ad
24 maj 2012
Bankbranschen

Wall Street och FB IPO fiaskot

Hade verkligen inte tänkt skriva mer om den långt utdragna historien om Facebook och deras börsintroduktion, men det är faktiskt allt folk pratar om här i New York. Jim Cramer, en av de mest ansedda kända Wall Street analytikerna, en tidigare Goldman Sachs man, och troligtvis en av de mest populära finansiella personligheterna med sin populära TV show ”Mad Money”, uttalade sig under dagens lopp och berättade att han ”under sina mer än 30 år på Wall Street, aldrig sett en värre IPO”.

Listan av problem är så pass lång att det inte går att lista alla, men några av de mest omskrivna problemen, som verkligen ställt till det för alla, inte minst investerarna och Facebook, har framför allt med Nasdaq och investment banken Morgan Stanley att göra. Det är viktigt att komma ihåg att alla problemen inte har med produkten och företaget Facebook att göra, även om det kan få konsekvenser för företaget och aktiepriset på kort sikt. Däremot kan allt strul få dyra följder för Nasdaq, vars teknologiplatform inte alls fungerade, fördröjde handeln, handelsbekräftelser uteblev, avbokade trades registrerades inte, och det var en total röra under hela dagen. Detta påverkade priset negativt, men framför allt påverkade Nasdaqs rykte och trovärdighet.

Den mest seriösa konsekvensen vad gäller denna IPOn kommer dock med största sannolikhet följa för Morgan Stanley, huvudbanken bakom introduktionen. Det finns antydningar att banken gav vissa stora placerare indikationer om att de ansåg att $38 som introduktionspris var för mycket. Det har nu visat sig att många av dessa så kallade stora institutionella investerarna därför sålde aktien så fort de kunde då Nasdaq efter många om och men kande handla FB. Bankanalytikerna delade inte denna informationen och åsikten till alla på marknaden, utan endast till the big boys. Detta är i princip insider trading och det är kriminellt. Detta kan få enormt stora konsekvenser för Morgan Stanley och om Facebook på något vis var införstådd i detta, vilket vi inte vet, även för Facebook. Under dagen förklarade SEC (Securities and Exchange Commission), FIRA (Financial Industry Regulatory Authority) och även staten Massachusetts att de kommer inleda kriminella undersökningar vad gäller Morgan Stanleys förfarande under IPOn. Några stora investerare kommer med största sannolikhet stämma Morgan Stanley, samt de andra involverade bankerna, och troligtvis också Facebook. Röran har med andra ord bara börjat. Juridiska följer kan bli mycket seriösa om det visar sig att det förelegat kriminella aktiviter i form av insider trading. Hur detta kommer utvecklas återstår bara att se.

New York Stock Exchange, NYSE, ser givetvis med skadeglädje på ärkekonkurrenten Nasdaqs flopp och försöker locka fler företag till NYSE, som av många anses mer organiserad och med en mer avancerad teknologi. Kanske det ligger något i det. Man kan väl lugnt påstå att NYSE fick en tidig julklapp genom allt strul på andra sidan downtown under de senaste dagarna. Hur nu aktier kommer agera på kort sikt återstår att se, själv tror jag dock på FB långsiktigt. Det är faktiskt häpnandsväckande vilken röra Facebooks IPO blivit och det kommer definitivt få stora konsekvenser för framtida IPOs. Det är dock för en utomstående betraktare faktiskt väldigt intressant och det är väl värt att följa dramat. To be continued….

28 september 2014
EU

USA och Ryssland

I New York har det varit en rörig vecka med tanke på FN årliga statschefsmöten. Det är inte klart vad som kommer resultera från möten och tal, men dialog och kommunikation är alltid nyttigt. Det har för den delen egentligen inte varit speciellt uppmärksammat här i New York, förutom Emma Watsons tal om kvinnorättsfrågor, och just trafikkaoset på östra sidan Manhattan. Veckans favorittema har annars varit den sista matchen för Derek Jeter, som lämnar the Yankees efter 20 år som deras mest populäre spelare.

