27 oktober 2011
Facebook

Facebook investerar i Norrland!

Det som tidigare bara var ett rykte har nu blivit verklighet, Facebook startar upp en ny verksamhet i Luleå, Sverige.  Det blir företagets första datacenter i Europa. Så här lyder motiveringen till nyetableringen:

– Vi har undersökt alternativ i hela Europa och efter en omfattande process kom vi fram till att Luleå hade den bästa helhetslösningen, med ett klimat väl lämpat för naturlig kylning, tillgången till ren energi, bra mark, välutbildad arbetskraft och ett skickligt och engagerat företagsklimat, säger Tom Furlong, ansvarig för nyetableringar på Facebook.

Det blir verkligen intressant att följa Facebooks utveckling här i Norrland! Kul att företag  med sådan dignitet väljer att investera i ett relativt dyrt företagsklimat i förhållande till låglöne-alternativ, som normalt brukar vara fallet. Enligt undertecknad så bidrar det till att satsningen känns seriös och långsiktig.

Vidare innebär etableringen ett lyft för hela övre Norrland, för leverantörer och eventuella samarbetspartners. Det innebär  också en förändring av regionens industrikaraktär. Under 1940-talet byggdes stålverket i Luleå som under lång tid präglat företagsklimatet i regionen. Nu får vi istället se hur Facebook gör avtryck och påverkar norra Norrland.

Spännande!

/Anton

ad
4 mars 2015

Outside the box

Vår statsminister Stefan Löfven skrattar och gråter till Filip & Fredriks nya film ”Trevligt Folk”. Filmen har gjort succé på biosalonger över hela landet och idag visades den även upp i Sveriges riksdag. I filmen får vi följa det somaliska bandylandslaget från Borlänge, ett fantastiskt projekt som visar på möjligheterna som finns när man vågar tänka nytt och engagera människor. När Aftonbladet frågade statsministern vad han tyckte var det bästa med filmen svarade han:

”– Att den visar på möjligheter i olika perspektiv.Och det som står i början av den att nån har tänkt riktigt utanför boxen. Det är kanske det allra bästa med filmen, att tänka helt utanför boxen och skapa något som blir så bra. Det behöver vi mera av.”

Jag håller helt med på den här punkten, det är först när vi vågar tänka utanför ramarna som det öppnas upp möjligheter att förändra och förbättra världen vi lever i. Hur ser då möjligheterna ut i vår bransch? Eftersom det finns så många regelverk, policies och ramar vi följer borde det finnas oändligt med möjligheter att tänka utanför dessa.

Häromveckan träffade jag en tidigare kollega över en lunch. Hon berättade om en fascinerande uppfinning hon skapat, en programmering som möjliggjorde att man genom en knapptryckning automatiskt fyllde i ett standardformulär. Den här uppfinningen gjorde att hon och hennes medarbetare sparade mycket tid i det administrativa arbetet. Nyheten om uppfinningen spred sig genom organisationen och blev väldigt populär. Till slut nådde innovationen den högsta ledningen på europanivå och där tog det tyvärr stopp. Min vän fick aldrig någon bra förklaring till varför de inte godkände hennes nya innovation. Reglerna skulle bara följas.

Min vän har sedan dess gått vidare i sin karriär och har idag avancerat till en topptjänst hos en konkurrent till det företag hon tidigare jobbade för. Jag hoppas att hennes kreativitet får mer utrymme där för hon har verkligen en fantastisk potential att tänka utanför boxen och driva verksamheten vidare till nya höjder. Om arbetsgivaren inte uppmuntrar till kreativitet finns alltid risken att man tappar medarbetare med stor potential. Med det sagt så har jag också stor respekt för de lagar och regler som vår bransch innehåller, de måste följas för att skapa säkerhet för alla parter. Risken är dock att vi på grund av de här ramarna slutar se möjligheterna som faktiskt finns runt omkring oss.

Hur ser det ut utanför din box?

/Anton

 

22 februari 2015

Ökad fokus och prestation genom att stanna upp?

Vår bransch har stora problem med upplevd stress på arbetsplatserna. Multipla krav som ibland känns överväldigande kan göra att man blir mindre effektiv, man är inte närvarande i stunden. Hjulet som vi befinner oss i slutar inte att snurra i det här läget, nya ärenden, mail, möten, kunder och nya utmaningar byggs på hela tiden. Snart har vi ett mentalt Mount Everest framför oss och även om vi är duktiga bergsklättrare, gör stressen att vi tappar fokus, energi och riktning. Var ska vi börja klättringen? Vågar jag ta första steget?

