9 april 2014
EU

EU-rap ska locka unga väljare

I ett försök att få unga att rösta i EU-valet i maj bjöd Europaparlamentet ikväll på gratis öl och ett politiskt rap battle i Bryssel. Professionella rappare tävlade tillsammans med politiker från höger till vänster. Vinnare blev liberalerna.

De slog miljöpartisterna i finalen genom att dra hem högst applåder från publiken. Tävlingen, som var ett samarbete med MTV, var ett klassiskt rap battle där rappare tävlar mot varandra men ämnena var något torrare än vanligt. Ungdomsorganisationer ställde frågor som rörde EU-politik och rapparna skulle med hjälp av parlamentsledamöter svara på hur den politiska grupp de representerade skulle ta sig an ungdomsarbetslöshet, ekonomisk kris och miljöproblem. Det var påkostat. Det var professionella rappare. Det var gratis Stella Artois och, kanske därför, faktiskt ganska kul. Men frågan är om det verkligen får någon effekt på valdeltagandet bland unga.

Syftet var att väcka intresse för EU-politiken och få unga att gå och rösta i EU-valet i maj. Den nederländska liberalen, Marietje Schaake, som var en av vinnarna i det liberala laget liksom Ska Keller, tyska miljöpartisten som förlorade finalen, hoppades båda att den här typen av event verkligen ska få ungdomar att gå till valurnorna. Tävlingen välkomnades också av europeiska ungdomsorganisationer som säger det är bra att man från parlamentets sida åtminstone försöker nå ut till unga och relatera politiska frågor till deras vardag.

Ingen av de ungdomar jag pratade med utanför parlamentet trodde dock att ett rap event på Europaparlamentet skulle göra någon större skillnad i valdeltagandet. Vissa sa att de skulle gå och rösta i maj men det var knappast tack vare ett politiskt rap battle. En kille, Otman, som åt en macka precis utanför parlamentet, förklarade det hela ganska enkelt.

- De unga jag känner röstar inte. Det är inte av ointresse. Det är för att de inte vet hur det du fungerar. De vet inte var de ska gå eller vilken dag det är.

Fler inlägg om: , ,
ad
2 april 2014
Grekland

Grekland kan själv

Efter beslut om ny utbetalning av nödlån känner grekerna vind i seglen. Ytterligare stöd kommer inte behövas menar finansministern som nu tar krislandet ut på obligationsmarknaden igen. I sommar ska Grekland börja kränga statspapper.

Eurogruppen träffades igår i Aten under stort säkerhetspådrag. Det behöver knappast sägas att långivarna och åtstramningsförespråkarna i trojkan är impopulära i Grekland och facken hade kallat till protester. Under mötet beslutades dock om en efterlängtad utbetalning på 8,3 miljarder euro inom det grekiska nödprogrammet. Beslutet har dröjt under flera månader då trojkan och den grekiska regeringen inte kunnat enas om vad för åtstramningar grekerna ska göra i utbyte.

En större del av potten, 6,3 miljarder, kommer betalas ut i slutet av april. Det är pengar som ska täcka förfallande lån i maj. Resterande 2 miljarder betalas ut i juni och juli förutsatt att vissa villkor är uppfyllda.

Enligt eurogruppens ordförande, Jeroen Dijsselbloem, kommer inte Grekland få akut ont om pengar i statskassan under resten av 2014. I slutet av året löper det nuvarande nödprogrammet ut. Om det då kommer behövas ytterligare stöd, vilket de flesta räknar med, är och kommer förbli oklart fram till slutet av året enligt Dijsselbloem. Den grekiska finansministern är dock övertygad om att Grekland kommer klara sig själv.

Grekland ska finansiera sig själv

Med det färska stödet i ryggen i kombination med förbättrat marknadsförtroende och en liten tillväxt säger nu grekerna att de ska göra en större comeback på obligationsmarknaden. I början av sommaren ska man kränga obligationer med 3-5 års löptid. Det är första gången sedan 2010 som landet ger ut längre statspapper och man hoppas att det ska ge 1,5 – 2 miljarder euro.

