1 mars 2014

År 1492 upptäckte indianerna Christopher Columbus

Jag vet att det inte står så i historieböckerna, men visst är det en intressant formulering? Det här var året då världen förändrades för all framtid. Den nya världen hade ju  upptäckts och man skulle kunna gå så långt och säga att globaliseringen möjliggjordes i samband med Columbus resa till Amerika. När han kommit tillbaka till Europa fanns det dock dem som inte hyllade hans fantastiska bravad.

Enligt legenden ska Columbus bedrift blivit ifrågasatt med något i stil med: ”Att sätta sig i en segelbåt och segla västerut tills man stöter på land är väl ingen bedrift, det kan väl vem som helst göra?”

Columbus bemötte kritiken med att utmana männen i församlingen med en tävling, de fick i uppgift att försöka lyckas med konststycket att ställa ett ägg på hög kant och balansera det på matbordet. Det visade sig vara en omöjlig uppgift och frustrationen bland männen växte. När alla hade gjort sina försök och misslyckats, tog Columbus det hårdkokta ägget i sin hand och knackade det med botten i bordet så att det kunde stå på hög kant.

Han uttryckte sedan:  ”Ni ser min herrar, allting är lätt att göra när någon först visat hur man ska göra”.

Vilka omöjliga uppgifter har vi idag?

/Anton

 

ad
24 februari 2014
Boktips

Sälj din Ferrari!

När du har nått toppen av din karriär och presterat på den absolut högsta nivån inom det amerikanska rättsväsendet och plötsligt drabbas av en hjärtinfarkt, vad gör du då? Plötsligt står du vid ett vägskäl där vägen du redan valt inte längre känns säker att fortsätta på. En väg som innebär en konstant jakt på nya utmaningar och kickar som visar sig mynna ut i en livsfarlig lek med döden.

Kanske gör du som Julian Mantle, huvudpersonen i boken ”The Monk Who Sold His Ferrari – A Fable About Fulfilling Your Dreams & Reaching Your Destiny” av Robin Sharma. Efter att ha drabbats av en hjärtinfarkt säljer han alla sina ägodelar, däribland sin röda Ferrari och försvinner iväg på en resa till Indien. Det blir en magisk resa som förändrar Julians perspektiv på livet fullständigt. Han träffar mystiska gurus i Himalaya som lär honom deras hemligheter under hans vistelse hos dem.

Julian kommer sedan tillbaka och söker upp hans gamla kollega på advokatbyrån. Han är helt förändrad och till en början känner kollegan inte igen personen som står framför honom. Från att ha varit sliten och överviktig har han förvandlats till en yngre version av sig själv som sprudlar av vitalitet och styrka. Här börjar en intressant resa där Julian delar med sig av sina nya lärdomar och som läsare inspireras man att ta del av de här guldkornen.

Läs den här boken, jag lovar att sidorna vänder sig av sig själva efter en stunds läsning.

/Anton

 

 

23 februari 2014
hockeydomare

Kanadensiska domare och har kvinnor verkligen lägre kompetens än män?

God morgon Sverige! I skrivande stund är det många som rasar över faktumet att det är kanadensiska domare som ska döma OS finalen i hockey. Orsaken? Nämligen att Kanada möter Sverige. Finns det risk för jäv? Så klart att det finns! Det är ju synd om det finns en minimal risk att domarna dömer till kanadensarnas fördel.  I ett fotbolls VM skulle det vara fullständigt otänkbart att domaren har samma nationalitet som ett av de spelande lagen. Men det är långt kvar till sommarens fotbollsfest i Brasilien, just nu är vi i Sotji och vad kan vi egentligen lära oss av den här situationen?

Temat för dagens inlägg handlar alltså om orättvisor, makt och hur svårt det är att vara opartisk och neutrala när vi bedömer kompetens. Jag tänker också på den aktuella debatten om huruvida vi ska kvotera in kvinnor i styrelserna och möjligheterna med detta. Argumenten mot kvotering är ofta att man lyfter fram kompetens som en faktor som väger tyngre en rättvis representation av könen.