För några veckor sedan hittade jag en spännande lösning som fungerar bra för mig: mindful meditation 20 min per arbetsdag, där jag får möjlighet att slappna av och rensa hårddisken. Efter lunchen drar jag mig tillbaka till en liten relaxavdelning vi har på kontoret, sjunker ner i en skön fåtölj och sätter på mig hörlurarna och lyssnar till guidade meditationer från det amerikanska universitetet UCLA. Det är en fantastisk skillnad som jag upplever! Med förnyad energi och fokus studsar jag tillbaka till arbetet från lunchen och min känsla är att jag faktiskt presterar bättre.

Jag tror att lösningarna på stressproblematiken kan se olika ut och arbetsgivarna har ett stort ansvar att ta i den här frågan. Vidare tror jag att alla parter vinner på att vi hittar lösningar som fungerar på lång sikt, det borde inte finnas några motsättningar i den här frågan. I väntan på att vi hittar den heliga graalen går det ju att söka egna lösningar, meditation är ett mitt tips!

/Anton

30 januari 2015
berättelser

Din berättelse är viktig

Vem är egentligen lycklig? Är miljardären, rockstjärnan eller den där snygga unga modellen verkligen lyckliga? Antingen påverkar de yttre aspekterna vårt humör…eller kanske vårt humör förändrar hur vi berättar vår historia. Jag tror mer på det senare alternativet och jag ska med några målande rader förklara varför. Något som fler människor borde fråga sig själva är: söker jag efter felaktigheter/tillkortakommanden bara för att rättfärdiga min vana av att vara missnöjd? Vidare, måste något förändras i den yttre världen för att jag ska bli glad på insidan? För att omformulera frågan: finns det något i min berättelse om min verklighet som stödjer och bygger upp mitt humör?

Jag tror att sättet vi bemöter utmaningarna i våra liv kan förändra vår tillvaro i grunden, för all framtid. Att säga ”det var intressant” är förmodligen 100 gånger mer produktivt än att säga ”men så hemskt”. Vi kan även ta ett steg till och försöka sluta uppleva misstagen och nederlagen innan de ens har inträffat, för i de allra flesta fallen går det ju bra ändå. Eller hur?

I mitt dagliga arbete som skadereglerare inom sjukskador möter jag människor med alla möjliga typer av sjukdomar, personer med allt från vanliga lunginflammationer till svåra cancersjukdomar och i de svårare fallen är det när någon avlidit till följd av en sjukdom. Det är stundtals ett tufft jobb rent emotionellt, men det är också så givande! Jag får möjlighet att hjälpa väldigt många familjer i de svåraste stunderna i livet, förvisso är det kring de ekonomiska delarna som jag har möjlighet att hjälp till med men det kan också handla om att finnas där och vara den som tar sig tid, lyssnar och stöttar i den svåraste tiden.

Min arbetserfarenhet har lärt mig att det sällan finns någon riktig korrelation mellan lycka och de yttre omständigheterna. Vissa gånger möter jag någon som är i upplösningstillstånd pga ett skavsår, i nästa stund möter jag samlade och positiva småbarnsföräldrar som just fått beskedet att deras barn insjuknat i cancer. De har bestämt sig för sin berättelse, det är en berättelse som handlar om kärlek och deras samlade styrka som familj, det är också en berättelse som inkluderar andra människor som faktiskt kan hjälpa till.

Lycka är för de flesta av oss ett val. Verkligen är inte det. Dock så verkar det som att valet att välja en lycklig berättelse i slutändan faktiskt leder till en förändring av verkligheten vi lever i.

Hur ser din berättelse ut?

Ps. kom ihåg att det är du som är författaren.

 

/Anton

 

15 januari 2015
Försäkringar

Je suis Charlie risk management

Köpmän har under en väldigt lång tid hanterat risker. Historiskt sett återfinns risk management principer för ca 5 000 år sedan, alltså ungefär 500 år innan pyramiderna i Giza byggdes. Det var när kinesiska handelsmän som reste långa sträckor med värdefull last, insåg fördelarna med att sprida ut sina respektive tillgångar i varandras skepp som idén föddes. På så vis riskerade de inte att förlora hela verksamheten om just deras båt gick under.

