Andreas Liljeheden

Bor i Bryssel, bevakar EU-frågor inom finansområdet för bland andra TV4 och SIX News. Har tidigare jobbat för Ekot, SVT Rapport och Dagens Industri.
Andreas Liljeheden

Theresa May i blåsväder

Publicerat den 30 januari 2017 kl. 12:31

Den brittiska premiärministern får hård kritik för sina svaga uttalande om Donald Trumps kritiserade migrationspolitik. Relationen med den nya amerikanska presidenten blir ytterligare en svår balansakt för May.

Theresa May fick en fjäder i hatten förra veckan när hon som första utländska ledare besökte USA:s president Donald Trump. Besöket ska ses i ljuset av Brexit och de nya relationerna som Storbritannien söker med omvärlden efter att ha lämnat EU. Där spelar en nära kontakt med världens största ekonomin stor roll och ett brittiskt handelsavtal med USA, på plats före det europeiska ditot, TTIP, skulle stärka Mays kort. Samtidigt är det inte helt lätt att vara vän med Donald Trump.

May duckade frågor om inreseförbud

I fredags gick Trump vidare med sin att-göra-lista. Efter Obamacare och muren mot Mexiko stoppades medborgare från sju muslimska länder från att åka in i USA. Förbudet gällde även dem som redan har visum och arbetstillstånd och det orsakade kaos på sina håll. Det framkallade även omfattande protester, såväl i USA som internationellt.

För att inte reta upp sin nya vän i Washington, som är känd för att ha kort stubin och för sin oförmåga att hålla känslorna i schack, valde Theresa May att stoppa huvudet i sanden. När hon träffade pressen på lördagen duckade hon konsekvent frågorna om Trumps nya restriktioner. Först efter massiv kritik på hemmaplan, inte bara från oppositionen utan också från partivänner, kom ett uttalande där hon sa att Storbritannien inte trodde på ”den typen av åtgärder”.

Att hålla sig väl med Trump och odla relationen med USA samtidigt som den brittiska regeringen förhandlar om Brexit med EU kan bli en svår balansakt. Förra veckan sa också EU:s svenska handelskommissionär, Cecilia Malmström, att Storbritannien inte kan förhandla om nya handelsavtal, varken med USA eller något annat land, förrän man lämnat unionen. Tills dess att landet lämnat är det fullvärdig EU-medlem vilket innebär att det är EU som förhandlar om handelsavtal för Storbritanniens räkning.

I praktiken är det dock svårt för EU att hindra den brittiska regeringen från att ha ”förberedande samtal”. Och exakt vad May och Trump egentligen pratade om när de träffades i Washington är det nog få som vet.

Tuff debatt i parlamentet stundar

Men innan det över huvudet taget kan bli aktuellt med förhandlingar måste Artikel 50 i EU:s fördrag aktiveras och innan det kan ske måste May få med sig skeptiska politiker på hemmaplan.

Förra veckan meddelande den brittiska högsta domstolen att regeringen inte kan aktivera Artikel 50 och begära utträde på egen hand. Det brittiska parlamentet, där en majoritet är emot Brexit, måste få säga sitt. Parlamentet ska ta upp frågan imorgon.

Parlamentets medbeslutande väntas inte stoppa utträdet i sig men det kan göra att det försenas och att det blir en mjukare Brexit än den May hade tänkt sig. Det skulle kunna innebära att landet har kvar större tillträde till EU:s inre marknad vilket är omöjligt enligt May om man ska kunna kontrollera migration från andra EU-länder, vilket är den brittiska regeringens högsta prioritet.

Från de regionala regeringarna i Storbritannien höjs också röster om att stanna kvar inom den inre marknaden, särskilt från Skottland som inte alls är suget på att lämna den europeiska gemenskapen. Där dömde dock högsta domstolen till Mays fördel. De regionala regeringarna i Skottland, Wales och Nordirland kan inte stoppa Brexit.

Blogg

2017 blir ett politiskt minfält för hela Europa

Publicerat den 23 januari 2017 kl. 11:18

EU har lämnat ett mörkt år bakom sig kantat av existentiell kris efter Brexit-omröstningen och bråd död då tusentals miste livet i terrorattacker eller på flykt över Medelhavet. 2017 kan bli minst lika tufft – året är att beteckna som ett politiskt minfält.