Är inte kvinnor lika kompetenta som män? Om de är det, varför är de inte lika mycket representerade i näringslivets toppskikt? Min personliga erfarenhet att kvinnor är minst lika kompetenta som oss män, faktiskt lite vassare många gånger. Trots detta finns de inte representerade i samma utsträckning som män. Om man tittar historiskt på hur maktfördelningen sett ut i vårt samhälle, krävs det ingen Einstein att se att vi ändå gått åt rätt håll i den här frågan men att det går för långsamt.

Enda lösningen för att snabba på processen verkar vara att driva igenom en lag för kvotering till styrelseposterna. Kompetensargumentet håller inte längre och vem är det egentligen som definierar vad som är rätt kompetens? Vi män måste se oss i spegeln och inse att vi ofta värderar spegelbilden av oss själva högre än alternativen. Att det finns en risk att vi bekvämt lutar oss tillbaka och bedömer kompetens utifrån ett traditionellt manligt perspektiv, vilket innebär att man kanske inte ser andra kompetenser/bakgrunder som lika värdefulla.

Till alla kvinnor som säger att de inte vill ha en maktposition genom kvotering: – den här frågan är större än er personliga karriär! Det handlar om strukturella orättvisor som genomsyrar hela samhället och om ni bara tänker efter lite grann så är ni nog minst lika kompetenta som era manliga kollegor, enda skillnaden är att männen nästan aldrig ifrågasätter sin kompetens och rätt till framgång.

Ni har samma rätt.

/Anton

 

6 februari 2014
Inspiration

Är du nästa Astrid Lindgren?

Nyfikenhet är nog en av de viktigaste tillgångarna att ha i organisationer. Det är viktigt att uppmuntra till nyfikenhet av många orsaker. Jag ser fördelarna på många olika nivåer, men väljer här att fokusera på individuell nivå och företagsnivå. Jag definierar nyfikenhet som förmågan och viljan att ta till sig av det nya, det okända och lära sig av de nya erfarenheterna/kunskapen. På företagsnivå gäller det att vara nyfiken på omvärlden, vilka nya trender finns det? Vad gör konkurrenterna? Har vi de bästa försäkringssvillkoren? Vad säger den senaste forskningen?

 

För marknadsledaren gäller det att inte luta sig tillbaka på gamla meriter och tro att man inte behöver fortsätta att vara nyfiken och utvecklas. Visste du exempelvis att Bonnier initialt tackade nej till både Astrid Lindgren och J.K  Rowlings? Det är lätt hänt att missa nästa lysande stjärna om man inte är nyfiken på det nya och okända. I företagsvärlden finns det gott om exempel på marknadsledande företag som inte lyckats förändras i takt med tiden, kanske har man haft för lite nyfikenhet?

 

Nyfikenhet föder också inspiration att utveckla människorna i organisationerna. Personligen tror jag att det är oerhört viktigt att tända nyfikenhetens gnista hos medarbetarna, anledningen till det är att det skapar en större mening hos den enskilde individen. Plötsligt vågar man ta sig an större uppgifter och projekt och den här entreprenörsandan sprider sig vidare i organisationen. Vidare är just nyfikenhet en dörröppnare i alla relationer och i kundkontakterna. Vem köper du helst ifrån: säljaren som fokuserar pris/innehåll eller den som är nyfiken på just dig och försöker hitta en lösning som passar bäst för dig?

 

Häromveckan hade jag äran att representera Trygg Hansa vid Uniaden, en arbetsmarknadsdag på Umeå Universitet för studenter. Ett bestående intryck var alla engagerade och nyfikna studenter som jag hade nöjet att prata med. Det är otroligt hur givande samtal man kan ha på kort tid om man är genuint intresserad av den man pratar med.

Vem vet, kanske någon av dessa studenter är framtidens Astrid Lindgren?

 

/Anton

Fler inlägg om: , ,
6 november 2013

London – world class service!