Försäkringar bygger på den här principen än idag, om än med mera raffinerade modeller eftersom vi har så mycket mer komplexa verksamheter och kunskapen om hur de kan försäkrats har utvecklats över tid. Det senaste och kanske mest radikala exemplet på riskspridning är det globala stödet för yttrandefrihet efter terrorattentatet i Paris och uttrycket ”Je suis Charlie” som används för att manifestera den här ståndpunkten. Det är påtagligt att många är rädda för följderna av vad som kan hända om man uttrycker stöd för tidningar som förlöjligar Islam och deras profet. Det är tryggare att göra det när flera länder och miljontals människor tillsammans delar den här risken

Världen har blivit mycket mindre än vad den var för 5 000 år när de kinesiska handelsmännen seglade iväg och det blir alltmer påtagligt, på gott och ont. Hur skyddar vi oss mot alla risker som det öppna globala samhället innebär? Det finns nog många aspekter som vi bör diskutera och utveckla. Skapa förståelse genom dialog och ifrågasätta de enkla lösningarna tror jag är en väg att gå. Yttrandefrihet är något som vi alltid behövt kämpa för historiskt sett och rädslan är det största hotet.

Det är ingen enkel resa vi har framför oss.

Det kommer krävas mer än att dela en bild med #jesuischarlie.

/Anton

 

 

14 december 2014
Humble Leadership

Humble leadership – om Sveriges framtid står på spel

Den senaste tidens politiska turbulens i riksdagen har skakat om Sverige i grundvalarna. På många håll är oron stor om hur det här kommer att utvecklas och vad vårens nyval kommer inbära för vårt lands framtid. Senaste gången regeringen upplöstes var 1978 och vi får gå så långt tillbaka som 1958 för att hitta det senaste nyvalet, då efter omröstning om ATP-valet. Detta har alltså inträffat förut och vi har lyckats gå vidare – hur gjorde vi då det?

Sveriges framgångsrecept på den politiska banan, såväl internationellt som nationellt har alltid varit vår förmåga att skapa samförstånd och kunna hitta samarbeten med våra motparter. På den här punkten ser jag mig själv som en reaktionär – jag vill tillbaka till hur det var förr, i alla fall på den här punkten. I övrigt så har vi ett bättre Sverige nu än då, ett rikare samhälle både kulturellt och materiellt.

Nu har vi däremot fastnat i en situation som ter sig svår att komma ur. De flest parterna pratar om att ansvaret att lösa regeringskrisen och att komma överens om budgeten är någon annans. Ansvarslöst? – Ja. Mänskligt? – Ja. Rätt väg att gå? – Nej. Hur ska det då gå i nyvalet när vi sitter fast i våra respektive skyttegravar och tendensen är att vi bara gräver oss djupare så att vi till slut inte ser motparten alls?

Jag tror att det krävs ett nytänkande inom det politiska ledarskapet , har därför funderat kring ett nytt begrepp ”Humble leadership” – ett ödmjukt ledarskap  som kombinerar diplomatiska konstformer som förlåtelse och ödmjukheten att kunna säga att vi inte vet svaret på vissa frågor när så är fallet. Revolutionerande faktorer? Nej inte alls, men jag tror att den här typen av ödmjukhet kan ha en förlösande inverkan i samband med svåra diplomatiska kriser.

I den politiska debatten och utspelen som varit den senaste tiden har människor blivit sårade, såväl politiker som väljare har förlorat förtroendet för varandra.  En av 1900-talets stora tänkare inom ledarskap, Dale Carnegie skrev i sin kända bok ”How to win friends and influence people” följande:

”When dealing with people, remember you are not dealing with creatures of logic, but creatures of emotion.”

Det krävs således med ödmjukhet för att vinna människors förtroende och kunna samarbeta. Här vill jag också lyfta förmågan att kunna säga förlåt till någon om man sårat denne. I allmänhet är vi alldeles för dåliga på att uttrycka att vi haft fel, det gör att vi låser fast oss i onödiga situationer och försvårar vägen tillbaka till möjliga samarbeten. Ta ansvar i stället – var ledaren som tar första steget och erkänn dina misstag och sträck sedan ut en hand.

I vissa fall kanske man inte behöver ha fel i sakfrågan, att be om förlåt betyder inte att man ger den andra part rätt eller fel, det innebär att man är stark nog att ta ansvar för sin del i en förhandling.

The weak can never forgive. Forgiveness is an attribute of the strong.” 

-Mahatma Gandhi

Gandhi insåg vikten av ett ”Humble leadership” och genom sitt ledarskap bidrog han till att befria Indien och inspirera människor världen över. Det finns även andra fördelar med förlåtelse, i boken ”Social Intelligence” avslöjar författaren och forskaren Daniel Coleman att när människor förlåter någon  sker en motsatt biologisk reaktion. Det bidrar till att sänka blodtrycket, nivåerna av stresshormoner minskar samt motverkar depressioner hos den som kan förlåta.

Vem vill ni förlåta eller be om förlåtelse?

/Anton