Fler varningstecken från Kina

Publicerat den 4 oktober 2011 kl. 18:59

Får känslan av att det dyker upp allt mer negativa artiklar om Kina i min nyhetsfeed.

Och då handlar det inte längre bara om politik och mänskliga rättigheter.

Nu för tiden gäller de olycksbådande texterna lika ofta landets ekonomi.

Kunniga ekonomiprofessorn Patrick Chovanec – anställd vid universitet Tsinghua här i Peking – bidrog i går med en sådan text på sin blogg.

Han rubricerar inlägget med föga lugnande ”Economy on Edge of a Nervous Breakdown”.

Jag gillar skarpt en av de inledande paragraferna:

Over the past several weeks, a number of news reports and market figures have caught my attention, which appear to indicate that China’s economy may be approaching a crisis. I use the word “crisis” in the traditional (or medical) sense, meaning a critical turning point when tensions or contradictions are resolved, for better or worse — sometimes in unexpected ways.

Chovanec menar alltså att saker och ting utöver det vanliga har börjat ske bara de senaste veckorna. Men eftersom ingen vet riktigt vad som egentligen sker, går det heller inte att veta om utgången kommer bli bra eller dålig.

Men det har sannerligen börjat hända grejer. Och återigen är det en eventuell fastighetsbubbla som oroar.

Det enda alla är överens om då det gäller Kinas bomarknad, är att ingen vet hur det egentligen står till.

Chovanec kommer dock med en rad iakttagelser angående resultatet av myndigheternas försök att kyla ner bostadspriserna.

Det har nämligen uppstått en situation på flera ställen, där det nu är billigare att köpa nya hus än andrahandsbostäder.

Hur är detta möjligt? Jag förstod inte själv först, och försöker göra det mer lättbegripligt genom en punktlista nedan:

1) Då myndigheterna i april 2010 först sade att de skulle kyla ner bostadsmarknaden, trodde fastighetsutvecklare att detta endast var tillfälligt. De menade att bostäder står för en så pass stor del av BNP att det skulle vara skadligt att dämpa tillväxten där en längre tid.

2) Mot bakgrund av detta tänk lånade fastighetsutvecklarna pengar för att kunna fortsätta bygga. Men ett och ett halvt år senare försöker myndigheterna fortfarande lugna ner sektorn.

3) Byggboomen fortsatte i samma fart; under årets första åtta månader steg investeringarna i nya fastigheter med 33 procent, och antalet byggda kvadratmeter med 25 procent, jämfört med samma tid förra året.

4) Priserna ökade däremot inte så fort som fastighetsutvecklarna hoppats på – de har faktiskt i vissa fall minskat.

5) Skuldsatta fastighetsutvecklare får därför nu mindre betalt än vad de trodde, samtidigt som de till höga räntor lånat pengar för att kunna fortsätta bygga.

Chovanec pekar särskilt ut några exempel i staden Wenzhou i östra Kina, berömd för sitt entreprenörskap och sin rika familjer som investerar i just fastigheter över hela landet.

De senaste veckorna har minst sju personer som investerat i fastighetsprojekt flytt fältet eller gått under jorden, varav vissa meddelat vänner och bekanta att anledning till detta är bankrutt.

En av dem har tagit livet av sig av samma anledning.

Det berättas om hela byar där tusentals invånare förlorat sina livs besparingar efter att ha lånat ut dem till hög ränta åt individer som trott sig kunnat tjäna ännu mer på att bygga fastigheter för dem.

Då detta inte visade sig vara lönsamt har dessa individer sedan försvunnit.

Det är nu en bubbla är farligt nära: Privata investerare som köpt någon handfull lägenheter känner sig ännu inte nödgade att sälja av med dessa.

Samtidigt har vissa fastighetsutvecklare börjat sälja av sina lägenheter till ett allt lägre pris, vilket är anledningen till att helt nya lägenheter på vissa platser är billigare mer kvadratmeter än lägenheter som säljs i andra hand.

Om detta sprider sig kan panikförsäljningen börja.

Och förutom Patrik Chovanec och andra negativa analyser, kan jag känna omkring mig att folk börjar tappa tron på det mesta.

Kina sköt exempelvis upp sitt första rymdlaboratorium förra veckan. Spektaklet där hela ledarskapet var närvarande direktsändes i flera tv-kanaler.

Jag råkade befinna mig i Kina för åtta år sedan, efter att landets första astronaut just hade vandrat i rymden. Rymdprogrammet var då en känsla av nationell stolthet; affischer och tröjor syntes överallt.

Men denna gång – ingenting. Trots medias försök att snacka upp denna händelse, var det inte en enda av alla mina kinesiska vänner som ens nämnde denna uppskjutning.

På internets sociala medier stals i stället uppmärksamheten av en tunnelbanneolycka i Shanghai – enligt internetanvändarna ytterligare ett bevis på hur myndigheterna konstant spelar rysk roulette med befolkningens säkerhet.

Nästan alla jag talar med nu för tiden är negativa. Gnället gäller miljö, korruption, lönenivåer, inflation, bopriser och en hel del annat.

Fler och fler nås av dåliga nyheter via internet, och det verkar som att avstånd och misstro mellan folk och myndigheter bara växer.

Politik och ekonomi hör ju som bekant ihop. Då en befolkning tappar respekt och förtroende för ett aukoritärt ledarskap kommer det att få följder även för ekonomin.

En undersökning av Bloomberg förra veckan visade att även utländska investerare börjar tappa förtroendet för Kina:

Fifty-nine percent of respondents said China’s gross domestic product, which rose 9.5 percent last quarter, will gain less than 5 percent annually by 2016. Twelve percent see such a slowdown within a year, and 47 percent said it will occur in two to five years . . . Investors labeled the Chinese economy as “deteriorating” rather than “improving” by a nearly three-to-one margin, 38 percent to 13 percent. A plurality of 47 percent called it “stable.”

Chovanec kommenterar detta:

My experience, talking to numerous investors and economists, is as follows: the closer you are to running an econometric model, the better you feel about the Chinese economy; sure, there may be bumps along the road, the models tell us, but fundamentally the momentum is so strong that growth will stay on track. The more you go out and look around, and listen to your gut, the more worried you become. Something’s happening here, what it is ain’t exactly clear … but it feels bad, very bad.

Han sätter ord på mina tankar.

Och som härsken grädde på det sura moset skrev Bloomberg i går en artikel som påminner ”omvärlden” att man inte bör frukta Kinas uppgång, utan Kinas fall.

Man hintar att Kinas fall kan vara dödsstöten för världsekonomin, att det faktiskt kan ske med tanke på allt som är oklart i Kina, och att risken ytterligare ökar av all oreda i Europa och USA.

In short, China’s export-driven model could fall apart before consumers are able to pick up the slack. In such a crisis, China’s economic weight would become a liability. The IMF estimates that the impact of Chinese demand on the world’s largest economies has more than doubled over the past decade. A deteriorating outlook for Chinese imports could send commodity prices plummeting, precipitating heavy losses for investors and risking financial contagion.

Jippiiieee.

Jag tror inte längre att Kina kan rädda omvärlden. Jag tror Kina kommer få nog med egna ekonomiska bekymmer, fortare och mer allvarligt än vad många anar.

Kom ihåg vart ni läste det först!