USA har inlett bombningar i Irak och Syrien och det får givetvis viss uppmärksamhet, men det verkar som om hösten har inletts med fokusering på arbete efter en lång sommar och därmed en återgång till lite mer seriös verksamhet.
Inom den utrikespolitiska komplicerade realiteten lär problemen i mellanöstern fortsätta och det kommer bli komplicerat att finna en diplomatisk lösning, så det är rimligt att förutspå att ökade militära insatser kommer bli nödvändiga framöver. Dessa har förvisso inletts, men de kommer med största sannolikhet eskalera framöver.

Ett annat överhängande dimlemma är den ryska frågan. Vad skall göras med Ryssland? Här i USA har helt klart retoriken blivit mer anti-rysk, dels hos politiker, dels i pressen. Utveckligen har gått via Krimhalvön, som med största sannolikhet kommer förbli rysk, till östra Ukraina och vidare till ett globalt komplicerat politiskt spel, som sakta men säkert blivit ett nytt slags kallt krig, i stunden framför allt ett ekonomiskt krig.

De sanktioner som USA har inlett mot Ryssland kommer inte direkt få större effekter på den amerikanska ekonomin, då handel mellan länderna är förhållandevis liten. Däremot har USA fått med sig EU i detta farliga politiska spel och de flesta EU länderna har djupa ekonomiska band med Ryssland. Det gäller givetvis inom energisektorn, men även rent generellt vad gäller handel och investeringar. Det kom i dagarna ut nya dystra siffror om den ryska ekonomin, som stagnerat, och rubeln har fallit till en rekordlåg nivå. Ryssland å sin sida försöker komma på nya återgärder för att om möjligt motverkar sanktionerna och dessutom sikta in sig på amerikanska företag som är verksamma i Ryssland. Den senaste idén i kalla krigets tecken har fokuserats på media och teknologiföretag. Utländskt ägande i Ryssland begränsas och teknologiföretags aktiviteter i Ryssland skall underordnas de ryska myndigheterna då de anses utgöra en säkerhetspolitisk risk. Summa summarum har det ekonomiska kriget intensifieras och det kan endast leda till ökade spänningar mellan väst och öst och dessutom till ekonomiska problem i Ryssland och även inom EU.

Det är ett farligt spel, inte minst med tanke på att USA driver en hård och aggressiv linje, utan att egentligen själva ha mycket på spel, då den amerikanska ekonomin inte direkt påverkas. Däremot har EU mycket att förlora. Man kan fråga sig hur detta skall sluta egentligen? Vad gäller östra Ukraina verkar det som om ledarna i Kiev är villiga att gå med på större autonomi och att ge den rysktalande delen av Ukraina en chans att ha närmare förbindelser med Ryssland. USA har funderingar på att knyta Ukraina närmare till NATO, ett förslag som verkar smått vansinnigt med tanke på det labila politiska läget. Ett närmande mellan EU och Ukraina kommer med största sannoliket resultera i att Ukraina splittras i två delar. EU har dessutom stora problem att arbeta med det enorm korrumperade Ukraina och kommer med närmare samarbete ha nya stora problem att lösa.

Finns det då någon lämplig lösning på detta dilemma, som äventyrar Europas säkerhetspolitiska situation och som har allvarliga ekonomiska konsekvenser för såväl Ryssland som Europa? USA har inte hanterat politiken gentemot Ryssland på ett vidare smidigt sätt under de gångna åren. Putin är förvisso inte helt enkelt att ha att göra med, men realiteten är att samarbetet mellan de två stormakterna totalt brutit samman och det krävs närmare samarbete för att försöka reda ut situationen. Vidare sanktioner och aggressivitet kommer troligen inte ha positiva konsekvenser och det krävs nya positiva diplomatiska försök för att undvika mer komplicerade och potentiellt ödesdigna resultat. USA borde därför inbjuda Ryssland till dialog för att om möjligt komma närmare lösningar på problemen i Ukraina. EU har blivit en bricka i spelet mellan USA och Ryssland. EU kommer endast förlora mer och mer ju längre konflikten fortgår. Problemen är stora, Putin envis och aggressiv, men USA har länge ignorerat Ryssland och har nu inlett en mycket riskabel väg, som är alltför antagonistisk och som snarare är en återvändsgränd med möjliga nya konflikter, såväl ekonomiska som politiska.