I mångt och mycket kommer 2017 handla om nationella val då såväl holländarna, fransmännen, tyskarna och kanske också italienarna ska gå till valurnorna. Främlingsfientliga och EU-skeptiska partier är på frammarsch vilka kan skaka EU i grunden.

Framstår Marine Le Pen eller Beppe Grillo som föga troliga ledare för sina respektive länder? Låt mig då påminna om att det i början av 2016 var få som trodde att britterna verkligen skulle rösta för att lämna EU. Eller att Donald Trump skulle väljas till president i USA.

Just valet av Trump kommer påverka EU:s politk på flera plan. Förhandlingar om världens största frihandelsavtal, TTIP, har lagts på is och frågan är om de alls kommer kunna tinas upp. Oklart är också hur EU ska svara på Trumps hot om att säga upp FN:s klimatavtal liksom hur hans vänliga inställning till Ryssland kommer påverka europeiska sanktioner mot landet.

Säkert är att ökat försvarssamarbete kommer ligga i fokus då USA kan få en mindre roll inom NATO.

Den största frågan 2017 kommer annars vara Brexit. Den brittiska regeringen väntas skicka in skilsmässopapperna i slutet av mars. Gravölen kan då blandas med champagne då detta sammanfaller med 60-årsfirandet av signeringen av Romfördragen vilka ses som grunden till det europeiska samarbetet.

Klockan tickar för britterna som ännu inte verkar ha någon klar förhandlingsstrategi. I Bryssel döljer man sina kort väl men en benhård princip är känd: tillträde till EU:s inre marknad (vilket Storbritannien gärna har kvar) följer, utan undantag, med fri rörlighet av varor, tjänster, kapital och framförallt människor (vilket Storbritannien ogärna har kvar). Det är bäddat för svåra och tuffa förhandlingar.

I ekonomiska termer har marknaderna tagit den politiska turbulensen med ro. Men likväl kvarstår svårigheter med låg tillväxt, hög arbetslöshet och finansiella problem i såväl stater som banker. Italienska Monte dei Paschi har ökat oron och satt frågetecken kring de regler som EU skapat i spåren av krisen som säger att investerare ska ta smällen om en bank faller, inte skattebetalarna. Ändå har italienska staten gått in med pengar för att rädda världens äldsta bank.

Det sätter EU i en svår sits. Godkänner man statligt stöd framstår regelverket, som i sig är till för att skapa stabilitet, som icke trovärdigt. Förbjuder man statlig inblandning kan storbanker falla vilket kan orsaka finansiell turbulens och förnyad oro för eurons framtid.

Faktum är att valutasamarbetet egentligen kräver mer finanspolitiskt samarbete för att fungera fullt ut men ingen vill ta sig an den uppgiften. Överlag väntas Kommissionen ligga lågt med nya lagförslag med tanke på de avgörande val som stundar.

Lägg därtill flyktingkrisen och EU står inför enorma utmaningar. Lyckas man helskinnad ta sig ta sig igenom det minfält som 2017 utgör är det en framgång att bygga vidare på. Misslyckas man med att hitta konkreta lösningar kan EU framstå som maktlöst och irrelevant i de riktigt stora frågorna.

Trumptal oroar

Publicerat den 20 januari 2017 kl. 20:57

Donald Trumps första tal som president präglades av stark nationalism och protektionism. I Bryssel och andra europeiska huvudstäder finns det anledning att vara orolig. Med Trumps politik kan mycket gå fel.

Donald Trump har precis svurit presidenteden och hållit sitt första tal i egenskap av väldens mäktigaste person. De som hoppades på att han skulle ha en mer försiktig framtoning, visa en annan sida eller sträcka ut en hand gick bet. Det var samma Trump som vi sett tidigare under valkampanjen. En Trump som ska få USA att stänga in sig, bygga murar, inte interagera med andra länder eller hjälpa andra som behöver hjälp. USA först! USA ska bli fantastiskt igen!

Den hållningen kan skapa global osäkerhet och för EU:s del är det särskilt oroande. Väldigt mycket kan gå åt fel håll sett med europeiska ögon.

EU kan splittras i Rysslandsfrågan

Tidigare har EU och USA svarat unisont mot Ryssland och dess ökande aggressioner i EU:s närområde. Båda har infört liknande sanktioner efter annektering av Krim. Trump har en betydligt mer vänlig inställning till Vladimir Putin och han har pratat om att avsluta de amerikanska sanktionerna mot landet. EU:s restriktiva åtgärder skulle då förminskas och pressen på Ryssland skulle minska.

