Tagg: bank

Förklaring av Kinas ”skuggbanker”

Publicerat den 29 augusti 2016 kl. 09:13

Innan sommaren skrev jag två inlägg här på Finansliv om Kinas växande skuldkris (här och här). Då nämnde jag Kinas så kallade ”skuggbanker” som under årets gång har gett upphov till en växande oro för hela den kinesiska ekonomins tillstånd. Nu tänkte jag närmare utveckla vad detta fenomen egentligen handlar om.

Skuggbanker är ett begrepp för Kinas informella banksektor, som innefattar allt från privata investeringsfonder till rena lånehajar. I och med internet har det även blivit allt bekvämare med lån mellan privatpersoner (P2P) eller företag (B2B), eller en mix av dessa genom tjänster som kopplar ihop privatpersoner med företag.

Alla dessa lån har gemensamt att de sker utanför den statliga banksektorn, vilket är något helt nytt i Kina. Så sent som vid sekelskiftet så stod landets statliga banker för nästan all utlåning i hela Kina; på senare år har andelen sjunkit till tre femtedelar.

Skuggbanksverksamheten växer nu snabbare än någonsin tidigare. Den ökar med 30 procent årligen och i fjol stod skuggbankerna för cirka hälften av Kinas totala utlåning. Enligt The Economist har lånen inom Kinas informella banksektor fyrfaldigats sedan 2010 och uppgår nu till 50 000 miljarder kronor, vilket är två tredjedelar av landets BNP.

Något annat som dessa lån har gemensamt är att så gott som alla är oförsäkrade. De sker ofta genom så kallade ”wealth management products”, en slags ompackad form av lån inte helt olik de amerikanska subprimelån som skapade stora rubriker i USA 2007. Lånen ges dessutom vid många banker och finansinstitut, men är samtidigt uppbyggda på så vis att bankerna inte har något ansvar om lånen förfaller.

Och förfalla kommer många av dem att göra. I augusti varnade Internationella valutafonden (IMF) för att hälften av alla lån inom Kinas informella banksektor kan vara dåliga lån. Följderna kan bli dramatiska inte bara för det finansiella systemet, utan även för privatpersoner och därmed Kinas viktiga konsumtion.

Skuggbankerna uppstod som en biprodukt av myndigheternas policy att enkelt och billigt låna ut pengar till stora statliga företag. Mindre företag och entreprenörer har dock alltid haft svårt att få lån då de vänt sig till de statliga bankerna. Då Kinas BNP länge vuxit snabbare än såväl inflation som sparränta har de mindre aktörerna varit desperata att låna till högre ränta och därför vänt sig till skuggbankerna.

Men på senare tid har även privatpersoner i allt större utsträckning blivit en del av skuggbanksektorn, i jakt på högre ränta och snabbare avkastning. New York Times gav nyligen ett exempel i form av ett företag i Shanghai som erbjuder sina privatkunder en årlig avkastning på 10 procent för insatser så låga som en dryg hundralapp.

Företaget i fråga uppgav att investeringarna är bundna till ett byggprojekt med lyxlägenheter i Shanghai, men vägrade samtidigt ge några detaljer om projektet eller ens adressen där de avsedda lägenheterna är tänkta att byggas. New York Times menar att många av den snabbt växande mängden av denna sorts lån är kopplade till industrier eller områden med överkapacitet, vilket kan vara ödesdigert för investerarna:

Li Wenyuan, a doctor in Beijing, says she invested almost $140,000 last year in a wealth management product linked to a steel company. After the company ran into difficulty, she was repaid less than $2,000. She had planned to use the entire original amount to send her son to a high school in Canada, where the air is cleaner and he would have a chance to improve his English.

“It’s quite a big loss for my family,” she said. “We are still able to provide for ourselves. Still, it’s a lot of money and I doubt I will ever get it back. I am worried.”

Om en stor del av lånen förfaller – vilket IMF alltså varnar för – riskerar flera hushåll stå fattiga efter att ha täckt upp dåliga lån i stålföretag snarare än att ha spenderat pengarna inom konsumtionssektorn.

