I går – på alla hjärtans dag – träffade Europeiska rådets ordförande Herman van Rompuy och Europeiska kommissionens ordförande Jose Manuel Barroso Kinas premiärminister Wen Jiabao här i Peking.
Mötet verkade passande nog varit hjärtligt; efteråt sade Wen Jiabao att Kina nu är ”redo att bli mer involverade i en lösning på Europas skuldkris”.
Han bekräftade även att Kina ”överväger åtgärder” för att via ESFS stabilisera euron.
Uttalandet var dock abstrakt, och eventuell hjälp lär knappast komma utan villkor.
Samtidigt sade Wen Jiabao nämligen också att Kina ”förväntar sig att de skuldsatta länderna förbättrar sina finansiella grunder, minskar utgifter och skuldrisken i relation till de förhållanden som råder i respektive land”.
Med bakgrund av Wen Jiabaos ord kommenterade även Zhou Xiaochuan – chef för Kinas centralbank – i dag under onsdagen situationen.
Han talar inte om hjälp eller räddningspaket, utan om investeringsmöjligheter.
Zhou sade att Kina kommer fortsätta investera i euro-ländernas skulder, men uppmanade samtidigt européerna att ”komma med mer attraktiva investeringsmöjligheter för Kina”.
Vidare upprepade han fina ord som premiärministern tidigare sagt: ”Vi är övertygade om att de europeiska länderna kan hantera sina problem. Det kan tillsammans lösa sin skuldkris”.
”Kinas centralbank har alltid haft nära kontakter och samarbete med den europeiska centralbanken, och vi stödjer varandra i många avseenden. Vi stödjer resolut bankens senaste åtgärder för att bemöta problemen”.
Och så vidare, och så vidare.
Men, som Times of India påpekar, är detta bara en ny rad fina ord, utan konkreta löften eller förslag på åtgärder från kinesisk sida.
Kina har ju även tidigare krävt mer detaljerad insyn av Europas planerade åtgärder, innan man slösar spenderar några sjukhusavgifter på patienten Europa.
Bland vänner och bekanta här i Peking finns det vidare föga förståelse över att Kina ska hjälpa det ”lata, feta och förtidspensionerade Europa”; särskilt som stora delar av Kina är fattigt och hopplöst eftersatt.
Europas ledare är alltjämt öppna för hjälp från samarbete med Kina – vilket man ju även stundtals blandar med indirekta hot om att Kinas väl och ve är beroende av Europa som exportmarknad.
Istället bör man vara tacksamma för att Kina inte har sålt av med några stora mängder euro trots krisen, vilket även Zhou Xiaochhuan påpekade i dag.
Kina har dessutom redan indirekt hjälpt Europa, i och med att dess import från EU:s 27 länder ökade med 21 procent under 2011.
De kinesiska uttalandena betyder alltså inte att Europa kan lita på Kina som räddare i nöden.
De betyder att Europa måste komma med konkreta förslag på samarbete eller investeringsmöjligheter om man vill ha någon som helst direkt ekonomisk hjälp från u-landet Kina, som ju har slitit hårt för sina pengar de senaste årtiondena.
Visa det här på
