27 oktober 2011
Facebook

Facebook investerar i Norrland!

Det som tidigare bara var ett rykte har nu blivit verklighet, Facebook startar upp en ny verksamhet i Luleå, Sverige.  Det blir företagets första datacenter i Europa. Så här lyder motiveringen till nyetableringen:

– Vi har undersökt alternativ i hela Europa och efter en omfattande process kom vi fram till att Luleå hade den bästa helhetslösningen, med ett klimat väl lämpat för naturlig kylning, tillgången till ren energi, bra mark, välutbildad arbetskraft och ett skickligt och engagerat företagsklimat, säger Tom Furlong, ansvarig för nyetableringar på Facebook.

Det blir verkligen intressant att följa Facebooks utveckling här i Norrland! Kul att företag  med sådan dignitet väljer att investera i ett relativt dyrt företagsklimat i förhållande till låglöne-alternativ, som normalt brukar vara fallet. Enligt undertecknad så bidrar det till att satsningen känns seriös och långsiktig.

Vidare innebär etableringen ett lyft för hela övre Norrland, för leverantörer och eventuella samarbetspartners. Det innebär  också en förändring av regionens industrikaraktär. Under 1940-talet byggdes stålverket i Luleå som under lång tid präglat företagsklimatet i regionen. Nu får vi istället se hur Facebook gör avtryck och påverkar norra Norrland.

Spännande!

/Anton

ad
21 juni 2014
framsteg

Framsteg varje dag!

Igår medan jag sprang längs älven öppnade himlen sig och regnet öste ner, det var ett sådant där skönt sommarregn som ger en ökad syremängd i luften och som kylde ner kroppen till perfekt temperatur. Det var en renande känsla att springa i regnet och känslan av frihet sköljde över mig när jag flög fram längs grusvägen. Jag har nu sprungit 20 dagar i rad och igår kände jag verkligheten hur kroppen klarar av mer och mer påfrestningar, att jag gör framsteg varje dag som jag springer.

Men behöver man inte vila några dagar då? Det trodde jag också men efter att ha läst om Dean Karnazes fantastiska prestation där han sprang 50 st marathonlopp på 50 dagar, är jag inte så säker längre. Dean skriver att han trodde att kroppen gradvis skulle brytas ned under alla loppen, men till hans förvåning blev inte prestationen inte sämre utan återhämtning snarare bättre. Den bästa tiden (3:00:30) sprang han faktiskt i det sista 50:e loppet, New York City Marathon.

Tack Dean för din inspirerande resa! Till skillnad från dig så springer jag inte 42 km varje dag utan för tillfället känns 5 km som mer lämpligt. Varje dag ställer jag väckarklockan en halvtimma tidigare, drar på mig löpardojorna och kastar mig ut för en ny utmanande runda. Jag hinner hem innan min älskade fru och son har vaknat, hinner duscha och göra frukost till dem. Väl på kontoret känner jag mig mer alert än tidigare och har mer energi att ta mig an nya utmaningar, den här känslans sitter i hela dagen. Det är en känsla av välmående och det faktum att dagen faktiskt började med en prestation ger ett momentum av positiv energi.

Jag tror att framsteg handlar om att skapa vanor, att göra något varje dag för att bli riktigt bra på det. Malcolm Gladwell hävdar i sin bok ”Outliers” att det krävs 10 000 h av ihärdigt arbete innan man kan bli riktigt framgångsrik på något. Jag delar den åsikten fullt ut och älskar löpningen eftersom den ger så mycket resultat längs den resan. Målsättningar har ju annars en inneboende risk att rinna ut i sanden om man inte ser eller känner resultaten gå ens väg. En annan aspekt av målsättningar är ju att hitta rätt nivå för sig själv och att inte jämföra sig själv med andra. När jag springer tänker jag inte på min hastighet, om jag möter en snabbare löpare försöker jag istället inspireras av hen och sedan fokusera på min egen resa och upplevelsen av att vara ute och springa.

Tänk att springa varje dag kunde vara så kul!

Vad är framsteg för dig?

/Anton

 

15 maj 2014
kreativitet

Malik Bendjelloul – ett geni som hade förmågan att beröra

”I wonder” av Rodriguez spelar i mina hörlurar medan jag skriver de här raderna. Tack vare Malik fick hela världen upp ögonen för den här fantastiska artisten och fick följa med den magiska resan från Sydafrika till Detroit i sökandet efter ”Sugar Man”. I fyra år hade han jobbat med sin dokumentärfilm som till slut belönades med en Oscar. I dagarna nåddes vi av den tragiska nyheten att Malik att gått bort, bara 36 år gammal.

Mina tankar går till hans nära och kära i denna svåra stund. Jag tänker också givetvis på alla kreativa idéer och projekt som Malik aldrig hann genomföra.  Han hade verkligen en förmåga att fånga bra berättelser, kunde hitta undangömda skatter där ingen tidigare letat och leverera dem på ett lysande sätt! Vad skulle bli hans nästa stora succé?

Efter att ha lyssnat på Maliks sommarprat i P1 från förra sommaren fastnade jag för en fascinerande idé som han berättade om, nämligen den om hur månen skiftar i storlek. Månen kan vara fantastiskt stor ibland, plötsligt finns den bara där och lyser upp på stjärnhimlen. Hur kommer det sig att den skiftar så i storlek? Det fascinerade Malik och han såg något intressant i den här dynamiken. Kanske beror det på att månen är närmare jorden just då? Ingen vet egentligen varför den ser större ut vissa gånger konstaterade Malik. Det är helt enkelt ett oförklarligt fenomen men tar man foton så ser man dock att skillnaden i månens storlek bara är en illusion som vi människor upplever.