Och då det handlar om så pass stora summor som två tredjedelar av Kinas BNP kan följderna även bli dramatiska för hela finanssystemet. Det är ofta mindre banker ute i provinserna som erbjudit ”wealth management products” eftersom lokala politiker pressar dem till att hålla uppe tillväxten genom att erbjuda finansiering till större företag.

Många av bankerna har samtidigt använt dessa produkter för att kringgå reservkraven och IMF varnar för att många av Kinas mindre banker har en exponering mot dessa ljusskygga produkter som överstiger hela dess kapitalreserv.

Faktumet att den informella banksektorn drar åt sig allt mer pengar hotar också de stora statliga bankernas penningreserver som hittills har givit myndigheterna större svängrum och handlingsutrymme för att hantera landets skuldkris. På en makroekonomisk nivå var det hushållens höga sparkvot – pengar som i regel gick rakt in Kinas fyra största banker på vanliga sparkonton – som gjorde att Kina kunde rida ut stormen av såväl den asiatiska finanskrisen 1997-1998 som den senaste globala finanskrisen 2008-2009.

I dag är landets mindre banker nästan lika stora som de fyra jättarna tillsammans, och då de erbjuder produkter med högre avkastning så måste även de statliga jättarna erbjuda allt mer avancerade och lukrativa sparalternativ än tidigare. Kort sagt så måste de statliga bankerna nu kämpa om de kunder man tidigare fick gratis.

Skuggbankernas produkter med en avkastning på 10 procent årligen eller mer har bidragit till Kinas höga skuldnivå och blåst bubblor inom fastighetssektorn och andra områden. Lån har utfärdats med antagandet att tillväxten ska vara fortsatt lika hög.

Men när tillväxten nu avtar vet ingen riktigt hur detta berg med oreglerade och oförsäkrade lån ska hanteras, vem som kommer få ta smällen eller hur otäckt det kommer bli. Men räkna inte med att staten kommer gå in och täcka upp för alla banker, företag eller privatpersoner som är aktiva i den fortsatt växande informella banksektorn.

” Du finner inte passion i en steril miljö…”

Publicerat den 18 juli 2016 kl. 13:23

Jag ser det överallt. Kontrasterna. När kvartalsrapport blir viktigare än visionen. När dokumentationen blir viktigare än den faktiska hjälpen. När siffror blir viktigare än glädje. När maskiner blir viktigare än människor. Tragiskt – och så oekonomiskt på sikt…

En hel människa kan laga en trasig maskin – men ingen maskin i hela världen kan laga en trasig människa. Därför är den största och viktigaste investeringen just resursen bestående av kött och blod – Människan. Rätt satsning på Personen, det skapar varaktig framgång. En välmående människa fungerar bättre, presterar bättre, bidrar bättre, levererar bättre, är friskare, gladare och mer produktiv.  De vet de flesta – ändå går så många i motsatt riktning när det gäller att ta hand om personal och medmänniskor i allmänhet…

Vi bygger arbetsplatser där inget utrymme för personlighet finns. Det blir en steril miljö – och då blir inga barn gjorda. Passionen släcks. Vi bakbinder oss i ”regelvärk” och en feg policy. Vi drar in på glädjeämnen i form av engagerade fortbildningar i trevlig miljö, kick-off, belöningsresor, fester, familjetillställningar, julklappar och annat som lyfter vardagen. Vi låter inte andra blomstra i sin frihet. Vi tillåter inte eget ansvar och utrymme för egna beslut. Vi räds fel och läraktiga misstag. Vi må bygga flotta kontor – men de vandrande själarna på dess insida kedjas fast i smala burar av inskränkt rörelsefrihet – och då dör själen…

De som går mot strömmen, de som vågar låta bli att tillverka robotar gjutna ur samma mall, de som vågar ge individen ansvar och handlingsutrymme – de vinner på sikt. Frågan blir bara – fattar vi detta innan det är försent..?

”När solen går ner, lyser stjärnorna…”

Publicerat den 11 juli 2016 kl. 12:44

Jag är mycket. Bland annat Mental tränare. Diplomerad Rövkickare. Ett psykologiskt bollplank. Jag brinner för det. Hur våra tillstånd kan påverka våra resultat – på gott och ont. Detta utmärker sig överallt i våra liv. I relationer. På jobbet. Fritidssysslor. Idrotten är ett perfekt exempel på detta faktum, då den är så mätbar.