För några veckor sedan hade jag det stora nöjet att besöka London. På menyn stod rekreation med arbetsteamet, vi skulle äta god mat, shoppa och uppleva London tillsammans. Vilken upplevelse det blev! Det finns så mycket att berätta, så många intryck att dela med sig av men jag har valt att lyfta fram ett marknadsförings exempel. Något i världsklass!

Första morgonen inleddes med en riktig english breakfast på hotellet. Sedan bar det iväg in mot Oxford street och lite shopping. På vägen dit passade vi på att hoppa på en turistbuss utanför Big Ben och 20 meter bort stod en man i kilt och spelade säckpipa. Bussen susade iväg och vi satte oss givetvis på övervåningen och lät londonluften föna håret. Det här var i slutet av oktober och det var 18 grader i luften!

Mobilkamerorna blixtrade för fullt på bussturen. Fantastiska byggnader svischade förbi oss och ett tag kände jag mig yr och visste jag inte vart jag skulle titta. Men som tur var hade vi en helt underbar bussguide som levererade en lysande presentation av allt vi såg. Han hade en naturlig servicekänsla och blandade fakta med anekdoter på ett förträffligt sätt. Han hade dessutom ett personligt bemötande mot oss resenärer, ställde frågor och skämtade på ett träffsäkert sätt. När det var dags för oss att kliva av: ”Thank you sir ladies”, med en genuin brittisk accent och känsla av service.

Det speciella med det här caset är den här guiden. I efterhand funderade jag kring bussturen och servicen medan jag promenerade längs shoppingstråket på Oxford street. Vad var det egentligen som hade gjort bussturen så bra? Min slutsats är att det märktes att den här guiden verkligen trivdes med sitt jobb. Det märktes att han njöt av att presentera London och kontakten han fick med oss resenärer. Då ska man komma ihåg att han kliver upp varje morgon och levererar den här servicen. Jag tror nämligen att det här är kärnan i alla servicesituationer och möten med människor. Nyckeln till att lämna avtryck och lyckas med försäljning är att verkligen älska det man gör och människorna man möter. För det märks när man gör det.

Innan flyget skulle ta oss hem till Sverige igen hann jag med en löprunda på söndagsmorgonen. Det hade varit en hektisk resa med fullspäckat schema. Medan jag sprang mot Big Ben i horisonten hade jag tid för reflektioner. Themsen flöt sakta förbi. London höll på att vakna till liv igen och jag tänkte tillbaka på alla upplevelser jag varit med om.

Arkitektur, historia och shopping i all ära men det som jag kommer komma ihåg främst är bussguiden och alla vänliga och hjälpsamma engelsmän. Ni har en värme som lämnar avtryck och som göra att jag gärna kommer tillbaka.

Cheers!

/Anton

 

 

 

8 oktober 2013
Facebook

Facebook bygger egen stad

I en artikel i Wall Street Journal läste jag att Facebook håller på att utveckla och bygga en egen stad åt sina anställda. Staden, som ligger i Kalifornien och kallas Anton Menlo kommer att ligga på gångavstånd från företagets kontor. Projektet förväntas kosta 120 miljoner dollar , bestå av 394 st hus och de anställda kommer att kunna åtnjuta bekvämligheter såsom hunddagis och sportbar inom området. Visst låter det bekvämt?

Ganska snabbt efter att ha läst artikeln dyker det dock upp några frågetecken hos mig. Man kan fråga sig vad som är syftet med den här staden, att stärka företagets band till de anställda? Skapa en starkare sammanhållning och företagskultur? Jag tror att det finns en stor risk att gränsen mellan privatliv och arbete helt suddas ut. Vidare kan man ifrågasätta om projektet är lämpligt ur ett kreativitetsperspektiv där medarbetarnas intryck riskerar att begränsas, i alla fall geografiskt när man inte längre har naturliga mötesplatser utanför den egna organisationskulturen. Detta är en särskilt viktig aspekt att ta hänsyn till i kunskapsintensiva branscher där människors kreativitet är en absolut förutsättning för att behålla den marknadsledande positionen.

Var känner du dig kreativ?