Det kan också skapa splittring inom unionen. Det har inte varit helt enkelt för medlemsländernas att enas om sanktioner då det också finns EU-länder som är mer vänligt inställda till Putin. Att fortsätta med europeiska sanktioner på egen hand bli svårt.

Trumps prat om att USA skulle spela en mindre roll inom försvarsalliansen NATO ökar också osäkerheten. Särskilt de baltiska länderna är oroade. EU har i och för sig börjat prata om ökat samarbete på försvarsområdet men ett gemensamt europeiskt agerande är långt borta.

Klimat och ekonomi stora frågetecken

Även när det gäller klimat och ekonomi ser det mörkt ut. Donald Trump har sagt att han vill lämna FN:s klimatavtal. Frågan är hur EU som var starkt pådrivande för att sy ihop avtalet i Paris skulle svara på det. Ska man stå fast vid sina åtaganden eller ska man också lätta på planerade utsläppsminskningar i syfte att bevara europeisk konkurrenskraft?

På det ekonomiska planet ser det ut som att det handelsavtal som man har förhandlat om med USA under flera års tid och som har lagt på is kan förbli djupfryst under en längre tid. I sitt tal sa Trump att han skulle skydda USA, ta tillbaka jobb och rikedomar som den amerikanska medelklassen förlorat till människor i andra länder.

– Köp amerikanskt och anställ amerikanskt, deklarerade Trump i sitt tal.

Samtidigt kan Trumps mer protektionistiska hållning få vissa positiva effekter på EU:s ekonomi då andra icke-EU-länder kan bli mer intresserade och angelägna att handla med Europa. Enligt tjänstemän på kommission har de redan sett hur Japan, efter flera års förhandlingar, helt plötsligt är väldigt taggat och vill sy ihop ett avtal med EU.

I övrigt är det svårt att se positivt på Donald Trump som USAs 45:e president. För de som förespråkar internationellt samarbete, öppna gränser, handel – helt enkelt för EU – är det inte bra. Not good!

Grekland söker stöd för nödlån

Publicerat den 12 januari 2017 kl. 15:56

Greklands finansminister har de senaste dagarna sökt stöd för att snabba på nästa utbetalning av nödlån. Men relationen med långivarna är avslagen och chanserna att enas innan nästa möte är små.

Finansminister Euklidis Tsakalotos är på miniturné i Europa för att förmå långivarnas representanter att återvända till förhandlingsbordet i Aten och på så sätt skynda på nästa utbetalning av nödlån. På onsdagen träffade Tsakalotos Frankrikes finansminister Michel Sapin i Paris och idag sökte han upp den franske EU-kommissionären Pierre Moscovici i Bryssel.

– Med god vilja kan problemen överbryggas, alla parter söker en lösning, sa Euklidis Tsakalotos nyligen på en presskonferens i kommissionsbyggnaden.

Pierre Moscovici flikade in att det inte är så många reformknutar kvar att lösa.

– Av 80 åtgärder är det få som är på förhandlingsbordet, sa han och nämnde reformer inom energisektorn som ett exempel.

För att Grekland ska få loss nästa utbetalning av nödlån krävs att eurogruppen godkänner de grekiska reformerna i en så kallad översyn. Det kräver i sin tur att långivarnas representanter återvänder till Aten för förhandlingar och ger klartecken till ett sådant godkännande. Eurogruppens arbetsgrupp, vilken kan besluta om långivarrepresentanterna ska åka till den grekiska huvudstaden eller inte, träffas ikväll.

Bakslag innan jul

Frågan är dock om Tsakalotos möten får så stor inverkan då han predikar för de redan frälsta. De båda fransmännen är några av Greklands närmaste allierade. Relationen med eurogruppen som helhet är sval bland annat på grund av att den grekiska regeringen beslutade att ge fattiga pensionärer en bonus strax innan jul.

1,6 miljoner grekiska pensionärer som lever på mindre än 850 euro i månaden skulle få ett extra tillskott på mellan 300-850 euro.

Långivarna rasade och menade att den typen av åtgärder som får inverkan på landets finanser måste diskuteras på förhand och de svarade med att dra tillbaka löften om att ge kortsiktiga skuldlättnader till Grekland.

