5 januari 2012
Finansbranschen

Måste bankfolk vara höger?

Varför är alla människor som arbetar i bankvärlden högerfolk? Och hur krampar inte detta kring branschens dagliga arbete och framtidutblick.

På DN kultur skriver författaren Bengt Ohlsson under rubriken; Måste kulturen vara vänster? http://shorturl.se/?RVOJd Just den frågan lär ha slagit många utanför kultursektorn. När de på banken tittar på andra – exempelivs kulturfolk - så är frågan så mycket enklare: Varför bär många kulturmänniskor på ett närmast allergiskt förhållande till högern, storföretag och bankvärlden, undrar de på banken. Många i finansvärlden närmast kiknar när de hör om kulturfolkets fasta hållning i debatter på teaternscener, i konsten, litteraturen, poesin mm. Men inte skrattar bankfolket åt alla högermänniskor på banken.

Finns det gener, miljö eller är det en stilla självpåtagen beklädnad, oavsett politisk kantring? Samma Olsson-fråga i DN borde vi ställa oss, vi som arbetar i bankvärlden. Men tvärt om: Varför måste alla bankmänniskor vara höger?

Som tidigare kulturarbetare (journalist) har jag haft insyn i bägge lägren. När jag arbetade som journalist var journalister i det mesta bara vänstermänniskor. Och det var inte konstigt. Samhället som journalistiken var och är stadd att granska representerades länge av maktspelare som storkapital, banker, adel, präster och kungahuset. Eftersom arbetarna kom ”underifrån” för att utmana just det gamla systemet var det inte heller att konstigt att journalistiken fick samma angreppsvinkel och gjorde armkrok med arbetarrörelsen. Granskningen av själva arbetarrörelsen blev förstås mindre vass, utan det var länge den gamla makten som var den utpekade stora buffel som journalistiken ville fälla.

Men visst har journalistiken blivit mindre vänster. Det märks inte minst senaste åren en granskning av såväl kollektivavtal, LO, hela rörelsen och inte minst socialdemokratiska partiledare som aldrig hade varit möjlig, för bara 10-20 år sedan. På samma sätt tyker jag mig se att hela kultursverige är idag mer politiskt balanserat än tidigare. Samtidigt som yttersta kulturvänstern också finns kvar.

Men fastare är bankvärlden. Här härskar högern, måste vi tillstå. VD:arna talar alltid först till aktieägarna. Som om spararna knappt finns. Få banker rapporterar kundnytta. Avsättningar till bonusar hörs däremot vida. För högerns cementbakar i bankvärlden tycks var mer djupt rotade. Branschen tycks locka människor som vill sälla sig till makten snarare än de vill förändra den göra banken mer samhällsnyttig. För hur kan vi annars förklara den bristande lyhördhet och oförmåga till förändring i bankvärlden som spararna allt mer högljutt klagar över. Bankvärlden fortsätter istället med ohemula avgifter, otydliga fakta till sparare, krångliga pensionsvillkor, försäljning förklätt till råd, banker vägrar flytträtt och några banker kräver rådgivning för val av ny sparform… Då tycks bankerna tycks vara våra sista bastiljer.

Men kritiken kommer inte inifrån bankerna. Inte ens spararna är förmögna att formulera sig. Utan media hjälper till. Det är tur att media är lite mer vänster, tänker jag. Eller är media kanske just bara samhällsnyttiga? Till och med vår finansminister och finansmarknadsminister framstår närmast som vänster i relationen till dagens bankvärld.

Tänk om bankvärlden fick en tydlig dos vänster. Mer ödmjukhet för okunskap, olikheter, mer stöd och mer service. Vad jag vet så har flera banker och myndigheter inom finansvärlden senaste tiden anställt journalister. Hoppas dessa håller sin kritiska fackla glödande. Det handlar inte bara om svenskarnas privat ekonomi. Hela samhällsekonomin skulle antagligen må bättre av mer vänsterfolk på banken. Tänk en uttalad vänstermänniska med rutig skjorta i styrelserummet vid Kungsträdgården… Och inte bara denna solida höger som vi nu ser. Då skulle pensioner, fondavgifter och bolånemarginaler inte bara vara fråga om intjäning och vinst, utan också samhällsnytta. Då hade svenska sparare fått se andra bullar.

