14 juni 2015
kreativitet

Det gåtfulla folket

En solig och vacker vårdag 2011 föddes en liten pojke. Ett geni. Precis som alla barn ser han världen utan något filter. Han ifrågasätter och utforskar omgivningen med stora ögon. Jag har äran att vara pappa till den här pojken. Får följa med honom på hans äventyr och få en glimt av hur världen kan se ut och hur den kanske borde se ut.

Häromveckan var vi ute på en promenad tillsammans och stannade till vid en fontän. Det lilla geniet ville förstås bada i fontänen som han gjorde förra sommaren (då 27 grader varmt och strålande sol, nu 12 grader och mulet). Jag fick förklara för sonen att det är lite för kallt för att bada idag, kanske en annan dag min son? Han stod tyst en stund och tittade på fontänen, fascinerad över hur vattnet sköts upp i luften för att sedan dyka ned igen.

”Pappa är det bara vattnet som får bada idag?”

Minns inte riktigt vad jag svarade på den frågan, den är ju fantastisk och en helt korrekt analys av läget. Vattnet badar ju faktiskt! Vi gick vidare på vår promenad, mot nya upptäckter och jag började nynna på låten ”Det gåtfulla folket” och kände att jag verkligen började förstå innebörden av låttexten ”Barn är ett folk och de bor i ett främmande land”.

Samma år som det lilla geniet föddes, 2011 lanserades Spotify i USA. Musiktjänsten utvecklades av de två svenska genierna Daniel Ek och Martin Lorentzon. Idag känns deras uppfinning som en självklarhet, något som vi tar för givet. Innovation och kreativitet kräver dock mod och förmågan att se möjligheter där andra ser hinder. Alla barn har den här förmågan intakt.

Man kan då fråga sig hur vårt skolsystem tar till vara på våra små genier? Tar vi vara på deras förmågor på rätt sätt? Eller ska vi fortsätta premiera förmågan att sitta still, lyda och hålla käften? Kanske bör vi sätta ännu mer press på våra barn genom fler mätningar och betyg? Som skolsystemet ser ut nu är det många genier som välkomnas och sedan formas (krymper) längs resans gång. Om man sedan lyckats bli som alla andra när man uppnått myndig ålder, ja då har man lyckats!

Jag har ingen bra lösning på ovanstående utmaning. Det är dock många barn som far illa i dagens samhälle och skolan borde verkligen vara en plats där de får möjlighet att blomma ut till de genier de föddes till att vara. Lyssnade nyss på en inspirerande TED föreläsning som handlar om just den här utmaningen och kan varmt rekommendera att du också lyssnar här.

”Kreativitet är lika viktigt som läskunnighet – och vi borde ge den samma status”.

-Sir Ken Robinson

Håller du med?fontän

/Anton

Fler inlägg om:
10 juni 2015
Inspiration

Inspiration från de stora scenerna – från ett oväntat håll

Jag läste nyligen om en fantastisk händelse som inträffade på en stor operakonsert i Paris. En berömd operasångare skulle uppträda den här kvällen och det var slutsålt med enorma förväntningar hos publiken. Man kunde känna förväntningarna stiga i salongen när kvällens manager gick upp på scenen för att presentera kvällens höjdpunkt: ” Mina damer och herrar, tack för ert stöd men jag måste tyvärr meddela att mannen ni skulle lyssna till ikväll tyvärr har blivit sjuk och kommer inte kunna uppträda. Vi har istället tagit in en annan artist i hans ställe som vi hoppas ska kommer kunna hålla minst lika hög nivå”

Publiken var givetvis besvikna och i det efterföljande sorlet gick det inte att uppfatta namnet på artisten som skulle fylla den store mannens kavaj den här kvällen. Hans namn är fortfarande ett mysterium. Han gjorde dock sitt absolut bästa och genomförde hela konserten efter bästa förmåga.