Det är ett gott tecken och skulle det gå vägen kan det stärka landet och vara en signal på att den grekiska krisen går mot sitt slut. Samtidigt finns det en risk för det motsatta. Ger de sig ut för tidigt på marknaden med höga räntor som följd kan det slå tillbaka mot den svaga grekiska ekonomin.

Fler inlägg om: , ,
28 mars 2014
åtstramningar

EU exporterar åtstramningar till Ukraina

Ukraina har godkänt krav på ekonomiska reformer vilket öppnar upp för ekonomiskt stöd från EU och IMF. Det är nödvändigt för att undvika finansiell kollaps men risken är att det skapar folkligt missnöje. Det var nog inte ekonomsikt stålbad demonstranterna på Maidantorget hade i åtanke när de krävde ett närmande mot EU.

Utöver de akuta svårigheterna som rör konflikten med Ryssland så tampas Ukraina också med en krisande ekonomi. Landet står på ruinens brant och är i stort behov av finansiellt stöd. Det verkar nu var säkrat efter att parlamentet godkänt en lista över krav på ekonomiska reformer som EU och IMF har krävt i utbyte mot lån.

Det handlar om åtgärder som ska öka inkomsterna i statskassan och minska statens utgifter. Det är liknande åtgärder som EU och IMF har krävt av krisande länder på hemmaplan. I Grekland och Portugal och andra medlemsstater som har fått dra åt svångremmen har dock dessa åtgärder mötts av starkt folkligt missnöje. Att det skulle bli annorlunda i Ukraina är inte troligt. De flesta medborgare, såväl greker som ukrainare, blir arga över försämrad sjukvård, lägre pension, sämre lön, eller vad som kan tänkas bli resultatet av de ekonomiska reformerna som krävs. En viktig skillnad mellan Grekland och Ukraina är dock att riskerna är betydligt större och att så mycket mer står på spel i Ukraina.

Även om landet på det senaste toppmötet i Bryssel skrev under en mindre del av associeringsavtalet med EU och därmed närmade sig Europa så ökar tuffa åtstramningar risken för att stödet för EU ska minska. Kanske i kombination med att motståndet mot Ryssland minskar, särskilt i de östra delarna av Ukraina som har en stor rysk befolkning. Det som triggade hela Krimkonflikten var ju att det förra ukrainska styret valde bort EU för att istället närma sig Ryssland med löfte om ryska miljardlån. Kanske kan Putin trumfa EU:s och IMF:s lånevillkor. Ryssland kan också dra nytta av en annan fördel till skillnad från EU, tack och lov. Putin kan backa upp sina låneerbjudanden med hot, militära påtryckningar och utnyttja Ukrainas energiberoende.

Fler inlägg om: , , ,
21 mars 2014
EU

Inga ekonomiska EU-sanktioner mot Ryssland

Fler ryssar och ukrainare straffas av EU genom frysta tillgångar och inreseförbud. Men några långtgående ekonomiska sanktioner är än så länge inte aktuella. Det är en komplicerad fråga då flera EU-länder är beroende av Ryssland på ett eller annat sätt.

På de senaste dagarnas toppmöte i Bryssel har EU och Ukraina undertecknat en del av det associeringsavtal som gör att Ukraina närmar sig Europa politiskt. Det var den förre ukrainske premiärministerns vägran att underteckna det avtalet som triggade hela konflikten. Samtidigt enades EU:s stats- och regeringschefer om ytterligare straffåtgärder mot ryssar och ukrainare som man anser bär ansvaret för den senaste tidens oroligheter i Krim. Listan över de som drabbas av EU:s sanktioner i form av frysta tillgångar och inreseförbud utökades från 21 till 33 personer. De tolv som tillförts sägs vara högre upp i den ryska hierarkin men inte tillhöra det yttersta toppskiftet.

EU går därmed inte alls lika långt som USA som under mötets gång i Bryssel ökade på sina sanktioner mot Ryssland, inte bara mot personer i nära anslutning till Putin utan även mot ryska banker. Kortbolagen Visa och Mastercard har stoppat betalningar för kunder i Bank Rossija och banken SMP. Ryssland svarade i sin tur med sanktioner mot amerikaner nära president Obama.