I nuläget bedöms det som osannolikt att parterna ska kunna enas innan nästa ordinarie möte med euroländernas  finansministrar den 26e januari.

Samtidigt kvarstår frågetecken kring medverkan i nödprogrammet från Internationella Valutafonden (IMF) vilket ses som nödvändigt i flera euroländer, däribland Tyskland. Fonden har deltagit i de två tidigare grekiska nödlånen men tvekat inför det nuvarande och tredje eftersom den tvivlar på att de europeiska kalkylerna rörande Grekland håller.

På frågan om det är möjligt att gå vidare utan IMF med tanke på att klockan tickar för Grekland svarade finansminister Tsakalotos:

– Jag har haft det här jobbet nu i ett och ett halv år och jag har hört många gånger att tiden är på väg att rinna ut. Jag tycker inte det är en rättvis beskrivning. Tid är viktigt och folk behöver se att vi gör framsteg men jag tror att om vi fortsätter att göra framsteg så kommer det lugna investerare och det grekiska folket.

Grekisk julbonus upprör långivare

Publicerat den 19 december 2016 kl. 12:43

Den grekiska regeringen har utlovat extra julbonus till fattiga pensionärer. Långivarna menar att sådana åtgärder måste förankras på förhand och de har svarat med att dra in överenskomna skuldlättnader. Relationen mellan Grekland och trojkan är återigen iskall.

Fattiga pensionärer ska få ett extra tillskott i plånboken från den grekiska statskassan. Premiärminister Alexis Tsipras har annonserat att 1,6 miljoner pensionärer som lever på mindre än 850 euro i månaden ska få en julbonus på mellan 300-850 euro i samband med den grekisk-ortodoxa julen i början av januari.

Man vill också sänka momsen på de Egeiska öarna vilka har drabbats hårt av flyktingkrisen.

För Tsipras är åtgärderna ett försök att återfå det folkliga stöd som han och den styrande Syrizaregeringen har förlorat. Premiärministern har fått se sin popularitet dala sedan han först utlovade ett stopp för åtstramningspolitiken och lät grekerna säga nej till forsatta neddragningar i en folkomröstning, för att sedan ändå acceptera och driva igenom hårda reformer i utbyte mot nödlån.

Men samtidigt som beskedet kan blidka besvikna väljare på hemmaplan så förargar det landets långivare i den så kallade trojkan.

Skuldlättnader stoppade

Julbonusarna kommer kosta den grekiska staten 617 miljoner euro. Även om det kommer vara en slags helikopterpengar som sannolikt kommer spenderas och på så sätt bidra till tillväxt så har beskedet inte tagits emot väl bland dem som förser Grekland med nödlån. De menar att regeringen i Aten bryter mot de regler man har satt upp i nödlånsprogrammet.

– Grekland har åtagit sig att på förhand diskutera alla åtgärder som kan påverka de fiskala målen. Vi blev inte informerade om förslagen från den grekiska regeringen, sa Klaus Regling, chefen för EU:s nödfond, ESM, i en intervju med spanska El Mundo i helgen.

Svaret från långivarna lät inte heller vänta på sig. De skuldlättnader som man kom överens om på eurogruppens möte den femte december lades på is.

I samband med toppmötet i Bryssel i slutet på förra veckan sökte Tsipras stöd från EU:s övriga stats- och regeringschefer liksom av Kommissionens ordförande, Jean-Claude Juncker, för att återinföra skuldlättnaderna. Dagen efter, på fredagen, åkte han till Tyskland för möte med Angela Merkel vars finansminister, Wolfgang Schäuble, är en av de största åtstramningsbeivrarna. Merkel konstaterade dock att detta var en fråga mellan Grekland och trojkan.

Onödigt och oönskat

Valdis Dombrovskis, vice ordförande i EU-kommissionen med ansvar för euron, beskrev i en intervju med grekiska Kathimerini julbonusen som onödig och oönskad. Men samtidigt hade han förståelse för bevekelsegrunderna.

– Institutionerna är redo att samarbeta med de grekiska myndigheterna för att möta dessa utmaningar. Men det måste ske i enlighet med viljeförklaringen (som man enats om inom nödlånsprogrammet), sa Dombrovskis i lördags.