Det är dags att istället försöka finna en diplomatisk lösning på krisen och försöka finna en väg med politiska lösningar. USA bör därför tona ner den aggressiva tonen och istället försöka lösa situationen genom dialog med Ryssland, vilket skulle gynna EU, Ukraina och Ryssland och skapa ett stabilare Europa.

Fler inlägg om: , ,
19 september 2014

Debatt om hustru- och barnmisshandel i USA

Hela världen kan stå i lågor, men detta kan inte få den amerikanska fotbollssäsongen ur balans. Återigen är den amerikanska favoritsporten nummer ett på allas läppar och säsongen har inletts med hög energi. Själv har jag noterat att lagen har spelat två av de 16 omgångarna, men faktiskt inte så mycket mer än det. Vet förvisso att Giants har förlorat sina inledningsmatcher och att Jets ligger på 1-1, men det är bara för att kunna visa att även jag vet vad som händer och sker här i New York.

Fotboll är en våldsam sport med våldsamma män och det framstår ibland som en sport med blodtörstiga gladiatorer. Det har vid sidan av fotbollen visat sig att spelare från NFL blivit arresterade runt 700 gånger sedan år 2000. Våldsamma män som sagt, från rån, slagsmål, misshandel till mord. Pengarna i sporten är dessutom groteska, de flesta tjänar miljoner, ägarna och TV bolagen tjänar miljarder. Vad som dock verkligen skakat om sporten under de senaste veckorna är en otäck video från i februari i år. Video visar NFL-stjärnan Ray Rice misshandla sin dåvarande fästmö i en hiss på ett hotell i Atlantic City. Han slår helt enkelt ned henne så hon tappar medvetandet. Rice slapp en formell rättegång och NFL:s disciplinära kommitté nöjde sig med att stänga av Rice i två matcher för misshandeln. Rice förhördes av NFL-kommissionären Roger Goodell, som troligtvis gärna vill ha kvar sitt jobb med tanke på att han tjänade dryga $44 miljoner i fjol. Rice tjänar runt $15 miljoner per år.

Den enda anledningen till att den här incidenten från en hotellhiss i februari nu blossat upp är att sajten TMZ Sports publicerat övervakningsvideon från misshandeln. Man ser paret gå in i en hiss och hur Ray Rice slår sin fästmö mer eller mindre medvetslös innan han släpar en livlös kropp ut ur hissen. En bild säger mer än tusen ord. Det är helt sanslöst hur överfallet kunde resultera i en avstängning på två matcher och inget mer. Efter ett par dagar med filmen på alla TV stationer och på internet meddelar fotbollslaget Baltimore Ravens att man sparkar Ray Rice med omedelbar verkan samtidigt som NFL stänger av honom på obestämd framtid.

I samma veva arresteras fotbollsspelaren Adrian Peterson för barnmisshandel då han slagit sin 4-årige son blodig. Laget har stängt av Peterson tills vidare.

De senaste veckornas misshandelsfall har öppnat dörrarna för en diskussion man sällan skådar här i USA. Det handlar om misshandel av kvinnor och barn, de som inte kan försvara sig, de oskyldiga, som tvingas leva i skräck för sina våldsamma män. Det handlar givetvis inte bara om brutala fotbollsspelare, men även om misshandel, eller snarare domestic violence i största sannolikhet. Det är ofta en komplicerad ekvation. I fallet med Rice gifte sig Rice och hans nedslagna fästmö en dryg månad efter hissincidenten. Vad tänkte hon? Då det handlar om barn går beteendet ofta från en generation till en annan. Som en ond cirkel. Det finns så många exempel som är skrämmande att det inte ens är värt att skriva om dem. Det krävs konkreta krafttag, det borde vara helt klart att Rice beteende är kriminellt, bevis finns på kamera, han slog helt enkelt en annan person medvetslös.