Några ekonomiska sanktioner som handelshinder från EU mot Ryssland är dock inte aktuella i nuläget.

EU-länder har nära band med Ryssland

”EU består av 28 demokratier som är väldigt integrerade med Ryssland via handel och genom energiberoende. Det EU gör får mer direkt verkan på Ryssland”, sa Fredrik Reinfeldt under toppmötet.

Faktum är att Europa riskerar att själv drabbas ganska hårt av ekonomiska sanktioner mot Ryssland. Dels är många EU-länder beroende av rysk energi. Enligt Fredrik Reinfeldt köper sex EU-länder all sin gas från Ryssland. Andra har starka affärsrelationer. I Tyskland uppges till exempel 300 000 jobb vara beroende av handel med Ryssland. Ryssar uppges också vara viktiga för den krisande spanska byggsektorn. Många länder har alltså viktiga koppling till Ryssland som förklarar varför EU har valt en mjukare linje där man än så länge hyser förhoppningar om dialog och någon form av politisk lösning.

Behövs minskat energiberoende

Mot den bakgrunden är det viktigt att minska beroendet av Ryssland, särskilt beroendet av rysk gas. Det var också en fråga för stats- och regeringscheferna på toppmötet. Man pratade om Kommissions nya klimat- och energipaket fram till 2030 där Kommissionen för några veckor sedan föreslog att EU skulle minska utsläppen med 40 procent fram till 2030 jämfört med 1990 och att 27 procent av all energi skulle komma från förnybara källor. Med argumentet att man nu måste minska beroendet av Ryssland har gröna politiker och intressegrupper propagerat för betydligt större andel förnybar energi. Reinfeldt och hans kollegor valde dock att skjuta på beslut om klimatet fram till oktober.

”På grund av detta misslyckande kommer pengar fortsätta att flöda ur den europeiska ekonomin och in i fickorna på ryska oligarker”, konstaterade Frederic Thoma på Greenpeace EU-kontor.

Den svenske statsministern tycker dock att Kommissionens förslag är bra och han verkar inte vara sugen på att gå politiskt gröna intressen till mötes och gå betydligt längre vad gäller förnybara källor på EU-nivå.

”Ska man kraftigt gå upp med Kommissionens mål och samtidigt bördefördela då blir det inte så mycket kopplat till Ryssland utan mer ett tryck på att avveckla kärnkraften. Vi tycker inte att EU ska styra över enskilda länders energimix, länderna borde få besluta om detta själva”, säger Fredrik Reinfeldt.

Fler inlägg om: , , ,
14 mars 2014
EU

Investerarskydd känslig fråga i frihandel

Frihandel mellan EU och USA handlar om att skapa tillväxt och jobb försäkrar EU-företrädare. Men kritiker befarar försvagad reglering av miljö, folkhälsa och dataskydd bland annat på grund av ett investerarskydd som Sverige förespråkar.

EU och USA har just avslutat en ny runda av diskussioner i Bryssel om det man hoppas ska bli världens största frihandelsområde. Det skulle omfatta över 800 miljoner människor och nästan hälften av den globala ekonomin. Det är det fjärde mötet mellan parterna och enligt förhandlarna gör man framsteg. Man har bland annat börjat diskutera faktiska texter inom vissa områden.

Förhandlingarna om TTIP (Transatlantic Trade and Investment Partnership) handlar dels om minskade tullar men också om harmoniserade regler för bland annat tjänster och offentlig upphandling samt erkännande av varandras standards. Det skulle ge en knuff till de slirande ekonomierna på båda sidor av Atlanten, enligt vissa beräkningar skulle ett omfattande frihandelsavtal kunna öka BNP i EU och USA med 0,5 procent.

Företagslobby försvagar medborgares rättigheter

Intresseorganisationer varnar dock för att frihandel mellan EU och USA kommer leda till slappare lagstiftning vad gäller miljö, hälsa, säkerhet och dataskydd. Man är också kritisk till bristen på insyn och att förhandlingarna styrs av icke folkvalda teknokrater under stor påverkan av företagslobbyn.

- Vi ser dessa förhandlingar som dåligt förklädda bolagsattacker mot många av de rättigheter som européer har kämpat för under väldigt lång tid, säger Pia Eberhardt, aktivist på intresseorganisationen Corporate Europe Observatory, CEO.