/claes hemberg

Fler inlägg om:
  • Pingback: low cost car insurance

  • Pingback: Best Headphones

  • Pingback: lawyer

  • Pingback: waterproof work boots

  • Pingback: credit auto

  • Pingback: gsm reparatie

  • Pingback: הובלות

  • Pingback: http://www.mytatuaggi.com

  • http://henriklarssonbauman.com Henrik

    All buisness som tänker i profit först, är dagssländor. Företagssamhet som bygger på en produkt företagaren uppriktigt tror på faller inte så lätt. Höger eller vänster spelar ingen roll i det långa loppet.

  • Pingback: Bankhögerns ömma tå -Forts. Måste bankfolk vara höger? | Finansliv

  • anna

    riktigt bra att ta upp debatten. Det är så många fina finansmänniskor som inte erkänner att de har en värdering som kan påverka deras sätt att utföra arbetet.

    självklart finns en politisk dimension i finansbranschen. Att ge till sparare eller till aktieägare? Utifrån debatten dessa dagar är det inte svårt att se vart det barkar…

    och kulturvänstern lär också stanna kvar på sin barrikad är jag rädd

  • Pingback: …med Benke och ”kulturvänstern”…

  • ann-mari anttila

    Vänster, höger?
    Ja är man löneslav, så är man klart inte kapitalägare. Men det kapitalägarna lyckats med är att få även löneslavarna att tro att de är kapitalägare och visst många äger skuldtyngda lägenheter o hus eller de ägs av bankerna rättare sagt men folk har lurats att tro de äger sina hem. Pensionerna spelas bort på aktiemarknaden, och du blir skyldig banken pengar för att de snillade bort din pension. Snart får människorna upp ögonen och då blir det inte kul.
    Läs Marx!!

  • ann-mari anttila

    Ja många tankar, men det är ganska klart är att de som har, inte vill att andra ska få lika mycket. Kapitalägarna skapar system som kan mjölka flertalet, ge några på vägen en dossör för att smörja systemet. Hela det finansiella systemet är ett gigantiskt pyramidspel och snart är dess dagar räknade. jag hoppas bara att
    det finns unga kloka människor som börjat fundera på hur vi skall
    leva i framtiden. För som jag ser det så är kapitalismens tid snart ute. Den skälver i dödsryckningar…Kris efter kris efter kris, ja så mycket förstår jag att något är allvarligt fel. Marx bör nog studeras
    igen.

  • Per T

    Strålande vändning av perspektivet – smart!

    Tyvärr håller jag dock med tidigare kommentatorer om att du verkar ha en lite konstig bild av vad höger- respektive vänstervärderibgar står för. Tillspetsat: du målar upp en världsbild värdig den mest inbitne socialist …

    Styrkan i Olssons text är just att han vågar släppa den traditionella vänsterretoriken att högersympatisörer inte vill folk gott. Du målar tyvärr upp samma gamla hörn som det brukar vara.
    Skillnaden mellan vänster och höger är inte så mycket målet som vägen dit.

    Men det är en väldigt intressant iakttagelse att det inte ”går” att vara vänster och jobba på bank. Kanske har det att göra med att vänstern hellre ser andra mål än vinst för företagsverksamhet?

  • Leif Skoog

    @Gertrud N. Du har nog rätt. Kulturen skyr finansvärlden för att de inte är primärt intresserade av pengar och de är nog anledningen till att det finns få högermänniskor inom kulturen. Där finns det pengar att tjäna men det är svårt och många tjänar inga peng alls.

  • Gertrud N

    Det finns verkligen en hel del ”sossar” i bankvärlden. De röstar nog inte längre S men har sina grundvärderingar i behåll. Anledningen till bristen på vänsterfolk i finansvärlden är att det inte var rumsrent att intressera sig för ekonomi eller kapital i vänsterkretsar på 70-talet. Trivialt men sant. Ingen regering (eller finansförvaltning) kan fungera idag utan spetskompetens inom ekonomi och det tror jag de flesta förstår.

  • marcus skinnar

    I artikeln framställs det som att höger innebär att man inte är kundinriktad och vänster innebär att man är kundinriktad

    - Är man höger så tror man på individens ansvar över kollektivet, är man vänster så tror man på kollektivets ansvar över individen.

    I sin yrkesutövning kan det inte spela någon roll alls vilket politiskt system personen föredrar – vänster eller höger är som om han/hon är gay eller hetro.

  • Johan

    Stockholmsbörsens (NASDAQ OMX) VD, Jens Henriksson, sticker ut från mängden, som uttalad socialdemokrat.

  • irene carlsson

    Så sant! Visst är det mest högerspöken i bankvärlden. Även om här finns en och annan sosse med. Men någon riktig vänster har jag aldrig mött. Tror det är emot deras genetik.

    Pengar är trots allt grunden i kapitalismen som många sedan Marx haft väldigt starka uppfattningar om. Att det påverkar utfallet av verksamheten tror jag är helt naturligt. Tyvärr. Är du på jobbet för att tjäna pengar och bygga företag? ELLER är du på jobbet för att du vill hjälpa människor att ta hand om sina pengar? Jag tror att 8 av 10 i bankvärlden är knallblå. Det har alltid varit så. Kanske det nu förändras! Det skulle alla tjäna på

  • Kalle

    Det är sant att många bankfolk röstar borgerligt men det är inte en helt nyanserad bild av verkligheten du gör. Speciellt inte det där att man inte skulle bry sig om kunderna. Jag arbetar på en av de fyra stora bankerna i Sverige och det vi får upprepade gånger höra att det viktigaste är att sätta kunden i fokus och behandla kunder och medarbetare med respekt.

    En anledning till att bankfolk är mer vänster än höger är kanske att folk med vänstersympatier inte söker sig till finansjobb pga riktiga eller oriktiga ”sanningar” om branschen.

    Jag älskar mitt arbete men är samtidigt mycket kritiskt till mångt och mycket inom finansbranschen. Även om det inte gått lika illa i Sverige som USA tycker jag det är mycket viktigt att regeringen ger resurser till finansinspektionen så sådana skandaler som med HQ Bank inte kan äga rum. Jag röstat både rött och blått och har ett flertal både inom vänskapskretsen och familjen som röstar åt vänster.

    För att namedroppa en gammal sosse som innehaft tunga poster inom bankväsendet får vi inte glömma den gode Klas Eklund.

    Det är alltid sunt för samhället att myndigheter och företag granskas av duktiga journalister. Att dessa journalister sympatiserar mest med det ena eller andra blocket är inte så mycket att göra åt. Ett bra exempel på en mångsidig granskare är väl Jan Josefsson som dragit ner byxorna på politiker både till höger och vänster.

    Hoppas jag bidrog till att göra gråzonen lite tydligare :) Det är aldrig inte riktigt så enkelt som man tror.

  • Christopher

    Bra där! Din text tillför ett intressant perspektiv. Till skillnad från Ohlssons löjligt vinklade åsiktsregistrering av kulturarbetarna (nån kulturvänster har Sverige inte haft på många år).

  • Jocke Z

    Bengts artikel var tydlig och genomtänkt. Den här känns som en ”spin off” som snurrar till begreppen och krånglar till utgångspunkten. Det positiva är kanske att vi vädrar dessa vänster/höger tankar. Det känns som det skulle behövas.
    På banken jag arbetar sätter vi samhällsnytta i fokus.
    Är det vänster eller höger – jag och några högerspöken undrar.? .

  • Birgitta

    … jag menar det finns anledningar till att bankfolket tiger…

  • Birgitta
  • David

    Jo, visst är det mer höger än vänster inom bankvärlden. Och kanske är det så att på samma sätt som Reinfeldt, för att inte nämna Bildt och moderaterna i allmänhet, symboliserar ondskan för kulturvänstern, så symboliserar Ohly och vänsterpartiet ondskan inom ”bankirskrået”.

    Däremot så är det ganska naivt att tro att servicen och samhällsnyttan nödvändigtvis skulle bli så mycket bättre om vänstern tog över bankerna. Man kan lika gärna tänka sig att den blev sämre, med stor byråkrati och där kundservicen blir som ett eko från 70-talet: ”Taxi, var god dröj”. Eller när det var helt omöjligt att göra ett bankärende efter klockan 15.

    Men ska man ta exemplet med Bengt Ohlssons uppgörelse med kulturvänstern, så ligger det närmare till hands att önska att bankhögern kunde lägga ner sina fördomar om vänstern. Kanske vill inte Ohly skapa femårsplaner för svenskt näringsliv, kanske blir inte en idé från socialdemokraterna om att ta med ett sysselsättningsmål i budgeten fel bara för att den kommer från socialdemokraterna?

    Ska man komplicera det ytterligare kan man ju ta med liberaler i diskussionen, som här självklart anses tillhöra högern, på samma sätt som de självklart anses tillhöra vänstern i USA.

  • Alex

    Erik E,

    Jag förvånas över dina argument. Du skriver ”… kulturfolk [...] smyger där medvetet eller omedvetet in sina vänstervärderingar”.

    Menar du att kultur ska vara neutral (till vad, undrar man givetvis. Allt?)? Och att om en kulturutövare i så fall ger uttryck för _något_ över huvud taget så har alltså denne ”smugit” in sina värderingar?

    Vidare: ”Bankfolk ägnar sig inte åt opinionsbildning [...] Medan kulturfolk har stor påverkan.”

    Jag tror att du (oavsiktligt eller avsiktligt) skriver ned bankfolkets inverkan på vanliga människors liv och att du (oavsiktligt eller avsiktligt) skriver upp detsamma för kulturutövarna. Du nämner Mankell. Tror du på fullt allvar att hans inflytande, genom att ”smyga in vänstervärderingar”, på något sätt kan jämföras med det samlade bankfolket i deras respektive strävan att nå det som de tror är det rätta?

    Och vad gäller din synpunkt på kulturskribenterna så måste jag anstränga mig för att finna kraft att kommentera. Du tror inte att en rådande kulturpolitik kan ha någon som helst inverkan på kulturen själv och att detta engagerar dem som arbetar med att rapportera om densamma?

    Summering: om jag har förstått dig rätt så ska vi alltså sträva efter kultur utan innehåll samt medier som rapporterar helt okritiskt om denna och dess förutsättningar. Om någon (Gud förbjude!) antyder ett politiskt ställningstagande i något av dessa två fall så har vi att göra med *trumvirvel* – ETT DEMOKRATISKT PROBLEM.

    Välkommen till högerns Sverige, gott folk.

  • Erik E

    Det är inte riktigt jämförbart. Bankfolk ägnar sig inte åt opinionsbildning, de är rätt anonyma för vanligt folk.

    Medan kulturfolk har stor påverkan. De skriver romaner som många läser, och smyger där medvetet eller omedvetet in sina vänstervärderingar, t.ex. Mankell, Guillou. Och läses sedan av massor av människor som omedvetet påverkas. Skådespelare får idolstatus och de åsikter de ger uttryck för offentligt gör intryck på fansen. Filmer skapas med mer eller mindre tydliga politiska budskap, så påverkar dem som ser dem.

    Och sist men inte minst: alla dessa kulturjournalister på tidningarnas kultursidor och bland ledarsidor och på radio och TV som inte drar sig för att också propagera i frågor som har mer med politik och värderingar än kultur att göra.

    Detta är ett demokratiskt problem värt att lyfta. Men om bankfolk är höger, det är inte konstigare än att bönder är Center och påverkar inte opinionen.

  • Claes Hemberg

    David, jag tänkte ett slag på herr Sundström, när jag skrev texten. Och slogs av att de som ska ”skydda människor” tydligen har en liten annan läggning än de som ska ratta pengar. Sedan valde jag bort den nyansen. Folksam är ju rörelsen eget bolag. Konstigt om inte de är vänsterkantring. Det har antagligen även finanschefen på LO… Så visst finns de små röda skotten, men det är knappt…/claes

  • David

    Vad sägs om arbetarrörelsens Folksam? Med dess VD Anders Sundström.

18 augusti 2014

Asociala banker på nätet

Handelsbankens är snabbaste på Facebook. Men svaret var rätt innehållslöst. Vilket tyvärr är mycket vanligt. Bättre var svaren på Twitter. Men där vill många banker helst inte svara. Kort sagt tycks bankerna vara asociala. Vad ska sparare göra?

Över 250 000 svenskar har använt Facebook för att kontakta banken. Endast en tiondel eller färre än 25 000 har använt Twitter. Nej, där tycks inte bankerna vilja möta vanligt folk. Men trots att den senare kanalen endast medger svar med 140 tecken, så tycks bankerna där ge ett mycket bättre svar. Några banker har till och med tagit bort sin kundtjänst från Twitte , visar en genomgång av branschtidningen Risk & Försäkring.

Banker är inte alls så sociala som sparare borde kräva. Svenska folket betalar miljarder för servicen, som i sociala medier ofta är nära noll. Bankerna är där mest asociala och flera svarar inte alls på sina sociala nätkontor.

Bäst svar på Facebook kom ifrån SPP och Alecta. Men de var ingalunda snabbast: Handelsbanken var klart snabbast på Facebook. Svaret kom redan efter 5 minuter. Men den låtsas-sparare som ställde en fråga, fick knappast det svar hen förtjänade, utan fick det ganska innehållösa ”Kontakta ditt bankkontor”. Dessvärre var det många banker som svarar just så. Det tycks vara den utbredda Facebook-taktiken i bankvärlden. Några svarade efter 5 min och några efter 5 timmar. Banker tycks se Facebook som ett Godag yxskaft. Hela 4 banker svarade inte alls, trots att de har en Facebooksida.

Märkligt nog har många banker däremot en hel del vänner på Facebook. Nordea ståtar med 100 000 ”gillar”. Nordea tillhörde en av de banker som inte alls svarade på Facebook. Så den sociala biten på Facebook tycks inte alls fungera. Som att banker vägrar svara utifrån spararens villkor. Istället vill banker tvinga in folk på kontoren, så de kan sälja på dem en hemskt dyr blandfond eller strategifond.

Twitter-dialogen med bankerna fungerar på sätt och vis bättre. Här får sparare snabba svar. Snabbast denna gång var en bank som heter Nordnet. Flest följare på Twitter är en bank som heter Avanza. Men det rör sig om få personer eller bara 4 000 på Twitter. Den bilden är rätt talande för mediet. Större banker har ofta mer eller mindre lämnat Twitter. Antagligen för att där sker dialogen mer öppet. Något som banker är ovana vid och är nog rädda för att trampa fel. I vissa fall är den oron med rätta. Men i de flesta fall måste jag medge att branschen är närmast asocial även på Twitter.

MITT RÅD: Vad sparare ska kräva i sociala medier är 1) ett svara och 2) länka till fördjupande svar. Det låter som självklarheter, men är det tydligen inte i sociala medier. 

Twitter eller Facebook? På Facebook är du mer privat. På Twitter kan bli debatt. Så vad du väljer blir mer en fråga om tycke eller smak. Tveka inte att använda bägge. Men Twitters öppenhet tycker jag är mer givande. Det kan bredda perspektiven och ge dig och även debatten nya infallsvinklar.

Hur bemöts dina bankfrågor i sociala medier? Vad vill du se av bankerna?

/Claes Hemberg

24 mars 2014

Hysteri i småbolag

Kurserna i småbolag har gått i taket senaste året. 10 000-tals sparare har köpt upp aktierna. Rusningen har förstärkts av att allt fler bolag vill bli noterade eller ta in färska pengar. Kursgrafen talar sitt tydliga språk; det osar en stickande övertro på småbolagen. Se upp, det kan sluta med en småbolagssmäll. Putin eller de snart anländande rapporterna kan vara det som punkterar småbolagskalaset. Hela 60 bolag har tagit in pengar redan i år. Det är nytt rekord. Majoriteten är småbolag; ofta bioteknik och fastigheter. Ytterligare 20 bolag står dessutom redo med håven närmaste veckorna. Eftersom det mesta är småbolag är summorna inte jättestora. Men plånböckerna bakom har inte heller stora marginaler. Därför kan smällen komma snabbt och slå hårt. Vi talar om småägare i hundratalet småbolag. De lockar dessutom varandra med allt mer uppskruvade förväntningarna, vilket satt marknaden ur spel på ett lite obehagligt sätt.

Aktietorget
Aktietorget är en av börserna för småbolag. Den kraftiga uppgången senaste halvåret är historisk. I mina ögon på ett skrämmande sätt.

 

Nya bolag på börsen är sunt. Att de tar in pengar är positivt. Alternativa bolag är alltid välkomna. Men kurserna i de minsta småbolagen har stigit något enormt senaste tiden. Värdet på bolagen på Aktietorget är nu upp 100 % sedan januari 2013. NGM och OMX smallcap har också rusat. Istället för att väcka kritik har uppgången mest väckt nya drömmare både hos bolagens ledningar, ägare och nytillkomna småsparare. Det ser ut som en aktie-galopp där alla piskar på allt mer.

Bara i år rör det sig om 5 bolag i veckan, som blivit noterade eller har tagit in pengar för nya satsningar eller täcka förlusthål. Och det lär fortsätta i samma tempo närmaste veckorna. Detta borde förstås göra dig misstänksam. Men uppgångarna lockar nya pengar som getingar till hallonsaft.

Det finns för mycket pengar i omlopp. De små nynoterade bolagen stiger ofta 100-200 procent första dagen. Utan att några nyheter tillkommit. Det är förstås helt tossigt. Och det fortgår så länge småägare hört talas om andra småägares vinstlotteri och än mer pengar kastas in. Det blir en skenande köpgalopp, där slutet ter sig allt hårdare.

Visst såg vi liknande upptåg innan finansbubblan år 2008 men nu är uppgången långt brantare. Jag har aldrig tidigare sett en sådan hysteri i småbolag. Varje dag gör nu svenskarna över 10 000 affärer i småbolag. Bara för ett år sedan var siffran 1/3. Snittaffären är ofta på bara 9 000 kronor. Så det är inga samhällsfarliga pengar på spel. Men för den enskilda privatpersonen kan semesterresan eller nya lägenheten snart blåsa bort.

I de affärer vi ser nu är biomedicin och fastigheter främsta lockvaran. Biomedicin för där har värdena över hela världen gått i taket senaste året. Och fastigheter för räntan är låg, de uppfattas mer trygga och även de har rusat på börsen sista tiden.

Hur kraschar detta undrar du? Putins retorik borde räcka. Dåliga rapporter närmaste veckorna från större bolag kan snart knäcka det uppskruvade intresset. Att trista fakta från de små bolagen ska få sparare satt sälja är inte alls lika troligt. För värderingarna är redan tossiga. Det är tycks tyvärr som att småköparna inte alls räknat före sina köp. Att leta efter en saklig analys har de inte hunnit med.

Några större bolag som SAS pref och Hemfosa finns också bland nykomlingarna i år. Där har hela 20 000 sparare tecknat. Även där märks det nyfödda intresset. Men det är en helt annan sak. Här talar vi om genomanalyserade bolag. Bland många små pyttebolag kokar det på ett närmast obehagligt sätt.

Vad säger du om småbolagsrusningen?/Claes Hemberg

3 februari 2014

Vänta inte med konsumentskyddet

Betänktetid vid köp av fonder och bankprodukter samt en kvalitetsstämpel för oberoende råd. Dessutom strängare böter. Det är goda förslag, ur dagens utredning om ökat konsumentskydd i bankvärlden, men var är aktionsplanen? Kräv mer av branschen är mitt repcept. Ge dem tre månader eller plankan, tänker jag.

De svenska myndigheternas framsteg på området konsumentskydd på banken är långsamma. Det är 10 år sedan senaste utredningen. Under tiden har svenska folket betalat 250 mdr i fondavgifter. Telefonsäljare har härjat i PPM, aktieobligationer och garantiprodukter. De samlade utgifterna, förlusterna och ruinerna vågar jag inte tänka på.

”Vi måste kunna spara på lång och kort sikt på egen hand”, sa Birgitta Olsson, konsumentministern när utredningen presenterades idag. Det låter insiktsfullt, men vilka är generalgreppen?

Eftersom finanstjänster är svår att ge ångervecka på så är betänketid och fysisk underskrift ett naturligt krav. Utredaren är inne på frågan, men skicka ut handsken direkt till branschen. Pressa på och ge dem 3 månader på sig att införa det.

Tydligast i dagens utredning är istället diskussionen om rådgivare. Utredaren vill se att fackuttrycket ”oberoende rådgivning” blir granskat och godkänt. Säljer du bara egna produkter är du inte oberoende. Det är enkelt och bara att införa menar jag. Även där: ge branschen 3 månader, annars kommer lagen. Detta fokus på aktion saknar jag.

Ett steg på vägen är att ge Finansinspektionen ansvaret för konsumentskyddet i bankvärlden. Något som tidigare legat hos Konsumentverket vilka har haft alldeles för mycket på sitt bord. Med inspektionen som garant så kommer både tillstånd, böter och svartlistning som en möjlighet för att jaga oseriösa säljare.

I utredningen finns sedan rader av sanningar som: ”Det blir allt viktigare att göra kloka val och att vara medveten om hur avgifterna kan urholka sparkapitalet.” Men jag ser inte att spararna får de verktyg eller skyddsvästar som behövs.

En annan sanning är: ”Om konsumenterna i större utsträckning än vad som sker i dag lämnade fonder som inte presterar särskilt väl, skulle det i skapa större prispress och konkurrens än i dag.” Återigen kan jag bara nicka. Men när tar myndigheterna frågan på allvar?

Kvar står ”jätteelefanten i hörnet” är i form av fonder som kostar svenskarna 40 mdr i fondavgifter varje år. Och lägg till alla andra kontoavgifter, dåliga råd, autocall eller vad nu produkterna kan heta. I bankvärlden går ännu skammen på torra land.

Vilket konsumentskydd saknar du?/claes hemberg

31 januari 2014

Är siffrorna sanna?

Igår kväll ringde SVTs debattredaktör Terje Carlsson. Han vill väcka debatt om bolagens rapportering. Är den sann, sannolik eller bara irrelevant. Här mitt bidrag på SVT.se

17 januari 2014

SAS nu med fallskärm

SAS ger nu ut en pref-aktie. Det blir en aktie med handbroms, som är bäst för halvgrått börsväder. Stigande räntor och bättre börs borde locka till originalaktien istället.

Aktier med hög ränta har lockat 50 000 svenskar senaste åren. Det är en nygammal stjärna, preferensaktier, som idag har ett samlat värde av 13 mdr. Men utdelningarna är inte garanterade. Trots förtur till utdelning kan vissa aktier bli en besvikelse.

”Preferred share” eller ”aktier med förtur till utdelningar” hade sin storhetstid i USA på 30-talet. I Sverige var det 2006 som fastighetsbolaget Sagax tog upp idén. Bara senaste året har antalet preferensaktier dubblerats till 12 bolag, idag värderade till 12,6 mdr och 18 % procent av bolagens samlade börs värde finns idag i det särskilda aktieslaget. Hela ca 50 000 privatpersoner sparar nu i dessa aktier. Framför allt är det fastighetsbolag som givit ut aktierna och idag är det fastighetsbolag bakom 3 av 4 preferensaktier.

Preferensaktierna har fördelen att de ofta ger förtur till de årliga utdelningarna och ger där 5-7% i ränta varje år. Tanken är att de ska ge mer stabil men mindre avkastning än aktier. De ger samtidigt betydligt mer än ett klassiskt räntesparande. För bolagen tjänar dessa aktier som en billigare form av finansiering än att låna av exempelvis banker. Men aktien i sig kan under tiden tappa i värde. Preferensaktier kan liknas med en aktie som har fallskärmen ute både när börsen går sämre och när den går bättre. Frågan är i vilken takt som preferensägarna bestämmer sig för att sälja, för att istället köpa den vanliga stamaktien. Då kan preffarna falla och originalaktiens stiga väldigt tvärt.

Att bolagens egna chefer och storägare sällan väljer att köpa preferensaktier borde också vara en siPref fakta 3gnal. Visst ger de ofta bra utdelning, men uppsidan är begränsad, vilket gör att långsiktiga investerare hellre kan välja stamaktierna.

Mitt råd: prefaktier ska du jämföra med räntesparande med fast utdelning. Men du behöver hålla ett öga på bolaget. Bäst är aktierna vid halvtråkig börs. Går bolaget väldigt bra så kan kursen på själva prefaktien bli lidande, även om du får din utdelning

Vad väljer du?/Claes Hemberg

Följ diskussionen vidare på https://twitter.com/Claes_Hemberg