Kommissionären tror också att situationen kan lösas om alla parter visar god vilja. När det gäller den kommande översynen, det vill säga kontrollen att Grekland genomför de av långivarna efterfrågade reformerna, tror han att en lösning är i sikte de kommande månaderna. Enligt Dombrovskis står parterna inte så långt ifrån varandra som man kan tro.

Samtidigt har den grekiska regeringen och långivarna tagit några rejäla kliv ifrån varandra efter Tsipras löften om pensionärsbonusar och sänkt moms. I nuläget är relationen minst sagt frostig. På lång sikt är Grekland alltjämt i behov av fortsatta nödlån. Och då behöver man en fungerande relation även med långivarna och inte bara med landets pensionärer.

Miljardböter för storbanker

Publicerat den 7 december 2016 kl. 21:04

EU Kommissionen ger dryga böter till tre europeiska storbanker för att ha riggat den interna bankräntan i den så kallade Euriborskandalen. Crédit Agricole, HSBC och JP Morgan döms att betala miljardbelopp.

– Dagens beslut skickar ett tydligt budskap. Banker måste, som alla andra bolag, respektera EU:s konkurrensregler, sa EU:kommissionären Margrethe Vestager, med ansvar för just konkurrensfrågor, på en presskonferens idag.

Beslutet innebar att de tre storbankerna ska betala sammanlagt 485 miljoner euro, motsvarande 4,6 miljarder kronor. JP Morgan får den högsta boten, 337 miljoner euro, medan Crédit Agricole och HSBC får böta 115 respektive 33 miljoner euro.

EU-kommissionen slår fast att handlare på bankerna har delat konfidentiell och känslig information för att styra bankernas interna ränta Euriobor (Euro Interbank Offered Rate).

– Räntan som har riggats är inte bara viktig för banksektorn men för många bolag runt om i Europa, sa Margethe Vestager.

Ville inte göra upp med Kommissionen

Beslutet om böterna kom efter en flera år lång utredning. De tre bankerna har nekat till anklagelserna till skillnad från fyra andra storbanker som också var insyltade i affären vilka nådde en uppgörelse med Kommissionen i slutet av 2013. Deutsche Bank, Société Générale and Royal Bank of Scotland betalade då mer än 820 miljoner euro, nästan åtta miljarder kronor. Barclays, som också var inblandad, slapp undan böter eftersom banken låg bakom avslöjandet.

Det är höga bötesbelopp men enligt Margrethe Vestager har bankerna också tjänat väldigt stora pengar genom att gemensamt rigga räntan.

– Det var väldigt lukrativt för bankerna. Även pyttesmå förändringar i Euriborräntan kan ha en enorm påverkan eftersom volymerna är så stora.

Stöd till italiensk bank

På presskonferens fick Vestager också frågor om italienska Monte dei Paschi och om huruvida statligt stöd till den krisdrabbade banken skulle vara förenligt med EU:s statsstödsregler. Sedan folkomröstningen i helgen om konstitutionella förändringar och premiärminister Matteo Renzis beslut av avgå har läget i banken förvärrats. Det är nu högst osäkert om privata investerare kommer skjuta till det kapital som banken behöver för att klara sig. Italienska staten uppges vara redo att gå in med två miljarder euro, 19 miljarder kronor, för att kompensera mindre investerare trots att EU:s regler säger att investerare ska ta smällen i första hand om banker faller, inte skattebetalarna.

Margrethe Vestager ville dock inte kommentera om stödet från den italienska staten som det nu pratas om skulle vara förenligt med EU:s regelverk.

– Jag kan inte kommentera om Monte dei Paschi specifikt, sa hon.

Däremot sa kommissionären i generella termer att det finns åtgärder som regeringar kan ta till när banker har problem. Till exempel kan det bli aktuellt att kompensera investerare som har blivit vilseledda och inte varit fullt införstådda i vad de satsat sina pengar på.

Euroländerna lättar på Greklands skuld

Publicerat den 6 december 2016 kl. 09:33

Krisdrabbade Grekland ska få skuldlättnader i form av lägre räntor och längre löptid. Det beskrivs som betydande åtgärder som kan sänka skulden med motsvarande 20 procent av BNP. Samtidigt krävs fler åtgärder för att reformera landets ekonomi.