Liknande röster hörs även bland gröna politiker och den europeiska vänstern.

EU:s handelskommissionär och hans stab bedyrar dock att TTIP enbart handlar om att skapa tillväxt och jobb. Viss diskretion i diskussionerna är nödvändig för att ge förhandlarna manöverutrymme men att det skulle råda brist på öppenhet är inte sant menar Kommissionen. På dagens presskonferens som avslutande den senaste förhandlingsrundan poängterade både EU:s chefsförhandlare, Ignacio Garcia Bercero, och hans amerikanska dito, Dan Mullaney, att man under veckan lyssnat till inte mindre än 90 representanter från miljö-, fack- och konsumentorganisationer. De fick nio minuter vardera för att framföra sin oro och kritik.

Investerarskydd – känslig fråga

Det aktivister som Pia Eberhardt oroas mest över är dock det investerarskydd som kan komma att omfattas i TTIP. Det skulle kunna öka företags möjligheter att stämma stater på stora summor om de går miste om intäkter på grund av sträng nationell lagstiftning. I en färsk rapport säger CEO och flera andra organisationer att ett investerarskydd till exempel skulle kunna tvinga EU-länder att tillåta så kallad fracking (hydraulisk spräckning). Det är en metod för att utvinna fossila bränslen med hjälp av kemikalier som det finns motstånd mot då man är rädd för miljö- och hälsopåverkan.

Vissa EU-länder, så som Tyskland, vill inte ha ett investerarskydd som ursprungligen togs fram för att ge stöd till investeringar i länder med bristande juridisk säkerhet. Man frågar sig vad vitsen är med ett sådant i ett avtal mellan EU och USA. Vissa länder är dock mer positiva och Sverige pekas ut som ett av de EU-länder som driver på.

Investerarskydd kan komma att bli en hård knut att lösa och det kan dra ut på tiden. Men även inom andra områden, så som lättnader inom offentlig upphandling och energisektorn, är parterna oense. När man drog igång processen förra sommaren sa man att man skulle bli klar i slutet av 2014. Det verkar inte troligt. Förhandlingarna försenades förra året då Obama fick stänga ner offentlig verksamhet av budgetskäl och med tanke på att EU snart går in i valdvala blir det svårt att skynda på processen. Och ju längre man kommer i diskussionerna desto mer detaljerat och komplicerat blir det. När EU förhandlade med Kanada var man i stort sett i hamn så när som på några få detaljer. Dessa sista knutar tog ett helt år att lösa upp.

Fler inlägg om: , , ,
27 februari 2014
EU

Skådisar slår ett slag för europeisk tobinskatt

Europeiska filmstjärnor har gått samman för att propagera för en europeisk tobinskatt. I en spelad framtida debatt medger till och med en ångerfull brittisk bankman att skatten på finansiella transaktioner, som några EU-länder nu förhandlar om, varit en succé.

Bill Nighly, som kanske är mest känd i Sverige för rollen som avdankad rockare i Love Actually vilken brukar rulla på svenska TV-kanaler kring jul, sitter i ett hörn och surar. I det fyra minuter långa filmklippet spelar han en brittisk bankman som år 2024 tvingas medge att skatten på finansiella transaktioner som andra EU-länder införde tio år tidigare varit en framgångssaga. Tyska, franska och spanska bankmän och -kvinnor berättar i debatten om hur skatten dragit in kulor till statskassorna och använts för att stödja ländernas sjuksystem, finansiera klimatåtgärder och minska fattigdomen.

I verklighetens 2014 hörs inte lika övertygande positiva röster, varken från banksektorn eller politiskt håll. När EU-kommissionen i september 2011 föreslog en skatt på mellan 0,1 – 0,01 procent på transaktioner med finansiella instrument, så som aktier och derivat, möttes det av många kalla händer bland Europas politiker. Den svenska regeringen, som säger sig ha dålig erfarenhet av en liknande skatt, var en av de främsta kritikerna tillsammans med Storbritannien.