/Anton

 

 

Fler inlägg om: , ,
17 september 2013
London

Vinna eller uppleva London?

För mig är maraton en inre resa som manifesterar sig när man springer. En resa som alla kan se. När man verkligen är där ute och springer så delar man resan med alla andra löpare i loppet. Man lär sig av varandra. Ser andra lyckas och misslyckas. Man ser sina och andras målsättningar. Mycket av de här tankarna liknar andra delar i livet. Hur lägger vi upp våra strategier och hur delar vi med oss till varandra?

När man har sprungit 2,5 mil, vad känner man då? Är det nu man ska ge upp? Personligen hade jag ett mantra när jag kommit in i den här fasen av loppet: det här är ju kul, mina ben rör på sig fortfarande! Det är ofta vid den här distansen som vissa löpare bryter loppet. Man har ofta gått ut för hårt och förlorat all energi istället för att disponera krafterna. Jag tror att det kan hända även de bästa, om man satsar på en bra tid och tappar kontakten med kroppen och slutar lyssna på kroppens signaler.

Känslan av att äntligen springa i mål på Stockholms stadion är obeskrivlig. Man har nått en slutdestination på en resa som kanske påbörjats ett år tidigare. Placering och tid är egentligen oviktigt för en sann maratonlöpare. Man har istället varit med om en upplevelse för livet, har Hyde Park-480x360minnen som man delar tillsammans med ca 20 000 st andra löpare den dagen.

Jag har som målsättning att springa Stockholm Marathon 2014. Träningen börjar snart. I slutet av oktober åker vi till London med jobbet och jag hade tänkt att ta tillfället i akt att springa i London. Min erfarenhet är att löpning är ett väldigt bra sätt att se och uppleva nya städer. Har gjort lite research på vilka löprundor som rekommenderas och upptäckte ganska snabbt att det finns hur många som helst.

Har du något tips på löprunda i London?

Avslutar med ett passande citat om långdistanslöpning:

“We are different, in essence, from other men. If you want to win something, run 100 meters. If you want to experience something, run a marathon.” – Emil Zatopek

London blir en upplevelse.

/Anton

7 augusti 2013
föreläsning

Ekonomutbildningen är ingen guldbiljett

En solig vårdag när jag var på väg hem från jobbet ringde telefonen. Jag hade blivit utvald bland intressanta civilekonomer i det lokala näringslivet att komma och föreläsa för studenter om mitt arbete inom försäkringsbranschen. Wow! tänkte jag, vilket roligt sammanhang att delta i. Jag tackade spontant ja till inbjudan eftersom det känns naturligt att ge något tillbaka till Umeå Universitet som har gett mig så mycket under min tid som student: kunskap, vänner för livet, drömmar och mycket mer.

Väl på plats i föreläsningssalen gavs en kort presentation av oss talare medan ca 100 st intresserade och engagerade ekonomstudenter väntade på att få höra om våra respektive områden. Undertecknade var den ende representanten från försäkringsbranschen. Men vad skulle jag egentligen säga? Jag hade förberett mig väl och hade bestämt mig för att göra en så personlig beskrivning av mina erfarenheter som möjligt.

Föreläsning gick över mina förväntningar och studenterna ställde många intressanta frågor. Mina råd till dem i korthet var:

- Fundera vad ni verkligen skulle vilja arbeta med och se studietiden som ett lysande tillfälle att göra research om spännande organisationer.

- Vid arbetsintervjun, var beredda på att presentera vilket värde Ni kan tillföra för arbetsgivaren.

- Engagera er i olika verksamheter vid sidan av studierna, det visar att ni är driftiga och är villiga att utveckla och driva projekt självständigt.

