Diamantlandet digitaliseras – möt bankanställda i Botswana

Portia Lepono sätter tummen i vädret och viftar ivrigt vid vägkanten. Busstationen i Botswanas huvudstad Gaborone är även liftarnas utgångspunkt. Bankfackets vice ordförande har nu 50 mils liftning framför sig för att hjälpa en medlem på Barclays Bank som hotas av avsked.
Botswana ligger mitt i Afrikas sydspets, omgivet av andra länder och utan kust. Landet är stort som Frankrike men Kalahariöknen tar upp två tredjedelar av landets yta och här finns bara två miljoner invånare. Det är december och värmen stiger oavbrutet. Alla längtar efter regnet som hör årstiden till, men det lyser med sin frånvaro. ”Det är klimatförändringarna” säger folk här.

Men Portia Lepono har annat att tänka på just nu.
– Jag, och medlemmen som jobbar på bankens kontor i Bobonong, ska träffa hennes chef plus en HR-konsult för att gå igenom vad som hänt och varför vår medlem anklagas för att ha övertrasserat bankens konto. Medlemmen är mycket oroad, hon har i princip gett upp, fast hon har förklaringar till det som skett, säger Portia Lepono
Hon ska bo på hotell en natt och vara på plats på morgonen för den disciplinära utfrågningen som i värsta fall kan sluta med avsked för medlemmen. Kvinnan i fråga har jobbat trettio prickfria år på Barclays.

Tidigare på dagen har Finanslivs reporter och fotograf, som är på plats genom ett stipendium från Union to Union, besökt landets bankfackliga organisation. BOBEU, Botswana Bank Employe’s Union, har ett litet kansli i Gaborone med två anställda. Kansliet består av ett litet hus med två rum och kök. Det ena rummet är kontorsrum och i det andra är massor av stolar staplade. De tas ut på planen utanför när det är medlemsmöten. Två beachflaggor fladdrar välkomnande i vinden vid grinden.
– Vår ordförande har åkt till Zambia i den bil som BOBEU har. Zambias bankfack har kongress och det är viktigt att han är med där. Så därför liftar jag till Bobonong för att hjälpa den här medlemmen, förklarar Portia Lepono, som själv jobbar på Barclays sedan 19 år och är fackligt aktiv en del av tiden sedan 15 år.

Hon är ytterst noga med att vi vita besökare inte promenerar när vi ska någonstans, utan alltid tar taxi. Botswana är normalt ett säkert och lugnt land men nu är det strax före jul och alla är uppjagade inför helgerna, som också är sommar och semestertid här, så risken för ficktjuvar och rån är högre än under resten av året. Vi vita sticker ut, och inte ens en promenad mitt på dagen längs gatan i Gaborone där banken ligger är tillrådligt för oss. Själv har Portia Lepono stenkoll och är helt orädd för egen del.
Att företräda medlemmar, förhandla löner och villkor är fackets viktigaste uppgifter. Vanligaste enskilda problem där vi får hjälpa till är just övertrasserade konton, kassadifferenser eller att den anställde glömt att göra ID-koll på kunder. Är man skyldig till bedrägeri blir det ofta avsked, men om det är andra förseelser blir det kanske en varning. Eller också är man helt enkelt oskyldig. Så är det faktiskt i fyra fall av fem, säger Portia Lepono.

Vilken status har då ett bankjobb i Botswana? Portia Lepono jämför med statliga förvaltningsjobb och lärare, i alla fall vad gäller lönen. En vanlig ingångslön i bank ligger på 4 200 Pula, vilket motsvarar 3 530 kronor. Efter tio år kan lönen ligga på 7 000-9 000 Pula, cirka 6 000-7 500 kronor.
Vi åker till Lobatse, en stad cirka 6 mil söder om Gaborone, för att träffa Montlatsi Masike. Hon arbetar på Standard Chartered Bank, är 29 år och ekonom, utbildad på universitetet i Gaborone. Vi träffas på det som anses som Lobatses finast hotell, Cumberland hotel, som är charmigt men kanske lite changserat i våra ögon.
Innergården med pool och stort träd vid kaféborden är trevlig tycker vi, men Montlatsi Masike suckar, hon tycker utvecklingen här går för sakta jämfört med Gaborone. Särskilt vad gäller ny teknik, och speciellt vad gäller snabb internetuppkoppling.
Det är sant att vi lämnar de stora nybyggena i modern häftig design bakom oss så fort vi lämnat Gaborone.