När euroländernas finansministrar träffades i går kväll gav de klartecken till att ge kortsiktiga skuldlättnader till Grekland vars statsskuld uppgår till närmare 180 procent av BNP. Det handlar bland annat om att förlänga löptider som i dag ligger på 28 år i snitt till uppåt 32 år och att jämna ut betalningarna för landets regeringen så att de inte blir så stora vid enskilda tillfällen. Man ska också öka säkerheten genom att lösa ut krediter med rörlig ränta med nya längre lån till fast ränta.

– De här åtgärderna är mycket mer ambitiösa än vad vi förväntade oss i maj (när man först pratade om skuldlättnader). De kommer hjälpa den grekiska ekonomin med omedelbar verkan, sa den grekiske finansministern, Euklidis Tsakalotos efter mötet.

Sänker skulden med 20 % av BNP

Åtgärderna, som ska börja implementeras de kommande veckorna, kommer enligt Klaus Regling, chefen för EU:s nödfond ESM, ha stor betydelse för landet och det kommer göra skuldbördan mer hållbar.

-När vi har implementerat alla dessa åtgärder då kan de sammantaget minska de grekiska skulderna med ungefär 20 procent av BNP fram till 2060, sa Regling.

Samtidigt konstaterade ESM-chefen att siffran är en uppskattning. Mycket kan hända på 44 år fram till 2060.

Enligt tidigare beslut kan ytterligare lättnader komma att diskuteras. Men först efter att Grekland har avslutat sitt nuvarande nödprogram, det tredje i ordningen, vilket i nuläget är planerat till andra halvan av 2018. Det kan dock bli senare.

Nödprogram försenas – igen

Eurogruppen kunde igår inte godkänna den andra översynen av nödprogrammet vilket innebär att man kontrollerar att den grekiska regeringen genomför de reformer som långivarna kräver för fortsatta utbetalningar av nödlån. Enligt långivarna i den så kallade trojkan krävs ytterligare några åtgärder, bland annat tuffare arbetsmarknadsreformer.

Representanter från långivarna ska snart åka tillbaka till Aten för fortsatta förhandlingar men enligt eurogruppens ordförande, Jeroen Dijsselbloem, kommer man knappast hinna komma överens innan årsskiftet som planerat.

Det innebär i sin tur att Internationella Valutafonden, IMF, inte kan fatta beslut om att medverka i programmet vilket också var tänkt att ske innan årsskiftet.

Det är ännu en missad deadline i de grekiska nödprogrammen.

Står fast vid budgetmål

Långivarna och Grekland har dock lyckats enas om budgetmålen för de kommande åren. Nästa år ska landet nå ett primäröverskott, före räntebetalningar på de stora lånen, på 1,75 procent av BNP. För 2018 ligger målet på 3,5 procent.

Tanken har också varit att Grekland ska bibehålla den nivån under medellång sikt, något som IMF har menat är orimligt.

Inom eurogruppen råder det olika meningar om hur länge Grekland bör upprätthålla ett primäröverskott på 3,5 procent. Medellång sikt är olika lång för olika ministrar.

– Vissa har argumenterat för tre år, några för fem, några för tio, sa Jeroen Dijsselbloem.

Eurogruppens ordförande menade dock att det inte hade så stor betydelse eftersom målen för de kommande åren nu är satta och att de oavsett kräver betydande reformer från den grekiska sidan.

Varannan europé fruktar globalisering

Publicerat den 30 november 2016 kl. 06:04

Nästan hälften av alla européer ser globaliseringen som ett hot och det får stor påverkan på politiken. Enligt en färsk studie är det en stark bidragande orsak till populistiska och högerextrema partiers framfart.

Stödet för populistiska och högerextrema anti-etablisemangs partier i Europa växer sig allt starkare. I helgen är det val i både Italien och Österrike och i båda valen kan extrempartier segra. Italienarna ska officiellt rösta om förändringar i landets författning även om det i praktiken blir en folkomröstning för eller emot premiärminister Matteo Renzi. Det största oppositionspartiet, populistiska Femstjärnerörelsen, har uppmanat sina anhängare att rösta nej och det är också det förväntade resultatet om man får tro opinionsundersökningarna.

Österrikarna ska i sin tur välja ny president sedan valet i våras fått göras om på grund av oegentligheter i rösträkningen. Senast förlorade högerpopulistiska FPÖ med endast 31 000 röster.

I det franska valet nästa år lär Front Nationals Marine Le Pen gå vidare till andra omgången. Därefter är det dags för val i Tyskland där högerpopulistiska Alternativ för Tyskland har blivit en maktfaktor att räkna med.

En viktig förklaring till extrempartiernas framfart inom EU är européernas fruktan för globaliseringen enligt en färsk studie från tyska Bertelsmann Stiftung.

Globaliseringsfruktan göder extrempartier

När stiftelsen i somras frågade närmare 15 000 medborgare i nio EU-länder (Italien, Frankrike, Nederländerna, Polen, Spanien, Storbritannien, Tyskland, Ungern och Österrike) om deras politiska sympatier och globalisering svarade 45 procent av de tillfrågade att de såg globalisering och internationell integration som ett hot. Bland väljare som sympatiserade med populistiska och högerextrema partier var siffran betydligt högre. Där såg en övervägande majoritet faror med globaliseringen. Och det är en trend som går igen i flera EU-länder.

Enligt studien ser 78 procent av Alternativ för Tysklands väljare globalisering som ett hot. Bland Front Nationals anhängare är siffran 76 procent och för Österrikes FPÖ 69 procent.

Globaliseringsfruktan går också hand i hand med en negativ inställning till samhället i stort och närmare hälften av de som ser faror med globaliseringen skulle rösta för att lämna EU.

Enligt ordföranden i Bertelsmann Stiftung, Aart De Geus, är detta något som etablerade politiska partier måste ta till sig.

– Europa har gynnats av globaliseringen, ändå känner många att de hamnat utanför. Vi måste organisera internationell integration på ett sätt så att så många människor som möjligt kan dra nytta av det och inte känner sig drabbade, säger Aart De Geus.

Rädsla för det okända

Bland de nio länderna som omfattades av undersökningen var fruktan för globalisering störst i Österrike (55 procent) och Frankrike (54 procent). Italien och Spanien hörde till dem mest positiva länderna, där såg 61 procent av de tillfrågade möjligheter med internationell integration.

I mer detalj visade studien att unga och välutbildade såg mer möjligheter medan äldre och lågutbildade var betydligt mer negativt inställda till globalisering. Bland pessimisterna kände sig över hälften åsidosatta i samhället och de såg migration som en av de främsta utmaningarna de kommande åren.

Samtidigt medgav lika många pessimister, över hälften av dem, att de aldrig har någon form av kontakt med människor från andra länder.

Maktkamp i Europaparlamentet

Publicerat den 28 november 2016 kl. 11:29

Allt fler kandidater träder nu fram för att tävla om posten som EU-parlamentets talman sedan Martin Schulz meddelat att han ska träda åt sidan. Även om parlamentets högsta höns har begränsad makt kan en ny kandidat rubba maktbalansen inom EU.

Tysken Martin Schulz som med fast hand har basat över Europaparlamentet sedan 2012 meddelade förra veckan att han inte kommer kandidera för en tredje period. Istället ska den 60-årige socialdemokraten och före detta bokhandlaren satsa på det tyska valet nästa år.

Vem som tar över posten som talman är oklart men enligt en uppgörelse i samband med det senaste EU-valet ska det bli en kandidat från den konkurrerande konservativa och kristdemokratiska partigruppen, EPP (European People’s Party).

Där har irländskan Mairead McGuinness redan trätt fram som officiell kandidat liksom fransmannen Alain Lamassoure. Flera andra namn över möjliga EPP-kandidater florerar också i Bryssel, däribland den tyska gruppledaren Manfred Weber och den svenska moderaten Gunnar Hökmark. Weber sa förra veckan att EPP ska välja sin kandidat senare i december.

Politiker från andra partigrupper har dock också gett sig in i leken och att det blir en konservativ eller kristdemokrat som tar över efter Schulz är inte självklart.

Vill inte rubba maktbalansen

Hos de europeiska Socialdemokraterna (S&D) ses gruppledaren Gianni Pittella som en logisk efterträdare. Italienaren uppges vara minst sagt angelägen om att bevara den politiska maktbalansen inom unionen där både EU-kommissionens ordförande, Jean-Claude Juncker, och Donald Tusk som styr över Rådet, är EPP-politker, medan Socialdemokraterna alltså hittills haft den högsta posten i Europaparlamentet.

