CFA III: Papperslappar, obduktioner och skvaller

Publicerat den 30 maj 2012 kl. 21:36

Vi är mycket mer motsägelsefulla och oförutsägbara än vi anar. Vi är helt enkelt inte så rationella som vi vill tro att vi är utan vi kan lätt bli offer för vår eget tänkandes struktur.

Det är en av grundbultarna inom behavioral economics och finance. En stor del av mer traditionella ekonomiska teorier bygger på att aktörerna är fullt rationella och agerar därefter.

Daniel Kahneman var en av huvudtalarna på CFA-konferensen i Chicago och kanske den som var mest känd utanför finanskretsar. Han är en av förgrundsgestalterna inom behavioral finance trots att han inte är ekonom utan psykolog. Det inflytande han haft på forskning inom ekonomi gav honom Nobelpriset i ekonomi 2002.

För en snabb genomgång av grunderna i hans teorier hänvisas till följande referat av föreläsningen på CFA-konferensen. Eller läs hans bästsäljande bok Thinking, Fast and Slow. Jag ska försöka läsa den i sommar. Två andra underhållande böcker som berör samma ämne är Richard Thaler och Cass Sunsteins Nudge och Malcolm Gladwells Blink.

Förenklat gör Kahneman skillnad på System 1 – fast thinking och System 2 – slow thinking. System 1 kan benämnas som intuition och associativt tänkande medan System 2 är reflektion och medvetet tänkande.

Enligt Kahneman kan System 1 i vissa fall leda oss in på fel spår och förhastade slutsatser och i förlängningen leda till för stort självförtroende och dåliga beslut.

Generellt kan man säga att en hedgefonds investeringsbeslut inte bör baseras på System 1 medan en brandman i en brinnande byggnad eller en schackspelare i ett blixtparti mycket väl kan och måste lita på System 1.

 

Två råd

Under Q&A-sessionen fick Kahneman frågan om man som individ kan göra något för att undvika fällorna med System 1.

– Very little; I have 40 years of experience with this, and I still commit these errors. Knowing the errors is not the recipe to avoiding them.

Men han tillade däremot att organisationer, inte minst banker och finansiella institutioner, kan göra mycket för att undvika att individers felslut leder till dåliga beslut för organisationen.

Han gav två konkreta råd:

1. Innan möten ska alla skriva ned på en papperslapp vad de har för åsikt i den aktuella frågan. På det sättet styrs inte mötesdeltagarna av vad den första talaren (som oftast är chefen eller projektledaren) sätter för ton för mötet.

2. När ett viktigt beslut ska tas kan man använda en teknik som kan liknas vid en ”premortem” (till skillnad från en postmortem), alltså en obduktion innan döden inträffat:

”In a situation in which an important decision has been made but not yet implemented, get a group of people together that are knowledgeable and conduct a one hour conversation with them by saying: ‘Well, we implemented the plan, and it’s now one year later, and it was a disaster. Now you have a piece of paper, and I want you to tell the story of the disaster.'”

Kahnemans båda råd syftar till att legitimera avvikande åsikter inom organisationen. Han förde även fram vikten av skvaller. Skvaller är bra för att ifrågasätta den rådande verklighetsuppfattningen.

 

Medan jag skrev detta inlägg kunde jag inte låta bli att tänka på SEB:s beslut att stoppa utvecklingen av sin nätbank. Jag har absolut ingen insyn i det fallet. Men jag kan föreställa mig hur snacket gått, alla pakter och positioneringar, prestige och inte minst skvaller.

Kanske för lite papperslappar eller en premortem som till slut blev en postmortem.