ad
8 maj 2012
Apple

Jag tror på Facebook trots uselt investerarmöte

En något stökig dag i midtown här i New York, då Facebook var i staden med en roadshow presentation en vecka eller så innan den länge förväntade och upphaussade börsnoteringen på Nasdaq, som troligen följer den 18 maj. Hundratals investerare formade en lång kö utanför Sheraton Hotel för att få höra mer om den historiska dagen av den snart 28-årige Mark Zuckerberg och hela hans executiva team. Mötet gick dock inte som många hade hoppats. För det första dök Zuckerberg upp mer än en timme för sent, vilket inte ses på med nådiga ögon här i stressens huvudstad. När frågestunden väl skulle inledas visades istället en urvattnad video, som dessutom redan finns på företagets hemsida och sålunda var av föga värde. Till råga på allt besvarades endast ett fåtal frågor, i princip de som redan var besvarade i andra intervjuer, och andra frågor möttes med väldigt vaga och flyktiga svar innan det hela var över. De flesta i publiken valde efter ett tag att lämna och så tog det hela slut utan att tillföra någonting vettigt av värde. Så började det dessutom att regna.

Rent praktisk torde äntligen Facebookintroduktionens detaljer vara klara efter nyligen avklarade förvärv av Instagram och av en patentportölj av Microsoft. Facebook väntas i samband med sin börsintroduktion sälja aktier för uppåt 14 miljarder dollar, baserat på ett pris på mellan $28 och $35 per aktie, vilket gör noteringen till en av de största hittills för ett internetföretag på Wall Street. Det skulle innebära ett totalt marknadsvärde av Facebook på runt $100 miljarder. Googles börsintroduktion i 2004 värderades till ungefär två miljarder dollar, med ett totalvärde av Google på runt $25 miljarder. Dagens marknadsvärde av Google ligger på $200 miljarder.

Frågan är nu givetvis om Facebook är en god investering. Många lyssnar då investeringsgurun Warren Buffett uttalar sig och hans Facebookkommentarer de senate dagarna har blivit mycket uppmärksammade här i USA. Buffett har i bestämda ordalag låtit meddela att hans Berkshire Hathaway inte kommer investera i Facebook av den anledningen att han inte tycker om social media networks. Faktum är förvisso att Buffett sällan investerar i IPOs och att han då han påstår att han inte förstår sig på Facebook, kanske i realiteten är för gammal att förstå världens moderniteter, inklusive Facebook. Han föddes trots allt 1930, vilket förvisso är en ungdom i jämförelse med en av hans närmaste män, investeringspartnern Charles Munger, som är 88. Kanske inte undra på att de inte förstår.

Själv ser jag istället ett företag som växer och utvecklas hand i hand med framtidens globala användare av social media networks. Jag tror att framåtblickande företag som Apple, Google och Facebook är utmärkta investeringar. Det är förvisso sant att under det första kvartalet sjönk Facebooks vinst med 12%, men man skall dock komma ihåg att företags omsättning steg markant, med hela 45% till över en miljard dollar för första gången för ett kvartal, och att kloka investeringar gjordes. Antalet användare steg också betydligt, från 845 miljoner i fjol till 901 miljoner användare i början av 2012.

Det är bara en tidsfråga innan Facebook kommer ha fler än en miljard användare globalt. Det är minst sagt häpnandsväckande siffror. Nu gäller det givetvis för företaget att se till att kontrollera kostnaderna, men det finns en positivsm och energi inom företaget, som jag tror ligger i tiden, och som ytterligare kommer finslipas och bli mer sofistikerat i framtiden, inte minst genom fler kloka investeringar. Precis som med Apple och Google är Facebook ett företag med globala pionjärer i ledningen och jag tror helt enkelt inte de gamla gubbarna i Nebraska förstå det.

18 november 2014
Havel

Havel

Det finns verkligen inte mycket politikerna i Washington DC numera kommer överens om, så det kan därför noteras att det faktiskt fortfarande fattas beslut i representanthuset med rösterna 435 mot 0. Det handlar om beslutet att installera en byst av Vaclav Havel i Capitols så kallade Freedom Foyer, där byster av Winston Churchill, Lajos Kossuth, Abraham Lincoln och George Washington redan finns. I samma veva släpps en lysande bok av Michael Zantovsky, Havel – A Life, som jag läste under helgen och starkt rekommenderar.

