ad
22 november 2010
Asien

Guld är guld värt tack vare Kina, Indien

World Gold Council konstaterade förra veckan i sin ”Gold Demand Trends Report” för årets tredje kvartal, att efterfrågan på guld ökat med 12 procent jämfört med samma kvartal 2009.

Förra veckan nådde också guldet sitt högsta pris någonsin, på 1 424,10 amerikanska dollar per ounce (28,35 gram).

Anledningen till denna utveckling hittas främst i Kina och Indien; länderna ökade sin konsumtion av den ädla metallen med 16 respektive 36 procent under de båda kvartalen.

Den vanligaste användningen av guld är nämligen smycken, och då välståndet i dessa två jättenationer snabbt ökar, gör så även aptiten på ädla smycken.

Indien är världens i särklass största marknad för guld, som står för en dryg fjärdedel av den globala efterfrågan.

Kina är i dag den största producenten och tredje största konsumenten, men också en av de absolut snabbast växande marknaderna för guldet. Såväl export som import av metallen har mer än fördubblats de senaste fem åren, och landets efterfrågan kommer minst att dubblas inom det närmaste årtiondet, enligt bland andra International Business Times.

Statlig media rapporterar i samband med kvartalsrapporten att inhemsk guldproduktion kommer öka, och att kinesiska företag som producerar guld är i färd med att investera i byggnation av gruvor i utlandet.

Till China Daily säger en vd vid ett av företagen självsäkert att priset på guld kommer öka ytterligare under 2011, till minst 1 600 dollar per ounce.

World Gold Councils forskningsansvarige Eily Ong kommenterar kvartalsrapporten för The Economic Times: ”Vi ser tydligt att efterfrågan för smycken, guldets viktigaste område, stadigt ökar trots att priset för guld stiger. Vanligtvis brukar den sektorn vara känslig för prisökningar. Det är en klar och tydlig signal till investerare att guldet inte upplever någon bubbla”.

Efterfrågan för guld till industriella syften ökade också, och en tydlig trend kunde ses att främst asiatiska länder köper på sig extra guldreserver i och med senaste tidens instabila valutaläge.

Guld ser ut att vara en säker investering en bra tid framöver, då metallens popularitet är stor främst i utvecklingsländer. Kina och Indien står, tillsammans med Ryssland och Turkiet, för 63 procent av världens efterfrågan.

Skrivet av
Fler inlägg om: , , , ,
ad
20 maj 2013
Ericsson

Handelskrig på gång mellan Kina och EU

Under den senaste veckan har EU-kommissionen med belgaren Karel de Gucht i spetsen riskerat skada Europas handelsrelation med Kina genom att i två onödiga och klumpiga fall hota till höger och vänster med utredningar och straffskatt.

Det började med att man efter en utredning nyligen kom fram till beslutet att införa en straffskatt på kinesiska solpaneler.

Solkraft är en storindustri i Kina, och tillika ett viktigt steg i ledet för landets planer att utöka andelen grön energi och minska sitt beroende av smutsiga kolkraftverk. Uppbyggnaden av denna sektor har gått fort, och landet exporterar i dagsläget solpaneler för nästan 200 miljarder kronor om året till Europa, vilket så klart hjälper även vår kontinent att frigöra sig från fossila bränslen.

Märkligt nog är det en utveckling som EU-kommissionen vill sätta stopp för. Man menar nämligen att kineserna prisdumpar sina solpaneler, vilket drabbar lokala tillverkare negativt. Därför ska nu en importskatt på upp till 68 procent införas på de solpaneler som kommer från Kina till Europa.

Jag känner det berättigat att fråga: I en tid av klimatkatastrof, är det viktigare att EU-kommissionen räddar något hundratal europeiska jobb, än att hela vår kontinent får tillgång till billiga solpaneler?

Det andra fallet är nästan identiskt och rör telekomindustrin, där Kina expanderar med rasande fart. I fjol fördubblade kinesiska telekombolaget Huawei sin marknadsandel i Europa. Tillsammans med den något mindre kinesiska aktören ZTE, har Huawei nu ungefär en fjärdedel av marknaden för telekomutrustning i Europa. Detta givetvis delvis på bekostnad av företag som Ericsson, Nokia-Siemens och Alcatel-Luacent.

