Hur skuldsatta är Kinas banker, egentligen?

Publicerat den 8 september 2012 kl. 20:13

Jaha, i veckan steg börserna då Kina godkände ytterligare stimulanspaket.

Centralregeringen gav just innan helgen klartecken till nya järnvägar för hundratals miljarder kronor, tunnelbaneprojekt i 18 städer och en expansion på över 2 000 kilometer av landets vägnät.

Den omedelbara reaktionen blev givetvis börsrally. Shanghai-index steg med 3,8 procent vilket är den största uppgången på åtta månader.

Särskilt utmärkte sig järnvägsbolag, tillverkare av byggmaterial och Kinas största cementtillverkare Anhui Conch Cement Co som snabbt steg med 10 procent, vilket är den högsta tillåtna nivån på Shanghai volatila börsindex.

Även i USA, Europa och Sverige gav ju Kinas nya stimulanser positiva effekter.

Men bakom de fantastiska rubrikerna finns givetvis ett annat sett att se på saken. De nya satsningarna på infrastruktur ska återigen betalas av statliga banker och lokala myndigheter (som i sin tur lånar av bankerna).

För liksom 2008-09, så handlar det även denna gång om investeringar som inte ger någon omedelbar avkastning.

”Hur mycket pengar har Kinas banker?”, undrar många. The Diplomat vänder istället på frågan och undrar; ”Hur stora skulder har Kinas banker?”.

I en artikel med den talande rubriken ”Are Chinese Banks Hiding ‘The Mother of All Debt Bombs’?”, utgår man från sanningen att alla finansiella kriser är bygga på ”en explosion av kredit”.

Och det är vad som med råge ägt rum i Kina de senaste åren: Motsvarande 35 000 000 000 000 (35 biljoner) kronor har landets banker lånat ut sedan 2009, vilket är lika med 73 procent av hela Kinas BNP förra året.

Till skillnad från stimulanspaket i väst så finansieras de i Kina till över hälften med hjälp av lån direkt från statliga banker, snarare än pengar som myndigheterna lånar.

Syftet med de generösa lånen från de statliga bankerna med början 2009 var givetvis att bibehålla tillväxten trots omvärldens kris. Lokala myndigheter var inte sena att utnyttja detta, vilket enligt The Diplomat resulterat i bubblor och olönsamhet:

When the Chinese Central Bank (the People’s Bank of China) and banking regulators sounded the alarm in late 2010, it was already too late. By that time, local governments had taken advantage of loose credit to amass a mountain of debt, most of it squandered on prestige projects or economically wasteful investments. The National Audit Office of China acknowledged in June 2011 that local government debt totaled 10.7 trillion yuan (U.S. $1.7 trillion) at the end of 2010. However, Professor Victor Shih of Northwestern University has estimated that the real amount of local government debt was between 15.4 and 20.1 trillion yuan, or between 40 and 50% of China’s GDP.

Man stödjer också teorin om att årets nya stimulanspaket har ett samband med de ledarbyte som Kinas ska genomföra i oktober i år.

Då ska bland annat landets president och premiärminister bytas ut, vilket är den största politiska händelsen i Kina, som äger rum endast var tionde år. Då detta sker vill man inte ha någon social oro eller några frågetecken angående tillväxten.

The Diplomat skriver: ”This move was taken, in all likelihood, to conceal the festering problem in the financial sector during the year of leadership transition. But it did nothing to defuse the debt bomb”.

Sedan påpekar man att de lokala myndigheterna inte är de enda som utnyttjat de frikostiga lånen.

Fastighetsbolag med storhetsvansinne pekas ut (för mer info om detta, lär mitt inlägg om bostadsbubblan i staden Ordos), liksom företag i detaljhandeln som nu måste rea ut sina varor för att överleva (för mer info om detta, läs mitt inlägg om priskrig i Kina).

Sist men inte minst så påminner The Diplomat om att en slags grå lånemarknad – så kallad ”shadow banking” – står för en betydande del av de kinesiska bankernas utlåning.

Här handlar det om att bankerna lånar ut pengar till varandra, genom olika slags ”finansiella instrument”, för att kunna förse exempelvis byggföretag med pengar även då dessa inte längre är berättigade till lån.

För alternativet vore att företagen skulle gå i konkurs, varpå de redan utlånade summorna måste avskrivas. Konstgjord andning, helt enkelt, som heller inte syns i statistiken:

On the balance sheets of Chinese banks, such loans are technically classified as claims on other financial institutions. According to a recent report in the Wall Street Journal, inter-bank loans today account for 43 percent of total outstanding loans, 70 percent higher than at the end of 2009.

Disturbingly, none of these huge risks are reflected in the financial statements of Chinese banks. The largest state-owned banks have all recently reported solid earnings, high capital ratios, and negligible non-performing loans. For the banking sector as a whole, non-performing loans amount to only 1 percent of total outstanding credit.

Svaret på frågan jag ställde i rubriken är alltså att Kinas banker lånat ut 35 biljoner kronor av statens pengar sedan 2009, och inte fått tillbaka särskilt mycket.

Så många var orosmomenten och de dåliga nyheterna från Kina denna gång.

Finns det inga bra nyheter då?

Jo, tillväxten är säkrad för något halvår till, innan det oundvikliga och tunga fallet.