Vaclav Havel för onekligen tankarna till det kalla krigets dagar och till öststaternas kamp för frihet och demokrati för 25 år sedan. Muren revs, fria val infördes och i Tjeckoslovakien blev dramatikern Havel plötsligt en politiker i sammetsrevolutionen och sedermera Tjeckoslovakiens president 1989-1992 och Tjeckiens president 1993-2003. Havel bejakade involvering och samarbete, vilket inte minst resulterade i att Tjeckoslovakien blev medlem av NATO och EU.

Havels vilja att samarbeta och söka gemensamma lösningar hindrade förvisso inte Slovakien att bli självständigt 1992, men Havel stödde Natos bombningar av Serbien så tidigt som 1994 och arbetade med USA och George W Bush vid invasionen av Irak 2003. Kanske kan man undra vad Havel skulle säga om dagens globala politiska situation, där det framstår som de globala aktörerna har allt svårare att finna vägar till konstruktivt samarbete och där det framstår som allt mer komplicerat att bygga allianser med gemensamma mål där stater agerar unisont utifrån moraliska övertygelser, och utifrån en kristen och humanistisk solidaritet.

Det kan till viss mån låta aningen republikanskt och neokonservativt och går emot de rådande aktionerna från dagens världsmakter. Det har blivit allt svårare att finna en gemensam moralisk linje för att möte totalitära utmaningar, vilket vi ser inte minst då det gäller ISIS. Som en förespråkare för universella värden och en gemensam moral, var Havel övertygad om att en euro-atlantisk gemenskap har en viktig roll i kampen mot extremism och totalitära ideal. För en person som växte upp under totalitära former verkar det rimligt att vara emot dessa krafter och förespråkar en aktiv politik för demokrati och humanism. Det kanske var enklare då motståndaren oftast var de kommunistiska regimerna med Sovjetunionen i spetsen och kanske är mer komplicerat i dagens mer fragmentariska globala politik.
Å andra sidan är det ganska simpelt, antingen finns frihet och demokrati, eller inte. Moralens ifrågasättande låter oss därefter ta ställning till vad som är rätt och fel, och vad man kan göra för att ändra det som är fel. Det är en av anledningarna till att Havel i Washington framstår som en allmän hjälte, men kanske just nu en hjälte för republikanerna. Vet inte om Havel hade hållit med om detta. Helt klart är dock att den amerikanska utrikespolitiken numera inte följer Havels modell. Det finns en brist på en övergripande moralisk politik, det finns inte längre en politik som i grund och botten exporterar moraliska värderingar och demokrati och det finns definitivt inte längre en politik som är byggd på att använda militären för att nå dessa mål.

USA har färre närma allierade och vänner än på bra länge och att nå internationella överenskommelser verkar allt svårare. Visst håller USA och EU med om att Ryssland skall ta sig ur Ukrainas östra delar, men det har blivit mer ett nytt kallt krig mellan USA och Ryssland, där inga egentliga politiska och diplomatiska lösningar verkar närma förestående. Havels kristdemokratiska och liberala ideal skulle nog snarare försöka finna långsiktiga lösningar som bottnar i humanism. Det är förvisso inte helt klart om dagens Ryssland skulle lämpa sig för dylika moraliska lösningar, troligen inte, men detta skulle likafullt kunna betonas. Helt klart är dock att det skulle vara på sin plats för de demokratiska västerländska makterna att återigen börja samarbeta och mer aktivt försöka att vara en samlad stark röst emot totalitära stater och mer aktivt stödja länder som efterstäva dessa ideal.

Därför, i Havels anda, bör de demokratiska länderna arbeta närmare mot stater med antidemokratiska totalitära regimer med slutmålet att besegra dem och befria deras förtryckta medborgare. Detta förblir ett globalt dilemma, men så länge som USA och andra fria länder förbli passiva, är det viktigt att minnas Havels ideal och långa kamp mot förtryck och diktaturer. Jag betvivlar att Havel skulle vara en republikan, men å andra sidan skulle han inte heller vara en demokrat i dagens alltmera passiva USA under Barack Obama.

