ad
26 november 2014
300 miljarder euro

EU avslöjar optimistisk investeringsplan

Jean-Claude Juncker presenterade idag EU-kommissions storslagna investeringsplan. Dryga 20 miljarder euro i en ny fond ska med hjälp av hävstång och bidrag från privata investerare ge över 300 miljarder i investeringar som i sin tur ska sätta fart på tillväxten och skapa en miljon nya jobb. Realistiskt säger Kommissionen. Alldeles för optimistiskt varnar finansexperter.

Ett investeringspaket på 300 miljarder euro, motsvarande 2,8 biljoner kronor, vilket skulle lyfta Europa ur det ekonomiska träsket var Jean-Claude Junckers löfte i kampanjen inför valet av ny ordförande till EU-kommissionen. Den förre premiärministern från Luxemburg blev vald och idag var det dags att leverera inför Europaparlamentet i Strasbourg. I vad som beskrivs som en innovativ investeringsplan förklarade Juncker hur ett litet bidrag från EU:s budget ska utmynna i investeringar i biljonklassen de kommande åren.

8 miljarder blir 315 miljarder med kraftigt hävstång

Investeringsplanen går i stora drag ut på att EU ger en garanti i form av en relativt liten summa pengar viken sedan med hjälp av privata investerare ska frigöra investeringar av ett betydligt större format. Jean-Claude Juncker föreslår att man tar åtta miljarder euro från EU:s budget för att ge en garanti värd 16 miljarder. Pengarna ska mestadels tas från EU:s infrastrukturprogram Connecting Europe och FoU-programmet Horizon 2020.

Europeiska Investeringsbanken (EIB) bidrar med ytterligare fem miljarder. Dessa 21 miljarder euro placeras i en ny fond som går under namnet EFSI (European Fund for Strategic Investments). Genom att fonden garanterar att bära en del av de första förlusterna i framtida investeringsprojekt räknar Kommissionen med en rejäl hävstång på 1:15 och att privata investerare går in med kapital så att de totala investeringarna kommer landa på 315 miljarder euro, motsvarande 2,9 biljoner kronor, mellan åren 2015-17.

- Det är en ambitiös men samtidigt realistisk investeringsplan för Europa, sa Jean-Claude Juncker i Strasbourg.

Kommer skapa en miljon jobb

Planen bygger inte på några bidrag från EU:s medlemsländer även om de uppmuntras att delta. Inte heller kommer investeringarna knytas till specifika länder utan pengarna ska enbart placeras utifrån Kommissionens övergripande riktlinjer. Kommissionen vill satsa på tillväxtfrämjande sektorer som förnybar energi, infrastruktur, bredband och forskning.

- Europa behöver en kick-start och vi tillhandahåller idag startkablarna, sa Juncker.

Kommissionen bedömer att satsningarna ska kunna öka europeisk BNP med hela 400 miljarder euro och skapa en miljon jobb de kommande åren.

Inga fräscha pengar

Planen applåderades av många av parlamentsledamöterna men långt ifrån alla var nöjda. Junckers politiska motståndare har krävt större satsningar och inom EU-parlamentets vänstergrupp var man besviken.

- Investeringspaketet består bara av tomma ord. Det finns inte en enda euro i nya fräscha pengar, beklagade Dimitrios Papadimoulis från krisdrabbade Grekland.

Finske ekonomikommissionären, Jyrki Katainen, som också var på plats i Strasbourg, kontrade med att det i grunden handlar om att se till att investeringar blir gjorda.

- Till de som hävdar att detta inte är riktiga pengar vill jag bara säga: nonsens, sa Katainen.

Men det är inte bara Junckers politiska motståndare som är skeptiska. Även finansexperter tvivlar på Kommissionens kalkyl.

För optimistiskt hävstång

Från EU-håll säger man att det massiva bidraget från privata investerare inte alls är överdrivet. Bedömningen baseras på tidigare erfarenheter från liknande upplägg inom EIB och Kommissionens olika program. Faktum är att hävstången på 1:15 är en försiktig bedömning säger man.

Koen De Leus, chefekonom på banken KBC i Bryssel håller inte med.

- Det är optimistiskt och det finns en risk att detta i slutändan blir en väldigt stor besvikelse, säger han.

Koen De Leus poängterar också att det knappast råder brist på pengar att investera i Europa. Det finns likviditet på marknaden, räntorna är låga och pengar billiga. Problemet ligger snarare i den svaga ekonomin och att företagen helt enkelt inte ser några behov att investera.

- Det finns ingen tillväxt och inget förtroende. Så länge det inte finns kommer investerare inte investera, konstaterar han.

Ordföranden i EIB, Werner Hoyer håller dock inte med. Det finns investeringsbehov i Europa som EU:s investeringsplan kan tillgodose.