Nåväl, det var jobbet, och framtiden i bank för unga vi skulle diskutera. Efter fem år i banken tycker Montlatsi Masike att lönen är alltför låg, särskilt med tanke på hennes utbildning.
– Jag hade som mål att ha familj, hus och bil före jag blev 30 år. Jag önskar att min lön var högre så jag har chans att nå mina mål. Jag har en dotter på tre år, men bor i ett litet hyrt hus och får lånar mammas bil när det är möjligt. Min lön räcker inte för att få låna pengar av banken till mina drömmar, säger Montlatsi Masike som är skild.

Hon har just haft inbrott i sitt hus, trots gallerdörrar i entrédörren. Laptopen, mobiltelefonen och ett par nya fina skor försvann med tjuven som kom via bakdörren när hon och dottern sov. Montlatsi Masike tycker att livet är lite motigt just nu, och det är mest de trevliga arbetskamraterna som ger energi att gå till jobbet på banken.
Hennes lön ligger på 6 000 Pula före skatt, och när skatten på 12 procent är dragen och hyran på 2 000 Pula betald har hon 3 280 Pula, knappt 2 800 kronor, att leva på. Montlatsi Masikes mamma jobbar också på bank, men på First National Bank i Gaborone.
– De har mycket bättre villkor för personallån än vi har. Det är mycket som är dyrt här, till exempel internetuppkopplingen som kan kosta 45 dollar per månad och ändå är långsamt, säger Montlatsi Masike.

”Lönen är för låg med tanke på min universitetsutbildning”, tycker Montlatsi Masike, 29 år, som jobbar på Standard Chartered Bank i Lobatse, några mil söder om huvudstaden Gaborone. Här hemma i soffan i det lilla hus hon bor i med sin dotter.

När dottern föddes kunde hon vara föräldraledig med full lön i tre månader. Sedan har man rätt till amningstimmar när man jobbar, men de var svåra att få till tycker hon. En nanny från hemtrakterna i norr blev lösningen. Dottern träffar sin pappa regelbundet och Montlatsi Masike och han är fortfarande vänner. Förutom jobbet är Montlatsi Masike fackligt engagerad i ”Youth League” inom BOBEU.
– Det är många unga som jobbar i bank, och de behöver lära sig mer om facket. Att få dem som medlemmar är inte svårt, får de bara frågan så brukar de gå med. Men att få dem som förtroendevalda är betydligt svårare, säger Montlatsi Masike.

Avgiften till facket är en procent av lönen får vi veta av Portia Lepono när vi är åter i Gaborone. Då ingår en begravningsförsäkring, en medlemsförmån som är mycket efterfrågad i Botswana. Landet är ett av de hårdast drabbade i världen av HIV och aids. Och att ha en påkostad begravning visar ens status – det är viktigt att ha en finare kista och finare begravningsdekorationer än grannen.
– Medlemsavgifterna går till resor, hotell, jurist- och domstolskostnader och konferenser. Det är lite lustigt men fortfarande betalar vi på kansliet vissa räkningar manuellt genom att gå till vatten- och elkontoret och betala kontant, ler Portia Lepono, och förklarar att det är traditionen här.

Nej, tradition är inget man ändrar på i en handvändning. Kontanthanteringen i samhället ger också jobb till bankanställda, och möjlighet att sälja bankens produkter vid de många kundkontakterna när räkningar ska betalas, resonerar en del. Bankomaterna är många, de är oftast bevakade och högsta uttagsbelopp är 700 Pula, det vill säga knappt 600 kronor.
Men bankköerna ringlar långa inne på de kontor vi besöker. En TV sitter ofta på väggen så man har något att göra medan man tålmodigt står eller sitter och väntar. Men precis som i Sverige handlar mycket om digitalisering här i Botswana. Precis som i svenska Finansförbundet ägnades senaste kongressen åt just digitaliseringen.