Fler inlägg om:
12 november 2014
dollarn

Dollarns återkomst

Brukar inte vara så intresserad av den svenska valutakursen förutom då jag är på väg till Sverige. Råkade dock se dagens kurs då jag var inne och läste en del svenska artiklar på nätet och blev högst förvånad då jag såg att en dollar kostar hela 7.39 svenska kronor. Var i Sverige i mars och då kom jag ihåg att kursen var runt 6.30 kronor. En ökning på 17%. Känns som det var ett tag sedan priset var så högt även om jag också minns över 9 kronor och faktiskt till och med över 10 kronor för en dollar. Det var tider det och då var det verkligen ett nöje att åka till Sverige.

Det finns mycket som tyder på att dollarn kommer fortsätta stärkas gentemot kronan. Allt fler tecknen visar att USA ligger före Europa och de stora ekonomierna i Asien i konjunkturvändningen. Det innebär att USA kommer strama åt sin ekonomi före Europa, vilket ger stigande räntor och starkare valuta. Den europeiska centralbanken, ECB, har även annonserat fortsatta låga räntor, vilket fått europeiska valutan att tappa mark mot den amerikanska dollarn. Fortsatt hög global likviditet innebär att pengarna måste allokeras någonstans och desto stabilare den amerikanska ekonomin verkar, desto sannolikare är det att pengarna kommer gå till USA och dollarn.

Den amerikanska sysselsättningen nyligen redovisades och visade sig starkare än vad de flesta hade trott steg de amerikanska räntorna och dollarn fortsatte att stärkas mot både euron och den svenska kronan. Denna utveckling verkar dessutom hålla i sig, vilket sätter press på lönerna och på räntorna, vilket i sin tur ytterligare stärker dollarn. Dessutom har som bekant Federal Reserve slutat med QE, vilket reducerar likviditeten, även om den som sagt är fortsatt hög, men det innebär lite mer långsiktigt en sannolik höjning av räntan, vilket också stärker dollarn.

Helt plötsligt förefaller alla globala ekonomiska pusselbitar leda till en starkare dollar. Oljepriser ser dessutom ut att fortsätta sjunka, vilket också pressar dollarn högre. Situationen i Ryssland medför inte bara ytterligare press på den ryska valutan, utan att kapitalutflödet söker andra säkrare valutor, troligen dollarn, vilket då ytterligare stärker dollarn och försvagar rubeln.

Sverige har dessutom en hög arbetslöshet och en relativt svagt växande ekonomi. Detta gör kronan som valuta mindre intressant och i fallet Sverige tyder vidare inrikespolitiska problem på en svagare krona framöver.
Överlag är det en rad faktorer som spelar in just nu och samtliga pekar i riktningen att dollarn kommer bli betydligt starkare under resten av 2014 och även under 2015. Det förefaller troligt att dollarn kommer nå runt 8 kronor innan året är slut och fortsätta marschen mot 9 kronor för en dollar under 2015. Jag tippar på en kurs på 7.95 vid årets slut och 8.85 i slutet av 2015. Kan vara bra för den svenska exportindustrin de strukturella problemen till trots och även för investerare som planerar köp av amerikanska räntefonder. För den svenska turisten här i New York kommer det dock bli dystra tider. Själv ser jag däremot fram emot en billigare färd till Fosterlandet.

Fler inlägg om:
8 november 2014
Midterms

Republikanerna tar över

Det viktiga valet i mitten av Obamas sista fyra år vid makten, the midterms, ägde rum under veckan. Representanthuset röstade för det 435 platserna och det republikanerna partiet vann 244 platser och utökade därmed sin majoritet. I senaten, där en tredjedel av de 100 platserna valdes, var det mer på spel med tanke på att demokraterna har varit i makten i senaten under Obamas period som president. Den makten förlorade nu demokraterna då republikanerna vann minst 52 plaster och helt enkelt inte bara tog över senaten, utan nu har hela kongressen på sin sida. Tre delstater, Virginia, Louisiana och Alaska, är inte avgjorda i senaten, men det skulle kunna antas att Virginia kommer sluta demokratiskt, medan Louisiana och Alaska kommer bli republikanska. Det skulle i så fall innebära 54 mot 46 till republikanernas fördel i senaten. Obama framstår som en allt mer isolerad president med allt svagare stöd.