Hans fästmö som en månad senare bestämde sig för att gifta sig med honom. Vad tänkte hon? Trodde hon att han kommer förbättra sig, är det pengarna som förblindar, man undrar om han slår henne ofta, kanske lever hon i konstant skräck, varför stannar hon kvar hos honom? Frågorna är många, men hur kommer det sig att en sådan situation accepteras av samhället? Själv blev jag förvånad och bestört av hur många som kom till fotbollsmatcherna efter det inträffade klädda i Rices och Petersons tröjor, jerseys, för att därigenom visa sitt stöd. Är de därmed för hustrumisshandel och barnmisshandel? Tycker de att det är accepterat beteende? Eller vad vill de visa? Kanske de tycker att misshandel är en sjukdom och att man skall tycka synd om dem. Jag tror förvisso att dessa kriminella förövare behöver hjälp, men det är väl också så att de faktiskt är kriminella element i samhället, vars agerande är brottliga handlingar och att de skall stå till svars i en domstol. Det hjälper inte att stänga av dem en match eller två, de kan helt enkelt inte spela i NHL längre. Det måste bli klart att spelare inte kan bryta mot de lagar som gäller för andra bara för att de är högt betalda fotbollsspelare. I en sport där allting handlar om pengar har nu till och med sponsorerna klagat på reglerna, spelarna och ligan. Det kan väl inte vara tillåtit att slå sina familjemedlemmar, sin fru, sina barn? Att leva med en sådan man måste vara helvetet på jorden.

Det är positivt att det börjat diskuteras här i USA, bättre sent än aldrig, men det är också viktigt att sätta klara regler och inte tillåta spelare som misshandlar kvinnor och barn att spela vidare i NFL. Punkt slut. Det är dags att städa upp ligan från slöddret och att ta krafttag genom att ställa dessa personer inför rätta i civila domstolar. Någon måste slutligen stå på de svagas och utsattas sida. Titta på hissvideon igen och fundera på hur det kommer sig att mannen blev avstängd ett par matcher, kvinnan tog beslutet att gifta sig med mannen i fråga. Ett försvarslöst barn skriker i bakgrunden och skriker för alla de oskyldiga som inte förstår varför mannen eller pappan inte kan sluta slå. Fotbollssäsongen har helt klart överskuggats av denna fråga, som i grund och botten är betydligt viktigare än att vinna Super Bowl. Förhoppningsvis kommer debatten fortsätta även framöver och fler och fler av de utsatta vågar öppna upp och prata om deras lidande och hur det känns att ständigt leva i skräck. Dags att vakna upp!

11 september 2014
9/11

9/11 igen

Som det sig bör är det en bra ide att ta en tyst minut av eftertänksamhet idag och fundera på den där septemberdagen för 13 år sedan. Dagen har etsat sig fast in i minnet för många då det i princip handlande om live terrorism, som ju kunde följas på TV då det skedde. För de som var på plats och kunde följa dramat är det fortfarande svårt att få grepp om vad som egentligen skedde, att plan körde in i de magnifika Twin Towers, folk som hoppade ut från de brinnande tornen, som sedermera överraskande nog kollapsade, utan att lämna några kroppar eller spår av de runt 3000 döda.

Jag tänker ibland på en brandmans ansiktsuttryck då han stack ut huvudet genom brandbilens nedrullade fönster, blickandes upp mot de brinnande tornen. Han verkade inse vidden av den fasa som skulle möta honom inom kort. Folk flydde från scenen, men inte polismän, brandmän och många andra för den delen. De tog istället trapporna upp för att om möjligt försöka rädda någon. Då ingen trodde att tornen helt enkelt bara skulle falla ihop som korthus, hade räddningsledningen dessutom satt upp sitt högkvarter i lobbyn i ett av tornen. Många gjorde sitt bästa, många dog som en följd.

De flesta som dog gick till jobbet denna vanliga tisdagsmorgon, vissa hade frukostmöte i den populära resturangen Windows on the World på 106 eller 107 våningen. Själv hade jag en lunch på ett av mina favoritställen Tall Ships Bar & Grill i WTC den 10 september, första arbetsdagen efter en bra semester i Cape Cod. Vandrade tillbaka till mitt kontor några kvarter norr om tornen, där jag för övrigt hade jobbat fram tills mars 2001, och blickade upp. Det var en sådan klarblå dag som bara finns ibland i september här i New York. Det blev en sista blick på två unika fantastiska byggnader.

