Blogg
kina bank

Äntligen kund hos världens största bank!

Publicerat den 16 augusti 2011 kl. 19:21

(FÖRSTA DELEN OM ATT VARA KUND VID EN BANK I KINA)

Efter att ha bott i Kina alldeles för länge utan någon kinesisk bank, tog jag mig förra veckan i kragen och skaffade just en sådan.

Då jag inte har någon kinesisk inkomst, har jag egentligen inte riktigt behövt någon lokal bank.

Men ett par bekymmersamma saker har legat och gnagt som ändå bör göra det värt besväret:

ANLEDNING 1: Alla dessa avgifter. Varje gång jag tar ut pengar här med Visa-kort utfärdat av min svenska bank, kostar det 30 kronor. Kina är ett kontantsamhälle, och då jag varje kvartal ska ge min hyresvärdinna ett femsiffrigt belopp i kontanter brukar det uppstå bekymmer.

Det finns ju nämligen av ”säkerhetsskäl” en gräns på hur mycket kontanter man kan få ut under en vecka, vilken alltid brukar överskridas i och med detta tillfälle.

Då får jag antingen låna kontanter av någon, eller ta ut pengar ”manuellt” på Kinas riksbank, med hjälp av en uråldrig maskin som personalen drar över mitt Visa-kort.

De brukar alltid flina lite på bankkontoret, ta fram en dammig kassabok och skriva in mina uppgifter där, innan de tar ut en ännu högre avgift än bankomaten.

Om man har ett svenskt bankkort, är den uråldriga maskinen den enda lösningen att på kort tid uppbåda kontanter av en femsiffrig mängd i Kina.

ANLEDNING 2: I Kina är gå till banken något av de mest ansträngande man kan göra. Trots att en storstad som Peking är full med bankkontor, är det alltid trängsel och väntetid.

Eftersom konceptet internetbank inte har slagit riktigt här, går folk med stora mängder kontanter för att sätta in på banken. Folk får fortfarande ofta sin lön i handen. Många köper också sin el på banken, med hjälp av förbetalning till ett kort som sedan läses av i hemmet.

Utan fast arbete har jag i och för sig haft fördelen att kunna gå till banken under de timmar som infaller mellan lunchen och arbetsdagens slut.

Behöver därför sällan vänta längre än en halvtimme, men vid ett par tillfällen har även jag suttit i nästan två timmar och väntat på bankens stolar, som ofta är gjorda av stål.

Även om internetbank inte slagit här, så finns ändå den tjänsten. Därför tänkte jag slå två flugor i en smäll och slippa både avgift och att gå till banken, genom att sköta allt via internet och i fortsättningen ta ut pengar med mitt kinesiska kort.

ANLEDNING 3: Det finns en rad tjänster man inte kan använda utan kinesisk bank eller internetbank. Det rör sig om allt från att boka flygbiljetter till att handla varor online.

Dessutom kommer bankkorten med systemet China UnionPay, som fungerar i över 100 länder och områden.

Jag kan då använda mitt kinesiska bankkort för att – utan avgift – plocka ut pengar i grannländerna som jag ju besöker med jämna mellanrum. Kan även få ut pengar ur bankomater i Sverige med till samma villkor.

DÅ VAR DET DAGS ATT VÄLJA EN BANK, OCH UTBUDET I KINA ÄR STORT.

Det finns tolv stora banker som ägs av centralregeringen, samt ett ännu större antal mindre banker som ägs av lokala myndigheter.

Det finns dock endast två privatägda banker i Kina; China Minsheng Bank och Taizhou City Commercial Bank.

Efter lite research förstod jag att det som utländsk kund är vettigt att hålla sig till någon av de stora.

De har tjänster på engelska, och är mer synkroniserade med utländska kort och konton.

Av de statligt ägda bankerna singlas ofta fyra ”jättar” ut: Bank of China (centralbanken), China Construction Bank, Agricultural Bank of China samt Industrial and Commercial Bank of China.

Valet föll då på den allra största banken i världen; Industrial and Commercial Bank of China, förkortat ICBC.

ICBC har cirka 400 000 anställda, över 150 miljoner kunder och mest börskapital av alla banker i världen.

Inte illa för en bank som grundades 1984, och därmed är yngre än jag själv.


ICBC har otaliga kontor i och utanför Kina. Här ett vid konstdistriktet i megastaden Chongqing (bild av mig).

