Det är svårt att få semester i Kina!

Publicerat den 4 augusti 2012 kl. 00:03

Min flickvän har just kommit till Sverige. Hon ska hälsa på här i nästan två veckor. Det låter mycket lättare än vad det egentligen är.

Och då pratar jag inte om personliga anledningar – utan att det i Kina är det ett gissel att få någon semester alls.

Hon berättade att det för två år sedan gjordes en uppdatering av Kinas allmänna arbetslag – Labour Law of the People’s Republic of China – som innebär att varje anställd nu har rätt till minst fem dagars semester varje år utöver de nationella helgdagarna.

Men lag och verklighet är två helt olika saker här. Statliga företag sägs visserligen följa de nya semesterreglerna, men eftersom det är förbjudet att organisera sig i fackföreningar i kommunistkina, så kan privata arbetsgivare fortfarande göra övertramp utan följder.

Det finns nämligenbara en fackförening i Kina. Den står nära staten och är inte särskilt tuff varken i att förhandla fram avtal, eller se till att de som finns följs i praktiken.

Man får således slåss för sin ledighet, och det är ofta svårare att få semester om du har en högre position. Sedan min flickvän blev befordrad (privat arbetsgivare), har hon inte haft en veckas sammanhängade semester på tre år.

Då hon denna gång åkte till Sverige, var hon tvungen att först skriva på ett kontrakt med sin chef, där hon lovade att inte ta en enda ledig dag under det kommande året.

Och då gällde det från början bara fem dagars ledighet; tanken var att komma till Sverige två helger och en arbetsvecka.

Men sedan bokade vi en biljett som innebar att hon missar nio arbetsdagar. Då chefen fick reda på det blev han givetvis vansinnig.

Han gav dock till slut med sig, men sade att min flickvän skulle behöva hitta på en ursäkt för att vara borta från jobbet så länge. För annars skulle kanske företagets övriga anställda också få för sig att vilja ta en lika lång semester.

Så nu hon kan inte säga till sina kollegor att hon åker till Sverige och hälsa på mig, utan istället att hon ska göra en operation, och därefeter måste vila upp sig.

Och då man väl har fått semester så återstår nästa hinder – visum!

Ett kinesiskt pass är ett av de mest otacksamma att ha då det ska till att resas. Förutom allt som är så politiskt känsligt, så är myndigheter i båda länderna livrädda för att resenären inte ska komma tillbaka till Kina efter att ha lämnat landet.

I fallet med Sverige är ju denna oro knappast obefogad – minns den härva med Invest Sweden som Ola Wong med kollegor nystade upp i fjol, där rika kineser betalade hundratusentals kronor för ett svenskt uppehållstillstånd.

Och som Ola Wong mycket riktigt påpekar i en annan artikel, så vill allt fler kineser fly landet, eller åtminstone att deras barn ska göra det. 90 procent av alla rika kineser vill sätta sina barn i utländsk skola. Tre fjärdedelar av de som tagit sin examen i utlandet kommer inte tillbaka.

Men, då det gäller pojk- och flickvän, så ska det lyckligtvis vara något lättare att skaffa visum.

I visumansökan fick vi ändå inkludera bilder på oss själva – våra personliga minnen och tidigare resor – som bevis för att vi är tillsammans på riktigt. Jag var också tvungen att garantera (genom kontoutdrag) att jag ska ta hand om min flickvän ekonomiskt och vid olyckor, samt ta personligt ansvar för att hon kommer återvända till Kina.

Min kompis Hou Lei, som hade tänkt att komma och hälsa på mig i mitten av juli, hade inte samma flyt. Han är inte gift, och har ingen förmögenhet eller fastighet i Kina, som gör att han av personliga skäl kommer vilja åka tillbaka.

Och eftersom vi heller ju inte är tillsammans, så fick han avslag på sin visumansökan till Sverige, trots att jag skrev ett personligt brev och lovade kost och logi.

Avslag fick också min vän Cha Rui för några år sedan, trots att jag skrev personlig inbjudan till både henne och hennes mor.

Kinas myndigheter har också gjort sitt bästa för att försämra sina invånares möjligheter att åka utomlands – eller resa längre sträckor i Kina – genom att 2008 helt enkelt ta bort den nästan veckolånga nationella ledighet som alltid infallit i samband med 1 maj.

En anledning till detta var det otroliga kaos som uppstår varje gång hundratals miljoner migrantarbetare och studenter försöker resa samtidigt till sina hemprovinser. Maken till överbelastat tågnät finns inte.

Istället har man nu spridit ut denna ledighet på tre mindre mini-helgdagar. En ganska kort ledigeht, där det blir svårt att åka utomlands, eller ens hem, ifall provinsen råkar ligga långt bort (Kina är större än Europa till ytan).

Nu har kineserna bara en veckolång ledighet om året; i januari eller februari då det kinesiska nyåret infaller.

Så tänk på hur värdefullt det egentligen är med semester, även om det regnar. Och håll tummarna för att det blir i alla fall några dagars sol, nu när min flickvän äntligen har lyckats tagit sig till Sverige!