30 mars 2015

Senaste forskningen från Stanford: Den optimala arbetstiden per vecka är…

Hallå där! Äntligen en ny vecka med nya möjligheter i världens bästa bransch. I de bästa fall är det just den känslan man har i kroppen när man öppnar kontorsdörren eller laptopen på måndagsmorgonen. Det är nu man ska förverkliga alla smarta idéer man fått under helgen, tänka nytt och göra saker så mycket bättre.

Några motgångar senare inser de flesta av oss att det här kanske inte blir som vi tänkt oss (blir det någonsin det?), planerna får revideras allteftersom arbetsveckan dundrar fram som en ursinnig Ferdinand på Julafton. Plötsligt står fredagsfikat serverat i fikarummet och vi summerar våra insatser under veckan som gått. Har jag nått mina uppsatta mål? Om så inte är fallet kanske man drar slutsatsen att jobba lite under helgens ledighet. Bara lite grann.

Känner du igen dig? Man gör dock klokt i att inte jobba för mycket på helgen eller ens ledighet om man ska tro den senaste forskningen. Nya rön från Stanford visar faktiskt att produktiviteten minskar vid fler arbetade timmar än 50 h/vecka. Studien visar även att de som arbetar 70 h/vecka faktiskt är lika produktiva som om de hade jobbat 55 h/vecka.

50 h/vecka är alltså den magiska gränsen för mängden arbete per vecka.

Håller du med?

/Anton

 

21 mars 2015
kreativitet

Kreativ som Zlatan?

En klarblå himmel över vårt vackra Umeå idag. Solen skiner medan en isande vind drar fram över de snötäckta gatorna. I våra hjärtan är det dock bara värme och förväntningar idag. Jag och min grabb Julian på 3 år ska nämligen gå till badhuset, det har utvecklats till att bli vår tradition på helgerna. Att bada har blivit en fantastisk möjlighet att få leka med honom, att lära honom vara trygg i vattnet och att ha riktigt roligt tillsammans.

När vi badat en stund ser jag en pappa och hans son som är i Julians ålder närma sig oss i bassängen. Pappan bär på pojken som verkar vara rädd för att vara i vattnet. Pappan försöker med all kreativitet att få pojken att gå ner i vattnet men det går inte, den här lille mannen har bestämt sig. Så de slår sig ned vid kanten av bassängen. Förhandlingen har hamnat i ett dödläge.

Jag och Julian leker med en boll vid andra sidan av bassängen, övar nickträning och han tror han är den store Zlatan. Vi leker, skrattar, plaskar och tiden stannar till, den finns inte just där och då. Efter en stund märker jag hur den lille pojken vid andra sidan av bassängen följer Julian  intresserat med blicken. Jag  får en idé om hur vi skulle kunna hjälpa till att få ner honom i vattnet. Skickar iväg Julian med bollen till pojken och ber honom att fråga sin kompis om han vill vara med och spela med oss. Pojken skiner upp, hoppar ner i vattnet och snart är de som bästa kompisar som leker tillsammans.

Julians nya kompis visar sedan honom hur man på egen hand åker nedför den lilla rutschkanan ner i bassängen. Fram tills dess så har jag behövt stå bredvid och hålla honom i handen när han åkte för annars vågade han inte. Nu visade hans nye vän att det var fullt möjligt att åka på egen hand. Tillsammans gjorde de varandra modigare den här dagen.

Barn är fantastiskt duktiga på att snabbt få nya vänner och komma på kreativa lösningar. Inget hinder är för stort för dem. Barn är naturligt nyfikna på sin omgivning och likt stora kreativa genier ifrågasätter de och vågar ta för sig utan tanke på eventuella nederlag. Tänk om vi vuxna var lika duktiga på att skapa nya kontakter och vågade leka tillsammans medan vi utvecklade varandra? Konstnären Pablo Picasso tänkte så här:

“Every child is an artist. The problem is how to remain an artist once we grow up.”

Är du fortfarande en konstnär?

