Om skatte- och lönefusk i Kina

Publicerat den 25 maj 2012 kl. 04:46

Har tidigare här skrivit mycket om det utbredda fusk som pågår på alla nivåer i det kinesiska samhället; utbildning, ekonomisk statistik, politik, forskning och så vidare.

Den senaste tiden har jag hört en rad historier om hur det fuskas vitt och brett med löner och skatter i Kina.

I fjol höjdes gränsen för tillåten inkomst för att få tillhöra den grupp som är helt befriad från inkomstskatt, från cirka 2 000 kronor i månaden, till 3 500 kronor i månaden.

Det innebar att 60 miljoner kineser blev skattebefriade över en natt.

Samtidigt gjorde de nya bestämmelserna det ännu enklare att fuska med inkomstskatten. Jag ska nedan ge ett par exempel:

1) Min egen flickvän får majoriteten av sin lön under bordet, i kontanter. Detta för att företaget – som visserligen är privat, men med nära band till myndigheterna – ska slippa betala skatt på dem.

I Kina finns det hela sju olika skattenivåer, 3-45 procent, beroende på hur mycket man tjänar. Genom att ge min flickvän majoriteten av lönen i kontanter, får hon betala en betydligt lägre procent på en betydligt lägre summa än vad lagen säger.

2) Min väns flickvän jobbar på Agricultural Bank of China, en av världens största banker och tillika en av Kinas största arbetsgivare. Hon tjänar motsvarande 3 000 kronor i månaden.

Vid sidan av lönen får hon dock femsiffriga (och skattefria) kontantbonusar varje kvartal, plus diverse gåvor däremellan – presentkort, matkorgar och middagar.

Tillsammans räknade de båda ut att hennes i själva verket är cirka 10 000 kronor. Men samtidigt är hon helt skattebefriad. Och det sker på en statlig bank.

3) En annan vän berättade att det var vanligt med ”dubbla bankkonton” för anställda i kinesiska företag.

På så vis kan någon som har en lön på 6 000 kronor, få 3 000 inbetalt på respektive bankkonto. Det ser ut som att företaget har två anställda i stället för en, men det gör inget, eftersom de båda är helt ”gratis” i fråga om skatt och sociala avgifter.

4) I regel så har politiker, tjänstemän, militärer och annat väldigt låga löner. President Hu Jintao har en årslön på knappt 75 000 kronor.

Kinas president tjänar alltså så lite att han nästan är befriad från inkomstskatt.

I stället har de förmåner som bilar, middagar, bostäder och kontantbonusar. Allting givetvis skattefritt.

Under ovanstående omständigheter är det inte konstigt att Kina skatteinkomster utgör en oroande låg del av dess BNP; 17 procent, jämför med 27 procent i USA och 47 procent i Sverige.

Då utgör också inkomstskatten en löjligt liten del; enligt landets skatteministerium är det endast 8 procent av alla kineser som betalar någon inkomstskatt alls.

Endast 6,6 procent av alla Kinas skatteinkomster kom från inkomstskatten. Resten från företag, moms och annat.

Det finns heller inga som helst moraliska betänkligheter hos kineserna – i alla fall de jag känner – då gäller att undvika skatter. Ju mer man kan slippa att betala, desto bättre.

Anledningen torde vara enkel: Myndigheterna använder knappast skatteintäkterna till att bygga ett folkhem, utan snarare till att göda en korrumperad enpartistat, vars växande klassklyftor alla kan se.