ad
18 april 2012
Bankbranschen

Vad händer om bankerna sänker?

Idag meddelade Riksbanken att de behåller reporäntan oförändrad.

Detta togs emot med blandade känslor av branschen. Chefsekonomerna på bankerna reagerar med att de inte riktigt litar på Ingves, men det är inte det jag vill prata om nu.

Jag hittar en intressant frågeställning som är hur media skulle reagera om bankerna sänkte räntorna i alla fall. För det man oftast får läsa annars är;

  • ”När ska bankerna följa Riksbanken och sänka?”
  • ”Nu sänker Riksbanken, men bankerna bara ökar marginalerna”
  • ”Kunderna kräver:  Sänk bolåneräntorna”

Min chansning är att om bankerna sänker sina räntor imorgon kommer det inte att stå;

  • ”Bankerna går emot Riksbanken och sänker”
  • ”Riksbanken lämnar reporäntan oförändrad, men bankerna minskar sina marginaler”
  • ”Kunderna kräver: Sänk inte min bolåneränta”

Den sista är orimlig, det vet jag, men det är intressant att leka med tanken eller hur?

Jag tror att det det inte kommer att skrivas någonting om bankerna sänker sina räntor.

Detta är en trend som pågår i Sverige just nu. Det är lätt att tycka att allt bankerna gör på något sätt är fel. Till och med vår finansminister går ut, jämt och ständigt känns det som, och klankar ner på bankerna. Och höjer man blicken så märker man att det är likadant internationellt. Trenden kallas för ”Bank-bashing” av vissa. Men man ska heller inte glömma att bankerna gör stora vinster, och stora pengar rullar in till aktieägarna.

Och allt detta får de som jobbar på kontor möta i sitt jobb då de kan bli utskällda utan anledning, ofta för att kunden är inpräntad att tro att bankerna gör någonting dåligt.

Jag vill utveckla min syn på detta i senare blogginlägg, men jag ville med mitt första inlägg här på Finansliv.se få igång en, som jag tycker är intressant, debatt. Och jag vet att denna debatt redan pågår i fikarummen på några håll.

 

 

 

 

Skrivet av
Fler inlägg om: ,
  • Nyansera lite

    Jag tror att anledningen till denna ”bank bashing” tendens vi upplever har med att göra att vi inte ser någon tranparens i våra bankaffärer. Vi lever i en internetvärld där vi kan jämföra allt och se var vi kan få det bästa vi kan t.o.m jämföra räntor. Men när bankerna har ett underliggande system som avgör hur gemenemans ekonomi ska se ut hamnar en viktig samhällsviktig funktion i knät på bankerna. Med tanke på den belåningsgrad vi lever i idag förstår jag att alla lånekunder är måna att få de pengarna repo stimulerar i deras amortering och inte i utdelning/bonus/annan ersättning tillnågra få utvalda när ekonomin inte är stabil liksom bostadsmarknaden som darrar och vet inte var den ska ta vägen.

    När det kommer till den utsatthet som upplevs gällande bank bashing och människor och medarbere upplever en förhårdnad arbetsmiljö så är det tyvärr den linje som vi kommer att tillfalla. Detta pga människors otroliga prismedvetenhet idag. Tidigare har bankerna kunna göra som de vill med kunderna då räntor inte har pressats utan ganska ansenligt kunna ligga på lite högre nivåer där samtliga banker mår bra av att inte tillämpa prispress/räntepress och därmed garantera god lönsamhet utan vidare ansträngning.

    Det som kommer nu i och med den ökade press politiker sätter på bankerna då dessa uppenbarligen inte löst sitt samhällsansvar i paritet med räntepolitiken är ett naturligt steg.

    Bank bashing kan man även uppleva i en extremt konkurrensutsatt bransch som tex elektronikbranschen där lojaliteten är tuff då säljaren redan har dåligt rykte och prispress och lägstaprisgaranti uppmuntrar kunder att få det lägsta bästa priset på den bästa möjliga varan annars kilar de över gatan till den andra butiken.

    Kontentan är denna tendens kommer infinna sig även på banksektorns privatmarknad där dagliga förhandlingar och hårdare ord från konsumenterna är ett faktum. Konkurrens kallas det, sen finns det sund konkurrens och osund konkurrens för att referera till tidigare nämnd jämförelsemarknad.

    Dock kan man konstatera att detta är ett naturligt steg och jag har rätt att uttrycka min åsikt gentemot min bankman som trots allt representerar det som min bank står för. ”bank bashin” känns lite för martyrliknande.

  • Viktor Dovresjö

    Mycket bra inlägg i den annars enkelriktade debatten i ämnet.

ad
7 maj 2012
Privatekonomi

Giftermål, en dyr men bra affär

I helgen ska jag på bröllop. Och alltid när någon pratar om bröllop så tänker jag på hur dyrt det är. Såklart så tänker jag på vilken underbar sak det är, att två personer lovar varandra evig kärlek, men strax därefter så frågar jag mig hur folk kan ha råd ibland.