/Anton

 

Fler inlägg om: , ,
4 mars 2015

Outside the box

Vår statsminister Stefan Löfven skrattar och gråter till Filip & Fredriks nya film ”Trevligt Folk”. Filmen har gjort succé på biosalonger över hela landet och idag visades den även upp i Sveriges riksdag. I filmen får vi följa det somaliska bandylandslaget från Borlänge, ett fantastiskt projekt som visar på möjligheterna som finns när man vågar tänka nytt och engagera människor. När Aftonbladet frågade statsministern vad han tyckte var det bästa med filmen svarade han:

”– Att den visar på möjligheter i olika perspektiv.Och det som står i början av den att nån har tänkt riktigt utanför boxen. Det är kanske det allra bästa med filmen, att tänka helt utanför boxen och skapa något som blir så bra. Det behöver vi mera av.”

Jag håller helt med på den här punkten, det är först när vi vågar tänka utanför ramarna som det öppnas upp möjligheter att förändra och förbättra världen vi lever i. Hur ser då möjligheterna ut i vår bransch? Eftersom det finns så många regelverk, policies och ramar vi följer borde det finnas oändligt med möjligheter att tänka utanför dessa.

Häromveckan träffade jag en tidigare kollega över en lunch. Hon berättade om en fascinerande uppfinning hon skapat, en programmering som möjliggjorde att man genom en knapptryckning automatiskt fyllde i ett standardformulär. Den här uppfinningen gjorde att hon och hennes medarbetare sparade mycket tid i det administrativa arbetet. Nyheten om uppfinningen spred sig genom organisationen och blev väldigt populär. Till slut nådde innovationen den högsta ledningen på europanivå och där tog det tyvärr stopp. Min vän fick aldrig någon bra förklaring till varför de inte godkände hennes nya innovation. Reglerna skulle bara följas.

Min vän har sedan dess gått vidare i sin karriär och har idag avancerat till en topptjänst hos en konkurrent till det företag hon tidigare jobbade för. Jag hoppas att hennes kreativitet får mer utrymme där för hon har verkligen en fantastisk potential att tänka utanför boxen och driva verksamheten vidare till nya höjder. Om arbetsgivaren inte uppmuntrar till kreativitet finns alltid risken att man tappar medarbetare med stor potential. Med det sagt så har jag också stor respekt för de lagar och regler som vår bransch innehåller, de måste följas för att skapa säkerhet för alla parter. Risken är dock att vi på grund av de här ramarna slutar se möjligheterna som faktiskt finns runt omkring oss.

Hur ser det ut utanför din box?

/Anton

 

22 februari 2015

Ökad fokus och prestation genom att stanna upp?

Vår bransch har stora problem med upplevd stress på arbetsplatserna. Multipla krav som ibland känns överväldigande kan göra att man blir mindre effektiv, man är inte närvarande i stunden. Hjulet som vi befinner oss i slutar inte att snurra i det här läget, nya ärenden, mail, möten, kunder och nya utmaningar byggs på hela tiden. Snart har vi ett mentalt Mount Everest framför oss och även om vi är duktiga bergsklättrare, gör stressen att vi tappar fokus, energi och riktning. Var ska vi börja klättringen? Vågar jag ta första steget?

För några veckor sedan hittade jag en spännande lösning som fungerar bra för mig: mindful meditation 20 min per arbetsdag, där jag får möjlighet att slappna av och rensa hårddisken. Efter lunchen drar jag mig tillbaka till en liten relaxavdelning vi har på kontoret, sjunker ner i en skön fåtölj och sätter på mig hörlurarna och lyssnar till guidade meditationer från det amerikanska universitetet UCLA. Det är en fantastisk skillnad som jag upplever! Med förnyad energi och fokus studsar jag tillbaka till arbetet från lunchen och min känsla är att jag faktiskt presterar bättre.