EU-kommissionen anser således att Huawei och ZTE helt enkelt erbjuder för billiga varor och tjänster. Detta, menar man, måste bero på bidrag och subventioner från de kinesiska myndigheterna, och man vill nu ”skydda” en av Europas viktigaste industrier.

Därför meddelade Karel de Gucht i veckan att EU-kommissionens håll ”principiellt erkänner” tillsättningen av en utredning angående subventioner och prisdumping av kinesisk telekomutrustning.

Enligt Economist kommer denna utredning inte att påbörjas riktigt ännu, för att EU-kommissionen ”vill ge tid till förhandlingar”. Vad det ska förhandlas om är dock svårt att förstå. De kinesiska företagen menar nämligen å sin sida – med rätt eller orätt – att deras konkurrenskraftiga priser beror på innovation och billiga omkostnader. (Och visst, man kan ju jämföra snittlönen för de anställda i Huawei och Ericsson)

Och intressant är dessutom att de europeiska aktörerna själva motsätter sig EU-kommissionens ambition om straffskatt för de kinesiska företagen. Talesmän för såväl Ericsson som Alcatel-Lucent sade i veckan rätt ut att man inte vill se några handelshinder i form av skatter mot de kinesiska konkurrenterna.

Anledningen är enkel; de europeiska telekombolagen har större marknadsandelar i Kina än vad Huawei och ZTE har i Europa. Man är orolig för att EU-kommissionens så kallade ”skyddsåtgärder” kommer resultera i liknande straffskatter från Kinas håll.

Detsamma gäller även i fallet med solpanelerna. Tysklands ”ekonomiminister” Philipp Roesler sade under gårdagen att EU-kommissionen begår ett ”grovt misstag” genom att ta till hot snarare än att lösa eventuella problem med dialog och förhandlingar. Roesler varnar även för att dessa hot kan få oanade konsekvenser.

Och mycket riktigt så är kineserna upprörda. Kinesiska handelsministeriets talman Shen Danyang citerades i torsdag i statliga China Daily där han varnade EU för dessa åtgärder, och menade att ingen av sidorna kommer tjäna på detta.

”Inte bara de berörda industrierna kommer påverkas. Kina kommer vidta motåtgärder och resultatet kan till slut bara bli förluster för båda sidorna”, sade Shen och tillade att den skada som EU-kommissionens upprepade utredningar orsakar handelsrelationen mellan Kina och EU inte ska underskattas.

Jag misstänker själv följande koppling: Karel de Gucht är belgare. Det belgiska telekombolaget Option är en av de mest högljudda motståndarna till de kinesiska konkurrenternas framfart i Europa, förmodligen för att Option inte har några större affärer i Kina.

I januari 2011 skrev jag en artikel om hur Option, tillsammans med ett antal europeiska fackföreningar, drog Huawei och ZTE inför Europaparlamentet med anklagelser om prisdumpning och ”orättvisa lån” från de kinesiska myndigheterna.

Option drog sedan tillbaka anmälan, efter att ha fått 33 miljoner euro från Huawei i en överenskommelse om ”partnerskap” som påminde om en förlikning.

Kan det vara så att Karl de Gucht lyssnar på röster från hemmaplan? handlar Egenintressen och gammal hederlig lobbying?

Vad det än beror på, så snälla någon gör något! Låt inte EU-kommissionen förstöra vår tillgång på billig solkraft, samt den öppna handel som är vital för såväl EU:s som Kinas välstånd!

Skrivet av
Fler inlägg om: , , , , , , , , , ,
17 maj 2013
aktier

Kinas valuta snart helt konvertibel

Trots ekonomisk tillväxt och ökad personlig rikedom, har Kina länge varit någon av en hårt reglerad och helt isolerad ö då det gäller investeringar.

Länge har landets myndigheter genom olika regelverk hindrat såväl företag som privatpersoner att investera sina pengar utomlands. Men nu kan det snart bli ändring på det.

