Kinas statliga bankmonopol ska överges!

Publicerat den 20 april 2012 kl. 05:59

I början av april sade Kinas premiärminister Wen Jiabao på statlig radio att Kina måste överge sitt bankmonopol:

Frankly, our banks make profits far too easily. Why? Because a small number of major banks occupy a monopoly position, meaning one can only go to them for loans and capital. That’s why right now, as we’re dealing with the issue of getting private capital into the finance sector, essentially, that means we have to break up their monopoly.

Medan mina kinesiska vänner som vanligt inte har hört talas om denna enorma reform som kan vara att vänta – och än mindre förstår vad den kan innebära – så har premiärministerns ord varit föremål för en rad analyser på bloggar och i media världen över.

Vissa menar att Kinas ledning nu försöker skylla landets ekonomiska stagnation på de stora bankerna, som ”tjänar pengar för lätt”.

Tillväxten är ju nu lägre än på länge, och landet måste nu förlita sig på mindre privata företag att skapa jobbtillfällen och bidra till ekonomin.

Samtidigt har de statliga bankerna monopol på utlåning, och prioriterar att låna ut till andra statliga aktörer eller till större företag, snarare än småföretagare med nya idéer.

Men att ge bankerna skulden är absurt, eftersom de ju är statliga.

Forbes noterar syrligt att kommunistpartiet konstant tar åt sig äran för de senaste 30 årens ekonomiska tillväxt, men nu försöker övertyga folket om att bankerna är ansvariga för eventuella problem.

Banksystemet har designats av staten, som uppmuntrat till huvudlösa lån för att stimulera ”tillväxten”.

Dessa lån har sedan rakt av rapporterats som vinst av bankerna, trots att mycket av pengarna aldrig kommer kunna betalas tillbaka. Då bankerna är statens instrument, har de räknat med att staten kommer täcka upp de dåliga lånen på något vis.

Forbes menar således att problemet inte är statens bankmonopol, utan den låga ränta som centralbanken har satt på myndigheternas bevåg, för att slussa ut pengar åt alla möjliga håll:

Wen Jiabao has been in charge of the Chinese economy for more than nine years and could have easily freed deposit and lending rates prior to the middle of 2008. Now, however, he no longer has the flexibility to do so. Beginning at the end of 2008, he forced the banks to drop their prudential standards and go on extraordinary lending sprees to stimulate growth. The premier was successful in countering the effects of the global recession, but now the banks are burdened with an extra trillion dollars or so of questionable loans.

Ledningen verkar nu – något sent – ha insett att det måste till stora ändringar i det finansiella systemet.

Kina har nu hamnat i en låst position: Pengar måste lånas ut för att skapa tillväxt och jobb, men de statliga bankerna riskerar gå ner på knä av alla de dåliga lån som aldrig betalas tillbaka.

Därför började man i slutet av mars i år experimentera med utlåning utanför det statliga monopolet i staden Wenzhou, som är känd för entreprenörskap och lånehajar.

Wenzhou är nu en ”general financial reform zone”, förklarade Wen Jiabao, och om försöken lyckas bra så kommer samma utlåningssystem också anammas i andra delar av Kina.

Samtidigt kommer man också ”underlätta en rad restriktioner för att föra tillgångar in och ut ur landet”.

Den nu nödvändiga finansreformen kan därför också betyda politisk reform, då den innebär en begränsning av den kinesiska statens monopol på att definiera risker och kanalisera resurser.

Läs mer om hur trasigt Kinas banksystem är, och varför en reform är nödvändig:

Don’t Blame the (Chinese) Banks (Patrik Chovanec)
Why China Wants to Break Up Its State Bank Monopoly (Forbes)

Läs mer grundläggande om Kinas banksystem i mitt tidigare blogginlägg ”Hur Kinas banker fungerar – och hur de kan komma att falla”.