Tyvärr har den globala terrorismen inte försvunnit trots ansträngningar från många civiliserade nationer. I år sammanfaller 9/11 med Obamas tal igår kväll om USAs strategi för att om möjligt besegra det senaste globala hotet från terroristorganisationen ISIS genom militära insatser i Syrien och Irak. Talet är ett resultat av att runt 70% av de amerikanska väljare är för militära amerikanska åtgärder och ökat tryck på den amerikanska presidenten efter två amerikanska journalister halshuggits av ISIS under de senaste veckorna. De amerikanska insatserna kan verka bättre sent än aldrig, men i grund och botten är det väldigt sent att återigen ge sig in i leken. Den amerikanska reträtten under Obama från Irak och från the War on Terror har helt enkelt resulterat att USA nu måste ge sig in i kampen mot terror igen.

Obamas oförmåga att bygga allianser och få andra med sig, såväl i USA och internationellt, kan bli ett potentiellt problem i kampen, då det kommer krävas internationella insatser, helst med andra muslimiska länder involverade. Tänker då närmast på Saudi Arabien, Egypten, Jordanien och UAE. Det är en röra just nu som kommer kräva mycket från de inblandade och det dessutom kommer kräva amerikanskt ledarskap och inte minst resurser. Att ha en ledare som Obama under rådande omständighet är skrämmande för många. Hans brist på väl genomtänka planer och svaga ledarskap gör att det kommer krävas stora insatser från alla involverade, dels för att försöka stödja presideten, dels för att få andra länder involverade för att gemensamt leda kampen mot ISIS och mot den globala terrorismen. Det är helt enkelt dags att omgruppera och inleda en andra fas av the War on Terror.

Mitt i detta planerande om hur man skall bemöta organsationer vars mål är att mörda och förstöra, är det samtidigt viktigt att finna tid och utrymme att fundera på 9/11, att komma ihåg att det finns godhet och ondska och att det är en kamp mellan dessa. Det verkar väldigt svart och vitt, men då man ser ett flygplan flyga in i en byggnad eller en person halshuggas, är det väl helt enkelt så att det är onda gärningar av onda människor, som måste besegras.

Tankarna går idag ut till speciellt till alla barn som aldrig fick en chans att lära känna sina föräldrar. Här i New York kallas de The Children of 9/11. Många band har skapats mellan dessa barn. Jag känner ett par och är imponerad av deras styrka och deras öppenhet att diskutera saknaden. Kampen mot förespråkarna och utövarna av ondska och terror måste fortsätta. Det handlar fundamentalt om ett val mellan rätt och fel, mellan godhet och ondska. Som många säger i dag här i New York ”We will never forget”…

Fler inlägg om:
4 september 2014
Nick Bollettieri

Samtal med tennislegenden Nick Bollettieri

Ibland har det sina fördelar att bo i New York, inte minst då det gäller arbetsmöjligheter, men även då det handlar om att träffa intressanta och spännande människor. Efter alla åren här kan listan av intressant människor göras ganska lång vid det här laget.
Förra veckan hade jag ett samtal som för mig personligen hamnar mycket högt på min lista av möten. Nummer ett lär väl fortfarande vara Gorbatjov. Tennis har alltid varit min favoritsport och jag har i princip spelat hela mitt liv och till och med varit coach under vissa tider. Nu är jag absolut ingen toppspelare och då jag spelade en match förra veckan mot en 12-åring förlorade jag det första setet 6-4. Kanske det var hettan, kanske det är åldern, kanske gick jag upp för tidigt den dagen, kanske gick jag och lade mig för sent, kanske jag inte borde sprungit dagen före matchen, kanske åt jag något olämpligt? Eller var det bara så att han var bättre. Frågorna fortsätter komma, men det är helt enkelt nödvändigt att få revansch så fort som möjligt.

