Sparbanker tar strid för provisioner

– Konsekvenserna som förslaget får för många bygder kan inte vara syftet med den nya lagen. Förslaget är inte riktigt genomtänkt. Det drabbar oss sparbanker utan egna fondbolag mycket hårt medan stora banker med egna fondbolag kan reglera förändringen inom koncernen utan nämnvärt intäktstapp. Förslaget är inte konkurrensneutralt, och stänger ute våra kunder med vanliga privatekonomier från rådgivning.

Det säger Ewa Andersen, tillförordnad vd på Sparbankernas Riksförbund. Sedan värdepappersmarknadsutredningen kom för drygt ett år sedan har Riksförbundet och dess 59 medlemsbanker lobbat hårt för att få gehör för sparbankernas syn på det totala provisionsstopp som utredningen förespråkar. Samma totala provisionsstopp som Finansinspektionen envist försvarat, till exempel i rapporten ”Ett nödvändigt steg för en bättre sparandemarknad” som kom den 3 februari.
– Våra medlemmar har bearbetat sina lokala riksdagsledamöter på hemmaplan, och nu håller vi en hearing den 27 april för alla riksdagsledamöter i riksdagen. Vi tycker ändå att när vi får förklara problematiken ordentligt förstår de flesta problemen som uppstår om detta går igenom – och att det inte är bra, säger Ewa Andersen.

Gunnar Eikeland, vd i Sparbanken Nord i Piteå, är starkt engagerad i frågan. Han ser det som att ett totalt provisionsförbud gör att små lokala sparbanker tappar rätten att ha en inkomst på sparandesidan.
– Eftersom sparbanken inte har egna fonder blir vi här förmedlare. Finansinspektionen säger att rådgivning främst ges till kunder med en förmögenhet över 500 000 kronor, men vår verklighet ser annorlunda ut. 70 procent av våra kunder har högst 100 000 kronor att placera. Och att ta betalt av dem i form av konsultarvode för rådgivningen ser vi som omöjligt, säger Gunnar Eikeland.

Sparbankerna vill kunna fortsätta ge privatekonomiska råd till alla kunder, inte bara de med stor förmögenhet. Dessutom är rådgivning extra viktigt för dem med mindre pengar. Här handlar det mer om grundläggande privatekonomisk kunskap än att välja mellan fond A eller B, menar Gunnar Eikeland.
– Ett totalt provisionsförbud skulle för oss betyda att vi måste skära ner vår verksamhet. Det blir svårt att upprätthålla bankservice på vissa orter, ofta orter där vi också är de enda som servar med kontanter. Det vore olyckligt ur samhällssynpunkt. Och arbetstillfällen försvinner om vi tvingas lägga ner kontor, säger han.

Som ett räkneexempel skulle rådgivningen minska från 24 000 till 7 500 tillfällen per år i Sparbanken Nord. Det skulle betyda att medarbetarna, som i dag är cirka 190, skulle behöva minska med 30-40.
– Risken är att bankbranschen blir ännu mer koncentrerad till några få stora banker. Det hämmar kundernas valfrihet. Effekten blir också att mattan dras undan för en aktör vars överskott går tillbaka till lokalsamhället.

Ronny Mårtensson, vd i Åtvidabergs sparbank, är mycket aktiv i frågan och tycker att utredningen har klara brister. På 730 sidor utredning nämns inget alls om sparbankerna.
– Vi har sammanlagt 230 kontor och två miljoner kunder. Utredningen förbiser oss trots att vi sammantaget är en av landets stora bankgrupper.  Vi håller med om målet i utredningen, att komma tillrätta med dålig rådgivning är viktigt. Men det finns andra sätt som inte ger de här negativa effekterna, säger Ronny Mårtensson.
Han pekar på att Mifid 2 och Mifir är tvingande regler, som är bra och borde räcka.
– Dessa regler är konkurrensneutrala, och man kommer väldigt långt med dem. Varför inte vänta tills dessa är på plats innan man inför egna mer långtgående regler, frågar Ronny Mårtensson retoriskt.

Hur regleringen av provisioner kommer att se ut i Sverige bestäms i slutändan av regeringen, som alltså har lovat besked inom en nära framtid. Karl Hjert, analytiker på Finansinspektionen, säger att det inte är förrän då som vi kan säga exakt hur sparbankernas affärsmodell påverkas av ett eventuellt förbud.

– Ett provisionsförbud handlar i grunden om att skapa förutsättningar för rådgivning som utgår från kundens bästa. När rådgivare måste ta betalt av kunden i stället för av de företag vars produkter säljs i rådgivningen måste rådgivaren tydligare motivera varför tjänsten är värd sitt pris. I sparbankernas fall borde deras lokala förankring och djupa kundrelationer göra det lättare att förklara för kunden varför en avgift behöver tas ut för rådgivningen, på samma sätt som för andra tjänster som betalkort och konton, säger Karl Hjert, analytiker på FI.

Text: BrittMari Lantto
Foto: Maria Fäldt