kan fortsätta med det eftersom de som sparat och knogat (Tyskland) ändå kommer backa upp och öppna plånboken när det behövs. Som sagt, Merkel åkte hem som förlorare.

26 november 2014
300 miljarder euro

EU avslöjar optimistisk investeringsplan

Jean-Claude Juncker presenterade idag EU-kommissions storslagna investeringsplan. Dryga 20 miljarder euro i en ny fond ska med hjälp av hävstång och bidrag från privata investerare ge över 300 miljarder i investeringar som i sin tur ska sätta fart på tillväxten och skapa en miljon nya jobb. Realistiskt säger Kommissionen. Alldeles för optimistiskt varnar finansexperter.

Ett investeringspaket på 300 miljarder euro, motsvarande 2,8 biljoner kronor, vilket skulle lyfta Europa ur det ekonomiska träsket var Jean-Claude Junckers löfte i kampanjen inför valet av ny ordförande till EU-kommissionen. Den förre premiärministern från Luxemburg blev vald och idag var det dags att leverera inför Europaparlamentet i Strasbourg. I vad som beskrivs som en innovativ investeringsplan förklarade Juncker hur ett litet bidrag från EU:s budget ska utmynna i investeringar i biljonklassen de kommande åren.

8 miljarder blir 315 miljarder med kraftigt hävstång

Investeringsplanen går i stora drag ut på att EU ger en garanti i form av en relativt liten summa pengar viken sedan med hjälp av privata investerare ska frigöra investeringar av ett betydligt större format. Jean-Claude Juncker föreslår att man tar åtta miljarder euro från EU:s budget för att ge en garanti värd 16 miljarder. Pengarna ska mestadels tas från EU:s infrastrukturprogram Connecting Europe och FoU-programmet Horizon 2020.

Europeiska Investeringsbanken (EIB) bidrar med ytterligare fem miljarder. Dessa 21 miljarder euro placeras i en ny fond som går under namnet EFSI (European Fund for Strategic Investments). Genom att fonden garanterar att bära en del av de första förlusterna i framtida investeringsprojekt räknar Kommissionen med en rejäl hävstång på 1:15 och att privata investerare går in med kapital så att de totala investeringarna kommer landa på 315 miljarder euro, motsvarande 2,9 biljoner kronor, mellan åren 2015-17.

- Det är en ambitiös men samtidigt realistisk investeringsplan för Europa, sa Jean-Claude Juncker i Strasbourg.

Kommer skapa en miljon jobb

Planen bygger inte på några bidrag från EU:s medlemsländer även om de uppmuntras att delta. Inte heller kommer investeringarna knytas till specifika länder utan pengarna ska enbart placeras utifrån Kommissionens övergripande riktlinjer. Kommissionen vill satsa på tillväxtfrämjande sektorer som förnybar energi, infrastruktur, bredband och forskning.

- Europa behöver en kick-start och vi tillhandahåller idag startkablarna, sa Juncker.

Kommissionen bedömer att satsningarna ska kunna öka europeisk BNP med hela 400 miljarder euro och skapa en miljon jobb de kommande åren.

Inga fräscha pengar

Planen applåderades av många av parlamentsledamöterna men långt ifrån alla var nöjda. Junckers politiska motståndare har krävt större satsningar och inom EU-parlamentets vänstergrupp var man besviken.

- Investeringspaketet består bara av tomma ord. Det finns inte en enda euro i nya fräscha pengar, beklagade Dimitrios Papadimoulis från krisdrabbade Grekland.

Finske ekonomikommissionären, Jyrki Katainen, som också var på plats i Strasbourg, kontrade med att det i grunden handlar om att se till att investeringar blir gjorda.

- Till de som hävdar att detta inte är riktiga pengar vill jag bara säga: nonsens, sa Katainen.

Men det är inte bara Junckers politiska motståndare som är skeptiska. Även finansexperter tvivlar på Kommissionens kalkyl.

För optimistiskt hävstång

Från EU-håll säger man att det massiva bidraget från privata investerare inte alls är överdrivet. Bedömningen baseras på tidigare erfarenheter från liknande upplägg inom EIB och Kommissionens olika program. Faktum är att hävstången på 1:15 är en försiktig bedömning säger man.

Koen De Leus, chefekonom på banken KBC i Bryssel håller inte med.

- Det är optimistiskt och det finns en risk att detta i slutändan blir en väldigt stor besvikelse, säger han.

Koen De Leus poängterar också att det knappast råder brist på pengar att investera i Europa. Det finns likviditet på marknaden, räntorna är låga och pengar billiga. Problemet ligger snarare i den svaga ekonomin och att företagen helt enkelt inte ser några behov att investera.

- Det finns ingen tillväxt och inget förtroende. Så länge det inte finns kommer investerare inte investera, konstaterar han.