Det var dock inte storleken som fick mig att välja ICBC, utan faktumet att banken alltid går i bräschen då det gäller experiment och nya förvärv i utlandet.

ICBC ska i år öppna kontor i tio nya länder, och innan 2012 vara representerade i över 40 länder.

I januari i år öppnade banken kontor i Paris, Bryssel, Amsterdam, Milano och Madrid.

Så sent som förra veckan köpte man 80 procent av en argentinsk bank, och tidigare i år investerade man också över en miljard kronor för att bli majoritetsägare i Bank of East Asia.

ICBC:s ordförande har tidigare också uttalat sig tydligast om globaliseringen av Kinas banker.

Tidigare i år utfärdade ICBC även kreditkort i två valutor, där Kinas valuta yuan och en annan valuta existerar parallellt på två konton genom samma kort.

Skulle någonsin ett kreditkort utfärdas med både svensk och kinesisk valuta, så är det väl ändå genom ICBC det kommer ske.

I så fall skulle min svenska lön automatiskt skulle förvandlas till yuan som kontinuerligt stiger i värde.

MEN DET FÅR FRAMTIDEN UTVISA. NU HADE JAG I ALLA FALL BESTÄMT MIG OCH DET VAR DAGS ATT GÅ TILL BANKKONTORET.

Eftersom det vanligtvis är omständigt att bara betala en räkning, bävade jag inför processen att öppna ett konto.

Jag tog med min flickvän, och efter en kortare(!) tids väntan skulle det fyllas i några blanketter.

Tjejen i min lucka kunde givetvis ingen engelska, liksom personalen på Swedbank inte kan någon kinesiska.

Tjejen i luckan visste heller inte något om hur ICBC fungerade med utländska banker, och bad oss ringa kundtjänst. Dessutom var något fel i formuläret.

Vi förlorade vår köplats och tog en ny nummerlapp.

Jag suckade djupt och tackade mig själv för att jag tagit med vatten och snacks. Detta kunde bli en lång process.

Efter ytterligare ett par fel i formuläret (mellannamn, omvänd placering av för- och efternamn) så kunde jag dock relativt snabbt kvittera ut ett bankkort och en dosa för internetbanken.

Det hela tog faktiskt bara någon timme – vi trängde oss i kön – och lättad lämnade jag banken just innan lunchrusningen skulle till att börja.


Mitt nya bankkort från ICBC med UnionPay, samt huvudarenan för OS 2008. Kortet är giltigt i 10 år.

Sedan dess har jag inte gjort något.

Jag har inbillat mig själv att jag är ”upptagen”, medan internetbanken i en vecka legat till vänster om datorn, just inom räckhåll.

”Ta i mig om du törs”, har den sagt utmanande.

Eftersom att gå till banken är krävande och komplicerat, torde det vara något alldeles extra att sätta upp ett konto för internetbanken.

Men i dag tog jag plötsligt, som i ett infall, ett djupt andetag och slet upp paketet.

På utandningen såg jag en hårdvara, en USB-kabel och en bruksanvisning på kinesiska.

Jag ögnade lite på första bladet, förstod att jag skulle gå till bankens hemsida och ladda ner en mjukvara.

Vanligtvis gillar jag inte att ladda ner sådant i Kina, då det tidigare har hänt att det funnits bevakningsprogram i de större företagens mjukvaror.

Men efter ännu ett djupt andetag laddade jag ner eländet, bara för att i instruktionsboken läsa att jag skulle köra en fil i formatet EXE.

För att kunna göra det med min Mac-dator måste jag ladda ner ytterligare (minst) en mjukvara.

Klockan börjar bli mycket, jag har en tid hos frissan snart, ser alla 8-10 redan öppna fönster fulla med information och användartips av ICBC:s internettjänster, på både engelska och kinesiska.

Nja, jag väntar tills min flickvän kommer hem. Hon får hjälpa mig även med detta, även fast jag är fast besluten att försöka klara av alla vardagliga ärenden här i Kina på egen hand.

Jag ska kunna sätta upp en bank, jag ska kunna ta ut pengar utan avgift, jag ska slippa gå till bankkontoret i onödan, jag ska kunna handla på Taobao – Kinas eget eBay.

Nästa steg är att göra mitt första inköp på internet, och att betala hyran via min internetbank.

Det måste ske innan mitten av september.

Följ med och se hur det går att använda Kinas och världens största bank!

Har du frågor om banker i Kina? Jag svarar gärna!