- Det finns projekt. Det finns projektidéer. Frågan är varför inte dessa investeringsgap fylls av den privata sektorn. Vi ska ta tag i detta marknadsmisslyckande som hindrar investeringar i mer riskfyllda infrastrukturprojekt, sa EIB-chefen Hoyer.

13 november 2014
EU

Skattefusk kostar EU en biljon euro

Efter en veckas tystnad tar EU-kommissionens kritiserade ordförande bladet från munnen och svär sig fri från anklagelserna om omfattande skatteflykt i hemlandet Luxemburg. Politiska motståndare kräver dock alltjämt hans avgång. Samtidigt visar en färska rapport att EU-länderna förlorar en biljon euro varje år på grund av skatteflykt.

Förra veckan avslöjades hemliga avtal i Luxemburg som ger multinationella bolag laglig möjlighet att minska sina skattebetalningar avsevärt. Ett av företagen var IKEA som beskrivs som en mästare i att undvika skatt. Blickarna riktades snabbt mot Bryssel och EU-kommissionens nya ordförande, Jean-Claude Juncker, som var premiärminister och finansminister då skatteflykten ska ha skett. Efter att ha duckat för frågorna i en vecka valde Juncker till slut att tala ut men utan att komma med bekännelser.

- Det är en väl etablerad praxis bland EU:s medlemsländer och det är i enlighet med EU:s lagar. Allt har skett i enlighet med nationella lagar och internationella lagar, sa Jean-Claude Juncker.

Även om Luxemburg är känt som ett finanscentra där öppenheten knappast står högst på dagordningen slog nyheten om bolagens lagliga skatteflykt ner med dunder och brak. Juncker har fått utstå hård kritik och hans politiska motståndare har krävt hans avgång. Vänstergruppen i EU-parlamentet, GUE/NGL, har börjat samla in underskrifter för att väcka en misstroendeomröstning om Kommissionsordföranden.

Erkänner att det finns problem

Även om Juncker står fast vid att det luxemburgska skatteupplägget är helt lagligt så medger han att EU-ländernas olika skatteregler kan leda till problem med minskad beskattning. Jean-Claude Juncker säger att Kommissionen ska motarbeta skatteflykt och inom kort ska man utreda förslag som handlar om samordning av skattesatserna i EU-länderna samt automatisk informationsutbyte om företagsskatter.

Ordförande Juncker försäkrar att det inte bara är tomma ord utan den verkliga viljan från Kommissionen. Samtidigt är han väl medveten om att skattefrågor är något som EU:s samtliga 28 medlemsländer måste enas kring och det har tidigare visat sig vara svårt. Bland annat har just Luxemburg, med Juncker som ledare, ställt sig på tvären när det gäller utbyte av skatteinformation för privatpersoner. När det gäller frågan om en gemensam skattesats för alla EU-länder är Irland en av de främsta motståndarna då landet lockar storbolag att etablera sig med låg företagsskatt.

I en extrainsatt debatt på EU-parlamentet om skattesmitningen, där Jean-Claude Juncker deltog, sa den belgiska miljöpartisten Philippe Lamberts att de europeiska länderna måste sluta föra detta skattekrig.

– De som tjänar på detta är de multinationella företagen och de väldigt rika, medan offren finns i de offentliga finanserna, det vill säga i befolkningen, sa han.

En färsk rapport från intresseorganisationen Eurodad, som jobbar mot skatteflykt, ger stöd för Philippe Lamberts uttalande.

EU förlorar 1 000 000 000 000 euro per år

Enligt Eurodad förlorar EU hela en biljon (1 000 000 000 000) euro varje år på grund av att storbolag undviker att betala skatt. I rapporten är Luxemburg ett av länderna som pekas ut. Man skriver att landet visserligen har godkänt regler som ska motarbeta anonymt ägande i bolag men samtidigt försöker man införa andra lagar som i praktiken ska ge fortsatt möjlighet att hemlighålla verkliga bolagsägare.

Eurodad konstaterar också att det är de allra fattigaste som förlorar mest. Rapporten fokuserar främst på de internationella bolagens skatteflykt och dess effekt på utvecklingsländer. Där ser man att fattiga länder förlorar betydligt mer i uteblivna skatteintäkter än de får i form av bistånd. Rikare länder ger alltså lite grann men tar desto mer när bolagen från västvärlden undviker skatt i ett globalt system där flera EU-länder möjliggör skatteflykt.

4 november 2014
EU

Kommissionen skriver ner prognos

EU-kommission presenterar en dyster prognos för den europeiska ekonomin. Tunga euroländer som Tyskland har stannat av ekonomiskt, inflationen dalar samtidigt som geopolitiska oroligheter hämmar exporten. Även Sverige drabbas där Kommissionen ser ökade nedåtrisker.

