Blogg
kina himmelska fridens torg

23 år sedan massakern vid Himmelska fridens torg

Publicerat den 5 juni 2012 kl. 08:44

I går var det 23 år sedan som Kinas regering massakrerade sitt eget folk på Himmelska fridens torg, mitt i huvudstadens hjärta.

Till skillnad från kineserna själva, så vet vi i väst i stora drag vad som skedde: Studenterna som började protestera mot korruption och maktmonopol redan i mitten av april, arbetarna och stadsborna som slöt upp med dem och gjorde att antalet demonstranter på torget uppnådde en miljon i mitten av maj.

Det måste ha varit en skräckslagen syn för myndigheterna, som också förödmjukades internationellt då Michael Gorbatjov i maj kom till Peking på statsbesök.

Välkomstceremonin fick hållas på flygplatsen i stället för i stadens centrum, och de utländska journalister som skulle rapportera om förbättringar i relationen Kina-Sovjet vände i stället blickar och kameror mot Himmelska fridens torg.

Vi vet också att det fanns meningsskiljaktigheter i den politiska toppen. Liberala politiker som partisekreteraren Zhao Ziyang ville lösa konflikten med dialog, medan de mer konservativa med premiärminister Li Peng i spetsen ville kalla in armén.

Beslutet låg till sist hos Kinas de-facto-ledare Deng Xiaoping, som trots avsaknaden av höga titlar hade det tyngsta ordet i alla viktiga beslut som fattats i Kina sedan 1978.

Efter dialoger som noggrant beskrivs bland annat i Zhao Ziyangs memoarer, var det de konservativa som till slut vann Dengs gunst, då den 85-åriga ledaren beordrade armén att ”rensa torget” innan gryningen 4 juni.

Vi har sett tv-bilder och foton av gator som smetades blodiga av kropparna från såväl män och kvinnor som barn och gamla.

Vi har hört ögonvittnesskildringar från utländska journalister som fanns på plats, och kineser som efter massakern flydde landet.

Vi vet att soldaterna var tvungna att skjuta sig fram till torget, och att de kinesiska Röda korset uppskattade dödssiffran till 2 600.

Bilden av den människan mot stridsvagnar – känd för oss, okänd i Kina

Men i Kina är det annorlunda. Här har hela händelse tystats ner effektivt.

Zhao Ziyang skickades genast till husarrest där han satt till sin död, och hans memoarer är förbjudna i Kina.

Tusentals demonstranter eller misstänkta arresterades genast efter massakern. De avrättades eller fängslades efter summarisk eller ingen rättegång. Flera av dem är fortfarande bakom galler i dag.

Många som krävt rättvisa för vad som skedde med vänner och familj har tystas ner. En 73-årig man hängde sig i Peking förra veckan, efter att i 23 år förvägrats rättvisa eller i alla fall en ursäkt för hans son som dödaes vid massakern.

De kineser som flydde landet vägras att få komma tillbaka. Wu’er Kaixi har levt i exil från vänner och familj i 23 år, och vägras inträde till Kina, trots upprepade försök att flyga hit och att promenera in på Kinas ambassad i USA.

Och myndigheternas metoder för att radera massakern från historien fungerar, vilket jag själv flera gånger erfarit.

Glömmer aldrig min språkkompis på universitetet här i Peking 2007, som var född och uppvuxen i området Muxidi just väder av torget, där några av de blodigaste sammandrabbningarna ägde rum 1989.

Han hade aldrig hört talas om någon massaker på Himmelska fridens torg, och trodde jag ljög då jag på dålig kinesiska och simpel engelska försökte förklara hur Folkets befrielsearmé dödade sitt eget folk.

”Fråga dina föräldrar”, sade jag uppgivet. Nästa dag kom han tillbaka till biblioteket med uppspärrade ögon och sade: ”Du hade rätt!”.

Jag har också kinesiska vänner som både förnekat och gråtit då jag visat dem dokumentärfilmen The Tank Man (givetvis också förbjuden här).

Även flera av mina mest välutbildade och världsvana kinesiska kompisar har ingen aning om vad som skedde på torget 4 juni 1989 – om de ens hört talas om datumet.

Landets nästan helt statliga media har ju under två årtionden helt tystat ner det hela.

Men detta börjar bli svårare i ett allt mer utvecklat informationssamhälle, där Kinas invånare nu har tillgång till såväl internet som utländska nyheter.

Därför blir myndigheterna här allt mer nervösa inför varje årsdag av massakern vid Himmelska fridens torg.

Detta kan främst ses vid landets populära och dynamiska mikrobloggar, där allt mer regimkritiskt material cirkulerar.

Två av dem (Sina Weibo och Tencent Weibo) har vardera över 300 miljoner användare, vilket kan jämföras med Twitters 140 miljoner.