Jag tror att lösningarna på stressproblematiken kan se olika ut och arbetsgivarna har ett stort ansvar att ta i den här frågan. Vidare tror jag att alla parter vinner på att vi hittar lösningar som fungerar på lång sikt, det borde inte finnas några motsättningar i den här frågan. I väntan på att vi hittar den heliga graalen går det ju att söka egna lösningar, meditation är ett mitt tips!

/Anton

30 januari 2015
berättelser

Din berättelse är viktig

Vem är egentligen lycklig? Är miljardären, rockstjärnan eller den där snygga unga modellen verkligen lyckliga? Antingen påverkar de yttre aspekterna vårt humör…eller kanske vårt humör förändrar hur vi berättar vår historia. Jag tror mer på det senare alternativet och jag ska med några målande rader förklara varför. Något som fler människor borde fråga sig själva är: söker jag efter felaktigheter/tillkortakommanden bara för att rättfärdiga min vana av att vara missnöjd? Vidare, måste något förändras i den yttre världen för att jag ska bli glad på insidan? För att omformulera frågan: finns det något i min berättelse om min verklighet som stödjer och bygger upp mitt humör?

Jag tror att sättet vi bemöter utmaningarna i våra liv kan förändra vår tillvaro i grunden, för all framtid. Att säga ”det var intressant” är förmodligen 100 gånger mer produktivt än att säga ”men så hemskt”. Vi kan även ta ett steg till och försöka sluta uppleva misstagen och nederlagen innan de ens har inträffat, för i de allra flesta fallen går det ju bra ändå. Eller hur?

I mitt dagliga arbete som skadereglerare inom sjukskador möter jag människor med alla möjliga typer av sjukdomar, personer med allt från vanliga lunginflammationer till svåra cancersjukdomar och i de svårare fallen är det när någon avlidit till följd av en sjukdom. Det är stundtals ett tufft jobb rent emotionellt, men det är också så givande! Jag får möjlighet att hjälpa väldigt många familjer i de svåraste stunderna i livet, förvisso är det kring de ekonomiska delarna som jag har möjlighet att hjälp till med men det kan också handla om att finnas där och vara den som tar sig tid, lyssnar och stöttar i den svåraste tiden.

Min arbetserfarenhet har lärt mig att det sällan finns någon riktig korrelation mellan lycka och de yttre omständigheterna. Vissa gånger möter jag någon som är i upplösningstillstånd pga ett skavsår, i nästa stund möter jag samlade och positiva småbarnsföräldrar som just fått beskedet att deras barn insjuknat i cancer. De har bestämt sig för sin berättelse, det är en berättelse som handlar om kärlek och deras samlade styrka som familj, det är också en berättelse som inkluderar andra människor som faktiskt kan hjälpa till.

Lycka är för de flesta av oss ett val. Verkligen är inte det. Dock så verkar det som att valet att välja en lycklig berättelse i slutändan faktiskt leder till en förändring av verkligheten vi lever i.

Hur ser din berättelse ut?

Ps. kom ihåg att det är du som är författaren.

 

/Anton

 

15 januari 2015
Försäkringar

Je suis Charlie risk management

Köpmän har under en väldigt lång tid hanterat risker. Historiskt sett återfinns risk management principer för ca 5 000 år sedan, alltså ungefär 500 år innan pyramiderna i Giza byggdes. Det var när kinesiska handelsmän som reste långa sträckor med värdefull last, insåg fördelarna med att sprida ut sina respektive tillgångar i varandras skepp som idén föddes. På så vis riskerade de inte att förlora hela verksamheten om just deras båt gick under.