Så, hur långt har den utvecklingen kommit här, har de flesta ens ett bankkonto? Ett exakt svar är svårt att få, men Lebogang Keabetswe, generalsekreterare i BOBEU, gör ett försök.
– De flesta i de större städerna, de utbildade och de med kontorsjobb – särskilt statliga – har bankkonto. Men på landsbygden och bland arbetare är det mindre vanligt att ha en bankkontakt, säger hon när vi träffar henne på jobbet på Barclays Park, som är Barclays back office-enhet i Gaborone.
Framgångsrika system som Mpesa, som bland annat finns i Kenya och andra afrikanska länder, finns inte här. Genom Mpesa kan småhandlare och kunder hoppar över stadiet med fysiska bankkontor och fysiska bankkontakter. I stället sker affärerna via mobiltelefon till mobiltelefon för betalningar och överföringar.
Självklart har de flesta banker mobilbank via app med grundläggande funktioner för kunder som har en smartphone, och det finns även en lösning för äldre modeller av mobiltelefoner.
– Den gör att en kund kan skicka pengar via telefonen till en annan person. Mottagaren får då en pinkod som gör att personen kan gå till ett bankkontor och få ut beloppet den vägen även om han eller hon inte har något bankkonto, förklarar Lebogang Keabetswe.

”Diamanterna är grunden i Botswanas ekonomi, och när nu en gruva stänger och 5 000 anställda förlorar jobbet betyder det att vår marknad viker. Då kan inte vi bankanställda nå de högt ställda säljmålen, utan måste få dem nedjusterade”, säger Lebogang Keabetswe, generalsekreterare i Botswanas finansförbund BOEU.

Parallellt lever traditionella system för privat finansiering i högönsklig välmåga och stöds nu av bankerna. Ett populärt sätt att spara och låna till något trevligt eller nyttigt är något som kallas Motshelo, ett sorts sparkollektiv. Då går ett gäng på 10-20 vänner, arbetskamrater eller släktingar ihop för att varje månad under trevliga former spara en summa som numera kan sättas in på banken. En eller några i gruppen lånar av gruppens pengar till husrenovering, för att ha pengar till jul och semestern, eller till skolavgifter och så vidare, ofta till 20 procents ränta.
Högst 10 ur gruppen kan stå för kontot på banken och har då en begravningsförsäkring via kontot. Banken kan också stå för månatliga påminnelser via sms så att medlemmarna kommer ihåg att betala sin summa varje månad. Vid slutet av perioden, ofta ett år, fördelas pengarna i gruppen.

Generalsekreterare Lebogang Keabatswe uppskattar att alla Botswanas banker tillsammans har runt 3 500 anställda. Bankfack BOBEU har 2 400 medlemmar på sju banker, och eftersom bara icke-chefer kan vara medlemmar, så uppskattar hon att 96 procent av de som kan faktiskt är medlemmar i BOBEU.
Störst är brittiska Barclays Bank med 730 medlemmar.
I januari 2016 kom Wall Street Journal med nyheten att Barclays – vars huvudkontor finns i London – skulle stänga ner hela sin verksamhet i Afrika. 44 000 anställda på 1 267 kontor skulle beröras. Oron blev stor, bland annat här i Botswana, där banken funnits i 50 år. Barclays i Botswana ses som en lokal bank, och även ledningen är från Botswana.

Lebogang Keabetswe berättar att ryktet bekräftades i mars: på tre år ska Barclays sälja 62 procent av Barclays Africa Group, försäljningen av aktierna var redan igång. 2018 ska allt vara klart.
– Vem köparna är och vad som ska hända vet vi inte ännu, men jag tror inte det blir nedskärningar. Affärerna går bra för Barclays här. Ingen vet hur det blir med bankkontoren som ju är en dyr affär att driva, men det blir inga massavgångar av personal. Vi har förhandlat om saken med sydafrikanska Barclays dit vi hör organisatoriskt och har blivit lovade att vad som än händer så blir det en mjuk övergång, säger Lebogang Keabatswe.

En annan som inte oroar sig det minsta för utförsäljningen är Kabelo Marumoloa som är 34 år och jobbat tio år i Barclays. Tidigare var han på ett kontor men nu jobbar han med kontroller av ATM-transaktioner.
– Jag ska bli pensionär på den här banken, det är den bästa bank som finns. Den sätter alltid personalen först, jag har fått bra utbildning här och förmånerna är jättebra, säger han – och nöjdare och gladare ung man får man leta efter.
Anledningen till entusiasmen över jobbet hänger kanske ihop med att livet ler även på andra vis: Kabelo Marumoloa är nygift, han har en ettårig dotter, han har kunnat skaffa hus och bil. Lånen subventioneras av banken. I stället för kundernas låneränta på cirka 7 procent, betalar anställda 2 procent mindre. Inflationen ligger samtidigt på 3-3,5 procent.
– Men bröllopet blev dyrt, uppåt 160 000 Pula (alltså 135 000 kronor) gick åt till alla olika kostnader för arrangemangen. Det hör till att jag ska ordna med en get eller ett får till slakt och att betala ett brudpris till min makas familj, berättar Kabelo Marumoloa.