Tyskland vill ha finansskatt

Några länder var dock mer positiva till skatten, däribland tunga Tyskland och Frankrike. De två valde att gå vidare och börja diskutera med nio andra länder (se lista nedan) för att se om de kunde införa en transaktionsskatt inom ett så kallat fördjupat samarbete inom EU. En sådan uppges kunna ge de elva länderna 35 miljarder euro per år i extra skatteintäkter.

Gruppen samtalade senast i samband med finansministermötet i Bryssel men än så länge har dessa diskussioner inte gett något resultat. Skattekommissionär Šemeta, som föreslog skatten från första början, sa nyligen att de elva länderna måste engagera sig nu om man ska nå framgång innan det europeiska valet i vår. Mycket hänger på Tyskland som alltjämt sägs vara pådrivande men även i toppen av Angela Merkels egna parti finns det motstånd mot skatten.

Filmsnutten där Bill Nighly och andra propagerar för tobinskatten är regisserad av David Yates som också har regisserat de senaste fantasyfilmerna om Harry Potter. Det återstår att se om den europeiska finansiella transaktionsskatten kan bli verklighet eller förbli en fantasi.

 

Länk till filmen: http://wordsandpictures.oxfam.org.uk/pages/view.php?ref=84720&search=!collection15504&order_by=relevance&sort=DESC&offset=0&archive=0&k=f977782bbf

 

EU-länder som kan införa finansskatt

Tyskland

Frankrike

Italien

Spanien

Grekland

Portugal

Belgien

Österrike

Slovenien

Slovakien

Estland

 

Fler inlägg om: ,
25 februari 2014
EU

Högre tillväxt i EU-prognos

Tillväxten växer sig starkare i EU drivet av inhemsk efterfrågan konstaterar Kommissionen i en färsk prognos. Samtidigt kvarstår risker och faktum är att de flesta medlemsländer inte når EU:s egna mål för underskott och skulder.

I sin vinterprognos spår Kommissionen att EU:s ekonomi kommer att växa med en 1,5 procent i år och 2,0 procent nästa år. Euroområdet ligger några procentenheter lägre. Det är en ganska måttlig utveckling som i stort sett är densamma som den förra prognosen från i höstas.

Ekonomikommissionär Olli Rehn konstaterar dock att den europeiska ekonomin går åt rätt håll och i ett uttalande idag sa han att en starkare inhemsk efterfrågan ska hjälpa EU att nå ”en mer balanserad och hållbar tillväxt”.

De baltiska länderna leder som tidigare EU:s tillväxtliga med svarta siffror på 3-4 procent för åren 2014-2015. Även Sverige väntas gå relativt bra, + 2,5 procent i år och + 3,3 procent nästa år. Sämst går Cypern vars ekonomi väntas krympa med -4,8 procent under året.

Risker både neråt och uppåt

Prognosen bygger dock på att EU och enskilda medlemsländer levererar när det gäller ekonomiska reformer och här finns risker för tillkortakommanden. Det är till exempel osäkert om Portugal kommer klara av att lämna sitt krisprogram i maj utan ytterligare stöd, särskilt som landets författningsdomstol tenderar att sätta stopp för regeringens strukturåtgärder. Dessutom spås fortsatt skyhög arbetslöshet i flera krisländer vilket i sin tur talar för fortsatt folkligt missnöje mot de nedskärningar som Kommissionen ser som nödvändiga för att inte den ekonomiska återhämtningen ska tappa fart.

Värt att notera är också att flera länder håller sig med för stora budgetunderskott. Enligt EU:s interna regler ska det inte överstiga tre procent av BNP. I EU-sammanhang tunga Frankrike, som fått underskottsdispens fram till 2015 för att driva igenom reformer, väntas inte nå målet utan landa på nästan fyra procents underskott nästa år.

Än värre är det med statsskulderna som enligt EU-reglerna ska ligga under 60 procent av BNP. Den övervägande majoriteten, 17 av 28 EU-länder, ligger över den nivån. Grekland är värst med en skuldnivå över 170 procent av BNP vilket förklarar varför landet kommer behöva ytterligare stöd när EU:s andra krisprogram löper ut senare i år.