När sången och musiken tystnade kunde man ta på den pinsamma tystnaden i lokalen. Ingen i publiken applåderade. Till slut bröts tystnaden när en liten pojke ställdes sig upp från balkongen och skrek ” Pappa, jag tycker att du är fantastisk!”. Publiken vaknade plötsligt till liv och bröt ut i jubelrop och applåderna ville sedan inte ta slut.

Alla vi behöver någon som är villig att ställa sig upp och säga ”jag tycker du är fantastisk”.

/Anton

Fler inlägg om:
5 juni 2015
effektivitet

Effektiva medarbetare?

Henry Ford anlitade en organisationskonsult för att effektivisera processerna i hans verksamhet. Uppdraget i korthet löd så här: ”Din uppgift är att hitta de mest ineffektiva medarbetarna. Kom sedan till mig så ska jag visa dem dörren!”

Konsulten satte igång med sitt detektivarbete på en gång. Likt en hemlig agent gick han runt på kontoret och observerade, noterade och analyserade det dagliga arbetet. Efter en stund återvände han till Henry Fords rum och rapporterade sina fynd. ” Jag har identifierat ett problem med en av dina anställda som jobbar på administrationsavdelningen. Varje gång jag passerade hans skrivbord satt han med fötterna uppe på skrivbordet. Den här mannen verkar inte göra någonting, jag tycker absolut du borde göra idag av med honom!”

När Henry fick veta vilken medarbetare det rörde sig om, skakade han på huvudet och sa: ”Jag kan inte avskeda honom. Jag betalar den här mannen för att tänka och inget annat – och det är precis vad han gör”

Vad är effektivitet för dig? Och när är du som mest effektiv (tänker bäst)?images-3

Trevlig helg!

/Anton

Fler inlägg om: ,
1 juni 2015
Inspiration

Den lille prinsen och drottningen väntar vid slottet

Ciao kära läsare! Har du någon gång känt dig så svag och nere att du bara vill ge upp? Motgångarna och hindren känns oändliga och i värsta fall inträffar de här motgångarna samtidigt som vi befinner oss i svagt läge redan som det är. Små marginaler. Tunnelseende och nattsvarta rubriker fladdrar förbi när man stänger ögonlocken. Det spelar ingen roll vem du är, förr eller senare sugs vi alla in av oförutsedda svarta hål som i värsta fall slukar oss hela.

Lite av den här känslan upplevde jag i lördags när jag sprang Stockholm Marathon. 20 km in i loppet kände jag att krafterna började ta slut. Regnet öste ned över oss löpare och jag började tappa känseln i händerna. Det kalla regnet piskade mot våra kroppar. Jag var dåligt tränad inför loppet och hade som längst sprungit 12 km två veckor innan loppet, därefter drog jag på mig en förkylning som omöjliggjorde förbättring av formen. Ursäkter? Visst jag erkänner, jag borde ha varit mycket bättre förberedd och fick surt lära mig den läxan.

Vid 30 km gjorde det ont i hela kroppen och benen började krampa. Hur ska jag klara det här? Jag hade ju lovat min son att han skulle få sitta på mina axlar när jag sprang in på Stockholm Stadion. Den lille prinsen och drottningen stod där i regnet och väntade på mitt storslagna intåg. Med den bilden i huvudet krigade jag mig framåt och de sista 12 kilometrarna ville jag bara gråta men hade ingen energi kvar att slösa på det.

När jag äntligen passerade portarna till stadion såg jag den lille prinsen stå där borta vid löparbanan. Han hoppade av glädje när han fick syn på mig, slet sig ifrån drottningen och sprang med öppna armar mot mig. Då kom äntligen tårarna och vi omfamnade varandra. Han trodde på mig hela vägen och det fanns ingen tvekan att hans pappa skulle klara av loppet. Tack Julian! Du får mig alltid att vilja bli en bättre människa, jag älskar dig. /Antonprinsen