Värdet av utbildningen då? Min erfarenhet är att jag haft stor nytta av min ekonomutbildning i yrkeslivet. Men den ger inte någon guldbiljett till de mest eftertraktade jobben, utan värdet blir vad man själv gör med den. Kanske skapade jag fler frågor än svar hos studenterna? Vad vet jag, men en sak som är säker är att det finns ett stort gap mellan de föreställningar som finns ute hos studenterna och verkligheten man sedan möts av ute i näringslivet. Jag tror att lösningen kan vara att utveckla mer samarbeten mellan Handelshögskolorna och näringslivet. Här är USA en förebild som vi borde lära av. Alla jag känner som varit över till staterna och studerat vittnar om att den här kopplingen är mycket mer påtaglig där. Det innebär att värdet av utbildningen testas redan under studietiden, att företagen spelar en mer aktiv roll i studenternas lärande.

Vad tycker du är värdet av din utbildning?

/Anton

 

 

 

Fler inlägg om: , ,
26 juni 2013

En livsviktig investering för dina barn

Nästa vecka går jag på semester! Jag ser fram emot långa härliga dagar på stranden med familjen. Vår lille grabb Julian på två år älskar att vara i vattnet och leka. Som förälder är det självklart att man då är med honom och ser efter honom. Vi har redan badat några gånger och då har det slagit mig hur orolig jag kommer vara när han blir några år äldre och börjar ta större risker, på egen hand dessutom!

Hur ska jag lära honom att klara sig själv i vattnet? Hur lärde jag mig när jag var liten?

Som tur är så finns det hjälp att få som förälder. I försäkringsbranschen finns det nämligen företag som vill bidra till att aktivt minska antalet drunkningsolyckor bland barn, Trygg-Hansa som tillsammans med Svenska Livräddningssällskapet har startat projektet Babybojen där de bland annat uppmuntrar föräldrar att lära sina barn att flyta hemma i badbaljan eller badkaret. Att kunna flyta är det första steget för ökad säkerhet i och vid vatten.

Visst är det ett intressant projekt? Vad kan vara mer angeläget än att öka säkerheten för våra barn? Gå in här och läs mer om hur du kan hjälpa våra barn.

ps. Det finns fortfarande lediga platser kvar till helgens Babybojen-träffar! För mer info se här.

/Anton

 

9 april 2013
kreativitet

Motivation & kreativitet genom att bjuda in kunden

Våren är äntligen här! Det här är min favoritårstid eftersom det andas nya möjligheter och man börjar se saker och ting ur andra perspektiv. Personligen är det nu jag känner mig som mest kreativ och nytänkande. Årstiden bjuder liksom in till långa promenader ute i solen, och vad är bättre sätt än att röra på sig för att stimulera tankeprocesser?

I boken Idéboken presenterar författaren Fredrik Härén olika ställen där vi människor känner oss som mest kreativa. Det intressanta faktum han då lyfter fram och argumenterar för är att väldigt få av oss känner oss kreativa på våra arbetsplatser. Det här gäller givetvis inte alla individer och organisationer, det finns exempelvis Apple och Google som fullkomligen sprudlar av kreativitet. Det kanske ligger i deras DNA?

Hur ser det då ut i försäkrings och finansbranscherna? Jag tror inte att kreativitet är det första man tänker på när man betraktar våra arbetsplatser. Det är lite synd tycker jag för jag vet att det händer så mycket kreativa framsteg i våra organisationer. En möjlig anledning till den här synen kan vara att vi inte är lika duktiga på att marknadsföra våra framsteg och kommunicera det till omvärlden?

I dagens ekonomi handlar mycket om att dela med sig och ta del av andras åsikter. Personligen ser jag det här som den största källan till ökad motivation och kreativitet. Här kan framför allt kunderna spela en avgörande roll. Genom att bjuda in till en dialog, visa ett genuint intresse för kundens synpunkter och behov kan vi skapa ännu bättre tjänster och produkter i framtiden. Personligen får jag så mycket motivation av de här samtalen. Häromdagen hade jag ett långt och givande samtal med en kund och när vi avslutade så sa denne: ”Och så vill jag verkligen tacka dig för att du var så trevlig att prata med”.

De gyllene orden värmer fortfarande och ger mig motivation i mitt arbete. Nu genererade inte det här specifika samtalet nya kreativa lösningar, men det inspirerar mig på min resa och påminner om vikten att verkligen bjuda in kunden.

/Anton

Fler inlägg om: ,