Försäkringar bygger på den här principen än idag, om än med mera raffinerade modeller eftersom vi har så mycket mer komplexa verksamheter och kunskapen om hur de kan försäkrats har utvecklats över tid. Det senaste och kanske mest radikala exemplet på riskspridning är det globala stödet för yttrandefrihet efter terrorattentatet i Paris och uttrycket ”Je suis Charlie” som används för att manifestera den här ståndpunkten. Det är påtagligt att många är rädda för följderna av vad som kan hända om man uttrycker stöd för tidningar som förlöjligar Islam och deras profet. Det är tryggare att göra det när flera länder och miljontals människor tillsammans delar den här risken

Världen har blivit mycket mindre än vad den var för 5 000 år när de kinesiska handelsmännen seglade iväg och det blir alltmer påtagligt, på gott och ont. Hur skyddar vi oss mot alla risker som det öppna globala samhället innebär? Det finns nog många aspekter som vi bör diskutera och utveckla. Skapa förståelse genom dialog och ifrågasätta de enkla lösningarna tror jag är en väg att gå. Yttrandefrihet är något som vi alltid behövt kämpa för historiskt sett och rädslan är det största hotet.

Det är ingen enkel resa vi har framför oss.

Det kommer krävas mer än att dela en bild med #jesuischarlie.

/Anton

 

 

14 december 2014
Humble Leadership

Humble leadership – om Sveriges framtid står på spel

Den senaste tidens politiska turbulens i riksdagen har skakat om Sverige i grundvalarna. På många håll är oron stor om hur det här kommer att utvecklas och vad vårens nyval kommer inbära för vårt lands framtid. Senaste gången regeringen upplöstes var 1978 och vi får gå så långt tillbaka som 1958 för att hitta det senaste nyvalet, då efter omröstning om ATP-valet. Detta har alltså inträffat förut och vi har lyckats gå vidare – hur gjorde vi då det?

Sveriges framgångsrecept på den politiska banan, såväl internationellt som nationellt har alltid varit vår förmåga att skapa samförstånd och kunna hitta samarbeten med våra motparter. På den här punkten ser jag mig själv som en reaktionär – jag vill tillbaka till hur det var förr, i alla fall på den här punkten. I övrigt så har vi ett bättre Sverige nu än då, ett rikare samhälle både kulturellt och materiellt.

Nu har vi däremot fastnat i en situation som ter sig svår att komma ur. De flest parterna pratar om att ansvaret att lösa regeringskrisen och att komma överens om budgeten är någon annans. Ansvarslöst? – Ja. Mänskligt? – Ja. Rätt väg att gå? – Nej. Hur ska det då gå i nyvalet när vi sitter fast i våra respektive skyttegravar och tendensen är att vi bara gräver oss djupare så att vi till slut inte ser motparten alls?

Jag tror att det krävs ett nytänkande inom det politiska ledarskapet , har därför funderat kring ett nytt begrepp ”Humble leadership” – ett ödmjukt ledarskap  som kombinerar diplomatiska konstformer som förlåtelse och ödmjukheten att kunna säga att vi inte vet svaret på vissa frågor när så är fallet. Revolutionerande faktorer? Nej inte alls, men jag tror att den här typen av ödmjukhet kan ha en förlösande inverkan i samband med svåra diplomatiska kriser.

I den politiska debatten och utspelen som varit den senaste tiden har människor blivit sårade, såväl politiker som väljare har förlorat förtroendet för varandra.  En av 1900-talets stora tänkare inom ledarskap, Dale Carnegie skrev i sin kända bok ”How to win friends and influence people” följande:

”When dealing with people, remember you are not dealing with creatures of logic, but creatures of emotion.”

Det krävs således med ödmjukhet för att vinna människors förtroende och kunna samarbeta. Här vill jag också lyfta förmågan att kunna säga förlåt till någon om man sårat denne. I allmänhet är vi alldeles för dåliga på att uttrycka att vi haft fel, det gör att vi låser fast oss i onödiga situationer och försvårar vägen tillbaka till möjliga samarbeten. Ta ansvar i stället – var ledaren som tar första steget och erkänn dina misstag och sträck sedan ut en hand.

I vissa fall kanske man inte behöver ha fel i sakfrågan, att be om förlåt betyder inte att man ger den andra part rätt eller fel, det innebär att man är stark nog att ta ansvar för sin del i en förhandling.

The weak can never forgive. Forgiveness is an attribute of the strong.” 

