2 augusti 2011
Finansmarknaden

En dynamisk bolagsstyrelse

Häromveckan träffade jag en god vän och gammal studiekamrat för en bit mat. Som vanligt hade vi fantastiskt trevligt och pratade livet, om att resa och mötet med nya kulturer. Konsensus blev att mångfald berikar våra liv och erbjuder nya perspektiv att lösa problem på. Ganska snabbt kom vi in på den spännande kopplingen mellan mångfald och företagsstyrelser. Hur ser det egentligen ut i styrelserummen? Hur ser fördelningen ut i avseende på: kön, ålder, etnicitet, bakgrund, utbildning, erfarenhet osv.…?

Efter en del research i ämnet så kan jag konstatera att situationen lämnar en hel del att önska. Majoriteten av styrelseledamöterna i svenska börsbolag är medelålders män. Det finns alltså en ganska homogen grupp av människor som styr våra bolag.  Samtidigt går det här stick i stäv med den senaste forskningen på området som istället indikerar att mångfald i grupper faktiskt bidrar till att lösa problem på ett mer effektivt sätt och tenderar att vara mer kreativa i sitt uppdrag. En dynamisk bolagsstyrelse som bygger på mångfald förstår marknaden bättre och kan skapa konkurrensfördelar i en föränderlig värld.

Givetvis så kräver styrelseuppdragen ofta att personen innehar en viss form av kompetens som kommer av erfarenhet från liknande uppdrag, men för en del funktioner behöver styrelserna även kompletteras med personer av annan bakgrund. Här tänker jag främst på styrelsens viktiga roll i att utveckla framgångsrika strategier för bolagen. Hur ska de formulera vägen mot de strategiska målen? I en allt mer globaliserad och dynamisk värld så krävs det kreativitet för att möta sådana utmaningar.

Min bedömning är att det kommer att krävas en större mångfald i bolagens styrelser. Jag behöver bara gå till mig själv och fråga: Kommer jag vara lika nyfiken, intresserad, engagerad och hungrig vid 55? Kanske det, men jag skulle i alla fall vilja arbeta i dynamiska grupper där jag kan möta nya infallsvinklar från personer med andra bakgrunder än min egen.

Ett passande citat som sammanfattar problematiken:

”When everyone thinks alike, no one thinks very much.”
-Walter Lippman

/Anton

ad
22 februari 2015

Ökad fokus och prestation genom att stanna upp?

Vår bransch har stora problem med upplevd stress på arbetsplatserna. Multipla krav som ibland känns överväldigande kan göra att man blir mindre effektiv, man är inte närvarande i stunden. Hjulet som vi befinner oss i slutar inte att snurra i det här läget, nya ärenden, mail, möten, kunder och nya utmaningar byggs på hela tiden. Snart har vi ett mentalt Mount Everest framför oss och även om vi är duktiga bergsklättrare, gör stressen att vi tappar fokus, energi och riktning. Var ska vi börja klättringen? Vågar jag ta första steget?

För några veckor sedan hittade jag en spännande lösning som fungerar bra för mig: mindful meditation 20 min per arbetsdag, där jag får möjlighet att slappna av och rensa hårddisken. Efter lunchen drar jag mig tillbaka till en liten relaxavdelning vi har på kontoret, sjunker ner i en skön fåtölj och sätter på mig hörlurarna och lyssnar till guidade meditationer från det amerikanska universitetet UCLA. Det är en fantastisk skillnad som jag upplever! Med förnyad energi och fokus studsar jag tillbaka till arbetet från lunchen och min känsla är att jag faktiskt presterar bättre.

Jag tror att lösningarna på stressproblematiken kan se olika ut och arbetsgivarna har ett stort ansvar att ta i den här frågan. Vidare tror jag att alla parter vinner på att vi hittar lösningar som fungerar på lång sikt, det borde inte finnas några motsättningar i den här frågan. I väntan på att vi hittar den heliga graalen går det ju att söka egna lösningar, meditation är ett mitt tips!

/Anton

30 januari 2015
berättelser

Din berättelse är viktig

Vem är egentligen lycklig? Är miljardären, rockstjärnan eller den där snygga unga modellen verkligen lyckliga? Antingen påverkar de yttre aspekterna vårt humör…eller kanske vårt humör förändrar hur vi berättar vår historia. Jag tror mer på det senare alternativet och jag ska med några målande rader förklara varför. Något som fler människor borde fråga sig själva är: söker jag efter felaktigheter/tillkortakommanden bara för att rättfärdiga min vana av att vara missnöjd? Vidare, måste något förändras i den yttre världen för att jag ska bli glad på insidan? För att omformulera frågan: finns det något i min berättelse om min verklighet som stödjer och bygger upp mitt humör?

Jag tror att sättet vi bemöter utmaningarna i våra liv kan förändra vår tillvaro i grunden, för all framtid. Att säga ”det var intressant” är förmodligen 100 gånger mer produktivt än att säga ”men så hemskt”. Vi kan även ta ett steg till och försöka sluta uppleva misstagen och nederlagen innan de ens har inträffat, för i de allra flesta fallen går det ju bra ändå. Eller hur?