Förra veckan sade Kinas statsråd, alltså dess centralregering, med premiärminister Li Keqiang i spetsen att man snart kommer offentliggöra en tidsplan för att göra landets valuta yuan helt konvertibel.

Det hela är ett steg i ledet att internationalisera yuanen, vilket skulle innebära möjligheter även för kinesiska privatpersoner att växla till sig utländska valutor och köpa aktier eller tillgångar i utlandet.

Dessa planer är ingalunda något nytt. Från 1996 har kinesiska företag kunnat växla till sig utländsk valuta via myndigheterna för att använda i handel med utländska partners. Planen var då att göra yuanen fullt konvertibel redan till år 2000, men den ambitionen skrotades i och med den asiatiska finanskrisen.

I mitten av 2000-talet fanns tecken på att kinesiska privatpersoner snart skulle kunna köpa aktier i Hongkong, men det initiativet övergavs 2007 utan vidare förklaring, förmodligen eftersom världsekonomin återigen började bli orolig.

Nu är man alltså på gång igen, och förra veckan talades det om att ”ett omfattande och vidlyftigt system” var på gång för att tillåta kinesiska aktörer investera i utlandet.

Enligt en chefsekonom diskuterade centralregeringen nyligen en rad ambitioner och beslut som fattats av Kinas nya president Xi Jinping vid en ekonomisk konferens i december. Tidigare uppskattningar har gjort gällande att yuanen kommer bli fullt konvertibel kring år 2015. Men nu hette det att ”förändringar såväl globalt som har gjort det nödvändigt att snabba på farten för denna slags reformer”.

Och det finns utan tvivel ett sug bland kineser att investera i utlandet. Trots en skenande tillväxt så har landets börsindex nämligen i stort sett stått still det senaste årtiondet. Samtidigt är sparräntan på banken mycket lägre än inflationen. De flesta rika har det senaste årtiondet spekulerat på fastighetsmarknaden, vilket i sin tur lett till oro för en bubbla där.

I dag köper många rika kineser vin eller konst i investeringssyfte. Det är ju knappast några industrier som präglas av säkerhet och rationalitet. Därför kan man anta att det senast år 2015 kommer finnas en stor efterfrågan på olika slags utländska spartjänster och investeringsalternativ för kinesiska kunder.

Redan i dag har jag många vänner och bekanta som frågar mig om jag kan ”hjälpa dem” att köpa utländska aktier, och rentav är villiga att ge mig förtroendet att förvalta deras pengar(!) Det visar tydligt på två saker: 1) Suget efter utländska sparalternativ är stort, 2) Det finns samtidigt en total okunskap om dessa.

Men det finns så klart även en rad hinder. Om Kinas myndigheter inte sköter internationaliseringen av yuan på rätt vis så kan konsekvenserna bli allvarliga.

Tidigare denna månad under en konferens i Hongkong sade en högt uppsatt rådgivare till Kinas mäktiga nationella reform- och utvecklingskommission (ofta kallat NDRC eller ”superministeriet”), att det är viktigt med en ordentlig riskövervägning.

Rådgivaren menade att det visserligen vore bra med en internationalisering av yuanen för att göra växelkursen stabilare för importörer och exportörer. Samtidigt skulle även Kinas riskfyllda exponering mot utländska statsobligationer minska, och dessutom är det nödvändigt för yuanen att så småningom släppas fri för att valutan ska bli fullt accepterad internationellt.

Men han varnade även för att detta kommer leda till ett fritt flöde av pengar in och ut ur Kina, vilket vore riskfyllt, särskilt med tanke på den stora risken för ett allt för snabbt utförsel av kapital.

I dag sitter Kinas banker på yuan-reserver från flitiga sparare som uppgår till nästan 100 biljoner(!) kronor, vilket motsvarar 180 procent av landets BNP.

Men dessa sparare är givetvis oroliga för Kinas otransparenta banksystem, samt de allt större skulderna till Kinas banker som de statliga företagen och de lokala myndigheterna samlar på sig.