Ordföranden i EIB, Werner Hoyer håller dock inte med. Det finns investeringsbehov i Europa som EU:s investeringsplan kan tillgodose.

- Det finns projekt. Det finns projektidéer. Frågan är varför inte dessa investeringsgap fylls av den privata sektorn. Vi ska ta tag i detta marknadsmisslyckande som hindrar investeringar i mer riskfyllda infrastrukturprojekt, sa EIB-chefen Hoyer.

13 november 2014
EU

Skattefusk kostar EU en biljon euro

Efter en veckas tystnad tar EU-kommissionens kritiserade ordförande bladet från munnen och svär sig fri från anklagelserna om omfattande skatteflykt i hemlandet Luxemburg. Politiska motståndare kräver dock alltjämt hans avgång. Samtidigt visar en färska rapport att EU-länderna förlorar en biljon euro varje år på grund av skatteflykt.

Förra veckan avslöjades hemliga avtal i Luxemburg som ger multinationella bolag laglig möjlighet att minska sina skattebetalningar avsevärt. Ett av företagen var IKEA som beskrivs som en mästare i att undvika skatt. Blickarna riktades snabbt mot Bryssel och EU-kommissionens nya ordförande, Jean-Claude Juncker, som var premiärminister och finansminister då skatteflykten ska ha skett. Efter att ha duckat för frågorna i en vecka valde Juncker till slut att tala ut men utan att komma med bekännelser.

- Det är en väl etablerad praxis bland EU:s medlemsländer och det är i enlighet med EU:s lagar. Allt har skett i enlighet med nationella lagar och internationella lagar, sa Jean-Claude Juncker.

Även om Luxemburg är känt som ett finanscentra där öppenheten knappast står högst på dagordningen slog nyheten om bolagens lagliga skatteflykt ner med dunder och brak. Juncker har fått utstå hård kritik och hans politiska motståndare har krävt hans avgång. Vänstergruppen i EU-parlamentet, GUE/NGL, har börjat samla in underskrifter för att väcka en misstroendeomröstning om Kommissionsordföranden.

Erkänner att det finns problem

Även om Juncker står fast vid att det luxemburgska skatteupplägget är helt lagligt så medger han att EU-ländernas olika skatteregler kan leda till problem med minskad beskattning. Jean-Claude Juncker säger att Kommissionen ska motarbeta skatteflykt och inom kort ska man utreda förslag som handlar om samordning av skattesatserna i EU-länderna samt automatisk informationsutbyte om företagsskatter.

Ordförande Juncker försäkrar att det inte bara är tomma ord utan den verkliga viljan från Kommissionen. Samtidigt är han väl medveten om att skattefrågor är något som EU:s samtliga 28 medlemsländer måste enas kring och det har tidigare visat sig vara svårt. Bland annat har just Luxemburg, med Juncker som ledare, ställt sig på tvären när det gäller utbyte av skatteinformation för privatpersoner. När det gäller frågan om en gemensam skattesats för alla EU-länder är Irland en av de främsta motståndarna då landet lockar storbolag att etablera sig med låg företagsskatt.

I en extrainsatt debatt på EU-parlamentet om skattesmitningen, där Jean-Claude Juncker deltog, sa den belgiska miljöpartisten Philippe Lamberts att de europeiska länderna måste sluta föra detta skattekrig.

– De som tjänar på detta är de multinationella företagen och de väldigt rika, medan offren finns i de offentliga finanserna, det vill säga i befolkningen, sa han.

En färsk rapport från intresseorganisationen Eurodad, som jobbar mot skatteflykt, ger stöd för Philippe Lamberts uttalande.

EU förlorar 1 000 000 000 000 euro per år

Enligt Eurodad förlorar EU hela en biljon (1 000 000 000 000) euro varje år på grund av att storbolag undviker att betala skatt. I rapporten är Luxemburg ett av länderna som pekas ut. Man skriver att landet visserligen har godkänt regler som ska motarbeta anonymt ägande i bolag men samtidigt försöker man införa andra lagar som i praktiken ska ge fortsatt möjlighet att hemlighålla verkliga bolagsägare.

Eurodad konstaterar också att det är de allra fattigaste som förlorar mest. Rapporten fokuserar främst på de internationella bolagens skatteflykt och dess effekt på utvecklingsländer. Där ser man att fattiga länder förlorar betydligt mer i uteblivna skatteintäkter än de får i form av bistånd. Rikare länder ger alltså lite grann men tar desto mer när bolagen från västvärlden undviker skatt i ett globalt system där flera EU-länder möjliggör skatteflykt.

4 november 2014
EU

Kommissionen skriver ner prognos

EU-kommission presenterar en dyster prognos för den europeiska ekonomin. Tunga euroländer som Tyskland har stannat av ekonomiskt, inflationen dalar samtidigt som geopolitiska oroligheter hämmar exporten. Även Sverige drabbas där Kommissionen ser ökade nedåtrisker.