I mitt dagliga arbete som skadereglerare inom sjukskador möter jag människor med alla möjliga typer av sjukdomar, personer med allt från vanliga lunginflammationer till svåra cancersjukdomar och i de svårare fallen är det när någon avlidit till följd av en sjukdom. Det är stundtals ett tufft jobb rent emotionellt, men det är också så givande! Jag får möjlighet att hjälpa väldigt många familjer i de svåraste stunderna i livet, förvisso är det kring de ekonomiska delarna som jag har möjlighet att hjälp till med men det kan också handla om att finnas där och vara den som tar sig tid, lyssnar och stöttar i den svåraste tiden.

Min arbetserfarenhet har lärt mig att det sällan finns någon riktig korrelation mellan lycka och de yttre omständigheterna. Vissa gånger möter jag någon som är i upplösningstillstånd pga ett skavsår, i nästa stund möter jag samlade och positiva småbarnsföräldrar som just fått beskedet att deras barn insjuknat i cancer. De har bestämt sig för sin berättelse, det är en berättelse som handlar om kärlek och deras samlade styrka som familj, det är också en berättelse som inkluderar andra människor som faktiskt kan hjälpa till.

Lycka är för de flesta av oss ett val. Verkligen är inte det. Dock så verkar det som att valet att välja en lycklig berättelse i slutändan faktiskt leder till en förändring av verkligheten vi lever i.

Hur ser din berättelse ut?

Ps. kom ihåg att det är du som är författaren.

 

/Anton

 

15 januari 2015
Försäkringar

Je suis Charlie risk management

Köpmän har under en väldigt lång tid hanterat risker. Historiskt sett återfinns risk management principer för ca 5 000 år sedan, alltså ungefär 500 år innan pyramiderna i Giza byggdes. Det var när kinesiska handelsmän som reste långa sträckor med värdefull last, insåg fördelarna med att sprida ut sina respektive tillgångar i varandras skepp som idén föddes. På så vis riskerade de inte att förlora hela verksamheten om just deras båt gick under.

Försäkringar bygger på den här principen än idag, om än med mera raffinerade modeller eftersom vi har så mycket mer komplexa verksamheter och kunskapen om hur de kan försäkrats har utvecklats över tid. Det senaste och kanske mest radikala exemplet på riskspridning är det globala stödet för yttrandefrihet efter terrorattentatet i Paris och uttrycket ”Je suis Charlie” som används för att manifestera den här ståndpunkten. Det är påtagligt att många är rädda för följderna av vad som kan hända om man uttrycker stöd för tidningar som förlöjligar Islam och deras profet. Det är tryggare att göra det när flera länder och miljontals människor tillsammans delar den här risken

Världen har blivit mycket mindre än vad den var för 5 000 år när de kinesiska handelsmännen seglade iväg och det blir alltmer påtagligt, på gott och ont. Hur skyddar vi oss mot alla risker som det öppna globala samhället innebär? Det finns nog många aspekter som vi bör diskutera och utveckla. Skapa förståelse genom dialog och ifrågasätta de enkla lösningarna tror jag är en väg att gå. Yttrandefrihet är något som vi alltid behövt kämpa för historiskt sett och rädslan är det största hotet.

Det är ingen enkel resa vi har framför oss.

Det kommer krävas mer än att dela en bild med #jesuischarlie.

/Anton

 

 

14 december 2014
Humble Leadership

Humble leadership – om Sveriges framtid står på spel

Den senaste tidens politiska turbulens i riksdagen har skakat om Sverige i grundvalarna. På många håll är oron stor om hur det här kommer att utvecklas och vad vårens nyval kommer inbära för vårt lands framtid. Senaste gången regeringen upplöstes var 1978 och vi får gå så långt tillbaka som 1958 för att hitta det senaste nyvalet, då efter omröstning om ATP-valet. Detta har alltså inträffat förut och vi har lyckats gå vidare – hur gjorde vi då det?

Sveriges framgångsrecept på den politiska banan, såväl internationellt som nationellt har alltid varit vår förmåga att skapa samförstånd och kunna hitta samarbeten med våra motparter. På den här punkten ser jag mig själv som en reaktionär – jag vill tillbaka till hur det var förr, i alla fall på den här punkten. I övrigt så har vi ett bättre Sverige nu än då, ett rikare samhälle både kulturellt och materiellt.

Nu har vi däremot fastnat i en situation som ter sig svår att komma ur. De flest parterna pratar om att ansvaret att lösa regeringskrisen och att komma överens om budgeten är någon annans. Ansvarslöst? – Ja. Mänskligt? – Ja. Rätt väg att gå? – Nej. Hur ska det då gå i nyvalet när vi sitter fast i våra respektive skyttegravar och tendensen är att vi bara gräver oss djupare så att vi till slut inte ser motparten alls?

Jag tror att det krävs ett nytänkande inom det politiska ledarskapet , har därför funderat kring ett nytt begrepp ”Humble leadership” – ett ödmjukt ledarskap  som kombinerar diplomatiska konstformer som förlåtelse och ödmjukheten att kunna säga att vi inte vet svaret på vissa frågor när så är fallet. Revolutionerande faktorer? Nej inte alls, men jag tror att den här typen av ödmjukhet kan ha en förlösande inverkan i samband med svåra diplomatiska kriser.