Därför skulle många sparare potentiellt överväga att placera delar av sitt kapital i utlandet. Och bara en tiondels kapitalflykt från Kinas banker skulle innebära att en summa motsvarande 18 procent av BNP försvann, vilket enligt rådgivaren skulle hota Kinas redan sköra finanssystem.

På samma vis skulle också ett allt för stort influx av kapital resultera i inflation inom många sektorer. Räkna hursomhelst med att Kinas internationalisering av sin valuta, och uppluckring av det finansiella systemet, kommer gå fort de närmaste åren.

Det kommer betyda en hel del för sparandet världen över. I mitt nästa inlägg kommer jag skriva om vilka kinesiska investeringsalternativ som är intressanta för oss utlänningar, då Kina även finansiellt öppnar upp sig för omvärlden.

Skrivet av
Fler inlägg om: , , , , , ,
6 maj 2013
anka

Vad kostar en fågelinfluensa?

Flera av mina kinesiska vänner tycker jag är tokig som fortfarande äter kyckling. De vägrar själva att äta denna läckra, nyttiga proteinkälla, och har till och med givit upp den saftig Pekingankan.

Anledningen är den fågelinfluensa vid namn H7N9 som härjar Kina sedan en dryg månad tillbaka. Hittills har 27 personer dött, och över 120 smittats.

Trots att det är relativt få människor som hittills smittats, så har viruset redan fått ekonomiska konsekvenser. Hårdast drabbas givetvis fågeluppfödarna. Redan i mitten av april, bara några veckor efter det att de första dödsfallen offentliggjorts, rapporterades att denna industri förlorat motsvarande över 10 miljarder kronor i utebliven försäljning.

Reuters skrev i slutet av april att minst 110 000 fåglar avlivats på grund av smittorisk bara i Shanghai. I Shenyang har priset på levande småkycklingar sjunkit från 4,75 till 0,5 yuan (ungefär lika mycket i kronor), vilket har fått uppfödare att bränna miljontals nykläckta djur.

Efterfrågan på fågelkött sjunkit med 70-80 procent i östra Kina, och även priset på sojabönor har dykt på grund av minskad import från Kina, som står för 60 procent av handeln med dessa bönor eftersom man föder upp fåglarna på dem.

Vissa bedömare fruktar att konsumtionen av fågelkött sammanlagt kan komma att minska med upp till en tredjedel under 2013.

I regionen minns man givetvis SARS-epidemin som bröt ut november 2002. Kinesiska myndigheter mörkade då virusets existens i flera månader, under vilka den hann sprida sig till över ett dussin länder.

Då Kina under våren 2003 till slut tillät en utredning av Världshälsoorganisationen, och erkände smittans existens och omfattning i de inhemska medierna, hade redan över 500 personer mist livet.

Särskilt illa drabbat var Hongkong, dit en kinesisk doktor tog med sig SARS-viruset och smittade minst sexton hotellgäster. Hongkong, ett trångbott, fuktigt internationellt finanscenter är extra känsligt för spridningen av dessa sorters virus. Över 300 insjuknade Hongkongbor dog av SARS under 2003. Så småningom kostade viruset totalt över 800 människor livet, vilket var en tiondel av alla insjuknade.

SARS-epidemin 2003 slog hårt mot sektorer som flyg och turism. Samma verksamheter drabbas även i år.

I samband med 1 maj inföll nyligen en nationell ledighet här i Kina, under vilken många passar på att resa. Antalet kineser som väljer att åka till Shanghai har dock minskat med upp till en fjärdedel innan ledigheten, och minst en tiondel under själva ledigheten, enligt statistik från inhemska resebyråer, som hänvisar till att Shanghai är staden med flest dokumenterade fall av H7N9.

Det ska alltså väldigt lite till innan utbrott av pandemiliknande virus får känningar även i ekonomin. Detta vet givetvis Kinas myndigheter, och även denna gång beskylls de av vissa för att ha tonat ner smittans omfattning. De första dödsfallen ägde nämligen rum i början av mars, men rapporterades inte till allmänheten förrän 31 mars.