Men det är inte enbart mörka orosmoln på EU:s ekonomiska himmel. Kommissionen konstaterar också i vinterprognosen att det finns en ”uppåtrisk” – den ekonomiska återhämtningen kan bli starkare om reformarbetet trappas upp.

Fler inlägg om: , , ,
3 februari 2014
EU

Korrupt Grekland behöver mer pengar

Grekland väntas behöva 10-20 miljarder euro i ett tredje nödpaket enligt tyska beräkningar som läckt ut. Samtidigt konstaterar svenska kommissionären Cecilia Malmström idag att Grekland hör till de mest korrupta länderna i EU.

Enligt en tysk finansrapport som läckts till Der Speigel kommer Grekland behöva 10-20 miljarder euro, motsvarande 88-176 miljarder kronor, i ett tredje stödpaket. Att landet skulle behöva ytterligare stöd när det nuvarande låneprogrammet löper ut senare i år var väntat men de tyska siffrorna är något högre än de som nämnts i tidigare spekulationer. Man kan dock konstatera att det bara är en bråkdel av de sammanlagt 240 miljarder euro som Grekland fått i två lånepaket tidigare.

Enligt rapporten från tyska finansdepartementet skulle ett tredje nödpaket komma med stränga villkor och grekerna skulle behöva skynda på reformarbetet. Inte ens hälften av de reformer man har kommit överens om med långivarna i trojkan (EU-kommission, ECB och IMF) har genomförts.

Samtidigt riskerar tuffa och snabba reformer att slå tillbaka på den sköra grekiska återhämtningen. Landet har visserligen primäröverskott i budgeten vilket betyder att man går plus före räntebetalningar. Men man har lån som motsvarar över 175 procent av BNP så dessa räntebetalningar är trots allt tunga att bära. Man ser att tillväxten är på väg tillbaka men samtidigt ligger arbetslösheten nästan på 30 procent. Man har inte råd att släcka de här tunna ljusglimtarna i den grekiska ekonomin. IMF vill skriva av delar av det grekiska skuldberget men Tyskland säger alltjämt nej till det då det skulle slå mot tyska banker.

Omfattande korruption

Samtidigt konstaterar EU-kommission idag i en färsk rapport från Cecilia Malmström att Grekland hör till de mest korrupta länderna inom EU, tillsammans med Rumänien, Bulgarien, Kroatien, Tjeckien, och Litauen. Den svenska kommissionären gör därmed liknande bedömning som andra rapportmakare, bland annat Transparency International, som också pekar ut Grekland som ett av de mest korrupta EU-länderna.

Hela 99 procent av grekerna som tillfrågats i Malmströms rapport tycker att korruption är vitt utbrett i landet. I hela EU ligger den siffran på 76 procent vilket visar på ett omfattande problem i den europeiska ekonomin. Enligt Malmström kostar korruption 120 miljarder euro per år för hela EU. Problemet är sällan att det saknas lagar och regler eller institutioner för att bekämpa korruption utan snarare att dessa inte ger effekt.

Sverige hör till de mindre korrupta länderna tillsammans med Danmark, Finland och Luxemburg.

 

Fler inlägg om: , , ,
28 januari 2014
avveckling

EU måste skynda på att bygga upp bankkrisfond

ECB-chefen Draghi vill att EU skyndar på uppbyggnaden av fonden som ska användas för att avveckla banker. Igår fick han visst stöd för det under eurogruppens möte. I realiteten spelar det dock mindre roll hur snabbt fonden byggs upp. 55 miljarder räcker ändå inte så långt.

I samband med att ECB nu tar över tillsynen av de större europeiska bankerna inom bankunionen ska man göra omfattande stresstester. Dessa lär visa på en del svarta hål i flera bankers balansräkningar. Just nu jobbar man nu på att skapa ett robust system för att hantera och eventuellt lägga ner dessa banker på ett sätt som hindrar att det får påverkan på medlemsländernas ekonomier. För detta ändamål ska man i bankunionen bygga upp en avvecklingsfond.

Enligt nuvarande överenskommelse ska man under tio års tid pumpa in sammanlagt 55 miljarder euro i fonden. Men först efter tio år ska den vara helt solidarisk och till en början har medlemsländerna som går mer i bankunionen bara tillgång till de medel de själva stoppar in. Efter ett år har man tillgång till 90 procent egna medel och 10 procent av de andras. Efter två år 80 procent egna medel, osv.