Fördelen med New York är att det väldigt enkelt att spela tennis. Under vintrarna kan man boka en fast tid på flertalet platser även om det svider i plånboken. På sommaren är det dock såväl enkelt och billigt. I Central Park ligger 26 välskötta grusbanor runt 96 gatan, mitt i parken, och man kan antingen reservera en bana för $15 eller bara sitta där och vänta tills man få en bana. Man måste vara medlem och det kostar $200 för säsongen för vuxna och $10 för barn.

Då jag nyligen var där hade tennislegenden Nick Bollettieri en tennisklinik för ungdomar och han stannade kvar inom anläggningen efteråt. Detta sammanföll med att jag spelade klart på min bana. Hur det än blev hamnade Nick B. och jag bredvid varandra på den lilla läktaren i huset som blickar ut över tennisbanorna. En liten väderbiten man, extremt solbränd, och med ett stort varmt leende. Pratade lite tennis, lite Sverige, Borg så klart och om hans projekt att försöka få tennis till en större mängd ungdomar i städer som New York. Han gav mig det allmänna rådet (jag brukar fråga om råd) att ”Take your time and always be positive”.

Vandrade hemåt fundersam. Är normalt sett otroligt otålig och dessutom inte alltid helt positiv om det inte går min väg. Gick till Barnes & Noble och fick där tag i en nyligen utgiven bok av Nick. Läste den och blev inte bara imponerad av hans arbete med tennisspelare som Andre Agassi, Jim Courier, Monica Seles, Serena och Venus Williams och Maria Sharapova och en väldigt lång rad av andra tennisspelare, som tränat med Nick på hans Tennis Academy nere i Florida. Många kom dit som barn och växte upp med Nick en extra fadernsgestalt. Faktiskt en helt otrolig karriär och ett fantastiskt liv, som ledde till att han blev del av invald till the International Tennis Hall of Fame under sommaren 2014. Om ni någonsin har vägarna förbi Newport, Rhode Island, denna spännande och vackra stad med alla de berömda palatsen, då måste ni också passa på att besöka deras tennismuseum. Man kan dessutom spela tennis på deras berömda gräsbanor.

Nicks bok, som förresten heter “Bollettieri: Changing the Game”, är högst intressant läsning med en rad detaljer om hans livsöden, som inleddes precis utanför New York City i Pelham med en större skara familjemedlemmar ursprungligen från Italien. Man kan väl säga att hans livs varit minst sagt färgstarkt, inte minst återspeglat i hans åtta fruar och sju barn. Tennis har dock varit den största kärleken verkar det som och hans passion för tennis genomsyrar boken och även vårt samtal.

Känner mig inspirerad av denna 83-årige man som pratar ödmjukt och lite långsammare än man skulle kunna tro, men som pratar med klarhet och passion. Läser Tennis Hall of Fame förklaring till hans inval till denna exklusiva klubb och finner dessa ord väl valda: “A soaring optimist with the clearest of convictions and an unwaveringly sunny disposition”…

Som ofta när man träffar berömda och framgångsrika personer blir frågan: ”Men vad f-n gör jag med mitt liv?”, men det är dags att lägga ångestfyllda tankar åt sidan och fundera på det mycket praktiska rådet som faktiskt kom från den livs levande Nick Bollettieri då vi satt där och småpratade om tennis och livet: ”Take your time and always be positive”.

Fler inlägg om: ,
30 augusti 2014
US banker

Det stora bankrånet

Man finner alltid banker på de flottaste adresserna, med de största pampigaste lokalerna och det är ju allmänt känt att om man vill tjäna ordentlig med pengar, är en bank en passande arbetsplats, vare sig det är inom trading eller investment banking. Dessutom allt mer inom kapitalförvaltning, eller wealth management som det kallas här. Den finansiella krisen orsakades enligt de flesta genom bankernas bristande omdöme, girighet och utsugning av kunderna. Det kan diskuteras då bankernas mål är tjäna så mycket pengar som möjligt inom rådande regelverk och finansiella system, men det är väl i princip alla vinstdrivande företags mål.