Dessa utsätts kring 4 juni för otroligt omfattande censur. Blockerade sökord vid Sina Weibo i dag inkuderar bland annat:

* Alla sifferkombinationer som har med datumet 4 juni att göra. Exempelvis är kombinationen ”535” blockerad, eftersom 35 maj kan läsas som 4 juni

* Flera olika symboler och ord som betyder ”stearinljus”, eftersom dessa används vid minnesstunder för massakerns offer i bland annat Hongkong och USA.

* Vanliga fraser angående tid, som ”i dag”, ”i går” och ”det året” går inte att söka på alls ens nu den 5 juni.

* ”Shanghai-börsen” och ”börsindex” är blockerade som söktermer. Anledningen är att index i Shanghai i går ironisk nog föll med 64,89 punkter, vilket alltså kan läsas som 4 juni 1989 i datumformat.

Se gärna denna lista på alla förbjudna söktermer relaterade till 4 juni.

Förutom censur så har Sina Weibo också hindrat flera användare i Hongkong att alls posta någonting på sina mikrobloggar under denna tid.

I och med sin politiska agenda förstör myndigheterna alltså delar av den ekonomiska, innovativa och informativa potential som internet innebär.

Tidigare har man ju även tvingat ut världens största sökmotor Google, och stängt av hela internet i provinsen Xinajiang – ett område fem gånger större än Tyskland.

Att förnekelse av historia och fakta drabbar Kinas utveckling och inflytande, blir sällan tydligare än under veckan kring 4 juni varje år.

Massakern på Himmelska fridens torg är en särskilt stor elefant i rummet, som kinesiska lärare, historiker, konstnärer och andra intellektuella aldrig vill tala om officiellt.

Man har ju tidigare i alla fall (om än på ett oerhört vinklat vis) ”utvärderat” några av kommunistpartiets andra snedsteg.

Kulturrevolutionen, med minst en miljon dödsoffer, och Det stora språnget, där minst 30 miljoner människor arbetade och svalt ihjäl, känner de flesta kineser till, må vara långt från i full detalj.

viss kritik tillåts även av halvguden Mao Zedong, vars politiska utövande nu enligt den officiella linjen var ”30 procent fel, 70 procent rätt”.

Men då det gäller massakern 1989 är det helt tyst. Ingenting. Och det beror på flera saker:

* Det är extra farligt eftersom det handlar om ett visst datum; en viss dag då folk kan få för sig att organisera sig.

* Det handlade om ett folkligt uppror mot ledarskapet – inte som sedvanligt att staten förtryckte befolkningen med misslyckade eller moraliskt tveksamma politiska kampanjer.

* Till skillnad från äldre snedsteg, så finns det många videos och foton av Himmelska fridens torg, som snabbt skulle börja cirkulera om man tillät diskussion.

* Tillika finns det fortfarande många ögonvittnen, särskilt yngre och väl utbildade sådana, som skulle kunna använda ny teknik för att sprida den egentliga bilden av vad som hände.

* Detta skulle i realiteten kunna skapa nytt missnöje med kommunistpartiet, och på allvar hota dess maktmonopol.

Myndigheternas användning av censur och förtryck för att sopa massakern 1989 under mattan kommer alltså fortsätta. Men Kinas regering betalar ett högt pris för detta.

Kina har de senaste åren satsat mycket pengar och resurser på sin ”soft power”. Man vill genom stora satsningar på bland annat filmproduktion och skolor i utlandet sprida landets kultur, för att etablera en god uppfattning av Kina i utlandet.

I samband med detta är man också ivrig att påpeka hur Kina är ett ”fredligt land”, utan kolonialt förflutet, som inte påtvingar sin vilja på någon och som inte startar anfallskrig som USA eller EU.

I och med detta hoppas man kunna framstå som en ”mjuk supermakt”. Särskilt vill man locka kineser i Hongkong och Taiwan att acceptera en återförening med fastlandskina under kommunistpartiets ledning.

Men 4 juni blir varje år en påminnelse om hur långt de står från varandra.

Stora protester och minnesstunder hålls varje år i främst Hongkong, Taiwan och USA.

I går samlades cirka 180 000 av Hongkongs invånare i Victoria Park, för att sjunga sånger med texter som ”bygg ett demokratiskt Kina” och ”stoppa enpartidiktaturen”.

USA kräver varje år att Kina ska släppa alla 4 juni-fångar samt utreda händelsen genomgående och offentligt. Kina fördömer alltid uttalandet, och umgänget mellan de två ländernas diplomater surnar till.

Innan Kinas kommunistparti törs diskutera vad som skedde på Himmelska fridens torg för 23 år sedan, så kommer dagarna kring 4 juni varje år vara en tid av nervositet inom landet, och försämring av Kinas relation till viktiga partners som USA, Hongkong och Taiwan.