Upp som en sol och ned som en bank(aka)

Publicerat den 30 augusti 2010 kl. 09:58

Så klart är dagens stora snackis HQ Banks fall. Hur i all världen kunde det gå så illa? Vi på redaktionen pratar om de båda ”coola” bankerna där alla ville vara – Carnegie och HQ – som nu bägge har fått sig rejäla törnar, även om Carnegie verkar ha rest sig ur dyn.

Ord som fartblindhet och grupptryck yr över redaktionsgolvet medan vi målmedvetet men stressat petar in några rader om HQ Bank i vår tidning minuter före tryckaren trycker på ”kör”-knappen, eller vad nu knappen kan tänkas heta. Känns skönt att kunna vara någorlunda aktuella fast vi är månadstidning. /Unn

  • Göran Jönsson

    Så var det alltså dags igen. Vi hyste kanske lite till mans en förhoppning om att Carnegieaffären var den sista i sitt slag. Men icke sa Nicke. Och vi som har några år på nacken har väl turbulensen under och efter Skandiaffären i relativt färskt minne.

    Mins att jag läste i samband med denna affär att en professor på Handelshögskolan ville skicka Skandialedningen på etikkurs. Lät inte som en dum idé då och är väl lika gångbar i dag. Men vad är då egentligen etik? Och är den nämnda ledningen och deras efterföljare mottaglig för slik utbildning? För länge sedan läste jag en definition av etik som fortfarande står sig. Den gick ut ungefär på följande : ”Etik, det är som en inre kompass som pekar ut den rätta riktningen”. Nog så bra. Men har man någon gång orienterat efter kompass i en okänd storskog och passerat under en kraftledning utan att märka det. Eller har man navigerat efter kompass över okända vatten och passerat en undervattenskabel. Då är kompassen inte mycket värd. I båda fallen får kompassen spelet och kommer troligen att leda helt fel. Antingen vilse i skogen eller upp på en osynlig grynna. Vad har då detta med ”etikkompassen” att göra? Jo, även ”etikkompassen” låter sig påverkas av yttre kraftfält. Efter alla etikdebatter som rasat efter avslöjanden om företagsskandaler, kan man nog dra slutsatsen att den rådande kulturen i de aktuella företagen är det kraftfält som får de inre kompasserna att löpa amok. Men, invänder någon, har du aldrig hört talas om andra kompasser än de gamla magnetiska som uppfanns av kineserna vid vår tideräknings början? Det finns ju gyrokompasser och GPS. Jovisst, utmärkta instrument som inte låter sig påverkas av yttre kraftfält. Det är bara en eller annan hake. De måste installeras och de måste förses med energi. Så etikkurser i alla ära. Utan att man samtidigt förser kursdeltagarna med tillförlitliga instrument och en garanterad framtida energiförsörjning till dessa, är nog inte kurserna mycket värda. Kraftfälten tar det nog dessvärre lång tid att eliminera. Om det nånsin går. I vart fall inte med mindre att ägarna ser och förstår problemen och är beredda att agera tidigt och kraftfullt.

    Men så var det som sagt dags igen. Vart är vi på väg? Det handlar ju inte om att någon manipulerat kassaapparaten på ”Kentas Grill och Billack” utan om en bank. Med en fortsatt utveckling längs detta spår skulle väl ingen ens höja på ögonbrynen om självaste Anders Borg skulle ertappas med att ha falskdeklarerat. Eller om ärkebiskopen bekände att han i själva verket är muslim. Eller för den delen om kungen hade pantsatt riksregalierna för att täcka upp sitt, enligt egen mening, otillräckliga apanage.

  • Unn Edberg

    Underbar liknelse med vilsna kompasser. Både rätt instrument och en väl utvecklad magkänsla/moral skulle nog göra susen.