Kräftgången i den europeiska ekonomin fortsätter. I sin höstprognos räknar EU-kommissionen med en tillväxt för 2014 på svaga 1,3 procent. Än sämre är det i euroområdet där ekonomin väntas öka 0,8 procent. Siffrorna för året tyngs av att det ekonomiska dragloket Tyskland har stannat av samtidigt som Frankrike stagnerat och Italien drabbats av en ny recession.

Nästa år väntas viss förbättring och en tillväxt på 1,5 procent för hela EU och 1,3 för euroländerna. Jämfört med Kommissionens vårprognos är det en klar nedskrivning. Även inflationsförväntningarna har kommit ner och väntas ligga under en procent både i år och 2015.

Svensk ekonomi går i sammanhanget ganska bra. BNP väntas öka 2,0 procent i år och 2,4 procent nästa år drivet av inhemsk konsumtion och byggande. Samtidigt pressas den svenska ekonomin av minskad global efterfrågan och Kommissionen har sänkt sin prognos även för Sverige och man ser större nedåtrisker kopplade till höga huspriser och konflikten i Ukraina.

300 miljarder ska kickstarta ekonomin

Kommissionären med övergripande ansvar för jobb och tillväxt, Jyrki Katainen, är missnöjd med de svaga siffrorna och försäkrar att Kommission ska använda alla tillgängliga verktyg för att skapa mer tillväxt och fler jobb i Europa. Likt många andra ställer ha sin tilltro till ordföranden Jean-Claude Junckers löfte om ett investeringspaket i mångmiljardklassen.

”Vi ska presentera en investeringsplan värd 300 miljarder euro för att kickstarta och bibehålla den ekonomiska återhämtningen. Ökade investeringar är grundbulten i den ekonomiska återhämtningen”, konstaterar Jyrki Katainen.

Kommissionsordföranden har dock än så länge varit förtegen om vad det enorma investeringspaketet egentligen kommer innehålla. Det står klart att det inte handlar om nya pengar då EU:s budget är densamma som tidigare. Snarare torde man försöka omfördela resurser till områden som skapar jobb och tillväxt.

Finns ingen mirakelkur

Ju längre tiden går innan vi vet mer om Junckers investeringspaket desto större blir förhoppningarna och med det också risken för besvikelse. På dagens presskonferens framhöll också ekonomikommissionären Pierre Moscovici att det inte finns någon snabbt fungerande medicin på Europas ekonomiska sjuka.

”Vi behöver agera på tre fronter. Vi behöver trovärdig finanspolitik, ambitiösa strukturreformer och nödvändiga investeringar”, sa Pierre Moscovici.

Just reformer är en känslig fråga i hans hemland Frankrike där man tampas med dalande tillväxtsiffror och stigande budgetunderskott som just nu ligger över EU:s tillåtna gräns.

Fler inlägg om: , , , ,
24 oktober 2014
EU

EU:s nya klimatmål

EU:s ledare har enats om en ny klimatpolitik som fram till 2030 ska minska utsläppen, öka energieffektiviseringen och andelen förnybar energi. Under nattliga förhandlingar tvingades dock mer ambitiösa länder kompromissa och målen man satt upp sågas av miljöorganisationer.

- Det var inte lätt men vi nådde en rättvist uppgörelse som för in Europa på en ambitiös och kostnadseffektiv väg, sa EU:s ordförande Herman Van Rompuy i natt.

Toppmötet i Bryssel blir Van Rompuys sista innan han går i pension och viljan var därför stor att ro i hamn en uppgörelse mellan medlemsländerna.

Efter många enskilda möten mellan de olika lägren enades EU:s 28 medlemsländer till slut om att minska utsläppen av växthusgaser med 40 procent fram till 2030. Andelen förnybar energi ska då uppgå till 27 procent och man ska även uppnå en energieffektivisering motsvarande 27 procent.

Man ska också binda samman de europeiska energisystemen så att minst 15 procent av ett lands energiproduktion ska kunna exporteras till andra EU-länder. Syftet är att minska beroendet av gas utifrån (läs Ryssland).

Finns utrymme att förhandla

Målen för utsläppsminskning blir nationella men det finns samtidigt förhandlingsutrymme förklarade Herman Van Rompuy efter mötet. Han tog Danmark som exempel som är ett land som har kommit lång och som har drivit en ambitiös linje i förhandlingarna.

- Danmark, där alla hus redan har dubbla fönsterglas, kan välja att hjälpa till att finansiera dubbla glas i ett annat EU-land istället för att sätta in trippelglas, sa han och förklarade att Danmark då skulle få större utsläppsbesparingar för sina pengar eftersom att byta från enkelglas till dubbelglas ger större effekt än om man går från dubbel- till trippelglas.

