Den som är satt i skuld är inte fri

Publicerat den 9 mars 2012 kl. 12:31

Den som är satt i skuld är inte fri finns ett gammalt talesätt som heter, men hade vi som är lite yngre resonerat så hade vi kanske fått bo kvar hemma. Frågan när man tagit ett bolån är om man ska försöka amortera ner det eller inte. Jag har valt en alternativ strategi. Hur gör du?

Jag pluggade när jag flyttade hemifrån och mitt första boende var en liten etta på 27,5 kvadrat i Jakobsberg. Den kostade 325 000 kronor och för att ha råd att bo där behövde jag både ta fullt studielån och jobba extra som croupier vid ett black jack-bord tre till fyra nätter varje vecka. Varje gång jag träffade min mamma fick jag höra att jag såg trött ut och det stämde nog. Att jobba hela natten och sedan plugga dagtid tar på krafterna efter ett år eller så, men det var det värt.

Jag hade topplån på min lilla lägenhet och banken tvingade mig att amortera för att jag skulle få ta något lån över huvud taget. Jag minns att jag band lånet på två år för att veta vad månadskostnaden skulle bli, och räntan blev dryga sex procent, nästan det dubbla mot var den ligger idag. När jag skulle flytta efter tre år hade räntan såklart sjunkit kraftigt efter IT-bubblan och jag fick betala en ordentlig ränteskillnadsersättning till banken för att lösa lånet i förtid.

Sedan dess har jag flyttat några gånger och så småningom kunnat lägga in en del kontant, och banken har inte haft som krav att jag ska amortera på mitt lån. Efter mitt första boende har jag heller inte valt att binda räntan vid något tillfälle utan alltid haft den rörlig. Ibland har det blivit dyrt, som hösten 2008 när månadskostnaden nästan fördubblades på ett par månader. Vid något tillfälle har jag nästan bott gratis, exempelvis under åren efteråt när centralbankerna sänkte räntorna till nära noll. Som lägst 2009 tror jag min rörliga ränta var 1.01 procent (det du, Claes Hemberg!).

Jag har efter en del funderande resonerat så att jag hellre sätter av en fast summa varje månad, exempelvis motsvarande en ränta på sex procent på mitt lån. Så länge räntan är lägre samlas pengar på kontot, och stiger den över sex procent börjar räntan äta av kapitalet. Den företagsamma sätter dessutom de sparade pengarna på ett konto som ger ränta under tiden.

Vad är då fördelen med det här? Har man ett lån på en miljon och betalar en ränta på 4 procent i månaden sparar man inte mer än ca 430 kronor i ränta om året på att amortera 2000 kronor i månaden. Det kommer dessutom ta över 40 år innan lånet är helt borta. Om du istället sätter 2000 kronor på ett räntekonto med, säg 3 procent ränta, får du nästan 400 kronor i ränta under året och har en buffert på dryga 24 000 på kontot vid årets slut. Med åren minskar också det reala värdet på lånet tack vare inflationen.  

Jag tror att det över tid kommer fortsätta vara billigast att ha en rörlig ränta, och genom att bygga en buffert går det att hantera att kostnaden i perioder kan komma att bli hög. Att inte amortera alls bygger givetvis också på att man har möjlighet att sätta in en del av köpeskillingen kontant från början för att minska risken.

Amortera eller inte – vad tycker du?

  • Johan Skott

    Hej,

    Jag tycker själv att det där är en jättebra strategi som jag själv använt i ett antal år.

    Det var även det som jag rekommenderade alla mina kunder och vänner och ingen av dessa är missnöjda.

    Jag drömmer dock om att kunna amortera en dag…

  • http://blogg.allehanda.se/omstarten Fattig

    Fördelen med lån är att man kan amortera, tänk så trevligt om vi kunde uppfinna en liknande lösning på skulder över lag =O

  • Josefine

    Hej Maria,

    Undrar om du skulle kunna vägleda mig lite. Frågan är hur mycket vi ska amortera/spara.

    Dagsläge: lån på 1,5 milj med ränta på 1 % och ytterligare ett lån på 1,1mij på 3,39 % bundet på 2 år. Vi har fram till idag amorterat 4.000 kr/ månaden. Drömmen hade givetvis varit att bara ha ett personallån på 1,5 miljoner och bli av med det övriga lånet, men det skulle ta ca 10 år om vi slutade med allt övrigt sparande och bara fokuserade på att amortera.

    Efter att ha läst ditt inlägg valde jag att dra ner och bara amortera 2 000/mån och spara resten i en trygg placering med ca 4 % i avkastning efter avgifter (skal ISK). Frågan är om vi ska be om att få amortera ännu mindre och öka sparandet.

    Tycker det är lite klurigt att ställa de två mot varandra eftersom räntorna dessutom är avdragsgilla. Min man och jag är 35 år gamla. Vi har buffert utöver sparande.

    Tacksam för vägledning i mån av tid givetvis.
    Stort tack för givande blogg.

    Med vänliga hälsningar
    Josefine