Instant justice

Publicerat den 5 juli 2012 kl. 14:07

När jag flyttade till Afrika för många år sedan fick jag vid ankomsten lära mig ett nytt begrepp, nämligen ”Instant Justice”. Detta innebär att när någon person gjort något som betraktas som brottsligt så skipas rättvisa omedelbart. Och en folkmassa kan på några sekunder förvandlas till en livsfarlig mob. Jag såg detta själv vid ett tillfälle på en marknad när en man hade stulit något i ett marknadsstånd. Plötsligt började hela folkmassan jaga den här personen som fångades in och sedan misshandlades på det värsta sätt.

I jobbet körde vi bil väldigt mycket i landet och det var långa sträckor och höga hastigheter och alltid mycket folk på vägarna. Och vi fick lära oss att om vi råkade köra på någon människa längs vägen så ”stanna inte utan fortsätt snabbt framåt till nästa polisstation och gör en anmälan”! Som tur var så råkade jag aldrig ut för något sådant under våra resor ute i landet.

Däremot var jag väldigt nära en gång. Faktiskt enda gången jag känt riktig fruktan för mitt liv. En eftermiddag när jag slutat arbetet för dagen på banken i Lusaka tog jag bilen för att åka hem. Som vanligt tog jag en genväg genom en ”compound” eller kåkstad som hette Kalingalinga. Plötsligt stoppades jag av en stor folkmassa och när jag stannat omringades min bil av folk som började slå och skaka bilen. Strax såg jag vad som hänt. Några meter framför min bil låg en liten flicka på vägen till synes livlös. Någon hade kört på flickan och nu vändes hatet mot min bil som då dessutom kördes av mig som inte var Afrikan. Jag började få panik och såg i ögonvrån hur en annan bil hade kört in i ett träd på andra sidan gatan. Sannolikt var det den bilen som kört på den lilla flickan. Och jag såg hur folkmassan började slå in rutorna på den bilen för att komma åt föraren. I panik började jag överväga hur jag skulle kunna ta mig därifrån och jag förstod att det var bara fråga om minuter innan jag skulle bli nästa måltavla för mobben. Då kom plötsligt en militär i uniform fram till mig och frågade vad jag gjorde där. Jag berättade hur jag hade hamnat där. Han tittade på mig länge länge och till slut sa han ”kör” och folkmassan skingrades sakta och jag kom iväg med livet i behåll.

Och så vill jag tillägga att oavsett detta så älskar jag än idag Afrika och människorna där.