Gott nytt Drakens år i Kina!

I dag är första dagen på det kinesiska nya året – närmare bestämt Drakens år, som enligt den kinesiska kalendern kommer efter Kaninens år.

Som bekant har ju religion inte fått något vidare fäste här i Kina, men vidskepelsen är stor och allomfattande.

Drakens år är speciellt i Kina, eftersom draken är det enda mytologiska djuret bland de tolv som finns i det kinesiska horoskopet. Dessutom förknippas draken med kejsaren, och enligt en gammal legend är faktiskt hela det kinesiska folket en avkomma från just drakar.

Detta djur ses ju hos oss oftast som en ond best vilken står mellan riddaren och ungmön, men här i Kina är draken positiv; en symbol för styrka och välgång.

Många har hållit inne med bröllop, barnfödsel eller husköp till i år, eftersom det innebär särskild tur att syssla med sådant under Drakens år.

Firandet ska enligt sed också vara större och mer noggrant då Drakens år välkomnas.

Drakens år invigs med pompa och ståt

Redan för några dagar sedan började det knalla ordentligt på gatorna här i Peking. Man var i gång med att smälla fyrverkerier, en urgammal sed som i Kina syftar till att skrämma bort monstret Nian (年), som vid varje nytt år befläckar människorna med sin närvaro.

Om man inte lyckas skrämma tillbaka Nian in i andevärlden, finns det risk att han äter såväl människor som grödor.

Det kan låta löjligt, men många av mina kinesiska bekanta i min egen ålder tror på detta.

De tror nödvändigtvis inte att Nian kommer äta upp någon, men de är uppriktigt oroliga för att det kan innebära otur om man ignorerar denna sed, som förfäderna sysslat med sedan innan Kristus födelse.

Av samma anledning kan man också höra kineserna knäcka bambu och slå på stora trummor.

Det är också viktigt att städa ur huset ordentligt, och (trots minusgrader) vädra ut eventuell otur inför det nya året.

För att i stället föra in tur, dekoreras dörrar, väggar och fönster med rött papper av alla dess olika slag och former, inte sällan med guldfärgade bokstäver om rikedom och god hälsa.

Återigen är det ingen gud man ber till, utan snarare vänder man sig mot himlen, naturen, med önskan om lycka.

Rött är också färgen på de kuvert med pengar som de redan gifta familjemedlemmarna enligt tradition ska ge till de ännu ogifta.

Summan beror på ålder, relation och ekonomisk förmåga. Själv hade jag lyckan att finna ett par tusenlappar i mitt röda kuvert under det förra nyåret.

Då det kommer till maten varierar den oerhört över hela Kina, men alla äter jiaozi (饺子). Det är ett slags degknyte med olika fyllning, ofta kött och grönsaker i kombination.

Detta för att degknytenas form påminner om de pengar som användes i det gamla Kina. Det finns en uppriktigt tro på att detta bringar ett år av rikedom.

Flera vänner skickade under gårdagen kort till min mobil med jiaozi som de själva hade bakat, och en kompis åt 50 stycken på en sittning.

Jiaozi – degknyten vars form påminner om antika pengar och därför bringar särskild lycka

Att äta middag med släkten är det kinesiska nyårets viktigaste höjdpunkt.

För hundratals miljoner kineser – som jobbar eller studerar utanför sin hemstad – är detta enda tillfället att träffa sin familj. Så har det varit genom historien i ett land med dåliga kommunikationer, som är enormt till ytan.

Kommunikationerna är än i dag otillräckliga, och vid varje nyårsledighet råder fullständigt och komplett kaos vid landets biljettluckor.

Det kinesiska nyåret innebär världens största årliga folkförflyttning. Uppskattningar gör gällande att 3,2 miljarder resor kommer göras med flyg, tåg, båt och buss under ledigheten.

Bara järnvägarna ska serva omkring 200 miljoner resenärer. Något större utmaning än SJ under julhelgen, alltså.

Här handlar det inte om vidskepelse, utan vassa armbågar vid biljettluckorna. Sorgliga rapporter kommer varje år in om migrantarbetare som står en vecka i kö utan att kunna ta sig hem.

Vissa ger sig redan på förhand, och i södra provinsen Guangdong bestämde sig 400 000 migrantarbetare att åka mopeder och motorcyklar hem i stället.

Själv firade jag det nya året i Peking med att arbeta – närmare bestämt genom att filma firande och främst fyrverkerier till en video för New York Times.

Det var mäktigt att klockan 24 en klar vinternatt stå på ett hustak med 360-graders utsikt över denna enorma stad.

Det var ingen idé att försöka tala med varandra kring tolvslaget – ljudet var som en konstant kanon.

Inte sällan är det problem med säkerheten kring fyrverkerierna. Varje år avlider dussintals kineser, och 2009 brann ett 160 meter högt hotell ner här i Peking; elden spred sig också till det nya, ikoniska, Z-fomrade tv-tornet som kostade fyra miljarder kronor att bygga.

Statliga televisionen har ännu inte kunnat flytta in i lokalerna där på grund av skadorna från branden.

Myndigheterna har flera gånger infört olika slags förbud mot fyrverkerier – alla utan verkning och framgång.

För vem vill väl riskera att följa förbudet, och dras med monstret Nian under ett helt år?

Visa det här på