Fler inlägg om: ,
22 maj 2015
Inspiration

Spring för livet

490 år f.Kr sprang den grekiske soldaten från staden Marathon till Aten, en sträcka på 42 km och med sig hade han det brådskande meddelandet att de grekiska styrkorna hade segrat över perserna. Nyheten möjliggjorde att de sedan kunde förhindra en persisk landstigning. Den här myten är välkänd men jag läste nyligen att den tappre soldaten avled till följd av prestationen! Hur många skulle egentligen vilja springa en mara med den vetskapen? Kände allmänheten till det här när den historiska löpsträckan först lanserades i tävlingssammanhang? Kanske bäst att inte tänka på sådana risker, det är förmodligen fler som dör i hjärtinfarkter vid kontorsborden eller i favoritfåtöljen med chipsskålen i knäet .

Nästa lördag den 30 maj är det äntligen dags för Stockholm Marathon. Ska du springa då? Om inte så kan jag rekommendera dig att komma dit och heja fram oss tappra krigare som ska upprepa den historiska resan. Det kommer bli en folkfest! Kom och inspirera och bli inspirerad.

Marathonsträckan på 42 km är avskräckande och samtidigt lockande på något sätt. Man får veta vad man är gjord av egentligen. Oavsett hur bra tränad man är innebär den långa löpsträckan diverse prövningar i olika delar under resans gång. När man möter Västerbron för andra gången under loppet är man ganska ödmjuk kan jag lova. Jag ser fram emot att återigen få springa genom världens vackraste huvudstad, ser fram emot energin som vibrerar i luften den här dagen och alla människor man har äran att springa med.

Målet då?

Stockholms Stadion är en helt fantastisk plats att avrunda loppet på, den majestätiska fästningen byggdes till 1912 års olympiska spel. Stadion är dessutom den friidrottsarena i världen där flest världsrekord, 83 st har slagits genom tiderna. Man fylls av historiens vingslag när man passerar genom portarna och ut på löpbanan mot uppFam.Lipovacloppet. Personligen ser jag extra mycket fram emot att springa in på stadion på lördag. Där kommer min fru och vår fyraårige son stå och vänta. Jag har lovat grabben att han ska få sitta på min axlar när jag springer över mållinjen.

 

/Anton

Fler inlägg om: ,
16 maj 2015
feedback

Feedback från Rom

Hallå där! Jag skriver i dag från ett kallt och ruggigt Umeå. Sitter i skrivande stund inne på min kammare och skriver med en rykande varm kaffekopp bredvid mig. Försöker hitta värmen, inspirationen och glöden. Borde sticka ut på en löprunda för målet närmare sig med stormsteg, Stockholm Marathon är bara 14 dagar bort nu! Har haft några bra veckor med regelbunden löpträning, men tvivlet dyker ändå upp då och då… Kommer jag att klara av att fullfölja loppet? Är jag tillräckligt tränad?

I samma stund ringer telefonen. I andra änden hör jag min brors röst och han ringer från ett soligt Rom. Vi pratar en stund och han berättar om hur han har det, alla spännande platser och intressanta människor han träffat inom Roms konstvärld. Han studerar nämligen konst i en av världens kanske konstnärligaste städer och har valt att följa sin dröm. Jag beundrar honom på många sätt, kanske främst för att han verkligen har modet och viljan att just följa sin dröm om att jobba inom konstvärlden.

Mot slutet av vårt samtal nämner han att han läst ett av mina blogginlägg och blev väldigt inspirerad. Hans ord går rakt in i mitt hjärta och jag fylls med värme i hela kroppen. Det är svårt att greppa att ens egna ord kan ha den positiva betydelsen för andra människor. Hur ofta berättar vi egentligen för den andre personen att den har gjort något bra? Den sortens feedback är ovärderlig för mottagaren. Har du någon person i din närhet som inspirerat dig? Låt henne i sådana fall få veta det.

Nu sticker jag ut och springer!

 

/Anton

 

30 mars 2015

Senaste forskningen från Stanford: Den optimala arbetstiden per vecka är…

Hallå där! Äntligen en ny vecka med nya möjligheter i världens bästa bransch. I de bästa fall är det just den känslan man har i kroppen när man öppnar kontorsdörren eller laptopen på måndagsmorgonen. Det är nu man ska förverkliga alla smarta idéer man fått under helgen, tänka nytt och göra saker så mycket bättre.