Urvattnad kompromiss

De mål som EU-länderna nu enats kring är något lägre än EU-kommissionens ursprungliga förslag. Flera länder hade hoppats på betydligt tuffare mål, däribland Sverige, men de var tvungna att kompromissa med länder från Central- och Östeuropa där utgångsläget är ett annat. Polen var den största motståndaren mot ett mer ambitiöst klimatpaket då landet är helt beroende av kolkraft vilket gör att energibesparingar blir kostsamma. För att få Polen med sig beslutade man att ge landet gratis utsläppsrätter som kompensation fram till 2030.

Svenske statsministern, Stefan Löfven, konstaterad att man fått ge och ta i förhandlingarna men sa att det viktiga var att man fått ett avtal på plats.

Sågas av miljörörelsen

Domen från miljöorganisationer är dock inte lika positiv. Greenpeace menar att målen är för låga och att de gör att utvecklingen mot mer förnybara energikällor mattas av. Oxfam pekar på att EU:s låga ambition lägger större börda på fattigare länder som är de som drabbas mest av klimatförändringar.

Brook Riley, kampanjledare på Friends of the Earth Europe, är också kritisk.

- Att beskriva en 40-procentig utsläppsminskning som ambitiös är farligt och oansvarigt, säger han.

Del av FN-förhandlingar

Nattens avtal är den giv som EU ska ta med sig till förhandlingsbordet i Paris där FN:s klimatkonferens går av stapeln nästa år. Trots den omfattande kritiken från miljöorganisationer om att de europeiska målen inte alls är tillräckliga så menar den avgående EU-ordföranden Herman Van Rompuy att EU har en bra hand att spela med i de internationella förhandlingarna.

- Detta skickar ett positivt budskap om engagemang till de internationella förhandlingarna, konstaterade Van Rompuy på nattens presskonferens.

Fler inlägg om: , ,
13 oktober 2014
EU

Tyskland lättar på plånboken

När Tyskland tvingas välja mellan två onda ting – att låta finansiellt slarviga Frankrike hålla sig med för stort underskott eller öppna upp den egna plånboken för investeringar – då väljer regeringen i Berlin det senare.

EU:s krisdrabbade ekonomier har länge tittat med avundsjuka ögon på de tyska finanserna. Överskott i bytesbalansen som motsvarar 7-8 procent av BNP, låg privat skuldsättning på ungefär 100 procent av BNP och hanterbar statsskuld på cirka 80 procent. Det är sådana siffror som gjort att andra euroländer, med betydligt sämre förutsättningar, propagerat för att regeringen i Berlin borde investera mera och på så sätt bidra mer till euroområdets haltande återhämtning.

Den senaste tiden har också liknande röster höjts från annat håll. Både ECB och IMF har indikerat att de vill se ökade investeringar med tydlig hänvisning till Berlin. Samtidigt har Frankrike med stöd av Italien kampanjat för att man ska ha en mer flexibel tolkning av EU:s underskottsregler med syfte att frigöra finansiellt utrymme för offentliga investeringar. Frankrike har dessutom presenterat en budget för nästa år med ett underskott på 4,3 procent vilket är klart över den godkända EU-gränsen på tre procent.

Tyskland säger NEIN

Tyskland har tjurskalligt avböjt alla vädjanden. Både när det gäller att sätta på sig spenderarbyxorna och att låta andra länder som Frankrike spräcka sina budgetar till förmån för större offentliga investeringar. Men nu har pressen ökat så till den grad att inte ens Förbundskansler Angela Merkel kan hålla emot.

- Trycket mot den tyska regeringen från i stort sett alla internationella institutioner har ökat. Och för Tyskland är det väldigt svårt att inte agera alls. Merkel måste ge bort något, säger Carsten Brzeski som är chefekonom på ING Tyskland i Frankfurt.

Ställd inför valet av två onda ting är Carsten Brzeski säker på att Tyskland väljer att lätta på plånboken och öka satsningarna på hemmaplan. Att ge efter för Frankrike skulle vara en fundamental förändring i den tyska hållningen och det skulle innebära en stor politisk förlust.

-Jag tror inte de är villiga att acceptera något alls när det gäller Frankrike. Ger man Frankrike ytterligare en respit så kommer det ses som en förlust för Merkel, säger Brzeski.

Splittra Frankrike och Italien

Däremot tror Carsten Brzeski att regeringen i Berlin kan acceptera att Italien får lite mer tid på sig för att komma ner till acceptabla underskottsnivåer. På så sätt skulle Tyskland nämligen kunna skapa en spricka mellan de slarviga bundsförvanterna i Paris och Rom vilket är del av den tyska strategin resonerar Brzeski. Och lyckas Merkel skapa en sådan spricka lättar också trycket på Tyskland.