Cyniker misstänker att detta beror på den nationella årliga politiska konferens som ägde rum i Peking i början av mars, där Xi Jinping officiellt tillträde som landets nya president. Kanske ville man inte skapa panik, eller ta medial uppmärksamhet från denna enormt viktiga händelse.

Dessutom tror pessimister att antalet fall av H7N9 är betydligt fler än de drygt 100 som hittills rapporterats. Dels för att viruset i vissa fall inte visar några symptom, och dels för att det verkar ha en inkubationstid på några veckor.

Världshälsoorganisationen har också uttryckt farhågor om att viruset det är luftburet, eller rentav kan smitta mellan människor, men inget av detta är ännu bevisat.

Misstänksamheten sedan SARS-katastrofen lever också fortfarande kvar. Rapporterar myndigheterna rätt siffror? Törs patienter med symptom uppsöka sjukhus, eller är de rädda att sättas i karantän utan familjens vetskap så som var fallet 2003?

Av samma anledning tycker också mina kinesiska vänner att jag är tokig som äter kyckling. Själv tror jag på media och experter som säger att smitta främst äger rum efter kontakt med levande djur, och att viruset försvinner då köttet tillagas ordentligt.

Förresten så finns det några sektorer som faktiskt slår mynt av den nya fågelinfluensan. En är grönsaksförsäljning, och en annan är – försäkring. Nyhetsbyrån Xinhua skriver:

Insurance companies are also using the virus as an opportunity to boost income. Ping An Insurance, one of China’s largest insurance companies, is selling bird flu insurance that offers 20,000 yuan in compensation if an insurant is confirmed to have become infected. Other companies, such as Taikang Life and Sinosafe Insurance, are also offering bird flu insurance.

Skrivet av
Fler inlägg om: , , , , ,
25 april 2013
bilar

Volvo lider av Kinas vikande efterfrågan på bilar

De senaste dagarna har det varit mycket prat om Volvos verksamhet i Kina. SvD ”avslöjade” i slutet av förra veckan hur Volvos Kina-äventyr innebär att företaget kommer göra en förlust på 2-4 miljarder kronor år 2012.

Detta på grund av svaga försäljningssiffror i Kina, tillsammans med stora utgifter för att bygga nya fabriker och etablera ett nät av återförsäljare.

Enligt SvD skulle Volvos nya ägare Li Shufu ursprungligen haft som mål att sälja upp till en halv miljon bilar i Kina redan 2012. Nu blev resultatet i fjol dock endast 42 000 sålda bilar.

Volvos vd Håkan Samuelsson förnekar SvD:s siffror. Samuelsson medverkade också i en lång intervju i P1 Studio ett under gårdagen, där han målade upp en överlag väldigt positiv bild av Volvos utveckling i Kina.

Volvo har också dragit tillbaka sitt ursprungliga officiella mål, som var att sälja 200 000 bilar i Kina till år 2015.

Hur det än må vara med Volvos räkenskaper får vi se då företaget presenterar sin rapport för fjolåret. Men såväl SvD som SR missar enligt min mening tavlan. De pekar ut Volvos låga försäljningssiffror, men glömmer att ge den bredare bilden, och förklarar inte hur efterfrågan på Kinas bilmarknad har rasat som helhet.

Jag skrev passande nog en reportage om detta i Affärsvärlden för bara två veckor sedan. Titeln är talande; artikelns rubrik är ”Kinas bilmarknad tvärnitar”.

Visserligen har antalet sålda bilar i Kina under det senaste decenniet ökat med i över 25 procent årligen. Kina är också numera världens största bilmarknad, och det land där såväl General Motors som Volkswagen säljer mest bilar.

Tack vare subventioner och stimulanser ökade bilförsäljningen i Kina under 2009 och 2010 med 38,8 respektive 32,4 procent. Men de senaste två åren har tillväxten endast varit 2,5 och 4,3 procent.