Kräftgången i den europeiska ekonomin fortsätter. I sin höstprognos räknar EU-kommissionen med en tillväxt för 2014 på svaga 1,3 procent. Än sämre är det i euroområdet där ekonomin väntas öka 0,8 procent. Siffrorna för året tyngs av att det ekonomiska dragloket Tyskland har stannat av samtidigt som Frankrike stagnerat och Italien drabbats av en ny recession.

Nästa år väntas viss förbättring och en tillväxt på 1,5 procent för hela EU och 1,3 för euroländerna. Jämfört med Kommissionens vårprognos är det en klar nedskrivning. Även inflationsförväntningarna har kommit ner och väntas ligga under en procent både i år och 2015.

Svensk ekonomi går i sammanhanget ganska bra. BNP väntas öka 2,0 procent i år och 2,4 procent nästa år drivet av inhemsk konsumtion och byggande. Samtidigt pressas den svenska ekonomin av minskad global efterfrågan och Kommissionen har sänkt sin prognos även för Sverige och man ser större nedåtrisker kopplade till höga huspriser och konflikten i Ukraina.

300 miljarder ska kickstarta ekonomin

Kommissionären med övergripande ansvar för jobb och tillväxt, Jyrki Katainen, är missnöjd med de svaga siffrorna och försäkrar att Kommission ska använda alla tillgängliga verktyg för att skapa mer tillväxt och fler jobb i Europa. Likt många andra ställer ha sin tilltro till ordföranden Jean-Claude Junckers löfte om ett investeringspaket i mångmiljardklassen.

”Vi ska presentera en investeringsplan värd 300 miljarder euro för att kickstarta och bibehålla den ekonomiska återhämtningen. Ökade investeringar är grundbulten i den ekonomiska återhämtningen”, konstaterar Jyrki Katainen.

Kommissionsordföranden har dock än så länge varit förtegen om vad det enorma investeringspaketet egentligen kommer innehålla. Det står klart att det inte handlar om nya pengar då EU:s budget är densamma som tidigare. Snarare torde man försöka omfördela resurser till områden som skapar jobb och tillväxt.

Finns ingen mirakelkur

Ju längre tiden går innan vi vet mer om Junckers investeringspaket desto större blir förhoppningarna och med det också risken för besvikelse. På dagens presskonferens framhöll också ekonomikommissionären Pierre Moscovici att det inte finns någon snabbt fungerande medicin på Europas ekonomiska sjuka.

”Vi behöver agera på tre fronter. Vi behöver trovärdig finanspolitik, ambitiösa strukturreformer och nödvändiga investeringar”, sa Pierre Moscovici.

Just reformer är en känslig fråga i hans hemland Frankrike där man tampas med dalande tillväxtsiffror och stigande budgetunderskott som just nu ligger över EU:s tillåtna gräns.

Fler inlägg om: , , , ,
24 oktober 2014
EU

EU:s nya klimatmål

EU:s ledare har enats om en ny klimatpolitik som fram till 2030 ska minska utsläppen, öka energieffektiviseringen och andelen förnybar energi. Under nattliga förhandlingar tvingades dock mer ambitiösa länder kompromissa och målen man satt upp sågas av miljöorganisationer.

- Det var inte lätt men vi nådde en rättvist uppgörelse som för in Europa på en ambitiös och kostnadseffektiv väg, sa EU:s ordförande Herman Van Rompuy i natt.

Toppmötet i Bryssel blir Van Rompuys sista innan han går i pension och viljan var därför stor att ro i hamn en uppgörelse mellan medlemsländerna.

Efter många enskilda möten mellan de olika lägren enades EU:s 28 medlemsländer till slut om att minska utsläppen av växthusgaser med 40 procent fram till 2030. Andelen förnybar energi ska då uppgå till 27 procent och man ska även uppnå en energieffektivisering motsvarande 27 procent.

Man ska också binda samman de europeiska energisystemen så att minst 15 procent av ett lands energiproduktion ska kunna exporteras till andra EU-länder. Syftet är att minska beroendet av gas utifrån (läs Ryssland).

Finns utrymme att förhandla

Målen för utsläppsminskning blir nationella men det finns samtidigt förhandlingsutrymme förklarade Herman Van Rompuy efter mötet. Han tog Danmark som exempel som är ett land som har kommit lång och som har drivit en ambitiös linje i förhandlingarna.

- Danmark, där alla hus redan har dubbla fönsterglas, kan välja att hjälpa till att finansiera dubbla glas i ett annat EU-land istället för att sätta in trippelglas, sa han och förklarade att Danmark då skulle få större utsläppsbesparingar för sina pengar eftersom att byta från enkelglas till dubbelglas ger större effekt än om man går från dubbel- till trippelglas.