 

3 oktober 2014
Cañete

EU-kommissionärer fast i politiskt rävspel

Frankrikes Pierre Moscovici och den kritiserade spanjoren Miguel Arias Cañete hålls som gisslan i ett politiskt spel mellan de största partigrupperna i EU-parlamentet. Det visar att parlamentets förhör av de framtida kommissionärerna är mer av ett skådespel där verklig kompetens spelar mindre roll.

Att förhöret med spanjoren Miguel Arias Cañete skulle bli laddat var väntat. Att Pierre Moscovici skulle få svara på frågor om Frankrikes budget kunde man också räkna med. Men att de båda skulle användas som slagträ i kampen mellan högern och vänstern i EU-parlamentet var inte lika självklart.

Spanska intressekonflikter och dåliga franska finanser

Valet av Cañete som energi- och klimatkommissionär var känsligt då han har en bakgrund inom oljeindustrin och fram tills alldeles nyligen var en stor aktieägare i flera oljebolag. Moscovici, som föreslås bli näste finanskommissionär, har i sin tur ifrågasatts då han som fransk finansminister misslyckats med att få ner landets underskott till av EU godkända nivåer.

Av dessa anledningar har omröstning av de båda kandidaterna skjutits upp i parlamentets utfrågande utskott till nästa vecka. Men vad det egentligen handlar om är att högern och vänstern vill se ”sin kandidat” godkänd.

Det är just den socialdemokratiska gruppen som pekar på Cañetes intressekonflikter och därför har propagerat på att skjuta på den omröstningen. Samtidigt är det högern i parlamentet som ifrågasätter Moscovici som har fullt stöd från socialisterna. Under helgen kan företrädare för dessa grupper komma att sätta sig ner bakom lyckta dörrar för att komma överens om att de ska godkänna varandras partikamrater.

Ett politiskt skådespel

Politiska experter har på förhand tonat ner betydelsen av parlamentets utfrågningar av de framtida kommissionärerna. Parlamentet kan inte underkänna enskilda kandidater utan bara rösta om hela Kommissionen. Att den skulle röstas ner ses som osannolikt. Vissa har använt Shakespeares pjäs Mycket väsen för ingenting för att beskriva förhören som får mycket uppmärksamhet, åtminstone i Bryssel. Med tanke på rävspelet mellan högern och vänstern i EU-parlamentet där Moscovici och Cañete har tagits som gisslan får man se dessa beskrivningar som riktiga. Det är mer ett politisk skådespel där partifärgen avgör snarare än intervjuer där saker som kompetens och lämplighet spelar roll.

Fler inlägg om: , , , ,
29 september 2014

EU-parlamentet grillade svensk kommissionär

Frihandel med USA och skydd för investerare dominerade EU-parlamentets utfrågning av Cecilia Malmström som föreslås ta över som EU:s handelskommissionär. Hon lovade ökad öppenhet i förhandlingarna med USA men kunde inte ge klara besked om det kritiserade investerarskyddet.

Denna vecka ska EU-parlamentets olika utskott fråga ut de föreslagna kandidaterna till EU-kommissionen innan de kan godkänna dem. Först ut idag var Cecilia Malmström som ska ta över som handelskommissionär och därmed bland annat få till uppgift att ro i hamn världens största frihandelsavtal, TTIP, mellan EU och USA. Det är ett avtal som möts av oro och omfattande kritik, dels på grund av bristande öppenhet i förhandlingarna men också för det potentiella skydd för investerare som kan inkluderas i avtalet. Många av parlamentsledamöternas frågor handlade om just detta.

Malmström lovar ökad insyn

Redan i sitt inledande anförande lovade den svenske kommissionären mer öppenhet i förhandlingarna med USA.

- Vi måste visa att vi inte driver hemliga förhandlingar bakom ryggen på medborgarna, sa Malmström som planerar att redovisa sina personliga möten till att börja med.

Hon sa också att hon ville ge parlamentet mer insyn genom att låta samtliga ledamöter få ta del av handlingar och inte bara några få utvalda som idag. Samtidigt lovade hon dyrt och heligt, likt sin företrädare, att inga europeiska standarder vad gäller till exempel miljö eller arbetares rättigheter kommer sänkas i och med avtalet.

Oklart om kritiserat investerarskydd

När det gällde det omtvistade investerarskyddet kunde Malmström dock inte ge några raka besked. Det handlar om ett skydd där bolag som investerat i ett land kan stämma stater för uteblivna intäkter om affärsförhållandena skulle ändras på grund av nya lagar och regler.

