3 maj 2012
Finansmarknaden

Stirra dig inte blind på Norman-beloppet

Äntligen har någon tagit steget och enkelt och tydligt visat vad det faktiskt kostar att spara i en fond. Inte i procent, utan i kronor. Inte helt otippat var det opartiska Morningstar som gjorde slag i saken. Att okritiskt välja fond efter låg avgift är dock ingen vinnarstrategi.

Den nya avgiften kallas Norman-belopp och visar i kronor vad en fond med en genomsnittlig avkastning för sin fondtyp kommer att kosta vid ett sparande på tusen kronor per månad i tio år. En aktiefond förväntas avkasta sex procent, en blandfond fyra, och en räntefond två procent. Enkelt, ganska rimligt och väldigt tydligt.

I bankernas och förvaltarnas intresse låg det helt klart inte att tydliggöra någonting vad gäller fondavgifterna. Därför är det oerhört bra att Morningstar som opartisk aktör på marknaden har tagit fram ett mått för att kunna jämföra kostnaderna på riktigt.

När man tar en titt på vilka fonder som har lägst avgift dyker Avanza Zero som har noll i avgift upp i toppen. Det är en jättebra fond om man vill investera i den svenska börsen.

Därefter kommer en hel rad räntefonder med avgifter som börjar kring 550 kronor för tio års månadssparande. Det är inte dyrt! Men om man har för avsikt att månadsspara i tio år har man en ganska lång sparhorisont, och även om man kan lockas av låga avgifter bör man också fundera över den förväntade avkastningen. På räntefonder har Morningstar räknat med två procent om året vilket är 0,5 procent mer än inflationen. Dra bort avkastningsskatten på 30 procent från det och kvar har du – ingenting. Din investering har egentligen bara behållit sitt ursprungliga värde. I vissa fall inte ens det.

Nu ska det sägas att en del av räntefonderna i toppen har gett bättre avkastning än så, och visst finns det bra räntefonder som avkastar mer. Men korta räntefonder och likviditetsfonder som inte har presterat bättre än två procent om året tycker jag inte ens ska vara ett alternativ att fundera över. Framför allt inte vid ett långsiktigt sparande, men inte heller när det gäller en kortare tidsperiod. Ett vanligt sparkonto ger tre procent idag till en risk som i princip är lika med noll. Det är en procent mer än en genomsnittlig räntefond, helt utan avgifter.

På samma sätt finns det bra och dåliga aktiefonder. Ibland kan det vara värt att betala lite extra för en fond med en skicklig förvaltare som gett en bättre avkastning än de andra, år efter år.

Alltså. Norman-beloppet är ett fantastiskt och efterlängtat initiativ, men glöm inte att jämföra avkastningen också när du väljer fonder.

Fler inlägg om: ,
  • Pingback: yellow october

  • Pingback: http://minecraftlikegames.com/

  • Pingback: water ionizer

  • Pingback: water ionizer

  • Pingback: water ionizer

  • Pingback: picture fram

  • Pingback: alkaline water machines

  • Claes Hemberg

    Jo, stirra på avgiften. Det är där hela frågan avgörs för den stora majoriteten av spararna.

    Visst kan en liten elit kryssa mellan raketfonder. Men det är överkurs för 9 av 10.

    Att försöka lova spararen ”vi ska göra vårt bästa” duger inte. Vi ser ju hur dessa bror-duktiga-fonder misslyckas på löpande band. Nej, avgiften är hela saken. För den stora majoriteten Stirra riktigt ordenligt på ”kr/10år”! /claes

ad
17 juni 2013
bostad

Så var #minförstabostad

Veronica Palm delade andrahandslägenhet med två kompisar medan Marcus Birro fick tag i en ”underbar egen etta” när han flyttade hemifrån. En av mina vänner sov i en fällbar skinnfåtölj hos en vän i nästan ett halvår innan han fick tag i en egen bostad i Stockholm.

Det är inte lätt att vara ung och vilja flytta hemifrån idag. Särskilt inte om man bor i någon av storstäderna, där ofta både jobb och högskoleplatser finns. Kön för att få en studentbostad i Stockholm eller Uppsala i våras var 96 respektive 124 veckor lång. Har man inte varit ute i god tid kan man med andra ord inte räkna med att få tag i en studentlägenhet de första 1-2 studieåren.

