22 februari 2012
Finansmarknaden

12 bra år i Afrika

 (Östafrika 20-26 mars) Senaste årtiondet märks mer positiva siffror från Afrika. Första gången så tappar inte kontinenten år för år, utan växer lite grann i kapp.

Efter Sovjetsunionens fall öppnades stora delar av Afrika för reformer. Det fanns inte längre en storebror som gynnade diktatorer av stort och smårt. Sedan dess har många länder sett sociala reformer, kantade av sk  demokratiska val. De har gjort sig av med statliga bolag. Men fortfarande saknas bättre ägandereformer och jordbruksplanering.

Ändå har 90-talets reformer börjat att märkas i ekonomin. Sedan år 2000 högsta tillväxten på 30 år. Länge var kontinenten den som tappade mot omvärlden år efter år. Men nu talar Afrika om en tillväxt på 5-6 procent. Nu växer inte kontinenten ikapp Kina, än. Men här växer det mer än större delen av världen som snittar på 3-4%.

”Och bilden av Afrika har ändrats ur ekonomernas perspektiv: Nordafrika ligger inte längre i Afrika, utan i Mellanöstern. När vi idag talar om Afrika menar allt fler Sub-Sahara”.

Kontinenten har några snabbväxande ekonomiska centra och några megastäder som Lagos och Johannesburg har redan ett försteg.

”Även i Östafrika vill bli en starkare enhet. Kenya var industrilandet. Tanzania var det akademiska navet. Det gör ett närmare samarbete mellan länderna säkert lovärt. Om det går i praktiken, är svårare att säga.”

En av bromsarna är i dag bristen på ekonomisk politik. Det märks bland annat i höga räntor, som gör investeringar orimligt dyra. Ändå byggs det både fastigheter och vägar i högt tempo, men behovet är betydligt större. Senaste året har lokala banker varit starkare än riksbanken, vilket pressat ned valutan. Men prisökningarna är ändå låga tycker vanligt folk som jämför med rekordinflationen har varit över 400%. Men prisökningar på 15% är ett basproblem. Det gör att privatpersoner inte sparar, utan helst konsumerar direkt. Och på den idén är det svårt att bygga på lång sikt.

Det finns samtidigt mycket kvar att göra inom basnäringen jordbruket. Här väntas stor potential, jämfört med andra änder på samma breddgrader. Jordbruket i Kenya är idag mycket småskaligt. Etiopien har haft tydligare planer. Idag använder de dessutom bara 1/10 av gödningsmedel av det vi använder i väst. Dessutom har kenyanska staten varit duktiga på att beskatta bönderna, eftersom marken är lätt att beskatta. ”Det är tvärt emot vår subventioner av jordbruket i Europa, påpekar Fries.

Blomsterindstrin har däremot stuckit ut, även om påverkats av omvärlden i större utsträckning, eftersom det främst är en exportvara.

”Fram till finanskrisen. När många finanskillar i London förlorade jobben märktes det på blomsterplantagen i Kenya”

Vad vill du fråga Karn Fries?/claes hemberg

Fler inlägg om:
ad
24 mars 2014

Hysteri i småbolag

Kurserna i småbolag har gått i taket senaste året. 10 000-tals sparare har köpt upp aktierna. Rusningen har förstärkts av att allt fler bolag vill bli noterade eller ta in färska pengar. Kursgrafen talar sitt tydliga språk; det osar en stickande övertro på småbolagen. Se upp, det kan sluta med en småbolagssmäll. Putin eller de snart anländande rapporterna kan vara det som punkterar småbolagskalaset. Hela 60 bolag har tagit in pengar redan i år. Det är nytt rekord. Majoriteten är småbolag; ofta bioteknik och fastigheter. Ytterligare 20 bolag står dessutom redo med håven närmaste veckorna. Eftersom det mesta är småbolag är summorna inte jättestora. Men plånböckerna bakom har inte heller stora marginaler. Därför kan smällen komma snabbt och slå hårt. Vi talar om småägare i hundratalet småbolag. De lockar dessutom varandra med allt mer uppskruvade förväntningarna, vilket satt marknaden ur spel på ett lite obehagligt sätt.

Aktietorget
Aktietorget är en av börserna för småbolag. Den kraftiga uppgången senaste halvåret är historisk. I mina ögon på ett skrämmande sätt.

 

Nya bolag på börsen är sunt. Att de tar in pengar är positivt. Alternativa bolag är alltid välkomna. Men kurserna i de minsta småbolagen har stigit något enormt senaste tiden. Värdet på bolagen på Aktietorget är nu upp 100 % sedan januari 2013. NGM och OMX smallcap har också rusat. Istället för att väcka kritik har uppgången mest väckt nya drömmare både hos bolagens ledningar, ägare och nytillkomna småsparare. Det ser ut som en aktie-galopp där alla piskar på allt mer.

Bara i år rör det sig om 5 bolag i veckan, som blivit noterade eller har tagit in pengar för nya satsningar eller täcka förlusthål. Och det lär fortsätta i samma tempo närmaste veckorna. Detta borde förstås göra dig misstänksam. Men uppgångarna lockar nya pengar som getingar till hallonsaft.

Det finns för mycket pengar i omlopp. De små nynoterade bolagen stiger ofta 100-200 procent första dagen. Utan att några nyheter tillkommit. Det är förstås helt tossigt. Och det fortgår så länge småägare hört talas om andra småägares vinstlotteri och än mer pengar kastas in. Det blir en skenande köpgalopp, där slutet ter sig allt hårdare.

Visst såg vi liknande upptåg innan finansbubblan år 2008 men nu är uppgången långt brantare. Jag har aldrig tidigare sett en sådan hysteri i småbolag. Varje dag gör nu svenskarna över 10 000 affärer i småbolag. Bara för ett år sedan var siffran 1/3. Snittaffären är ofta på bara 9 000 kronor. Så det är inga samhällsfarliga pengar på spel. Men för den enskilda privatpersonen kan semesterresan eller nya lägenheten snart blåsa bort.

I de affärer vi ser nu är biomedicin och fastigheter främsta lockvaran. Biomedicin för där har värdena över hela världen gått i taket senaste året. Och fastigheter för räntan är låg, de uppfattas mer trygga och även de har rusat på börsen sista tiden.

Hur kraschar detta undrar du? Putins retorik borde räcka. Dåliga rapporter närmaste veckorna från större bolag kan snart knäcka det uppskruvade intresset. Att trista fakta från de små bolagen ska få sparare satt sälja är inte alls lika troligt. För värderingarna är redan tossiga. Det är tycks tyvärr som att småköparna inte alls räknat före sina köp. Att leta efter en saklig analys har de inte hunnit med.

Några större bolag som SAS pref och Hemfosa finns också bland nykomlingarna i år. Där har hela 20 000 sparare tecknat. Även där märks det nyfödda intresset. Men det är en helt annan sak. Här talar vi om genomanalyserade bolag. Bland många små pyttebolag kokar det på ett närmast obehagligt sätt.

Vad säger du om småbolagsrusningen?/Claes Hemberg

3 februari 2014

Vänta inte med konsumentskyddet

Betänktetid vid köp av fonder och bankprodukter samt en kvalitetsstämpel för oberoende råd. Dessutom strängare böter. Det är goda förslag, ur dagens utredning om ökat konsumentskydd i bankvärlden, men var är aktionsplanen? Kräv mer av branschen är mitt repcept. Ge dem tre månader eller plankan, tänker jag.

De svenska myndigheternas framsteg på området konsumentskydd på banken är långsamma. Det är 10 år sedan senaste utredningen. Under tiden har svenska folket betalat 250 mdr i fondavgifter. Telefonsäljare har härjat i PPM, aktieobligationer och garantiprodukter. De samlade utgifterna, förlusterna och ruinerna vågar jag inte tänka på.

”Vi måste kunna spara på lång och kort sikt på egen hand”, sa Birgitta Olsson, konsumentministern när utredningen presenterades idag. Det låter insiktsfullt, men vilka är generalgreppen?

Eftersom finanstjänster är svår att ge ångervecka på så är betänketid och fysisk underskrift ett naturligt krav. Utredaren är inne på frågan, men skicka ut handsken direkt till branschen. Pressa på och ge dem 3 månader på sig att införa det.

Tydligast i dagens utredning är istället diskussionen om rådgivare. Utredaren vill se att fackuttrycket ”oberoende rådgivning” blir granskat och godkänt. Säljer du bara egna produkter är du inte oberoende. Det är enkelt och bara att införa menar jag. Även där: ge branschen 3 månader, annars kommer lagen. Detta fokus på aktion saknar jag.

Ett steg på vägen är att ge Finansinspektionen ansvaret för konsumentskyddet i bankvärlden. Något som tidigare legat hos Konsumentverket vilka har haft alldeles för mycket på sitt bord. Med inspektionen som garant så kommer både tillstånd, böter och svartlistning som en möjlighet för att jaga oseriösa säljare.

I utredningen finns sedan rader av sanningar som: ”Det blir allt viktigare att göra kloka val och att vara medveten om hur avgifterna kan urholka sparkapitalet.” Men jag ser inte att spararna får de verktyg eller skyddsvästar som behövs.

En annan sanning är: ”Om konsumenterna i större utsträckning än vad som sker i dag lämnade fonder som inte presterar särskilt väl, skulle det i skapa större prispress och konkurrens än i dag.” Återigen kan jag bara nicka. Men när tar myndigheterna frågan på allvar?

Kvar står ”jätteelefanten i hörnet” är i form av fonder som kostar svenskarna 40 mdr i fondavgifter varje år. Och lägg till alla andra kontoavgifter, dåliga råd, autocall eller vad nu produkterna kan heta. I bankvärlden går ännu skammen på torra land.

Vilket konsumentskydd saknar du?/claes hemberg

31 januari 2014

Är siffrorna sanna?

Igår kväll ringde SVTs debattredaktör Terje Carlsson. Han vill väcka debatt om bolagens rapportering. Är den sann, sannolik eller bara irrelevant. Här mitt bidrag på SVT.se

17 januari 2014

SAS nu med fallskärm

SAS ger nu ut en pref-aktie. Det blir en aktie med handbroms, som är bäst för halvgrått börsväder. Stigande räntor och bättre börs borde locka till originalaktien istället.

Aktier med hög ränta har lockat 50 000 svenskar senaste åren. Det är en nygammal stjärna, preferensaktier, som idag har ett samlat värde av 13 mdr. Men utdelningarna är inte garanterade. Trots förtur till utdelning kan vissa aktier bli en besvikelse.

”Preferred share” eller ”aktier med förtur till utdelningar” hade sin storhetstid i USA på 30-talet. I Sverige var det 2006 som fastighetsbolaget Sagax tog upp idén. Bara senaste året har antalet preferensaktier dubblerats till 12 bolag, idag värderade till 12,6 mdr och 18 % procent av bolagens samlade börs värde finns idag i det särskilda aktieslaget. Hela ca 50 000 privatpersoner sparar nu i dessa aktier. Framför allt är det fastighetsbolag som givit ut aktierna och idag är det fastighetsbolag bakom 3 av 4 preferensaktier.

Preferensaktierna har fördelen att de ofta ger förtur till de årliga utdelningarna och ger där 5-7% i ränta varje år. Tanken är att de ska ge mer stabil men mindre avkastning än aktier. De ger samtidigt betydligt mer än ett klassiskt räntesparande. För bolagen tjänar dessa aktier som en billigare form av finansiering än att låna av exempelvis banker. Men aktien i sig kan under tiden tappa i värde. Preferensaktier kan liknas med en aktie som har fallskärmen ute både när börsen går sämre och när den går bättre. Frågan är i vilken takt som preferensägarna bestämmer sig för att sälja, för att istället köpa den vanliga stamaktien. Då kan preffarna falla och originalaktiens stiga väldigt tvärt.

Att bolagens egna chefer och storägare sällan väljer att köpa preferensaktier borde också vara en siPref fakta 3gnal. Visst ger de ofta bra utdelning, men uppsidan är begränsad, vilket gör att långsiktiga investerare hellre kan välja stamaktierna.

Mitt råd: prefaktier ska du jämföra med räntesparande med fast utdelning. Men du behöver hålla ett öga på bolaget. Bäst är aktierna vid halvtråkig börs. Går bolaget väldigt bra så kan kursen på själva prefaktien bli lidande, även om du får din utdelning

Vad väljer du?/Claes Hemberg

Följ diskussionen vidare på https://twitter.com/Claes_Hemberg

16 januari 2014

Stora fonder tappar

Svenskarnas stora fonder går allt sämre. Under 80-talet klarade var tredje att nå börssnittet. Senaste åren är det rejält utför och bara 1 av 50 slår idag börssnittet. Lite blygsamt erkänner nu banksverige misstagen och erbjuder billiga fonder som följer börsen mycket bättre.

Svenskarnas största sparform Sverigefonder har genomgått ett tyst ras i de senaste 30 åren. Börsen är upp, men fonderna hänger inte med. Under 80-talet var de mycket bättre, visar siffror från Morningstar/Placera.

Stora fonder tappar

Antalet fonder var färre, så antalet medtävlare var färre. Dessutom var börstrenden mer jämn. Därför klarade ofta var tredje fond av att slå börssnittet. Under 90-talet var det var femte som slog snittet. Under 00-talet är det direkt ovanligt.

Problemet är att dyra fondförvaltarna väljer fel aktier. Trots diger analys och kostnader på totalt 40 mdr varje år, så lyckas 19 av 20 inte nå börssnittet. Lägger vi på deras löner så går ekipaget baklänges. För spararnas vore de bättre om dessa förvaltare stannade hemma

Bland storbankerna är Nordea klart sämst och har hållit jumboplatsen sedan många år tillbaka. Senaste året har bara 1 % av deras Sverigefonder slagit börssnittet. Ännu sämre senaste året är Swedbank. Noll är bättre än snittet. Även Handelsbanken och SEB finns i samma pinsamma härad. Endast de mindre fondbolagen lyckas bättre. 8 gånger bättre lyckas småbolagen. Men även deras siffror är egentligen ingenting att vara stolt över. Endast 1 av 6 småfonder lyckas bättre än index. Det är inte heller någon vidare reklam. Bättre var det förr.

Mitt råd: att välja bland dyra aktier fonder är överkurs för 9 av 10 svenskar.
- Välj istället efter prislappen. 0,3-0,4% kostar en billig fond. Det är 75% rabatt mot normalpris.
- De finns idag vad gäller Sverige, Europa, USA och Global.

Vad väljer du?/Claes Hemberg