Igår var det final i fotbolls-EM. För män. Hemmanationen Frankrike mot Portugal. Redan i matchinledningen skadas Ronaldo, Portugals absolut största fixstjärna. Han är solen på en stjärnrik himmel. Då händer det psykologiskt häftiga – kollektivet växer. Tvingas ta större ansvar. Lyser upp mer. Det är coolt. Tycker jag. När solen slocknar – lyser övriga stjärnor fram mer.

Häftig effekt. Speciellt med tanke på att de hela tiden faktiskt haft den ”bättre” förmågan inom sig, rent kvalitetsmässigt, fysiskt och tekniskt. Kapaciteten är lika hos spelarna under hela matchen – men den mentala biten agerar olika – gas eller broms. Detta märks även under spelet, mellan lagen. Stundtals dominerar ena laget, strax därpå det andra. Portugals ledningsmål i slutet fick effekten att Frankrike la på en mäktig forcering, men det räckte inte ända fram denna gång. Spelet böljade, och allt beroende på den växelvis mentala styrkan och svagheten.

Om nu vi kan både tänka oss både kraftfulla och svagsinta, om vi nu kan skapa bättre och sämre versioner av oss – vad säger det oss? Hur påverkar mina tankegångar mitt agerande, mitt resultat? Vad måste jag tycka, tro och göra för att peaka i min prestation? Vad gör jag när jag är som ”bäst”, och när jag är som ”sämst”? Vilka av mina egenskaper får mest utrymme i de olika tillstånden? Fundera på det – och agera därefter. Med en slak inställning – blir det inte mycket ligga. Var solen som gör dagen – och var stjärnan som tar vid när solen går ner…

”Skulle du anställa dig själv?”

Publicerat den 4 juli 2016 kl. 12:35

Handen på hjärtat – skulle du anställa dig själv? Är du så ofantligt värdefull och bra och plikttrogen så du skulle rekommendera dig till bolaget Jag AB?  Ger du verkligen hundra procent, är en stark bidragande kraft till resultatet, en glädjespridare, en positiv ådra, energin i gänget, personen som verkligen VILL och söker lösningar i allt? Är du den som vågar testa utan att skrämmas av nederlagen? Är du den som aldrig ger upp? Är du den som gör precis ALLT för att lyckas? Vänder du på varje sten, kikar bakom nästa hörn och tar till varje halmstrå till hjälp när din egen stack ebbat ut? Stämmer beskrivningen in på dig till fullo? Om JA – så grattis, din lögnare. Om NEJ – vad tänker du göra åt det?

De som vågar rannsaka sig själva, verkligen se sig med objektiva glasögon, kommer ofta på den fasansfulla insikten att de kan mycket mycket mer. De fattar att de ibland, eller rent av ofta, själva äger kroppsdelen som gör krokbenet på dem. De blir medvetna om sin egen (passiva och destruktiva) del i resultatet, eller snarare avsaknaden av det möjliga resultatet. De jobbar på – men skulle kunna nå så mycket högre och bättre – med rätt inställning…

Ibland måste man få detta intryckt i sig. Nerstoppat i halsen. Svart på vitt. In your face! Ett ultimatum – ”Skärp dig – eller stick!” Vi måste utsättas för det yttersta alternativet, för att inse vikten av att ta fram vårt bästa jag. Ibland är piskan en mycket bättre morot än grönsaken. Med rätt ”motivation” kan vi skapa underverk – och ”desperationens” drivkraft och kreativitet ska aldrig underskattas. När vi inte längre har något val, blir valen lättare att göra.