Med Lehmans dramatiska undergång skakades markanden och bankerna om ordentligt och det har tagit många år och många statliga miljarder att få systemet på fötter igen. Därutöver har systemets regelverk och riskhantering förändrats med målet att skapa en mer stabil finansmarknad så att det som hände med Lehman och de andra bankerna inte kan hända igen. Bankerna har i den här processen sakta men säkert kommit på rätt köl igen och från ett vinstperspektiv tjänar de nu återigen otroligt mycket pengar.
Den amerikanska staten med justitieminister Holder i spetsen har varit väldigt aggressiva då det gäller att stämma bankerna för kriminella finansiella aktiviteter som enligt staten skapade krisen. Justitiedepartementet har i princip gått efter alla bankerna, de flesta anklagade för oegentligheter runt fastighetslån och produkter som MBS (mortgage backed securities), som paketerades och såldes som smör av bankerna. I grund och botten låg de mycket lösa reglerna runt lån, där i princip vem som helst kunde få ett banklån och finansiering med liten eller ingen hänsyn till om personen i fråga kunde betala tillbaka lånet. För detta belastas numera bankerna, men det var till mycket ett resultat av en radikal förändring och liberalisering av lånesystemet under Clinton, som uppmuntrade dessa typer av lån till många som egentligen inte alls borde beviljas lån.

Antagandet att fastighetspriserna skulle stiga i all oändlighet visade sig dessutom orimligt, och under krisen blev allt fler oförmögna att betala lånet och det hela slutade med att ett stort antal helt enkelt fick överge sina hem. Staten tillförde under krisen kapital till bankerna och det finansiella systemet med förhoppning om att därigenom få igång ekonomin igen. Strategin verkar ha lyckats och likviditeten på markanden har fått fart på ekonomin och även fått ordentlig fart på bankerna.
Under de senaste åren har staten stämt och hotat bankerna med påföljder då de anses skyliga till ohederligt förvarande och att lurat kunderna in i de finansiella situationerna. I och med att bankerna i princip skulle gå under om det belastades med kriminella domar, har samtliga fall i USA resulterat i förlikning mellan staten och bankerna, det vill säga att bankerna har betalt böter. Antalet förlikningar relaterade till den finansiella krisen har drabbat framför allt Bank of America med 19 förlikningar, 8 för JP Morgan Chase, 8 för Citigroup, 9 för Wells Fargo, 4 för Morgan Stanley och 2 för Goldman Sachs. Totalt har bankerna betalat den amerikanska staten runt 127 miljarder dollar i förlikning, högst bötersbelopp betalt av Bank of America med runt 75 miljarder dollar.

I grund och botten var systemet vansinnigt, då kunder uppmuntrades att ta höga lån, oftast så kallade subprime, vilket innebär att låntagarens kredit egentligen inte var kreditvärdigt för lånet, därav anses lånet sub. I samma fålla som junk. Då dessa lån sedan lades ihop och såldes av bankerna med AAA ratings skapades i princip en helt orimlig marknad som handlades som solida produkter, men som i realiteten var allt annat än stabila. De visade sig också vad det led vara värdelösa. Nu var ju alla medvetna om detta, credit rating agencies, bankerna, de statliga institutionerna, så det är lite märkligt att detta fortfarande diskuteras och att bankerna har gjort till syndabockar. Någon måste betala kalaset och det är bankerna och aktieägarna som nu får stå för notan. Som någon sa, ”banking in a time of cholera”. Nu drabbar det förvisso ingen fattig, med likafullt, och då detta kapitel är över, kan bankerna återigen få lite mer andrum. Precis som tidigare opererar de i det finansiella systemet som skapats. Kanske begås det misstag även nu? Vem vet? Det har definitivt blivit ett stabilare system genom striktare kapitalregler och även staten har insett att det måste finnas striktare regler för belåning och med associerade produkter. Bättre sent än aldrig. Under tiden får bankerna betala för de svunna tidernas slappa kreditregler. Vi måste kanske alla ha en syndabock, men i praktiken handlar det om det största bankrånet genom tiderna…

Fler inlägg om: