HQ som finansroman
Den nya boken om HQ-kraschen diskuterar mest av allt ansvar. Vad som är sant, tar författarinnan inte riktigt ställning till. Hon citerar. Det gör boken lättläst och den fungerar också som finansroman.
Svd-journalisten Carolina Neuraths bok om HQ-kraschen är nu i bokaffären. Den tar läsaren tillbaka flera årtionden. Finansbranschens 80-tal. Hagströmer chefar på Investor och Qviberg är respekterad stjärnmäklare. Resten är historia brukar det heta. Och det är just denna historia som här får formen av pusseldeckare.
Personporträtten står på kö. Det är ovanligt i finansbranschen. Som om finanspersonernas karaktärer inte är viktiga. Som att vi är robothandlare allihopa. Nej, i den här boken framstår de personliga egenskaperna som mest avgörande. Visst har personerna skärpan och kompetensen. Var för sig kan de sin sak, men när de möter varandra skapar den här storyn utrymme för rader av missförstånd och minnesluckor.
En annat perspektiv som återkommer är hierarkier. Vem har och vem tar ansvar, blandas ihop. Ansvar tappas bort. Dubbelkommandon paras med tomma stolar. Författarinnan dömer inte. Hon säger exempelvis inte att gamla vd:n begick insiderbrott, men kontentan blir det…
Nu vet vi inte exakt vad som är fakta och myt, eftersom många olika motstridiga röster kommer fram, men som berättelse fungerar den bra. Och hela läxan är läsvärd oavsett om du finns på myndighet, är sparare eller sitter på ett mäklarbord, där många pengar snurrar snabbt.
/claes hemberg