Urvattnad kompromiss

De mål som EU-länderna nu enats kring är något lägre än EU-kommissionens ursprungliga förslag. Flera länder hade hoppats på betydligt tuffare mål, däribland Sverige, men de var tvungna att kompromissa med länder från Central- och Östeuropa där utgångsläget är ett annat. Polen var den största motståndaren mot ett mer ambitiöst klimatpaket då landet är helt beroende av kolkraft vilket gör att energibesparingar blir kostsamma. För att få Polen med sig beslutade man att ge landet gratis utsläppsrätter som kompensation fram till 2030.

Svenske statsministern, Stefan Löfven, konstaterad att man fått ge och ta i förhandlingarna men sa att det viktiga var att man fått ett avtal på plats.

Sågas av miljörörelsen

Domen från miljöorganisationer är dock inte lika positiv. Greenpeace menar att målen är för låga och att de gör att utvecklingen mot mer förnybara energikällor mattas av. Oxfam pekar på att EU:s låga ambition lägger större börda på fattigare länder som är de som drabbas mest av klimatförändringar.

Brook Riley, kampanjledare på Friends of the Earth Europe, är också kritisk.

- Att beskriva en 40-procentig utsläppsminskning som ambitiös är farligt och oansvarigt, säger han.

Del av FN-förhandlingar

Nattens avtal är den giv som EU ska ta med sig till förhandlingsbordet i Paris där FN:s klimatkonferens går av stapeln nästa år. Trots den omfattande kritiken från miljöorganisationer om att de europeiska målen inte alls är tillräckliga så menar den avgående EU-ordföranden Herman Van Rompuy att EU har en bra hand att spela med i de internationella förhandlingarna.

- Detta skickar ett positivt budskap om engagemang till de internationella förhandlingarna, konstaterade Van Rompuy på nattens presskonferens.

Fler inlägg om: , ,
13 oktober 2014
EU

Tyskland lättar på plånboken

När Tyskland tvingas välja mellan två onda ting – att låta finansiellt slarviga Frankrike hålla sig med för stort underskott eller öppna upp den egna plånboken för investeringar – då väljer regeringen i Berlin det senare.

EU:s krisdrabbade ekonomier har länge tittat med avundsjuka ögon på de tyska finanserna. Överskott i bytesbalansen som motsvarar 7-8 procent av BNP, låg privat skuldsättning på ungefär 100 procent av BNP och hanterbar statsskuld på cirka 80 procent. Det är sådana siffror som gjort att andra euroländer, med betydligt sämre förutsättningar, propagerat för att regeringen i Berlin borde investera mera och på så sätt bidra mer till euroområdets haltande återhämtning.

Den senaste tiden har också liknande röster höjts från annat håll. Både ECB och IMF har indikerat att de vill se ökade investeringar med tydlig hänvisning till Berlin. Samtidigt har Frankrike med stöd av Italien kampanjat för att man ska ha en mer flexibel tolkning av EU:s underskottsregler med syfte att frigöra finansiellt utrymme för offentliga investeringar. Frankrike har dessutom presenterat en budget för nästa år med ett underskott på 4,3 procent vilket är klart över den godkända EU-gränsen på tre procent.

Tyskland säger NEIN

Tyskland har tjurskalligt avböjt alla vädjanden. Både när det gäller att sätta på sig spenderarbyxorna och att låta andra länder som Frankrike spräcka sina budgetar till förmån för större offentliga investeringar. Men nu har pressen ökat så till den grad att inte ens Förbundskansler Angela Merkel kan hålla emot.

- Trycket mot den tyska regeringen från i stort sett alla internationella institutioner har ökat. Och för Tyskland är det väldigt svårt att inte agera alls. Merkel måste ge bort något, säger Carsten Brzeski som är chefekonom på ING Tyskland i Frankfurt.

Ställd inför valet av två onda ting är Carsten Brzeski säker på att Tyskland väljer att lätta på plånboken och öka satsningarna på hemmaplan. Att ge efter för Frankrike skulle vara en fundamental förändring i den tyska hållningen och det skulle innebära en stor politisk förlust.

-Jag tror inte de är villiga att acceptera något alls när det gäller Frankrike. Ger man Frankrike ytterligare en respit så kommer det ses som en förlust för Merkel, säger Brzeski.

Splittra Frankrike och Italien

Däremot tror Carsten Brzeski att regeringen i Berlin kan acceptera att Italien får lite mer tid på sig för att komma ner till acceptabla underskottsnivåer. På så sätt skulle Tyskland nämligen kunna skapa en spricka mellan de slarviga bundsförvanterna i Paris och Rom vilket är del av den tyska strategin resonerar Brzeski. Och lyckas Merkel skapa en sådan spricka lättar också trycket på Tyskland.