Under normala omständigheter skulle en så pass stor valseger skaka om Washington ordentligt. Helt klart är att republikanerna tagit över landet, inte bara i representationshuset och senaten, men de vann också många vinster som guvernörer i stater som anses demokratiska. Det var andra intressanta konstellationer där republikanska minoriteter vann viktiga val, inte minst Susana Martinez som omvaldes till guvernör i New Mexico, men även att den första svarta republikanska kvinnan någonsin valdes in i kongressen, Mia Love. Det är minst sagt häpnadsväckande att detta tagit till 2014. Dessutom valdes den förste svarte senatorn från en sydstat, Tim Scott från South Carolina, sedan Renconstruction, alltså perioden efter inbördeskriget, som slutade 1865. Dessa segrar är betydande för det republikanska partiet och kan vara en början på en mer nyanserad röstning från minoriteter, som oftast röstar mellan 90% och 100% demokratiskt. Det är framför att möjligt att det republikanska partiet kan stärka sina band med den stora latino befolkningen som röstar.

Den överhängande skuggan över det demokratiska partiet under valet var givetvis den impopuläre Barack Obama. Han försökte hålla en låg profil, dels för att få eller ingen ville ha hans stöd, men också för att hålla sig under debatten om kongressen och inta en mer presidentliknande roll, kanske för att framöver arbeta mer på hur historien kommer behandla honom. Han kommer alltid ha en stor roll i historien, då han är och kommer förbli USAs första svarta president. Utöver det är det svårt att se något som speciellt kommer framhävas. Valet visar dessutom hur missnöjt det amerikanska folket verkligen är med Obama, dels genom den republikanska stora vinsten, dels då man analyserar vilka som röstade och inser att många av Obamas tidigare väljare helt enkelt valde att stanna hemma.
Man kan då fråga sig vad som kommer hända under Obamas två sista år vid makten? Med en republikansk kongress, hur kommer situationen förändras i Washington? Med tanke på Obamas reaktion till valresultatet, kommer det troligtvis inte bli några större förändringar. Obama pratade mest om hans planerade immigrationsreform, som republikanerna är emot, och att han skulle använda sig av executive powers, med andra ord fatta beslut utan att inkludera kongressen. Med tanke på att det är precis detta som fört Obama från en stark position i kongress då han först valdes till president, till en mer eller mindre obefintlig relation, kan man ifrågasätta visheten i beslutet att inte vilja arbeta mer med kongressen. I grund och botten visar det Obamas brist på respekt för kongressen som institution och även brist på respekt för den demokratiska processen, en sällan eller aldrig skådad arrogans från en president, som har bidragit till att förstöra samarbetsmöjligheterna i Washington DC. Så om Obama inte kunde arbeta med kongressen då demokraterna var vid makten, i alla fall i senaten, varför skulle han kunna arbeta med en kongress ledd av republikanerna?

Washington DC går sålunda med största sannolikhet mot ytterligare två år av partiska bråk. Förr eller senare kanske Obama kommer börja fundera på hur historieskrivarna kommer behandla honom och kanske försöka nå politiska resultat genom samarbete med kongressen. Jag betvivlar dock detta, då Obama verkar vilja leva i sin egna lilla bubbla och göra vad han vill när han vill göra det. Så förvänta därför fortsatta partiska stökigheter i Washington DC där stämningen fortsätter vara negativ och aggressiv. Man kan ibland undra om man beskådar en lekplats där de små aktörerna i blöjor som ofta framstår som irrationella, aggressiva, samarbetsovilliga och smått tokiga, men det är ingen lekstuga och det handlar inte om barn, det handlar om vuxna, om amerikanska politiker, även om aktörerna även här framstår som irrationella, aggressiva, samarbetsovilliga och smått tokiga.

Fler inlägg om: , ,
30 oktober 2014
QE

QE och slutet på en era

Då är det slutligen slut på QE, quantitative easing, efter ett förväntat beslut från the Federal Reserve bank tidigare idag. Pengatryckeriet är slut och det är dags att återigen försöka leva ett normalt liv utan enorma belopp från the Fed som stimulerar ekonomin. Detta tema har förvisso tagit upp tidigare, men nu har det verkligen är slut är det likafullt värt att spendera några minutrar åt QE och slutet på en era.