Franska liberalen Sylvie Goulard som tycker att Schulz har haft ett för nära förhållande till Kommissionen och dess ordförande Juncker kandiderar också officiellt. Hennes partivän, belgaren Guy Verhofstadt som är en av unionens största EU-vänner och integrationsförespråkare sägs också vara intresserad.

För liberalernas del kan det dock vara en pusselbit i ett politiskt spel där de vill säkra högsta posten i Europeiska Rådet som leder mötena mellan EU:s stats- och regeringschefer alternativt tjänsten som eurogruppens ordförande. Här kan det nämligen finnas mer reellt inflytande.

För även om EU-parlamentet har flyttat fram sina positioner under Martin Schulz ledning och idag har mer makt än tidigare så är talmannens makt begränsad. De tunga frågorna avgörs i större utsträckning av medlemsländerna inom Rådet.

Tung post?

Faktum är att även om ledamöterna i parlamentet är folkvalda så är de relativt okända utanför EU-bubblan och det gäller även för Martin Schulz som har varit det högsta hönset under fyra års tid. Dagen efter att han meddelade att han skulle träda åt sidan gick franska Café Babel ut på stan och frågade Parisborna vad de tyckte om det. I videon förstod de flesta inte frågan. Ingen visste vem Martin Schulz var.

Europaparlamentet ska avgöra frågan om vem som blir nästa talman i en sluten omröstning 17 januari.

Besked om skuldlättnader för Grekland dröjer

Publicerat den 8 november 2016 kl. 10:11

Krisdrabbade Grekland gör framsteg konstaterade eurogruppen igår. Men mer behövs innan den för landet så viktiga frågan om skuldlättnader kan tas upp. Förhoppningen är att detta ska diskuteras innan årsskiftet.

– Man gör framsteg och vi vill avsluta den andra översynen så snart som möjligt, sa Eurogruppens ordförande Jeroen Dijsselbloem efter mötet på måndagskvällen.

EU-institutionerna (EU-Kommissionen, Europeiska Centralbanken och nödfonden ESM) gör just nu en andra översyn i det nuvarande åtgärdsprogrammet tillsammans med Internationella Valutafonden, IMF. Det innebär att de kontrollerar att Grekland genomför de reformåtgärder som långivarna kräver för fortsatta låneutbetalningar och det handlar om arbetsmarknadsreformer, åtgärder i socialförsäkringssystemet, liksom skatteintäkter och kommande årens budgetar.

Den andra översynen är viktigt eftersom man måste godkänna dessa reformer Innan man kan diskutera de skuldlättnader som Grekland har krävt under lång tid. Siktet är nu inställt på att godkänna de utförda reformerna vid nästa möte den 5e december och att EU:s nödfond ESM då också ska presentera åtgärder för att åtminstone kortsiktigt lätta på den grekiska skuldbördan som i dagsläget uppgår till nästan 200 procent av BNP.

EU:s ekonomikommissionär Pierre Moscovici, som kommer åka till Aten i slutet av månaden, sa att han hoppades på en uppgörelse båda kring reformkontrollen och skulderna.

– Gör vi det skickar det en stark signal av stabilitet och förtroende inför nästa år då Grekland kommer återhämta sig och visa tillväxt, sa Pierre Moscovici.

IMF kommer med

Skuldlättnader har varit ett krav från IMF för att fonden ska gå med i det nuvarande nödlånet, det tredje i ordningen för Grekland. Samtidigt kräver flera euroländer, däribland Tyskland, att IMF deltar för att fortsätta stödja programmet.

IMF har varit med i de två tidigare nödprogrammen men har tvekat att delta i det tredje eftersom fonden inte tror på den kalkyl som Grekland och EU-institutionerna tagit fram. Framförallt tvivlar man på att landet ska kunna nå målet för primäröverskott, före lånebetalningar, på 3,5 procent.

På Eurogruppens möte igår kväll ska dock IMF ha bekräftat den ursprungliga planen att styrelsen ska fatta beslut om medverkan innan årsskiftet.

Tyskland tvivlar på leverans

Tyskland finansminister, Wolfgang Schäuble, var dock inte lika optimistisk när det gäller grekernas möjligheter att leverera de reformer som krävs i tid. Han tror inte att den andra översynen kommer bli klar innan nästa eurogruppsmöte i början av december.

– Vi är redan försenade, sa en pessimistisk Schäuble som dock konstaterade att detta var praxis i EU:s nödlånsprogram, så också de grekiska.