I den politiska debatten och utspelen som varit den senaste tiden har människor blivit sårade, såväl politiker som väljare har förlorat förtroendet för varandra.  En av 1900-talets stora tänkare inom ledarskap, Dale Carnegie skrev i sin kända bok ”How to win friends and influence people” följande:

”When dealing with people, remember you are not dealing with creatures of logic, but creatures of emotion.”

Det krävs således med ödmjukhet för att vinna människors förtroende och kunna samarbeta. Här vill jag också lyfta förmågan att kunna säga förlåt till någon om man sårat denne. I allmänhet är vi alldeles för dåliga på att uttrycka att vi haft fel, det gör att vi låser fast oss i onödiga situationer och försvårar vägen tillbaka till möjliga samarbeten. Ta ansvar i stället – var ledaren som tar första steget och erkänn dina misstag och sträck sedan ut en hand.

I vissa fall kanske man inte behöver ha fel i sakfrågan, att be om förlåt betyder inte att man ger den andra part rätt eller fel, det innebär att man är stark nog att ta ansvar för sin del i en förhandling.

The weak can never forgive. Forgiveness is an attribute of the strong.” 

-Mahatma Gandhi

Gandhi insåg vikten av ett ”Humble leadership” och genom sitt ledarskap bidrog han till att befria Indien och inspirera människor världen över. Det finns även andra fördelar med förlåtelse, i boken ”Social Intelligence” avslöjar författaren och forskaren Daniel Coleman att när människor förlåter någon  sker en motsatt biologisk reaktion. Det bidrar till att sänka blodtrycket, nivåerna av stresshormoner minskar samt motverkar depressioner hos den som kan förlåta.

Vem vill ni förlåta eller be om förlåtelse?

/Anton

 

 

11 november 2014
Babybojen

CSR – en attraktionskraft för att behålla talangerna!

Igår kväll höll Zlatan ett historiskt tacktal när han tog emot Guldbollen, det var ett tal som väckt stor uppmärksamhet runt om i fotbollsvärlden. I samband med att han tog emot priset hedrade han sin bortgångne bror, Klas Ingesson och Pontus Segerström, vilka nyligen gått bort i sjukdomar. En tårögd Ibrahimovic visade sin storhet genom att på upp på scenen och bland annat säga:

”Det finns ett liv vid sidan av som är mycket viktigare än det här. Må de vila i frid.”

Ett sådant citat berör egentligen alla människor, vi var nog många som tittade på Fotbollsgalan och fällde en tår hemma i TV-sofforna igår kväll. Livet är så mycket skörare än vad vi tror. I jakten på nya segrar och avancemang är det lätt att glömma bort de viktigaste delarna i livet. Visst är det ganska underligt att det ofta krävs svåra sjukdomar eller tragedier för att vi ska få ett bredare perspektiv på livet?

Vår bransch liknar den professionella fotbollen på så vis att vi ofta har en prestationskultur. Vi ska ständigt nå nya mål och mäts utifrån flera variabler, på teamnivå, individnivå osv. Personligen gillar jag den här kulturen då jag i grund och botten gillar att tävla och ständigt utveckla mig själv att bli bättre på det jag gör. På samma sätt som i ett fotbollslag hjälper vi varandra att hela tiden bli bättre. Dock så finns det andra saker i livet som motiverar, precis som Zlatan sa så är det viktigt att lyfta blicken ibland, känna i hjärtat vad som verkligen betyder något och kanske engagera sig i andra aktiviteter?

Det är här som CSR kommer in i bilden för vår bransch. Förutom att utveckla världens bästa försäkrings och banktjänstemän, vad gör egentligen våra arbetsgivare för att förbättra samhället och världen vi lever i? Jag gjorde en del research kring hur framtidens kollegor tänker när de söker drömjobbet. Det visar sig ganska snabbt att dagens unga talanger har större krav på deras framtida arbetsgivare, de vill ha möjlighet till personlig utveckling utöver själva jobbet. Möjligheten att jobba för att skapa ett bättre och mer hållbart samhälle ser många som en motiverande faktor när man väljer arbetsgivare.

Babybojen

Jag har förmånen att jobba för en arbetsgivare som tar de här frågorna på allvar, ett initiativ som jag är engagerad i heter Babybojen. Projektet innebär att Trygg-Hansa tillsammans med Svenska Livräddningssällskapet besöker 15 olika simhallar runt om i Sverige för att öva flytträning med föräldrar och deras små barn. Babybojen är ett program som lär små barn att flyta i vattnet och visionen är att inget barn ska drunkna. Som pappa till Julian, 3 år känner jag att det här är ett viktigt initiativ för våra barn. Genom att få vara med och bidra till att skapa ett bättre samhälle växer vi som människor, det gäller bara att hitta möjligheterna och sammanhangen där vi kan påverka.

Vilken samhällsfråga är viktig för dig?

/Anton