Gick förbi Lehman Brothers kontor, numera Barclays, i midtown tidigare idag och tankarna for osökt till den vansinniga veckan under september 2008, som kulminerade i att banken försattes i konkurs. Själv minns jag veckan med fasa och framför allt den ödesdigna helgen, som inte bara resulterade i Lehmans undergång, men för egen del med sidoeffekten att Merrill Lynch, där jag då arbetade, köptes av vad som betraktade som en allmänt medioker jättebank, Bank of America, från Charlotte, North Carolina, som ansågs styras av the cigarr rökande good old boys från södra USA.

Onekligen förändringarnas tidevarv och det är intressant att fundera tillbaka på de stormiga dagarna och månaderna under 2008. Den monetära basen har sedan dess expanderat kraftigt och statens balansräkning har förändrats och innehåller mycket som är förankrat i den finansiella banksektorn då värdepapper köpts av the Fed sedan 2008. The Fed har köpt på den sekundära markanden till marknadsmässiga villkor vilket inneburit att obligationspriserna pressats upp, vilket i sin tur inneburit att räntan sjunkit.

Det handlar numera inte om att sluta köpa, det är visserligen steg ett. Steg två för the Fed handlar om att sälja med det långsiktiga målet att rensa balansräkningen. Det kan dock innebära att the Fed tvingas sälja till ett mycket lägre pris än de köpt för och det är inget bra alternativ. Alternativet är att vänta till obligationerna förfaller.

Det troliga är att landet fortsätter med budgetunderkott under många år till. Det gör att treasury kommer fortsätta att gå ut i marknaden och be om pengar för att täcka detta underskottet. Detta samtidigt som marknaden vet att the Fed inte finns som köpare i andrahandsmarknaden. Bara detta är räntedrivande. Det finansiella systemet bygger i princip på modellen att treasury inte kan misslyckas med att sälja en obligation. Detta system kan dock skakas om då priset, i det har fallet räntan, faktiskt kan komma ligga på en alltför hög nivå. The Fed annonserade därför idag att de kommer se till att räntan även framöver kommer ligga runt noll. Detta för att stilla marknaden och förvissa alla markandskrafterna att the Fed inte kommer försvinna även om slutet på QE nu är här. Det handlar även fortsättningsvis om sagan om staten och kapitalet.

Det krävs i princip mer utlåning för att driva fortsatt konsumtion och inte minst fastighetsköp. Det finns redan planer på att reducera insatsen vid fasighetsköp, ned till 3%, men bankerna är skeptiska, då de redan gått i den fällan och fått betala dyra böter för utlåning till folk som inte kunde betala tillbaka lånen. Tillväxten är dock ett problem och detta problem kan nu växa.

Meningen är att ekonomin nu skall stå på egna ben. Priserna på tillgångar, inte minst fastigheter, har stigit under årens lopp under QE, markanden har gått upp kraftigt och många med tillgångar har blivit betydligt rikare. Många anser att det varit den största ekonomiska uppsvinget för folk med pengar genom tiderna och det är helt klart att klyftorna i samhället vidgats avsevärt under de senaste åren. De rika har blivit mycket rikare. Här i USA kallas det allmänt den största wealth transfer i historien.

Arbetsmarknaden har genom pengaflödet stimulerats och arbetslösheten ligger på runt 6% och förefaller stabil för tillfället. The Fed har numera runt 4.5 trillion på balansräkningen mot under 1 trillion då QE inleddes. Mycket är dessutom MBS. Vad de skall göra med detta återstår att se som sagt. Det kommer onekligen innebära mer press på inflationen och räntan och dessutom skapa en ny osäkerhet på markanden. Vad som gjordes genom QE har gjorts i krisens tecken och nu är det dags att se vart färden tar den amerikanska ekonomin. De flesta verkar positiva. Troligtvis kommer reaktioner i form av starkare dollar, högre ränta förr eller senare och en stagnerande eller sjunkande aktiemarknad. Likviditeten är dock fortfarande stark så det kommer troligtvis inte bli en större reaktion förrän 2015. Ekonomin har stabiliserats och det är nu bara att ta ett djupt andetag och se vart den amerikanska och globala ekonomin kommer färdas. Helt klart är att vi alla kommer minnas QE eran som en frossa i likviditet och nu när festen är slut gäller det att spänna säkerhetsbältet och vara redo för en ny ekonomisk realitet. Håll koll på din portfölj!

