Kina och Indien avgör ödet för guld och silver

Publicerat den 25 juli 2011 kl. 05:40

Rubriken kanske kan verka något tilltagen, men faktum är att Kina och Indien under årets första kvartal tillsammans stod för 57 procent av hela världens konsumentefterfrågan av guld.

Särskilt i Kina ökar efterfrågan så snabbt att centralbanken har trappat upp årets försäljning av mynt i både guld och silver till nästan dubbelt så mycket som tidigare planerat.

CNTV intervjuar också ett vd:ar vid kinesiska företag som säljer gold, vilka talar om en särskild ökning av såväl efterfrågan som pris bara under de senaste veckorna.

En av dem har sett en ökning i försäljningen med 20 procent bara under den gångna veckan, och en annan har redan sålt mer guld i år än total under 2010, trots en prisökning sedan dess.

Kina är också världens största producent av guld, även om ökningen av produktionen (8,57 procent 2009-2010) är lägre än ökningen av efterfrågan.

Också världens största guldimportör Indien, som ökade sin import av guld med 72 procent 2009-2010, beräknas behöva importera ännu mer guld under 2011.

Detta får många att fråga sig vilka höjder priserna på guld och silver egentligen kommer att nå.

Marketwatch menar att det är särskilt värt att uppmärksamma silver just för utvecklingen i Kina: 2008-2010 steg efterfrågan av silver i Kina med 67 procent, och landet stod i fjol för nästan en fjärdedel av världens konsumtion.

Mot denna bakgrund menar Citigroup att silvrets värde ”i det långa loppet” kan komma att öka till 100 USD per uns – mer än en fördubbling av dagen cirka 40 USD.

Visst kan värdet på guld och silver öka då de ses som en säker hamn av investerare i väst, i en tid av europeiska skuldberg och amerikanska lånetak.

Men det är då de växande ekonomierna i Asien fattar tycke för metallerna som saker och ting verkligen tar fart. Det är främst det som är värt att hålla ett öga på.

Eller som en intervjuad Associate Director vid Tyche Group i Hongkong säger till MarketWatch: ”Den ökade efterfrågan av guld och silver i Kina är en av anledningarna varför vi fortsätter investera i dessa metaller även med dagens priser”.