Sommarprataren som inte får prata…

Publicerat den 13 juni 2012 kl. 02:13

Sommaren är äntligen här och det har blivit tid att planera några dagars ledighet, troligtvis i slutet av augusti. Sommaren är annars en tid när mina kollegor verka försvinna alltsomoftast, framför allt under fredagarna, som är populära dagar att ”arbeta” från okänd ort. Semester är som bekant alltid en känslig fråga här i New York. Samma visa varje år. Då sommaren så småningom är över har väldigt lite blivit uträttat, även om de flesta amerikaner likafullt inte tagit någon egentlig semester. Aldrig har så många gjort så lite så länge, brukar man kunna säga om perioden mellan Memorial Day i slutet av maj tills Labor Day i början av september. Varmt och skönt är det i alla fall och livet är helt klart enklare på många sätt och vis.

Själv har jag länge och väl suttit och väntat på telefonsamtalet med stort T. Precis som alla andra år. Samtalet från Sveriges Radio att jag i år blivit utvald till sommarpratare. Det verkar inte som det kommer ske i år heller. Det är bara att inse att ännu ett år kommer gå. Ännu en förlorad sommar. Jag gjorde nyligen en marknadsundersökning och det visade sig att en majoritet av de tillfrågade hellre skulle vilja vara sommarpratare än att vinna nobelpriset. Verkar lite märkligt, inte minst på pengarna förknippade med nobelpriset. Det var å andra sidan en ganska liten undersökning, men resultatet är likafullt talande.

Hur som helst är det väl någonting mycket speciellt med Sveriges Radios sommarprateri. Jag får gåshud bara jag tänker på det. Att få chansen att prata till hela svenska folket och kunna säga vad man vill, i alla fall mer eller mindre, och att dessutom få spela sin egna väl utvalda musik. Brukar faktiskt ägna stora delar av april och maj med förberedandet av mitt annalkande sommarprateri och framför allt musikvalet. Hey, you never know. Samma visa varje år. När det väl står klart att jag blivit förbigådd, glömd, ignorerad och så vidare, brukar bitterheten falla likt en giljotin. Nattsvart depression. Juni månad handlar sedan mest om återhämtning, uppbyggnad av det krossade egot, och att få bukt med revansch tankar. Jag genomgår numera just den fasen och enkelt är det inte. En dag i taget. Antar att det finns många kandidater. Vad vet jag? Besviken och förbannad är jag i alla fall. Juli kommer vad det lider, lugnet infinner sig normalt igen, glädjen över att inte bo i Sverige och förnedras som icke vald sommarpratare gör allting enklare och jag brukar inse att det finns andra positiva delar av livet och med tillvaron här i New York. Livslusten kommer sakta smygande igen. Det finns en mening med allting trots allt. Bara att bita ihop och sikta in sig på sommaren 2013.

Listan av kända svenskar som haft sina stunder som sommarpratare är minst sagt lång. Intressant nog var det Tage Danielsson som kom med idéen i slutet av 50-talet och sedan dess har programmet varit en daglig höjdpunkt under sommarmånaderna. Tage pratade hela 16 gånger själv, även om det är långt från rekordet på hela 50 gånger, som Torsten Ehrenmark var sommarpratare. Tittar på den digra listan. Pekka Langer 26 gånger. Letar efter mitt namn, men förgäves givetvis. Det är samma visa varje år, men jag vet att jag kommer kunna gå vidare även den här sommaren, jag behöver bara lite tid att bearbeta realiteten. Tycker själv att jag kom fram till en ovanligt bra musiklista i år, mestadels nostalgiskt sydsvenskt, allt från Östen Warnebring, Wizex, Jan Malmsjö, Kal P Dal, Creeps till Wilmer X för att nämna några. Dessutom min gamle granne Peps Persson. Verkar kanske lite förlegat, men vi alla lever väl till viss del i det förgångna.

Om man nu inte lyckas bli utvald av den förbannade svenska sommarpratarmaffian, kanske det är lika bra att inleda sitt egna sommarprogram. Det borde väl inte vara så komplicerat i dagens massmediala värld. Kommer ägna viss energi med kampanjen att skapa ett alternativ för nästa sommar. Kanske köra en timme varje dag via You Tube. Det är nog en rimlig lösning. Blir förvisso en hel del timmar och inte heller på Sveriges Radio, men det skulle nog ligga i tiden. Kommer väl ta en hel del tid att förbereda om jag nu skall prata varje dag under hela sommaren, men jag har i princip fram tills juni 2013 att arbeta på projektet. Måste nog då inkludera musik från norra Sverige och kanske till och med från utlandet. Mer information om dessa planer följer.

Känner mig stolt över min positivism och framåtanda och att jag lyckas fokusera mig på en rimlig lösning mitt i allt elände. Det har givetvis varit svårt, nästan omöjligt, att fokusera energin på jobbet och allt annat som måste göras under perioden då sommarpratarna utses. Har i det närmaste varit paralyserad av förväntan. Har mest suttit och tittat på telefonen. Nederlaget kommer inte heller i år bryta ner mig, utan jag ser med tillförsikt på framtiden, sommaren och på mina rebelliska tankar på att skapa ett alternativ. Jag krusar verkligen inte Sveriges Radio. Det känns redan bättre att jag med dessa ord tar mig vidare i snårskogen och om inte Sverige vill ha mig, så är lösningen helt enkelt bara att fortsätta exilen, ta en tag i taget och vara stark, vara modig. Det är verkligen skönt att vara i New York, på betryggande avstånd från Sveriges Radio och alla självupptagna så kallade sommarpratare…Min dag kommer, sanna mina ord…