Han förklarar att kulturerna kan vara lite olika i landet, eftersom det finns flera olika folkgrupper. Skillnaden märks främst på dialekten, och att gifta sig mellan olika grupper är inte ovanligt.
– Behövs visum för att åka till Sverige?
Frågan kommer några minuter efter att vi träffat Barclays Banks digitaliseringschef Refilwe Sharon Bogosi, 26 år. Vi har just startat intervjun och berättat lite om vad som händer i Sverige på digitaliseringsfronten och hur bankerna möter de nya möjligheterna. Hon blir väldigt intresserad av Bank-ID och Swish, och vill genast veta mer om fenomenen. Helst på plats, helst nu genast.

”Jag vill bredda mina kunskaper och lära ännu mer om ny teknik”, säger Barclays chef för digitala kanaler, Refilwe Sharon Bogosi som här träffar vännerna Dineo och Tumi på Masa Square i Gaborone.

”De digitala örnarna” är det interna namnet på den avdelning som Refilwe Sharon Bogosi är chef på. Med sina 26 år är han yngst av de åtta anställda på Digitala Kanaler inom Barclays Bank. Hon är utbildad på universitetet i Malaysia, med specialinriktning på bank och finans, och började sin karriär på Risk & Control men bytte efter fyra månader till Digitala Kanaler.
– Fintech kommer snabbt och det är viktigt att etablerade banker inte sitter i baksätet med armarna i kors. Vi måste ta upp idéer därifrån och smälta ihop med de nya företagen. Små nya företag är snabbare i vändningarna, nu beror allt på hur bankerna svarar upp. Fintech är en väckarklocka för gamla banker, säger Refilwe Bogosi.

Arbetet för ”de digitala örnarna” går än så länge ut på att lära både kolleger och kunder hur de digitala kanalerna banken har fungerar och ska användas. Banken finns förstås på sociala medier som Facebook, till exempel. Refilwe Bogosi berättar att nästan alla i Botswana har mobiltelefon, men det handlar då inte om en smartphone för de flesta utan om äldre modeller.
– Uppkoppling mot internet är dyr i Botswana, och ofta dålig. Särskilt utanför Gaborone kan det vara en mardröm att få snabb och kontinuerlig uppkoppling! Telefonen fungerar dock bra.
Säger en otålig, skärpt och snabbtänkt ung digitaliseringschef i Botswana. Och går efter jobbet på Barclays huvudkontor till det nya heta området Masa Square där fotograferingen tar vid bland jetsetfolket. Samtidigt som en fantastisk solnedgång sänker sig över alla byggkranar runt om oss.

Fakta/

Botswana – en afrikansk välgångssaga

• Botswana är stort som Frankrike men är glesbefolkat, landet har två miljoner invånare.
• 2016 firade Botswana 50 år av självständighet. Botswana var tidigare det brittiska protektoratet Bechuanaland. Strax efter självständigheten 1966 hittades diamanter i Botswana, och det tidigare mycket fattiga landet har upplevt ett stort ekonomiskt uppsving.
• Botswana är en parlamentarisk republik och räknas som ett av Afrikas stabilaste länder. Landet har haft ett demokratiskt styrelseskick sedan självständigheten. Grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter respekteras i huvudsak och rättsväsendet anses vara oberoende.
• Engelska är det officiella språket, som används av myndigheter och i undervisningen. Men setswana är det nationella språket, det man hör folk prata på gatorna.
• Diamanter svarar för i genomsnitt tre fjärdedelar av Botswanas exportinkomster, och landet är en av världens största producenter av diamanter. Turism är, efter gruvdriften, landets största inkomstkälla.
• Arbetslösheten ligger på 19 procent. I oktober 2016 stängde BCL Mine en stor gruva i Selebi-Phikwe och 5 000 gruvarbetare förlorade jobbet. Sex av dem begick självmord till följd av händelsen som kommer att påverka hela ekonomin.
• Medellivslängden är runt 64 år. Botswana räknas som ett medelinkomstland och hamnar på plats 106 i Human Development Index, HDI, som mäter mänsklig utveckling med hänsyn till förväntad medellivslängd, utbildning och BNP. Botswana återfinns tio platser före Sydafrika, i paritet med Egypten. Kina finns på plats 90 och Sverige på plats 14.
• Botswana är mycket hårt drabbat av HIV och aids.

Text: BrittMari Lantto
Foto: Alexander Donka