Cecilia Malmström menar att det vore bra med en mer enhetlig europeisk strategi gentemot USA då det redan idag finns många avtal om investerarskydd som EU-länder har enskilt. Men frågan är just nu låst i förhandlingarna om TTIP och det är oklart vad som kommer hända.

- Det är en känslig fråga. Det står klart att investerarskyddet missbrukas idag och jag utesluter inte att det kan tas bort ur TTIP. Men det är för tidigt att säga, sa Cecilia Malmström.

På Brysselbaserade tankesmedjan Corporate Europe Observatory köper man inte Malmströms svar. Kampanjledaren Pia Eberhardt menar att den svenske kommissionären kommer följa i den gamla kommissionens fotspår och ge utländska investerare särskilda rättigheter som de egna medborgarna och företagen inte har.

- Cecilia Malmström säger att Kommissionen redan har förhandlat dessa rättigheter med Kanada på ett sätt som inte är farligt. Men tittar du närmare så ser du att det inte kommer hindra attacker från internationella investerare, säger Pia Eberhardt.

Hon tar upp Philipp Morris försök att stoppa anti-rökninglagar i Australien och olje- och gasbolags försök att bestrida så kallad fracking i Kanada som varnade exempel.

Cecilia Malmström lovade att träffa organisationer och personer som Pia Eberhardt i större utsträckning och försöka övertyga dem om att frihandel med USA är bra för europeisk tillväxt och sysselsättning.

Frihandel med Ukraina men hur blir det med Storbritannien?

Andra frågor från ledamöterna i parlamentet rörde EU:s avtal med Ukraina som precis har skjutits på framtiden på grund av konflikten med Ryssland. Malmström var noga med att påpeka att avtalet är en fråga mellan EU och Ukraina och inget som Ryssland har med att göra. Hon sa också att i stort sett samtliga invändningar som Ryssland presenterat var obefogade.

Obefogad var också frågan från en brittisk ledamot från det EU-kritiska UKIP. Han undrade vad Malmström tänkte om frihandel mellan EU och Storbritannien i den händelse att önationen lämnar EU. Två gånger om vägrade Cecilia Malmström svara på frågan då den var hypotetisk och hon hoppades att Storbritannien ville vara kvar i unionen. En vägran som gav applåder.

I stora drag gjorde Cecila Malmström bra ifrån sig och parlamentet väntas godkänna henne som ny handelskommissionär inom kort.

 

11 september 2014
Cecilia Malmström

Sverige får tung handelspost i EU

Sveriges Cecilia Malmström föreslås som ny handelskommissionär och kommer därmed ansvara för att ro i hamn det stora frihandelsavtalet mellan EU och USA de kommande åren. Hon är en del av den nya EU-kommission som bjuder på en hel del överraskande förändringar.

Det var fullsatt när ordföranden för den nya EU-kommissionen, Jean-Claude Juncker, skulle presentera sina kollegor från de andra medlemsländerna och vad de skulle ansvara för. I Kommissionens pressrum trängdes journalister och andra intresserade. Folk satt mellan stolsraderna och trycktes upp mot de bakre väggarna när ordföranden från Luxemburg beskrev den EU-kommission som de kommande åren, enligt Juncker själv, ska se till att miljontals arbetslösa européer får meningsfulla jobb, att ekonomin tar fart, att man får en fungerande digital marknad, en trovärdig utrikespolitik och en mer säker energipolitik.

Sverige får en av de tunga posterna

Sverige och Cecilia Malmström tilldelades en av de tyngsta portföljerna. Malmström blir handelskommissionär och ska därmed ansvara för det stora frihandelsavtalet mellan EU och USA som kallas TTIP och som just nu förhandlas. Även om ambitionsnivån har sänks något sätter man i Bryssel stor förhoppning till TTIP som ska bli det största frihandelsavtalet i historien vilket man hoppas ska ge en injektion i den europeiska ekonomin och skapa jobb.

Samtidigt kommer Malmström behöva hantera ett ganska omfattande motstånd mot avtalet. Kritiker befarar att de kommer medföra en försvagning av europeiska arbetslagar och miljöregler. Särskilt känsligt är ett investerarskydd som kan inkluderas i avtalet och där privata företag uppges kunna stämma stater i en skiljedomstol på mångmiljardbelopp för uteblivna vinster.

Överraskande nyheter i Junckers kommission

Cecilia Malmström är en del av den trupp politiker som Jean-Claude Juncker ser som ett vinnande lag för EU.

- Jag ställer 27 spelare på planen, alla har en särskild roll. Det här är mitt vinnarlag, sa Juncker på presskonferensen.