Malik insåg att detta projekt skulle kräva mycket tid. Skulle han hinna resa runt och filma månen på olika ställen ute i världen? Det är ju bara fullmåne en gång i månaden, vad gör man om det då är mulet den dagen man ska filma? Malik hade en förmåga att arbeta i långa projekt,  det hade han bevisat på de fyra år tog det att göra ”Searching for Sugar Man”.

”- It´s never crowded along the extra mile” hörde jag någon säga en gång. Malik gick verkligen den extra milen, såg det ingen annan såg och hade drivet och uthålligheten att följa sin dröm och skapa en helt fantastisk dokumentär. Tänk om du hade haft mer tid Malik, vad hade du skapat då?

I wonder.

/Anton

 

10 maj 2014

Inget barn ska behöva drunkna

Snart är den efterlängtade sommaren här! ”Vad ska du göra på semestern då?” kommer bli en vanlig fras i fikarummen den närmaste tiden. Själv ser jag fram emot en resa med hela familjen till Italien. Vi har hyrt ett hus alldeles vid stranden i Terracina som ligger ca en timmes bilresa från Rom. Jag ser fram emot att njuta av den goda maten och att varje morgon kunna kasta mig ut på sandstranden för ett morgondopp.

Med på resan är även vår lille grabb Julian, 3 år. Han har redan visat en stor kärlek till att vara i vatten och vi brukar ofta bada här hemma eller på badhuset. Det kommer att bli rena himmelriket för honom att komma till Italien och bada i havet. Som pappa har jag alltid full koll på honom när vi badar och efteråt kan jag vara helt utmattad, som tur är följer hela familjen med på resan vilket innebär att det finns fler vuxna som kan ha uppsikt över honom.

Varje sommar hör vi om barn som är med om tragiska drunkningsolyckor, där deras liv slutar alltför tidigt och lämnar många människor med en djup sorg. Vad kan vi som föräldrar och medmänniskor göra för att förebygga drunkningsolyckorna?

Babybojen – ett lysande initiativ!

På senare tid drunknar allt färre barn. Trenden går alltså åt rätt håll och en förklaring är att Svenska Livräddningssällskapet har satsat mycket på allmän simkunnighet och kunskap om vattensäkerhet. Visste du att det idag är obligatoriskt med simkunskap först vid årskurs sex, men 70 procent av drunkningsolyckorna bland barn sker innan de har hunnit bli så gamla?

Självklart ska inte ett enda barn behöva drunkna i Sverige och därför har Trygg Hansa tillsammans med Svenska Livräddningssällskapet startat projektet Babybojen där man bland annat uppmuntrar föräldrar att lära sina barn att flyta hemma i badbaljan eller badkaret. Att kunna flyta är det första steget för ökad säkerhet i och vid vatten.

Vill du veta mer om Babybojen och vilka möjligheter som finns, läs gärna här.

/Anton

1 mars 2014

År 1492 upptäckte indianerna Christopher Columbus

Jag vet att det inte står så i historieböckerna, men visst är det en intressant formulering? Det här var året då världen förändrades för all framtid. Den nya världen hade ju  upptäckts och man skulle kunna gå så långt och säga att globaliseringen möjliggjordes i samband med Columbus resa till Amerika. När han kommit tillbaka till Europa fanns det dock dem som inte hyllade hans fantastiska bravad.

Enligt legenden ska Columbus bedrift blivit ifrågasatt med något i stil med: ”Att sätta sig i en segelbåt och segla västerut tills man stöter på land är väl ingen bedrift, det kan väl vem som helst göra?”

Columbus bemötte kritiken med att utmana männen i församlingen med en tävling, de fick i uppgift att försöka lyckas med konststycket att ställa ett ägg på hög kant och balansera det på matbordet. Det visade sig vara en omöjlig uppgift och frustrationen bland männen växte. När alla hade gjort sina försök och misslyckats, tog Columbus det hårdkokta ägget i sin hand och knackade det med botten i bordet så att det kunde stå på hög kant.

Han uttryckte sedan:  ”Ni ser min herrar, allting är lätt att göra när någon först visat hur man ska göra”.

Vilka omöjliga uppgifter har vi idag?

/Anton

 

24 februari 2014
Boktips

Sälj din Ferrari!

När du har nått toppen av din karriär och presterat på den absolut högsta nivån inom det amerikanska rättsväsendet och plötsligt drabbas av en hjärtinfarkt, vad gör du då? Plötsligt står du vid ett vägskäl där vägen du redan valt inte längre känns säker att fortsätta på. En väg som innebär en konstant jakt på nya utmaningar och kickar som visar sig mynna ut i en livsfarlig lek med döden.

Kanske gör du som Julian Mantle, huvudpersonen i boken ”The Monk Who Sold His Ferrari – A Fable About Fulfilling Your Dreams & Reaching Your Destiny” av Robin Sharma. Efter att ha drabbats av en hjärtinfarkt säljer han alla sina ägodelar, däribland sin röda Ferrari och försvinner iväg på en resa till Indien. Det blir en magisk resa som förändrar Julians perspektiv på livet fullständigt. Han träffar mystiska gurus i Himalaya som lär honom deras hemligheter under hans vistelse hos dem.

Julian kommer sedan tillbaka och söker upp hans gamla kollega på advokatbyrån. Han är helt förändrad och till en början känner kollegan inte igen personen som står framför honom. Från att ha varit sliten och överviktig har han förvandlats till en yngre version av sig själv som sprudlar av vitalitet och styrka. Här börjar en intressant resa där Julian delar med sig av sina nya lärdomar och som läsare inspireras man att ta del av de här guldkornen.

Läs den här boken, jag lovar att sidorna vänder sig av sig själva efter en stunds läsning.

/Anton