Att hyra en lägenhet i andrahand går förstås bra – om man har råd. Vad sägs till exempel om 23 kvadrat i Björkhagen för 7000 kronor per månad, eller en lite mer central etta på 28 kvadrat på Gärdet för 8900 kronor i månaden? ”Som hittat” är inte det första som dyker upp i huvudet.

Men det går att komma billigare undan. För den som inte har något emot liten yta och några nya familjemedlemmar går det att hyra ett rum på 9 kvadratmeter i ett radhus i Älta för 300 kronor i månaden. Extra personer på rummet debiteras med 190 kronor per natt. Tillgång till kök och badrum ingår.

Att köpa en bostadsrätt är inte heller lätt om man inte har snälla (och rika) föräldrar som hjälper till. I genomsnitt kostar ynka 25 kvadratmeter i centrala Stockholm närmare 1,6 miljoner, i Göteborg en miljon och Malmö drygt 500 tusen. Det kräver kontantinsatser på 240, 150 respektive 80 000 kronor. Det är stora belopp och inte något unga människor har på fickan.

Lösningen på problemet ser lite olika ut. Veronica Palm bodde till exempel i andra hand med två kompisar när hon var 18 år, Stefan Attefall hyrde olika ettor av olika slag tills han kunde köpa en bostadsrätt vid 28 års ålder medan Marcus Birro hade en ”underbar egen etta i Majorna” dit han flyttade i november 1990.

Lösningen för många som flyttar hemifrån idag verkar vara just att dela lägenhet med en eller flera kompisar, att kompromissa med tillgången till egen dusch och istället gå till gymmet eller skolan för att duscha, att flytta runt mellan andrahandsboenden långt ut från stan eller att bo kvar hemma länge än man kanske hoppats på.

På Twitter har vi skapat taggen #minförstabostad och fått mängder av svar på hur kända och okända människor lyckats flytta hemifrån.

Läs mer och berätta om din första bostad på #minförstabostad på Twitter!

Fler inlägg om: ,
29 maj 2013
Börsen

Det vi helst köper dyrt och säljer billigt

Aktier skiljer sig från andra tillgångar eftersom vi helst köper när de är dyra, och säljer när de är billiga.  Så sa Warren Buffet en gång, och svensk statistik visar att det stämmer alldeles utmärkt. Så vad säger statistiken nu om var börsen är på väg?

I Konjunkturbarometern får 1500 hushåll varje månad bedöma hur bra det ”allmänna ekonomiska läget” är för sparande för tillfället. Är det fördelaktigt, ofördelaktigt eller varken eller?

En titt på svaren i backspegeln visar att andelen som tycker det är fördelaktigt att spara har varit som störst när börsen stått som högst. Omvänt har flest tyckt att det är ett dåligt läge att spara när börsen stått på botten.

Allra bäst läge för sparande tyckte hushållen exempelvis att det var precis innan It-bubblan sprack och strax innan finanskrisen bröt ut. Båda kriserna fick börsen att falla handlöst. Med andra ord var hushållen allra mest positiva när det var som dyrast, och börsen redan stigit under flera år. Och ju mer börsen sedan rasat från toppen, desto sämre läge är det att spara enligt svaren i barometern. När den absoluta botten nåddes efter kriserna och börskurserna mer än halverats, då tyckte majoriteten att förutsättningarna för att spara var riktigt dåliga.

Det är inte konstigt att börsras skrämmer och börsuppgång lockar, men tyvärr innebär det att Warren Buffert har rätt. Vi köper aktier när de är dyra, och vi säljer dem när de är billiga. Givetvis hade det varit smartare att göra tvärtom, men tyvärr är det inte så enkelt.

Ska man se något positivt i att hushållen inte tycker att det är något särskilt bra läge att spara just nu, så är det att man kan tolka det som att börsen inte står inför något stort ras trots att den handlas nära rekordnivåer. Hade den gjort det, borde fler varit positiva. Åtminstone om man ska dra slutsatser av hur det sett ut historiskt. Men som vi alla vet, är ju det ingen garanti för framtiden.

Nettotal (andel positiva minus andelen negativa svar) för sparande mot bakgrund av det allmänna ekonomiska läget, samt Stockholmsbörsens index för de 30 största bolagen (OMXS30-index) 1993-2013

Sparande och Stockholmsbörsen maj 2013

13 maj 2013
bo & låna

Bolånen oroar inte bara Riksbanken

Tre av tio oroar sig över storleken på sitt bolån, och var fjärde blir tvungen att ändra livsstil om boräntan stiger med tre procentenheter. Mer glädjande är att fler jämför boräntor än för ett år sedan, och att alla kan lyckas med ränteförhandlingen. Det viktiga är att våga fråga.

Tre av tio oroar sig över storleken på sitt bolån. Framför allt är det unga under 35 år som regelbundet känner oro. Egentligen är det inte så konstigt. Bopriserna har stigit kraftigt sedan mitten av 90-talet och för den som exempelvis ska in på bostadsmarknaden i Stockholm idag krävs både ett rejält lån och en rejäl kontantinsats. Unga som varken har haft möjlighet att spara ihop kapital eller hunnit få en bra löneutveckling får det svårt, och de blir dessutom extra sårbara om räntan stiger eller om något annat händer som gör att inkomsten minskar.

En annan sak som är oroande är att var fjärde person blir tvungen att ändra livsstil på något sätt om boräntan stiger med tre procentenheter. Några får sälja bostaden, andra får dra ner på det som sätter guldkant på vardagen som resor och nöjen, och ytterligare några får sänka sin levnadsstandard. Det tyder på att ganska många hushåll är räntekänsliga, och att det kommer att få tydliga effekter den dag Riksbanken höjer räntan ordentligt.

Men det finns också glädjande nyheter i dagens rapport. Fler jämför boräntor innan de väljer bank, vilket betyder att fler ställer krav på banken och därigenom kan spara tusenlappar varje år. Dessutom är inte det viktigaste att ha en hög lön eller vara välutbildad för att lyckas med ränteförhandlingen. Nej, det viktiga är att ställa frågan över huvud taget. Nio av tio får en lägre ränta när de frågar, oavsett om det handlar om män eller kvinnor, unga eller gamla, hög- eller låginkomsttagare.

Mer om det här finns att läsa i Rapporten Bo & Låna 2013, eller se en kort sammanfattning i videoformat.

25 april 2013
Börsen

På med skygglapparna

Börsen har varit stökig länge och rubrikerna är ena dagen nattsvarta och nästa fyllda av framtidshopp. Det är med andra ord lätt att bli stressad som vanlig sparare. Ska man kliva ur nu? Eller är det rent av köpläge på börsen?

Idag släppte Fondbolagens Förening en ny rapport som handlar om sparande i aktier, där man undersökt hur den långsiktiga spararen klarat sig genom alla kriser. Vinner trägen, eller lönar det sig att försöka tajma upp och nedgångar?

Svaret tycker jag illustreras rätt väl av Carnegie Fonders VD Hans Hedström, som också förvaltar två av Carnegies fonder. På frågan om det går att tajma marknaden blir svaret ”nej, i alla fall har jag kapitalt misslyckats med det”. Gustav Setterblad, förvaltare av Didner & Gerges småbolagsfond, säger i sin tur att de aktiva spararna ofta säljer när det redan gått ner ganska kraftigt, och köper när en stor del av uppgången redan skett. De som istället låg kvar och väntade ut rörelserna lyckades ofta bättre. Och om inte ens proffsen lyckas vara kortsiktiga, hur ska man då lyckas som sparare?

Rapporten – och jag också för den delen – slår istället ett slag för att vara långsiktig. Faktum är att den visar att om man sparat på Stockholmsbörsen under en valfri tioårsperiod mellan 1919 och 2012 så har man bara under en enda period förlorat pengar, och det var efter den stora depressionen år 1930-1939 då besparingarna minskade med 0,2 procent i värde. Alla andra perioder har avkastingen varit positiv. Om man istället varit kortsiktig och sparat under ett enskilt år under samma period, 1919-2012, så hade man förlorat pengar 28 av de åren, och många gångar har nedgången varit kraftig.