Fler inlägg om:
25 oktober 2014

Det nya kalla kriget

Det är inte länge sedan det fanns två världar beroende på om man läste nyheter från väst eller nyheter från öst. Två verkligheter, två realiteter. Det kalla krigets dagar. Samma händelse beskrevs, men i olika versioner. Kanske är det ibland så att om man läser Wall Street Journal och sedan New York Times. Två versioner av sanningen, som ofta beskrivs ganska annorlunda. Men det handlar då om nyanser och det är ju klart att en version är liberal, en är konservativ, och det kan man väl leva med. Det ger i alla fall olika persektiv och det är väl alltid intressant och nyttigt. I grund och botten handlar det dock om sanningen som tolkas på olika sätt, men det är i alla fall inga lögner som publiceras.

Under de senaste åren och framför allt sedan krisen på Krimhalvön och i Ukraina har dock tonen här i USA gentemot Ryssland blivit betydligt mörkare och hårdare. Det kan förvisso inte anses så märkligt, men det är likafullt så att man ibland undrar om det handlar om en ny hård linje inom den amerikanska medierna mot en politisk motståndare och den nygamle ärkefienden Ryssland. Läser ibland några europeiska tidningar för att om möjligt få ett annat mer nyanserat perspektiv eller en annorlunda rapporteringen, framför allt då det gäller viktiga marknadsrelaterade nyheter med potentiella finansiella implikationer. Vem kan man egentligen lita på då det gäller information?

Under veckan dog som bekant styrelseordföranden och VDn för det franska oljebolaget Total SA, Christophe de Margerie, då hans privata plan skulle lämna en flygplats i Moskva, men körde på en snöplog, som kördes av en berusad ryss. Vad som är intressant är inte nödvändigvis att det numera finns olika åsikter om det inträffade, utan att i dagens alltmer polariserade värld faktiskt finns flera så kallade sanningar. Detta förändrar bilden då det givetvis endast finns en sanning. Jag valde i brist på andra sysslor att fördjupa mig just i denna händelse, denna tragedi. Faktum verkar vara att en berusad ryss, inte någonting som skulle överraska någon för den delen, var ute på villovägar precis då planet skulle lyfta. En olycka helt enkelt.

Wall Street Journal rapporterade dock att det fanns trovärdiga misstankar att det handlade om mord, planerat av den ryska regeringen för att om möjligt kunna få större makt och inflytande över den globala oljan. Det fanns även spekulationer om att de Margerie hade motsatt sig vissa ryska villkor relaterat till en stor oljeaffär. Minst sagt kryptisk information och utan saktlig grund. Så varför skulle en amerikansk fristående tidning välja att spekulera om mord av den ryska regeringen? Det är inte helt klart. Det finns ingenting som tyder på att det skulle vara någonting annat än en tragisk olycka.

I ryska media rapporteras samtidigt att det förefaller som om de Margerie, som för övrigt var emot amerikanska och europeiska sanktioner mot Ryssland, mördades av den amerikanska underrättelsetjänsten CIA. Anledningen skulle vara att Washington ville tysta de Margerie då han irriterar dem genom sitt motstånd mot de ryska sanktionerna. Även detta framstår som helt orimligt. Det är givetvis möjligt att USA känner irritation, men att de skulle ta steget att mörde en framstånde franska affärsman i Moskva förefaller helt absurt.
Nyheter som inte längre är sanningsenliga nyheter, utan likt de kalla krigets dagar, påhittade verkligheter och helt enkelt lögner, med andra ord propaganda mot fienden.

Konspirationsteorier kan skönjas i rapportering från Ukraina, där det inte längre är helt klart vad som händer, om de ryska rebellerna är besegrade, om en ny stat som framöver kan bli del av Ryssland håller på att skapas, om Ukraina verkligen vill vara del av NATO och om Ukraina kommer försöka delas i två eller flera delar. Man vet inte längre vad man skall tro. Nyhetsflödet framstår som mer och mer opålitlig, tonen här i USA har skärpts gentemot Ryssland och tonen mot USA har helt klart skärpts i Ryssland. Så vem kan man då lite på om man vill ha objektiva nyheter?

Situationen mellan USA och Ryssland har försämrats rejält, vilket stod klart då olyckan i Moskva raskt utvecklades till en mordplott och propaganda. Det framstår som om de kalla krigets dagar faktiskt är tillbaka.