2 augusti 2011
Finansmarknaden

En dynamisk bolagsstyrelse

Häromveckan träffade jag en god vän och gammal studiekamrat för en bit mat. Som vanligt hade vi fantastiskt trevligt och pratade livet, om att resa och mötet med nya kulturer. Konsensus blev att mångfald berikar våra liv och erbjuder nya perspektiv att lösa problem på. Ganska snabbt kom vi in på den spännande kopplingen mellan mångfald och företagsstyrelser. Hur ser det egentligen ut i styrelserummen? Hur ser fördelningen ut i avseende på: kön, ålder, etnicitet, bakgrund, utbildning, erfarenhet osv.…?

Efter en del research i ämnet så kan jag konstatera att situationen lämnar en hel del att önska. Majoriteten av styrelseledamöterna i svenska börsbolag är medelålders män. Det finns alltså en ganska homogen grupp av människor som styr våra bolag.  Samtidigt går det här stick i stäv med den senaste forskningen på området som istället indikerar att mångfald i grupper faktiskt bidrar till att lösa problem på ett mer effektivt sätt och tenderar att vara mer kreativa i sitt uppdrag. En dynamisk bolagsstyrelse som bygger på mångfald förstår marknaden bättre och kan skapa konkurrensfördelar i en föränderlig värld.

Givetvis så kräver styrelseuppdragen ofta att personen innehar en viss form av kompetens som kommer av erfarenhet från liknande uppdrag, men för en del funktioner behöver styrelserna även kompletteras med personer av annan bakgrund. Här tänker jag främst på styrelsens viktiga roll i att utveckla framgångsrika strategier för bolagen. Hur ska de formulera vägen mot de strategiska målen? I en allt mer globaliserad och dynamisk värld så krävs det kreativitet för att möta sådana utmaningar.

Min bedömning är att det kommer att krävas en större mångfald i bolagens styrelser. Jag behöver bara gå till mig själv och fråga: Kommer jag vara lika nyfiken, intresserad, engagerad och hungrig vid 55? Kanske det, men jag skulle i alla fall vilja arbeta i dynamiska grupper där jag kan möta nya infallsvinklar från personer med andra bakgrunder än min egen.

Ett passande citat som sammanfattar problematiken:

”When everyone thinks alike, no one thinks very much.”
-Walter Lippman

/Anton

ad
1 mars 2014

År 1492 upptäckte indianerna Christopher Columbus

Jag vet att det inte står så i historieböckerna, men visst är det en intressant formulering? Det här var året då världen förändrades för all framtid. Den nya världen hade ju  upptäckts och man skulle kunna gå så långt och säga att globaliseringen möjliggjordes i samband med Columbus resa till Amerika. När han kommit tillbaka till Europa fanns det dock dem som inte hyllade hans fantastiska bravad.

Enligt legenden ska Columbus bedrift blivit ifrågasatt med något i stil med: ”Att sätta sig i en segelbåt och segla västerut tills man stöter på land är väl ingen bedrift, det kan väl vem som helst göra?”

Columbus bemötte kritiken med att utmana männen i församlingen med en tävling, de fick i uppgift att försöka lyckas med konststycket att ställa ett ägg på hög kant och balansera det på matbordet. Det visade sig vara en omöjlig uppgift och frustrationen bland männen växte. När alla hade gjort sina försök och misslyckats, tog Columbus det hårdkokta ägget i sin hand och knackade det med botten i bordet så att det kunde stå på hög kant.

Han uttryckte sedan:  ”Ni ser min herrar, allting är lätt att göra när någon först visat hur man ska göra”.

Vilka omöjliga uppgifter har vi idag?

/Anton

 

24 februari 2014
Boktips

Sälj din Ferrari!

När du har nått toppen av din karriär och presterat på den absolut högsta nivån inom det amerikanska rättsväsendet och plötsligt drabbas av en hjärtinfarkt, vad gör du då? Plötsligt står du vid ett vägskäl där vägen du redan valt inte längre känns säker att fortsätta på. En väg som innebär en konstant jakt på nya utmaningar och kickar som visar sig mynna ut i en livsfarlig lek med döden.

Kanske gör du som Julian Mantle, huvudpersonen i boken ”The Monk Who Sold His Ferrari – A Fable About Fulfilling Your Dreams & Reaching Your Destiny” av Robin Sharma. Efter att ha drabbats av en hjärtinfarkt säljer han alla sina ägodelar, däribland sin röda Ferrari och försvinner iväg på en resa till Indien. Det blir en magisk resa som förändrar Julians perspektiv på livet fullständigt. Han träffar mystiska gurus i Himalaya som lär honom deras hemligheter under hans vistelse hos dem.

Julian kommer sedan tillbaka och söker upp hans gamla kollega på advokatbyrån. Han är helt förändrad och till en början känner kollegan inte igen personen som står framför honom. Från att ha varit sliten och överviktig har han förvandlats till en yngre version av sig själv som sprudlar av vitalitet och styrka. Här börjar en intressant resa där Julian delar med sig av sina nya lärdomar och som läsare inspireras man att ta del av de här guldkornen.

Läs den här boken, jag lovar att sidorna vänder sig av sig själva efter en stunds läsning.

/Anton

 

 

23 februari 2014
hockeydomare

Kanadensiska domare och har kvinnor verkligen lägre kompetens än män?

God morgon Sverige! I skrivande stund är det många som rasar över faktumet att det är kanadensiska domare som ska döma OS finalen i hockey. Orsaken? Nämligen att Kanada möter Sverige. Finns det risk för jäv? Så klart att det finns! Det är ju synd om det finns en minimal risk att domarna dömer till kanadensarnas fördel.  I ett fotbolls VM skulle det vara fullständigt otänkbart att domaren har samma nationalitet som ett av de spelande lagen. Men det är långt kvar till sommarens fotbollsfest i Brasilien, just nu är vi i Sotji och vad kan vi egentligen lära oss av den här situationen?

Temat för dagens inlägg handlar alltså om orättvisor, makt och hur svårt det är att vara opartisk och neutrala när vi bedömer kompetens. Jag tänker också på den aktuella debatten om huruvida vi ska kvotera in kvinnor i styrelserna och möjligheterna med detta. Argumenten mot kvotering är ofta att man lyfter fram kompetens som en faktor som väger tyngre en rättvis representation av könen.

Är inte kvinnor lika kompetenta som män? Om de är det, varför är de inte lika mycket representerade i näringslivets toppskikt? Min personliga erfarenhet att kvinnor är minst lika kompetenta som oss män, faktiskt lite vassare många gånger. Trots detta finns de inte representerade i samma utsträckning som män. Om man tittar historiskt på hur maktfördelningen sett ut i vårt samhälle, krävs det ingen Einstein att se att vi ändå gått åt rätt håll i den här frågan men att det går för långsamt.

Enda lösningen för att snabba på processen verkar vara att driva igenom en lag för kvotering till styrelseposterna. Kompetensargumentet håller inte längre och vem är det egentligen som definierar vad som är rätt kompetens? Vi män måste se oss i spegeln och inse att vi ofta värderar spegelbilden av oss själva högre än alternativen. Att det finns en risk att vi bekvämt lutar oss tillbaka och bedömer kompetens utifrån ett traditionellt manligt perspektiv, vilket innebär att man kanske inte ser andra kompetenser/bakgrunder som lika värdefulla.

Till alla kvinnor som säger att de inte vill ha en maktposition genom kvotering: – den här frågan är större än er personliga karriär! Det handlar om strukturella orättvisor som genomsyrar hela samhället och om ni bara tänker efter lite grann så är ni nog minst lika kompetenta som era manliga kollegor, enda skillnaden är att männen nästan aldrig ifrågasätter sin kompetens och rätt till framgång.

Ni har samma rätt.

/Anton

 

6 februari 2014
Inspiration

Är du nästa Astrid Lindgren?

Nyfikenhet är nog en av de viktigaste tillgångarna att ha i organisationer. Det är viktigt att uppmuntra till nyfikenhet av många orsaker. Jag ser fördelarna på många olika nivåer, men väljer här att fokusera på individuell nivå och företagsnivå. Jag definierar nyfikenhet som förmågan och viljan att ta till sig av det nya, det okända och lära sig av de nya erfarenheterna/kunskapen. På företagsnivå gäller det att vara nyfiken på omvärlden, vilka nya trender finns det? Vad gör konkurrenterna? Har vi de bästa försäkringssvillkoren? Vad säger den senaste forskningen?