Luxemburgaren gör flera omfattande förändringar jämfört med nuvarande Kommissionen. Sju vice ordföranden får mer framstående och övergripande roller där de ska koordinera arbetet för flera kommissionärer. I praktiken kan de också stoppa andra kommissionärers förslag, något som bara ordföranden kunnat tidigare. Till exempel ska den nederländske kommissionären, Frans Timmermans, agera som Junckers högra hand och ha ett övergripande ansvar för något man kallar ”bättre reglering”. Det är ett svar på EU-kritiska rop som menar att EU är inne och pillar för mycket i för många frågor. Timmermans ska se till att alla EU-lagar verkligen behövs på EU-nivå och inte kan hanteras nationellt.

Det sker också en maktförskjutning mot länder i Östeuropa. Fyra av sju vice-ordföranden kommer från det forna östblocket medan de klassiskt tunga nationerna Frankrike, Tyskland, Storbritannien inte får någon.

Frankrike och Storbritannien får dock viktiga ekonomiska poster. Fransmannen Pierre Moscovici ska ansvara för ekonomi och finans, skatter och tullar medan britten Jonathan Hill ska ta hand om frågor som rör finansiell stabilitet, finansiella tjänster och kapitalmarknader vilket i stor utsträckning påverkar Londons finanscentra.

Tre av sju vice-ordföranden är kvinnor, en relativt hög andel som syftar till att kompensera för att bara nio av 28 kommissionärer, ordföranden inräknad, är kvinnor. När det gäller de politiska familjerna dominerar konservativa EPP som tilldelas 14 poster. De europeiska Socialdemokraterna får åtta, de liberala fem och de mer EU-skeptiska en post.

Parlamentet kan stoppa kommissionärer

De föreslagna kommissionärerna, liksom Juncker själv, måste dock godkännas av EU-parlamentet. Senast det begav sig ville ledamöterna där markera sin makt och underkände då Bulgariens representant. Även denna gång riskerar några föreslagna kommissionärer att sitta löst när parlamentet olika utskott ska fråga ut de utvalda.

Spanjoren Miguel Arias Cañete, som är tänkt att ansvara för en viktig klimat- och energiportfölj, är en av dem. Förutom ett klumpigt och i mångas ögon sexistiskt uttalande under en debatt i våras så kan även potentiella intressekonflikter ställa till problem för Cañete. Han har förflutet som chef för oljebolaget Petrolífera Ducar där han fortfarande är en av de stora ägarna med 2,5 procent av aktierna. Det är något som miljöorganisationer och gröna parlamentsledamöter lär ifrågasätta.

Även att Grekland som fått kritik för sin migrationspolitik fick ansvar för just migration fick många ögonbryn att höjas.

Parlamentet ska fråga ut den föreslagna nya kommissionen om några veckor.

 

 

5 september 2014
EU

Farligt att tillåta högre underskott i EU

Bryssel börjar förlika sig med tanken på att låta EU-länder hålla sig med högre underskott än vad reglerna tillåter i syfte att öka utrymmet för investeringar. Samtidigt sitter flera länder med enorma problem just för att de under lång tid har struntat i EU:s ekonomiska regler.

Ropen på ekonomiska reformer börjar tona bort i Bryssel. Istället stämmer allt fler mer eller mindre högljutt in i kören som kräver mer flexibilitet i EU:s regler vad gäller medlemsländers tillåtna underskott och skulder. Enligt den så kallade stabilitets- och tillväxtpakten, som är tänkt att skapa just ekonomisk stabilitet och tillväxt, får EU-länder inte hålla sig med underskott som är större än tre procent av BNP och statsskulden får uppgå till max 60 procent av BNP.

Flera tunga länder har kampanjat för att få dispens och tillåtas överskrida dessa gränser. Det gäller framförallt underskottet då många ändå inte inom en nära framtid kan nå ner till rimliga statsskuldsnivåer.

Syftet med att tillåta ett högre underskott än tre procent är att skapa utrymme för offentliga investeringar vilket man hoppas ska sätta fart på den sega ekonomin som överskuggas av deflationshot.

Frankrike och Italien vill lätta på kraven

Två tunga förespråkare för ökad flexibilitet är Frankrike och Italien. Den franska regeringen avgick förra veckan efter att vissa företrädare krävt att man ska strunta i EU:s krav och inte förbinda sig att få ner underskottet till tre procent av BNP. I Italien tampas premiärminister Matteo Renzi med landets tredje recession sedan krisen drog igång 2008 och han skulle gärna pumpa in färska euros i ekonomin.

Andra tunga EU-företrädare har också börjat ta ordet flexibilitet i sin mun. Renzis landsman, ECB-chefen Mario Draghi, indikerade förra veckan i ett tal i USA att man borde kanske lätta lite på underskottskraven. Och igår sa eurogruppens ordförande, Jeroen Dijsselbloem att flexibilitet kan appliceras i kombination med ekonomiska reformer och att det var något man ska prata om de kommande månaderna när Kommissionen ska granska medlemsländers nationella budgetar.

