Mitt Romneys sista hopp?

Publicerat den 7 augusti 2012 kl. 03:49

Sitter här och funderar på Sarah Palin och 2008 kommer tillbaka som om det vore igår. Dags för George W. Bush att flytta hem till Texas och en ny epok i Washington DC stundade. Nya ledare, nya vägar. Palin rörde minst sagt till det i valkampanjen. Det blev efter en sömnig start som mest handlade om Obama eller Hillary och vem John McCain skulle välja som sin VP, minst sagt inte sömnigt efter Palin dök upp. Det var under sista veckan i augusti 2008. Tycka vad man vill om henne, men hon blåste liv i valet och det blev riktigt intressant trots allt. Själv är jag övertygad om att Obama hade vunnit gentemot McCain oberoende VP valet. McCain var definitivt inget gott val, det kändes nästan som Bob Dole var tillbaka, fast i en mer aggressiv version.

Vi har numera ett presidentval som är minst sagt ointressant och allt tristare att följa, även om valet i sig givetvis är otroligt viktigt. Nu är det ju endast tre månader kvar till valet och precis som under 2008 börjar oron infinna sig inom de republikanska leden. Opinionssiffrorna visar att Romney inte rör på sig och att han till och med har tappat väljarstöd i flertalet nyckelstater som Pennsylvania, Virginia och Florida. Paniken börjar komma smygande. Romney var på global turné under den senaste veckan och hade valt att besöka tre viktiga länder, Storbritannien, Polen och Israel. Helt klart mycket väl valda länder med tanke på Obamas otaliga problem i relationerna med just dessa viktiga allierade länderna under de gångna åren. Det började med att bysten av Churchill åkte ut ur Vita Huset, Obamas beslut att inte bjuda in Lech Walesa till samma hus då han ansågs ”too political” av administrationen, och Obamas ständigt frosiga förhållande med Netanyahu. Allt detta är viktigt då det gäller en ny utrikespolitik och vilka steg Romney skulle ta som president och hur han enligt egen utsago skulle vara mån om dessa viktiga relationer. Problemet är att få här i USA ens orkar lyssna längre. Sällan har så många varit så pass uttråkade av en kampanj. Hur mycket Romney än försöker är det faktiskt svårt att hitta energin att lyssna. Kanske är det sommarvärmen, kanske är det för tidigt att lyssna?

Nästa stora evenemang för kampanjen är den viktiga republikanska konventionen i slutet av augusti nere i Florida. Innan dess, kanske redan till helgen eller nästa vecka, kommer Romneys VP annonseras. Spekulationerna fortgår i media. Precis som under 2008 är det viktigt att få fart på kampanjen och elda upp väljarna. Då var det som sagt Palin, men det var väl också många som med fasa fort insåg att Palin inte var en person lämplig att leda landet om något nu skulle hända med McCain. Så i år måste det vara ett trovärdigt VP namn, som då samtidigt kan få fart på den sömniga republikanska valkampanjen. Bland kandidaterna finns Chris Christie, Bob McDonnell, Marco Rubio, Rob Portman och Condoleezza Rice för att nämna några. Det kommer vara ett viktigt val och om jag vore Romney skulle valet vara enkelt. Min VP skulle vara Marco Rubio, den juniora senatorn från Florida. Han är inte bara pro-life och en i grund och botten en sann social konservativ med Tea Party förankring, han är också latino, 41 år ung och från en stat som Romney helt enkelt MÅSTE vinna. Christie och Rice skulle få de konservativa att slå bakut och det skulle helt enkelt inte få fart på kampanjen. Virginias McDonnell och Ohios Portman skulle kanske gå, men de är alltför mycket del av det trista etablissemanget, i alla fall Portman. McDonnell skulle väl vara val nummer två efter Rubio, mest tack vara hans framgångsrika ekonomiska politik i Virginia. Det skulle dock vara ett plus att få med en ung politiker, till och med född på 70-talet, som är katolik, men som också aktivt deltar i megakyrkan Christ Fellowships, den största i USA, och gör att han därmed appellera till även protestantiska väljare. De socialt konservativa skulle därmed vakna till liv och tända en flamma som Romney helt enkelt inte under några omständigheter kan tända. Lite intressant är kanske att Rubio också tidigare var mormon, men att han konverterade till katolisism när han var 12 år gammal. Hans familjerötter i Kuba och hans spanska borde dessutom hjälpa bland den stora latino befolkningen i USA.

Det hela kan kanske verka rörigt, men här i USA spelar som bekant religionen en stor roll och då Romney är mormon, skulle den numera katolske Rubio med sitt aktiva deltagande i Christ Fellowships definitivt hjälpa Romney på traven bland de socialt konservativa. Dessutom är han ung, karismatisk, och, som sagt, från nyckelstaten Florida. Rubio skulle otvivelaktigt lyfta energin och det är precis vad republikanerna behöver just nu. Rubio är förvisso relativt oerfaren, men jag tror att den republikska kampanjen helt enkelt gått i baklås och det behövs en ny frisk vind som kan få fart på kampanjen igen. Vi får väl se, men jag tror faktiskt att Marco Rubio är Romneys enda verkliga hopp…