Det betyder att det kommer ta ganska lång tid att bygga upp ordentligt med kapacitet i fonden. För lång tid menar ECB-chefen Draghi som nyligen har öppnat upp debatten för att snabba på uppbyggnaden. Det finns tyskt motstånd mot detta men igår fick Draghi ändå visst stöd när eurogruppen träffades i Bryssel. Irlands finansminister, Michael Noonan, var en av dem som höll med om att man borde pumpa in pengar och solidaritet snabbare i avvecklingsfonden.

Men viktigare än att bygga upp fonden snabbt är dock att skapa en trovärdig hantering av krisbanker utanför fondens ramar. Anledningen är att de 55 miljarderna ändå inte räcker så långt. Skulle flera större internationella banker behöva tas om hand så finns det en överhängande risk att fondpengarna inte räcker till. När krisen drabbade Irland, som är en liten ekonomi i sammanhanget, spenderade man mer än 55 miljarder euro bara på de irländska bankerna.

Fler inlägg om: , , ,
21 januari 2014
EU

Varning för Irland

I väntan på en tarte flambée (en slags pizza från Alsace) på min lokala tisdagsmarknad stod jag ikväll och tänkte på en helt annan typ av marknad. Den internationella lånemarknaden. Närmare bestämt tänkte jag på Irland och på hur snabbt landet har kommit tillbaka. Kanske till och med lite för snabbt.

Irland är krislandet som var nere för räkning men som reste sig på nio och kom tillbaka in i matchen igen. Som mönsterelev i EU:s åtstramningsklass, där man visade framfötterna med tuffa besparingar, lämnade landet nyligen åtgärdsprogrammet bakom sig och man har framgångsrikt klarat sig på egen hand på den öppna lånemarknaden. Investerarna har kommit tillbaka, räntorna har gått ner och förra veckan höjde dessutom kreditvärderaren Moody’s landets kreditbetyg. Faktum är att Irland de senaste dagarna skulle kunnat låna pengar till en lägre kostnad än Sverige.

Jag funderade på om detta verkligen var motiverat och när jag ändå stod där och väntade på min franska pizza vid ett barbord bakom kyrkan ringde jag upp SEB:s chefekonom, Robert Bergqvist. Han bekräftade mina farhågor och hissade en varningens flagga kring Irland. Han påpekade att bland euroländerna är det bara ett enda land, Portugal, som är mer skuldsatt än Irland. Till och med Grekland ser bättre ut på skuldsidan. Irland har ungefär tre gånger så mycket skulder än vad som anses vara en sund nivå. Och det är inte bara irländska staten som är skuldsatt. Nivån på privata skulder är också hög. Tittar man efter andra varningstecken hittar vi ett underskott på åtta procent och en arbetslöshet över tolv procent. Det finns alltså betydande risker i den irländska ekonomin.

Visst finns det positiva tecken också som att man har lämnat EU:s åtgärdsprogram och man har lyckats med några framgångsrika emissioner. Man har lyckats driva igenom tuffa reformer tillskillnad från Grekland och Portugal där det har varit ett betydligt större motstånd från såväl folket, parlamenten och författningsdomstolar. Men skulle det vara tillräckligt för att få investerarna att återvända en masse till Irland.

Bergqvist förklarade att många investerare har räknat in ett ökat agerande från ECB på obligationsmarkanden. Man väntar på att ECB ska börja stödköpa statspapper igen, något som kan ge ytterligare skjuts till den irländska återhämtningen som redan har rätt bra fart. Där kan det finnas pengar att hämta tror man. Men vad händer om ECB inte agerar? Vad händer om Mario Draghi fortsätter att snacka om att göra allt som krävs snarare än att göra allt som krävs? För irländska staten blir nog smällen begränsad då man redan har säkrat sin finansiering för hela året. Men för de investerare som har skyndat tillbaka för att investera i ett land som har skulder på en bra bit över 100 procent av BNP, underskott och ganska hög arbetslöshet kan smällen bli hårdare.

Fler inlägg om: , ,