Dåliga vanor kan komma tillbaka”

Dijsselbloem la samtidigt in brasklappen att flexibilitet bara kan ske utan att man skadar trovärdigheten. Och frågan är var gränsen går. Hur mycket flexibilitet man kan tillåta utan att rucka på den ömtåliga trovärdighet man byggt upp de senaste åren genom tuffa ekonomiska reformer?

Fabian Zuleeg, chef på politiska tankesmedjan European Policy Centre i Bryssel, varnar för risker i att lätta på budget- och skuldkraven. Särskilt som vissa länder argumenterar för det av politiska skäl snarare än ekonomiska.

- I vissa fall handlar det om att man vill ta tillbaka makten när det gäller skattereglering, säger Fabian Zuleeg.

Att ge EU-länder mer utrymme för flexibilitet är att lätta på de ekonomiska reformernas tyglar och ge ökad frihet. Frihet under ansvar. En frihet som flera EU-länder tidigare missbrukat. Tillåter man ökad flexibilitet måste det därför ske under EU-kontroll menar Fabian Zuleeg.

- Vi vet att om medlemsländerna har någon form av EU-skyddsnät, som de har idag, så är det väldigt enkelt att de glider tillbaka in i dåliga ovanor och ökar skuldsättningen för att höja offentliga löner och så vidare, säger han.

Fler inlägg om: , , , ,
31 augusti 2014
Donald Tusk

Italien och Polen får topposter i EU-pussel

Italiens utrikesminister, Federica Mogherini, blir sannolikt EU:s nästa utrikeschef trots kritik för bristande erfarenhet i ett läge med växande spänningar i EU:s närhet. Samtidigt blir Polens premiärminister, Donald Tusk, ny ordförande i rådet.

EU:s stats- och regeringschefer träffades i Bryssel på lördagskvällen för att försöka besluta om vem som skulle ta över efter Catherine Asthon och bli nästa utrikeschef samt vem som skulle efterträda Herman Van Rompuy som ny ordförande för Europeiska rådet. Det blev de förhandstippade kandidaterna. Italiens Federica Mogherini ska leda EU:s utrikespolitik och Polens premiärminister Donald Tusk blir ny ”EU-president”.

De två politikerna kompletterar varandra i det politiska pussel man just nu försöker lägga inom EU när nya tunga poster ska tillsättas. Mogherini är sydeuropé, kvinna och socialdemokrat. Tusk östeuropé, man och liberal-konservativ. Mogherini har tidigare stött på motstånd från just de östeuropeiska medlemsländerna som menat att hon saknar gedigen erfarenhet då hon är relativt ugn, 41 år, och bara varit utrikesminister sedan februari i år. Dessutom anser de att hon är alltför vänligt inställd till Ryssland som blir allt mer delaktigt i kriget i Ukraina. Men när Östeuropa fick en av de sina på den tunga ordförandeposten i rådet som motvikt kunde man ändå enas.

Frågetecken har också väckts kring Tusk eftersom han varken pratar bra engelska eller franska, EU:s huvudspråk. Hans tyska, som kan vara nog så viktigt, är dock bra och på kvällens presskonferens visade han även prov på komisk självinsikt när han gav följande löfte: ”I will polish my English”.

Juncker lägger pussel

Med dessa båda bitar på plats kan den framtida ordföranden i EU-kommissionen, Jean-Claude Juncker, på allvar nu börja lägga det pussel som ska bli nästa EU-kommission bestående av representanter från 28 länder. Det är en delikat uppgift där Juncker måste hitta en bra balans mellan olika politiska familjer, gamla och nya EU-länder, män och kvinnor. För svensk del har man föreslagit sittande kommissionär Cecilia Malmström. Enligt det resonemang som Juncker har fört har hon som kvinna i en annars mansdominerad Kommission bud på en tyngre post. Malmström uppges vilja ansvara för mänskliga rättigheter. Om det blir så vet vi om ungefär tio dagar då Juncker ska återkomma med förslag på hela Kommissionens sammansättning med fördelning av olika ansvarsområden.

EU-parlamentet måste dock godkänna Juncker föreslagna kommissionärer och där är den av stats. och regeringscheferna nyss valda Mogherini fortfarande ett osäkert kort. Ordföranden i parlamentets utrikesutskottet har efterfrågat en politiker med gedigen erfarenhet och en stark personlighet som kan få alla 28 EU-länder att dra åt samma håll utrikespolitiskt. Det är högst oklart om Mogherini har de egenskaperna.