Några motgångar senare inser de flesta av oss att det här kanske inte blir som vi tänkt oss (blir det någonsin det?), planerna får revideras allteftersom arbetsveckan dundrar fram som en ursinnig Ferdinand på Julafton. Plötsligt står fredagsfikat serverat i fikarummet och vi summerar våra insatser under veckan som gått. Har jag nått mina uppsatta mål? Om så inte är fallet kanske man drar slutsatsen att jobba lite under helgens ledighet. Bara lite grann.

Känner du igen dig? Man gör dock klokt i att inte jobba för mycket på helgen eller ens ledighet om man ska tro den senaste forskningen. Nya rön från Stanford visar faktiskt att produktiviteten minskar vid fler arbetade timmar än 50 h/vecka. Studien visar även att de som arbetar 70 h/vecka faktiskt är lika produktiva som om de hade jobbat 55 h/vecka.

50 h/vecka är alltså den magiska gränsen för mängden arbete per vecka.

Håller du med?

/Anton

 

21 mars 2015
kreativitet

Kreativ som Zlatan?

En klarblå himmel över vårt vackra Umeå idag. Solen skiner medan en isande vind drar fram över de snötäckta gatorna. I våra hjärtan är det dock bara värme och förväntningar idag. Jag och min grabb Julian på 3 år ska nämligen gå till badhuset, det har utvecklats till att bli vår tradition på helgerna. Att bada har blivit en fantastisk möjlighet att få leka med honom, att lära honom vara trygg i vattnet och att ha riktigt roligt tillsammans.

När vi badat en stund ser jag en pappa och hans son som är i Julians ålder närma sig oss i bassängen. Pappan bär på pojken som verkar vara rädd för att vara i vattnet. Pappan försöker med all kreativitet att få pojken att gå ner i vattnet men det går inte, den här lille mannen har bestämt sig. Så de slår sig ned vid kanten av bassängen. Förhandlingen har hamnat i ett dödläge.

Jag och Julian leker med en boll vid andra sidan av bassängen, övar nickträning och han tror han är den store Zlatan. Vi leker, skrattar, plaskar och tiden stannar till, den finns inte just där och då. Efter en stund märker jag hur den lille pojken vid andra sidan av bassängen följer Julian  intresserat med blicken. Jag  får en idé om hur vi skulle kunna hjälpa till att få ner honom i vattnet. Skickar iväg Julian med bollen till pojken och ber honom att fråga sin kompis om han vill vara med och spela med oss. Pojken skiner upp, hoppar ner i vattnet och snart är de som bästa kompisar som leker tillsammans.

Julians nya kompis visar sedan honom hur man på egen hand åker nedför den lilla rutschkanan ner i bassängen. Fram tills dess så har jag behövt stå bredvid och hålla honom i handen när han åkte för annars vågade han inte. Nu visade hans nye vän att det var fullt möjligt att åka på egen hand. Tillsammans gjorde de varandra modigare den här dagen.

Barn är fantastiskt duktiga på att snabbt få nya vänner och komma på kreativa lösningar. Inget hinder är för stort för dem. Barn är naturligt nyfikna på sin omgivning och likt stora kreativa genier ifrågasätter de och vågar ta för sig utan tanke på eventuella nederlag. Tänk om vi vuxna var lika duktiga på att skapa nya kontakter och vågade leka tillsammans medan vi utvecklade varandra? Konstnären Pablo Picasso tänkte så här:

“Every child is an artist. The problem is how to remain an artist once we grow up.”

Är du fortfarande en konstnär?