Den sviktande tillväxten beror på en rad anledningar, bland annat:

* Inför 2011 tog myndigheterna bort flera subventioner för bilköp

* En andrahandsmarknad har uppstått; i fjol var tillväxten större i försäljning av gamla bilar än av nya

* Trafikstockningar, dåliga vägar och dyra parkeringsavgifter gör att många ställer bilen, eller tvekar att köpa ny bil

* Myndigheterna inser att de måste begränsa antalet bilar för att få bukt med storstädernas luftföroreningar

* En rad lagar har därmed införts för att minska antalet nya bilar; i Shanghai auktioneras ett begränsat antal registreringsplåtar ut varje månad, i Peking lottas de ut

Allt detta har fått bilförsäljningen att de två senaste åren de facto rasa med 30-50 procent i större städer som Peking, Shanghai, Guangzhou och Guiyang. I Peking – där det redan finns fler bilar än i hela Sverige – såldes färre bilar under de två åren 2011-2012, än under det enstaka året 2010.

Men problemet är att de flesta biltillverkare – inklusive Volvo – samtidigt har dragit upp sina investeringsplaner i Kina enligt den tillväxt som rådde 2009-2010.

Volkswagen ska investera nästan 100 miljarder kronor här till år 2015, då man planerar bygga fyra miljoner bilar om året i Kina. General Motors vill inte vara sämre, och siktar på att sälja fem miljoner bilar till samma år, nästan dubbelt så många som i fjol. Redan där har vi hälften av de knappa 20 miljoner bilar som såldes i hela Kina under fjolåret.

Kinas bilindustri kommer under de närmsta tre åren addera lika mycket kapacitet som finns i hela Japan i dag, enligt en rapport från kinesiska myndigheter. Flera olika källor uppger att produktionstakten i Kinas bilfabriker i dag – redan innan alla dessa nya fabriker är klara – ligger på omkring 65 procent, vilket är en bra bit under de 80 procent som ofta anses vara gränsen för lönsamhet.

Sammantaget kan man säga att den vikande efterfrågan på bilar i Kina inte bara är ett orosmoln för Volvo, utan för samtliga tillverkare. Men kanske har Volvo ännu större skäl till oro, eftersom man kom in sent på marknaden i Kina, och dess konkurrenter redan är väl etablerade här. General Motors sålde i fjol 14,7 procent av alla bilar i Kina. Tyska märken stod sammanlagt för 19,3 procent av marknaden.

Vad gäller lyxbilar så såldes 800 000 sådana i fjol i Kina. Tyska tillverkare stod för över 80 procent av dessa, medan Volvos 42 000 utgjorde cirka fem procent.

Samtidigt blir även de kinesiska tillverkarna allt starkare – faktum är att Geely i fjol för första gången sålde fler bilar globalt än Volvo. Det finns dessutom en önskan från Kinas myndigheter att öka de inhemska tillverkarnas försäljning, vilket i så fall då delvis måste ske på de utländsk konkurrenternas bekostnad.

Överetablering, nya regler och en svikande tillväxt för marknaden som helhet är ett hot mot samtliga biltillverkares planer i Kina. Ett hot som absolut inte bör underskattas.

Skrivet av
Fler inlägg om: , , , , ,
10 april 2013
blue air

Hur mycket kostar egentligen Kinas miljöförstöring?

En luftrenare är en maskin som i alla fall jag inte kände till innan jag flyttade till Kina. Den renar luften (givetvis) genom ett HEPA-filter som suger in mögel, damm och andra små partiklar som är farliga att andas in.

En sådan maskin ska kunna förlänga livet med upp till åtta år om man på en plats med häftiga luftföroreningar. De dominerande märken, i alla fall här i Kina, är svenska Blue Air och schweiziska IQ Air.

Då en vän för ett par veckor sedan gifte sig och flyttade hem till Sverige så gav han sin Blue Air luftrenare till mig. Men eftersom jag redan (givetvis) har en så lade jag ut den på internet för försäljning.

Nypris för en Blue Air 403 är 4 100 yuan, ungefär lika mycket i koronor. Jag beslutade mig för att ta 3 000 yuan för denna begagnade maskin, och genast började mail och meddelanden ramla in från folk som ville köpa den.