-Mahatma Gandhi

Gandhi insåg vikten av ett ”Humble leadership” och genom sitt ledarskap bidrog han till att befria Indien och inspirera människor världen över. Det finns även andra fördelar med förlåtelse, i boken ”Social Intelligence” avslöjar författaren och forskaren Daniel Coleman att när människor förlåter någon  sker en motsatt biologisk reaktion. Det bidrar till att sänka blodtrycket, nivåerna av stresshormoner minskar samt motverkar depressioner hos den som kan förlåta.

Vem vill ni förlåta eller be om förlåtelse?

/Anton

 

 

11 november 2014
Babybojen

CSR – en attraktionskraft för att behålla talangerna!

Igår kväll höll Zlatan ett historiskt tacktal när han tog emot Guldbollen, det var ett tal som väckt stor uppmärksamhet runt om i fotbollsvärlden. I samband med att han tog emot priset hedrade han sin bortgångne bror, Klas Ingesson och Pontus Segerström, vilka nyligen gått bort i sjukdomar. En tårögd Ibrahimovic visade sin storhet genom att på upp på scenen och bland annat säga:

”Det finns ett liv vid sidan av som är mycket viktigare än det här. Må de vila i frid.”

Ett sådant citat berör egentligen alla människor, vi var nog många som tittade på Fotbollsgalan och fällde en tår hemma i TV-sofforna igår kväll. Livet är så mycket skörare än vad vi tror. I jakten på nya segrar och avancemang är det lätt att glömma bort de viktigaste delarna i livet. Visst är det ganska underligt att det ofta krävs svåra sjukdomar eller tragedier för att vi ska få ett bredare perspektiv på livet?

Vår bransch liknar den professionella fotbollen på så vis att vi ofta har en prestationskultur. Vi ska ständigt nå nya mål och mäts utifrån flera variabler, på teamnivå, individnivå osv. Personligen gillar jag den här kulturen då jag i grund och botten gillar att tävla och ständigt utveckla mig själv att bli bättre på det jag gör. På samma sätt som i ett fotbollslag hjälper vi varandra att hela tiden bli bättre. Dock så finns det andra saker i livet som motiverar, precis som Zlatan sa så är det viktigt att lyfta blicken ibland, känna i hjärtat vad som verkligen betyder något och kanske engagera sig i andra aktiviteter?

Det är här som CSR kommer in i bilden för vår bransch. Förutom att utveckla världens bästa försäkrings och banktjänstemän, vad gör egentligen våra arbetsgivare för att förbättra samhället och världen vi lever i? Jag gjorde en del research kring hur framtidens kollegor tänker när de söker drömjobbet. Det visar sig ganska snabbt att dagens unga talanger har större krav på deras framtida arbetsgivare, de vill ha möjlighet till personlig utveckling utöver själva jobbet. Möjligheten att jobba för att skapa ett bättre och mer hållbart samhälle ser många som en motiverande faktor när man väljer arbetsgivare.

Babybojen

Jag har förmånen att jobba för en arbetsgivare som tar de här frågorna på allvar, ett initiativ som jag är engagerad i heter Babybojen. Projektet innebär att Trygg-Hansa tillsammans med Svenska Livräddningssällskapet besöker 15 olika simhallar runt om i Sverige för att öva flytträning med föräldrar och deras små barn. Babybojen är ett program som lär små barn att flyta i vattnet och visionen är att inget barn ska drunkna. Som pappa till Julian, 3 år känner jag att det här är ett viktigt initiativ för våra barn. Genom att få vara med och bidra till att skapa ett bättre samhälle växer vi som människor, det gäller bara att hitta möjligheterna och sammanhangen där vi kan påverka.

Vilken samhällsfråga är viktig för dig?