/Anton

 

Fler inlägg om: , ,
4 mars 2015

Outside the box

Vår statsminister Stefan Löfven skrattar och gråter till Filip & Fredriks nya film ”Trevligt Folk”. Filmen har gjort succé på biosalonger över hela landet och idag visades den även upp i Sveriges riksdag. I filmen får vi följa det somaliska bandylandslaget från Borlänge, ett fantastiskt projekt som visar på möjligheterna som finns när man vågar tänka nytt och engagera människor. När Aftonbladet frågade statsministern vad han tyckte var det bästa med filmen svarade han:

”– Att den visar på möjligheter i olika perspektiv.Och det som står i början av den att nån har tänkt riktigt utanför boxen. Det är kanske det allra bästa med filmen, att tänka helt utanför boxen och skapa något som blir så bra. Det behöver vi mera av.”

Jag håller helt med på den här punkten, det är först när vi vågar tänka utanför ramarna som det öppnas upp möjligheter att förändra och förbättra världen vi lever i. Hur ser då möjligheterna ut i vår bransch? Eftersom det finns så många regelverk, policies och ramar vi följer borde det finnas oändligt med möjligheter att tänka utanför dessa.

Häromveckan träffade jag en tidigare kollega över en lunch. Hon berättade om en fascinerande uppfinning hon skapat, en programmering som möjliggjorde att man genom en knapptryckning automatiskt fyllde i ett standardformulär. Den här uppfinningen gjorde att hon och hennes medarbetare sparade mycket tid i det administrativa arbetet. Nyheten om uppfinningen spred sig genom organisationen och blev väldigt populär. Till slut nådde innovationen den högsta ledningen på europanivå och där tog det tyvärr stopp. Min vän fick aldrig någon bra förklaring till varför de inte godkände hennes nya innovation. Reglerna skulle bara följas.

Min vän har sedan dess gått vidare i sin karriär och har idag avancerat till en topptjänst hos en konkurrent till det företag hon tidigare jobbade för. Jag hoppas att hennes kreativitet får mer utrymme där för hon har verkligen en fantastisk potential att tänka utanför boxen och driva verksamheten vidare till nya höjder. Om arbetsgivaren inte uppmuntrar till kreativitet finns alltid risken att man tappar medarbetare med stor potential. Med det sagt så har jag också stor respekt för de lagar och regler som vår bransch innehåller, de måste följas för att skapa säkerhet för alla parter. Risken är dock att vi på grund av de här ramarna slutar se möjligheterna som faktiskt finns runt omkring oss.

Hur ser det ut utanför din box?

/Anton

 

22 februari 2015

Ökad fokus och prestation genom att stanna upp?

Vår bransch har stora problem med upplevd stress på arbetsplatserna. Multipla krav som ibland känns överväldigande kan göra att man blir mindre effektiv, man är inte närvarande i stunden. Hjulet som vi befinner oss i slutar inte att snurra i det här läget, nya ärenden, mail, möten, kunder och nya utmaningar byggs på hela tiden. Snart har vi ett mentalt Mount Everest framför oss och även om vi är duktiga bergsklättrare, gör stressen att vi tappar fokus, energi och riktning. Var ska vi börja klättringen? Vågar jag ta första steget?

För några veckor sedan hittade jag en spännande lösning som fungerar bra för mig: mindful meditation 20 min per arbetsdag, där jag får möjlighet att slappna av och rensa hårddisken. Efter lunchen drar jag mig tillbaka till en liten relaxavdelning vi har på kontoret, sjunker ner i en skön fåtölj och sätter på mig hörlurarna och lyssnar till guidade meditationer från det amerikanska universitetet UCLA. Det är en fantastisk skillnad som jag upplever! Med förnyad energi och fokus studsar jag tillbaka till arbetet från lunchen och min känsla är att jag faktiskt presterar bättre.

Jag tror att lösningarna på stressproblematiken kan se olika ut och arbetsgivarna har ett stort ansvar att ta i den här frågan. Vidare tror jag att alla parter vinner på att vi hittar lösningar som fungerar på lång sikt, det borde inte finnas några motsättningar i den här frågan. I väntan på att vi hittar den heliga graalen går det ju att söka egna lösningar, meditation är ett mitt tips!

/Anton