Luftrenare verkar vara bra business i Kina nu. Efter smogtäcket som plågade landets norra delar denna vinter, ska flera återförsäljare i Peking ha fått slut på sina luftrenare, och en väntetid på flera veckor gällde om man ville beställa en ny.

3 000 kronor kan ju ses som en investering med bra återkastning, om den förlänger ens liv med flera år. Men då en finnig britt plockade upp luftrenaren hemma hos mig här i går, kan jag återigen inte låta bli att tänka: ”Hur mycket kostar Kinas miljöförstöring, egentligen?”

Kinas myndigheter kom för bara ett par veckor sedan med ett svar: 1 100 miljarder kronor, om året.

Siffran kommer från Kinas miljöministerium, som i en undersökning uppskattade att landet förlorade denna summa i ”ekonomiska förluster” på grund av föroreningar under år 2010.

Det är mer än dubbelt så mycket än vad samma slags undersökning visade för år 2004, då ”bara” just över 500 miljarder kronor gick förlorade av samma anledning.

2010 var också första gången som kostnaden för föroreningarna växte snabbare (13,7 procent) än Kinas ekonomi (10,4 procent). Utgiften utgjorde dessutom 2010 2,5 procent av hela Kinas BNP.

Och då erkänner till och med Kinas miljöministerium att studien, och därmed även uppskattningen, är inkomplett.

Man har nämligen inte räknat med kostnaden för att förstöra ekosystemet – som skogar, våtmarker och grässlätter – vilket skulle ha fått kostnaden att öka till över 1 500 miljarder kronor, eller 3,5 procent som andel av BNP.

Dessutom hade man inte tillgång till data i alla områden, ofta för att lokala politiker satt käppar i hjulen för undersökningar. Sammantaget fick detta miljöministeriet att på sin hemsida fastslå: ”The existing accounting system fails to reflect the true cost of resources consumption and environmental degradation, as a result the country’s economic achievement has been over exaggerated”.

Alltså borde hela Kinas tillväxtsiffror skrivas ner, eftersom de uppnåtts på bekostnad av framtiden. Men än viktigare, så tar rapport från Kinas miljöministerium inte heller med hälsokostnader i beräkningarna. För i Kina, ”världens mest förorenade land”, är miljöförstöringens följder på hälsan förödande.

En annan färsk studie visar nämligen hur utomhus luftföroreningar bidrog till 1,2 miljoner tidiga dödsfall i Kina under 2010. Därmed står Kina för 40 procent av världens alla dödsfall från föroreningar. Två är Indien med 620 000 sådana dödsfall.

Detta enligt forskare från bland annat Världshälsoorganisationen och University of Washington, som också menar att 25 miljoner år av hälsosamt liv försvann från Kina 2010 på grund av föroreningarna. Det är en hel del arbetstimmar som går förlorade där.

Och om man även på något luddigt vis räknar in begreppet ”framtida förlorade arbetstimmar” blir kostnaden ännu högre. För ett par veckor sedan kom nämligen Bloomberg med en artikel som sammanfattade olika forskarrapporter, vilka alla drog tydliga samband mellan Kinas miljöföroreningar och defekter hos nyfödda barn.

I provinsen Shanxi, härjad av en växande kolindustri, är det 18 gånger vanligare än i USA med defekter i neuralröret bland nyfödda barn. Det innebär att delar av bebisens hjärna, kranium eller ryggrad saknas, eller inte är korrekt sammanlänkande. Dessa foster överlever oftast bara några veckor.

En annan undersökning – gjord av Columbia University och tre kinesiska lärosäten – visade att en stor koleldad kraftstation i staden Chongqing gav nyfödda barn där problem med motoriken, DNA och utvecklingen av hjärnan.

Detta kom man fram till efter att ha undersökt ett stort urval mödrar och bebisar under tiden som kraftstationen var öppen och tillfälligt stängd.

Kort sagt kan man dra följande slutsatser:

1) Kina har enorm, kostsamma miljöproblem

2) Allt som har med miljö att göra har en lysande framtid i Kina

3) Kanske skulle jag kunnat ha sålt min luftrenare dyrare!

Skrivet av
Fler inlägg om: , , , , , , , , ,