Jag har sagt det förut och säger det igen. För att lyckas med sitt sparande behöver man inte vara den som vet mest. Istället är det den som är långsiktig och inte låter sig stressas av snabba upp- och nedgångar som lyckas i längden. Spara regelbundet så riskerar du inte att köpa allt vid fel tillfälle, och tänk på att historien visar att trägen vinner. Så på med skygglapparna när domedagsrubrikerna lyser svarta och fortsätt på din inslagna väg. Du ökar både chansen att lyckas och minskar risken för magsår.

10 års sparhorisont, genomsnittlig årlig avkastning för aktier 1919-2012 (Stockholmsbörsen, nominellt värde).

Långsiktigt sparande 1919-2012

Källa: Fondbolagens Förening ”Sparande i turbulenta tider” Länk till rapporten ->

9 november 2012
biligt
tips

Osmart råd att aldrig binda

Det finns många argument till varför man aldrig borde binda boräntan. Många av dem är tyvärr onyanserade. Mellan två och åtta tusen har månadskostnaden varierat de sista fyra åren för ett genomsnittligt bolån på 1,5 miljoner med rörlig ränta. Det visar rätt tydligt vad risken med den strategin är.

Ett skäl som alltid framförs till att inte binda räntan är att den som gjort det historiskt oftast förlorat på det. Bara vid två tillfällen har den som bundit lånet blivit en vinnare.  2005 när räntan bottnade innan högkonjunkturen som ledde fram till finanskrisen, och 2009 efter finanskrisen när den rörliga boräntan bokstavligt talat dök till rekordlåga 1,5 procent.  Vidare säger motståndarna att man inte bara binder boräntan utan dessutom binder sig till banken, och det senaste argumentet är att man genom att binda lånet frånsäger sig möjligheten att kunna pruta på räntan.  

Till att börja med är det lätt att säga att det ”aldrig” varit lönsamt att binda räntan när den varit på väg neråt de senaste 15 åren. Givetvis blir det inte lönsamt då. När räntan däremot är så låg att den inte kan bli särskilt mycket lägre, ja då kan man fundera på det om argumentet verkligen håller framöver. Visst kan räntan sjunka någon procent till, men inte särskilt mycket mer. Uppåt kan den däremot gå, och det betydligt mycket mer än en ynka procent.

Sedan har vi det här med att man även binder sig till banken eftersom det kostar pengar att lösa ett bundet lån i förtid. Det är sant. Därför gäller det att välja bank med omsorg, och att inte binda räntan längre än man tror att man ska bo kvar. Hos vissa banker går det dock att byta säkerhet för lånet, så om du flyttar vidare till något som är minst lika dyrt kan du ta med lånet och slipper betala ränteskillnadsersättning. Det kan vara en möjlighet värd att undersöka.

Slutligen har vi det här med att pruta på boräntan. Jag har själv alltid gjort det, och givetvis ska man göra det eftersom det uppenbarligen finns pengar att tjäna på det. Tyvärr – tycker jag – erbjuder inte alla banker en rättvis ränta redan från början. Man måste själv be om det (eller hota med att byta bank) för att få den ränta man är värd. Men precis som när man har en rörlig ränta kan man höra sig för vilken ränta banken kan erbjuda om du binder lånet, eftersom du därmed i princip garanterar att du att kommer fortsätta vara kund ett tag framöver också.

Att bara säga att man aldrig ska binda lånet är alldeles för onyanserat. Ett genomsnittligt bolån är på ungefär 1,5 miljoner idag. Grafen visar vad det kostat varje månad att ha en rörlig boränta på ett sådant lån mellan 1997 och idag, och det är lätt att se att svängningarna varit stora. Boende i storstäderna har ofta lån av den dubbla storleken och enkel matematik säger att då har kostnaden svängt mellan fyra och sjutton tusen i månaden.

Det är lätt för någon med goda marginaler i plånboken att tycka att det är värt den risken. Men för den som inte har samma förutsättningar blir det lätt ett dåligt råd att alltid välja rörlig ränta därför att det är ”billigast”. Att utgå från sin egen situation och vilken risk man har råd att ta är betydligt smartare.

Månadskostnad för ett bolån på 1,5 miljoner kronor med rörlig ränta, januari 1997 - november 2012