/Anton

 

3 november 2014
Apple

Apples CEO och min pappa

I förra veckan berättade Apples CEO Tim Cook för Bloomberg Businessweek att han är gay. Vad är då så speciellt med det kanske många tänker?  Jag tycker det stort av honom att gå ut med den här nyheten, på flera sätt. Det finns många exempel från företagsvärlden där VD:ar sparkats p.g.a. liknande ”skandaler”. Våra företagsledare är viktiga symboler i dagens värld, de påverkar våra kulturer och är förebilder för väldigt många människor. Tim Cook visar att det är ok att vara gay och att man ändå kan nå långt i karriären. Han använder sin viktiga plattform för att nå ut och påverka allmänheten och skapa större förståelse – genom att använda sig själv och genom att berätta sin historia.

I dont consider myself an activist, but I realize how much Ive benefited from the sacrifice of others. So if hearing that the CEO of Apple is gay can help someone struggling to come to terms with who he or she is, or bring comfort to anyone who feels alone, or inspire people to insist on their equality, then its worth the trade-off with my own privacy.

Tim Cook är en förebild som visar vägen, som får oss att våga vara oss själva oavsett vilka vi är. Jag tror vi växer som människor av ett sådant budskap. Genom mitt liv har min pappa varit en sådan förebild för mig. Jag har alltid sett upp till honom för hans vishet, humor, värme och drivkraft. Han har inspirerat mig att utvecklas i tider då allting känts svårt och samtidigt funnits där för att fira mina triumfer. Jag har hittat passionen för löpning genom min pappa. Han började springa marathon i samband med att de väntade mig för 34 år sedan och har sen dess alltid varit en långdistanslöpare.

Den här kärleken till långdistanslöpning är något som jag och min pappa delar och när jag själv fick veta att jag skulle bli förälder, började jag min träning inför mitt första marathonlopp, Stockholm Marathon 2011. Det blev på något vis en viktig symbolisk handling, en utmaning som löpte parallellt med äventyret att förbereda sig att bli förälder. Bra förebilder har den här positiva inverkan på oss, de bryter sönder hindren och hjälper oss att utvecklas vidare.

Vilka förebilder har du?

/Anton

Fler inlägg om: , , , ,
25 oktober 2014
Försäkringar

Försäkringskollen – vilket skydd har du?

Visste du att en femtedel av svenska folket har dålig koll på vilket försäkringsskydd de har? I mitt arbete inom sjukskador möter jag dagligen kunder som behöver hjälp när de eller en familjemedlem blivit sjuka. Min uppfattning är att många saknar information om vad de har för försäkring – och för vad den täcker för. I kundens första möte med mig har ju skadan ofta redan inträffat, då kan det vara bra att koll på vilket försäkringsskydd man har.

Vad säger då statistiken? Mer än varannan person saknar en sjuk- och olycksfallsförsäkring och nästan två av tio vet inte vilket försäkringsbolag de är försäkrade genom enligt en ny undersökning från Trygg-Hansa. En av fem uppger även att de har ganska eller mycket dålig översikt över sina försäkringar. Med anledning av detta startar Trygg-Hansa Försäkringskollen, ett initiativ där vem som helst får möjlighet att gå igenom sin försäkringssituation med en försäkringsexpert.

Försäkringskollen

Försäkringskollen tar upp vilka försäkringar man har utifrån boende, familjesituation, vad man har för bil samt verksamhet om man är företagare. Beroende på vilken levnadssituation man har behöver man olika försäkringar. Man undersöker vilka försäkringar som kan tas bort och vilka man skulle ha nytta av att lägga till. Vill du veta mer om just ditt försäkringsbehov? För mer information, titta in på Försäkringskollen här.

Så försäkrade är svenskarna: 

94 procent har en
hemförsäkring
64 procent har en motorförsäkring
49 procent har en sjuk- och olycksfallsförsäkring
44 procent har en olycksfallsförsäkring
57 procent har kontrollerat att deras försäkring är uppdaterad efter nuvarande
levnadssituation
15 procent är osäkra eller
vet inte i vilket försäkringsbolag de är försäkrade
16 procent
säger sig ha mycket bra översikt över sina försäkringar
2 procent är inte försäkrade
42 procent har aldrig eller minns inte om de har uppdaterat lösöret i sin
försäkring.

Vilken kategori tillhör du?

/Anton