Bröllopsindustrin är en mångmiljardaffär som omsätter en stor påse pengar i Sverige varje år.  Allt från bröllopsfotograf till bröllopstårta ska bokas och inhandlas. Och kostnaderna rinner iväg väldigt snabbt.

Ett bröllop kan landa på allt mellan 10 000-500 000kr. Såklart beroende på hur ens drömbröllop ser ut, och hur många man ska bjuda in. Det finns alltid kostnader som man glömmer bort. Och även de budgetar som finns att finna på internet har svårt att innehålla allt.

Men det finns lite genvägar. När man bokar saker så som lokal, klippning, catering m.m. så är mitt tips att inte säga att det är till ett bröllop som ni bokar. Oftast kan det uppfattas som att företagen lägger på en marginal när de ger kostnadsförslag till ett bröllop. Och i vissa fall är det rätt att dom har det, men ibland inte- så det är värt att prova.

Sen är det där med att njuta. För många så finns det ingen annan dag som är så dyr under hela ens liv.

Ska man låna till ett bröllop? Alla har såklart inte råd med att ha ett drömbröllop á la Hollywood. Och jag tycker att man ska mätta mun efter matsäcken. Har man inte pengar själv eller att ens familj kan vara med och bidra så är inte det hela världen. Det viktigaste är faktiskt att man gifter sig, och att man lovar varandra att leva ihop tills döden skiljer en åt.

Skrivet av
Fler inlägg om:
27 april 2012
Bankbranschen

Ovana eller vana

När man vant sig med något är det svårt att vänja sig av med det

Beroenden så som rökning och socker pratas det om ofta. Men beroenden till saker eller en viss standard pratas det mer sällan om.

Jag har ingen bil, jag ser inte behovet av det nu när jag bor inne i stan, men om jag skaffade en bil skulle jag säkert inte förstå hur jag klarade mig utan. Att skapa sig ett behov är någonting man kan göra själv, men det är svårare att få bort ett redan skapat behov. Det stöter man på dagligen. Jag vet t.ex. inte hur jag skulle klara mig utan vissa av mina prylar och elektronik. Men innan jag hade dom så hade jag heller inget behov av dom.

Vem trodde för 10 år sedan att folk ville kunna sköta sina bankaffärer med mobilen, helt öppet ute på stan? Idag är jag nästan beroende av att kunna gå in och betala mina räkningar vart jag än är.

Apple är väldigt duktiga på att skapa behov som man inte visste att man hade. Vem trodde att man skulle ha behov av att prata till en telefon när man vill ringa någon, istället för att slå upp det i telefonboken och trycka på numret? Jag tror att Apple kan skapa ett behov genom att bygga in en mobil betallösning i sina devices och på så sätt få ut en standard till den breda marknaden.

För mobila betalningar har inte riktigt slagit igenom ännu, även fast det finns hundratals studier och försök på olika mobila lösningar så har inget riktigt blivit en standard än. Jag trodde att när Google, med Google wallet, presenterade sin lösning så kunde fler och fler personer ta det till sig. Men det har inte riktigt kommit igång i hela världen ännu.

Vad händer nu när telefonperatörerna och bankerna kommer med (olika) mobila betallösningar?

Kommer vi nu vänja oss av med betalkort även fast det är en ganska smidig lösning? Finns behovet att betala med mobilen överallt?

Det tror jag. För mobilen är just vad den heter, mobil. Och man har idag alltid den med sig. Man har i för sig alltid med sig sin plånbok också, men skulle det inte vara skönt att bara behöva ha med sig en sak när man går hemifrån?

Och hur är det när man vant sig med något?

Sen när vi väl har det så kommer det vara svårt att vänja sig av med det då det är så pass enkelt. För vad händer om man då glömmer sin mobil någonstans, blir bestulen på den eller om den går sönder. Då står man där utan varken SL-kort, pengar och nycklar. Man blir extremt beroende av en enda liten, liten sak. Och då är vi sårbara.

Och vad händer när man vant sig med en viss standard på sitt leverne?

Man vill oftast bara ha det bättre hela tiden, och man höjer sin standard allt eftersom att ens inkomster ökar (om de gör det). Men vad händer om man blir av med sitt jobb? Man får helt plötsligt en mycket lägre inkomst och man kan inte bara fortsätta som man gjort tidigare. Man kanske får sluta äta på restaurang. Och istället för att ha den senaste prylen hela tiden så får man ha kvar sin iPhone 4. Även fast det finns en iPhone 4S och iPhone 5. Man kanske inte kan bo kvar i villan som man köpt och som man slitit med i flera år.

Vad har du för en vana (eller ovana) som du inte kan tänka dig att vara utan?

Skrivet av
Fler inlägg om: ,