 

För marknadsledaren gäller det att inte luta sig tillbaka på gamla meriter och tro att man inte behöver fortsätta att vara nyfiken och utvecklas. Visste du exempelvis att Bonnier initialt tackade nej till både Astrid Lindgren och J.K  Rowlings? Det är lätt hänt att missa nästa lysande stjärna om man inte är nyfiken på det nya och okända. I företagsvärlden finns det gott om exempel på marknadsledande företag som inte lyckats förändras i takt med tiden, kanske har man haft för lite nyfikenhet?

 

Nyfikenhet föder också inspiration att utveckla människorna i organisationerna. Personligen tror jag att det är oerhört viktigt att tända nyfikenhetens gnista hos medarbetarna, anledningen till det är att det skapar en större mening hos den enskilde individen. Plötsligt vågar man ta sig an större uppgifter och projekt och den här entreprenörsandan sprider sig vidare i organisationen. Vidare är just nyfikenhet en dörröppnare i alla relationer och i kundkontakterna. Vem köper du helst ifrån: säljaren som fokuserar pris/innehåll eller den som är nyfiken på just dig och försöker hitta en lösning som passar bäst för dig?

 

Häromveckan hade jag äran att representera Trygg Hansa vid Uniaden, en arbetsmarknadsdag på Umeå Universitet för studenter. Ett bestående intryck var alla engagerade och nyfikna studenter som jag hade nöjet att prata med. Det är otroligt hur givande samtal man kan ha på kort tid om man är genuint intresserad av den man pratar med.

Vem vet, kanske någon av dessa studenter är framtidens Astrid Lindgren?

 

/Anton

Fler inlägg om: , ,
6 november 2013

London – world class service!

För några veckor sedan hade jag det stora nöjet att besöka London. På menyn stod rekreation med arbetsteamet, vi skulle äta god mat, shoppa och uppleva London tillsammans. Vilken upplevelse det blev! Det finns så mycket att berätta, så många intryck att dela med sig av men jag har valt att lyfta fram ett marknadsförings exempel. Något i världsklass!

Första morgonen inleddes med en riktig english breakfast på hotellet. Sedan bar det iväg in mot Oxford street och lite shopping. På vägen dit passade vi på att hoppa på en turistbuss utanför Big Ben och 20 meter bort stod en man i kilt och spelade säckpipa. Bussen susade iväg och vi satte oss givetvis på övervåningen och lät londonluften föna håret. Det här var i slutet av oktober och det var 18 grader i luften!

Mobilkamerorna blixtrade för fullt på bussturen. Fantastiska byggnader svischade förbi oss och ett tag kände jag mig yr och visste jag inte vart jag skulle titta. Men som tur var hade vi en helt underbar bussguide som levererade en lysande presentation av allt vi såg. Han hade en naturlig servicekänsla och blandade fakta med anekdoter på ett förträffligt sätt. Han hade dessutom ett personligt bemötande mot oss resenärer, ställde frågor och skämtade på ett träffsäkert sätt. När det var dags för oss att kliva av: ”Thank you sir ladies”, med en genuin brittisk accent och känsla av service.

Det speciella med det här caset är den här guiden. I efterhand funderade jag kring bussturen och servicen medan jag promenerade längs shoppingstråket på Oxford street. Vad var det egentligen som hade gjort bussturen så bra? Min slutsats är att det märktes att den här guiden verkligen trivdes med sitt jobb. Det märktes att han njöt av att presentera London och kontakten han fick med oss resenärer. Då ska man komma ihåg att han kliver upp varje morgon och levererar den här servicen. Jag tror nämligen att det här är kärnan i alla servicesituationer och möten med människor. Nyckeln till att lämna avtryck och lyckas med försäljning är att verkligen älska det man gör och människorna man möter. För det märks när man gör det.

Innan flyget skulle ta oss hem till Sverige igen hann jag med en löprunda på söndagsmorgonen. Det hade varit en hektisk resa med fullspäckat schema. Medan jag sprang mot Big Ben i horisonten hade jag tid för reflektioner. Themsen flöt sakta förbi. London höll på att vakna till liv igen och jag tänkte tillbaka på alla upplevelser jag varit med om.

Arkitektur, historia och shopping i all ära men det som jag kommer komma ihåg främst är bussguiden och alla vänliga och hjälpsamma engelsmän. Ni har en värme som lämnar avtryck och som göra att jag gärna kommer tillbaka.

Cheers!

/Anton