Jag har en kompis som håller på med idrott. De talar om ”röda dörren”, eller om den nu var blå, skit samma. Den betyder att i klubben så gäller vissa värdegrunder och riktlinjer. De ska följas. Visst kan avsteg ske i dialog som medför förbättringar, men i det stora hela är dessa grundbultarna i föreningens ideologi. Den genomsyrar allt de gör. ”Ge hundra procent när du är här!” Inte mesa runt med 80 procent av sin kapacitet, inte vara motsträviga bara för motsträvighetens skull. Ge allt – eller stick. Den här vägen har de valt, och passar inte det så är dörren där! Jag gillar sånt. Raka puckar. Inget tjafs. Inget gnäll. Acceptera och Optimera. Älska det du gör, lär dig älska det du måste göra – eller lämna platsen åt andra som väljer att brinna passionerat för den utstakade vägen. Jag blir överlycklig när jag ser denna intensitet av driv hos folk – och jag gråter en skvätt när jag ser det motsatta…

Så handen på hjärtat, se dig i ögonen och svara ärligt (annars ljuger du bara för dig själv och din potential) – skulle du anställa dig själv? Om JA – varför? Om inte – vad måste hända för att du med rent samvete skulle vilja anställa dig själv? Vilka fiktiva ”faror” behöver du måla upp för att använda moroten som piska – få röva ur vagnen? Vad måste ske, som du kan kontrollera, för att du ska bli den bästa versionen av dig själv? Klura ut det – och gör sen det – eller stanna kvar som en gnällig och oproduktiv fegis…

Kinas ofattbara skuldkris, del 2

Publicerat den 26 maj 2016 kl. 13:21

Förra veckan skrev jag här på Finansliv om hur ofattbart hög Kinas skuldnivå har blivit och hur den har kommit till. I dag kommer jag förklara vad Kina kan göra för att lösa denna kris vad konsekvenserna kan bli om man inte vidtar nödvändiga åtgärder.

Kinas har nu alltså en skuldnivå på omkring 280 procent av landets BNP. Historiskt sett har inget land kunnat ligga på sådana nivåer utan grava konsekvenser för ekonomin och det finansiella systemet.

Ett tillvägagångssätt för att få skuldnivån att minska – eller i alla fall växa långsammare – vore att bankerna minskade sin utlåning. Medan detta kanske skulle fungera i Europa så är det inte möjligt i Kina, där alla banker är statliga och får direktiv av myndigheterna om hur mycket de ska låna ut i syfte att hålla igång tillväxten.

Ytterligare en skillnad mot väst är att Kinas skuldkris främst är en inhemsk affär. Statsskulden är låg eftersom landet är en nettoutlånare; den stora faran ligger i den växande bördan av dåliga lån som landets banker har gett till företag och lokala myndigheter.

En ny rapport från The Economist menar att Kina i stort sett har tre olika alternativ för att hantera bankernas dåliga lån.

Det första alternativet – som är det lättaste och mest lockande – är att gömma och förneka problemet. Detta är den mest skadliga metoden i det långa loppet, men icke desto mindre det vanligaste alternativet under de senaste fem åren.

Under dessa år har landets banker nämligen regelbundet använt sig av metoder som att klassificera dåliga lån som ”investeringar”, eller skjuta på lånen i all oändlighet genom att ge dem status som ”försenade” snarare än dåliga lån. Det är också vanligt att bankerna ånyo finansierar dåliga lån i hopp om att låntagarens verksamhet ska förbättras – något som bara gör saken värre då detta ofta inte sker.

Det andra alternativet vore att myndigheterna går in och rensar upp bland de dåliga lånen, vilket Kina redan gjort en gång:

In the late 1990s two-fifths of loans in China had gone bad and banks were technically bust. The finance ministry pumped fresh capital into the banks, which carved off large chunks of their dud loans and sold them at par to “bad banks”. The effect was salubrious, freeing the banks to resume lending and preparing them for stockmarket listings.

Det finns tecken på att Kina försöker med något liknande nu. De senaste två åren har licenser beviljats till över 20 nya regionala ”dåliga banker”, samtidigt som tusentals miljarder kronor i dåliga lån har bytts mot säkra obligationer mellan olika banker.

Men, påpekar The Economist, att lösa ut bankerna på detta vis är mer problematiskt nu än för femton år sedan. Då belades hushåll med extra skatter som sedan gick in i bankerna – men samtidigt ökade lönerna fort i och med en snabb tillväxt som dessutom minskade de dåliga lånens relativa storlek.

I dag växer ekonomin långsammare samtidigt som Kina försöker ställa om sin ekonomi till att bygga mer på inhemsk konsumtion och service. Men att införa extra skatter skulle drabba konsumtionen, och det handlar i dag om större reella summor än tidigare.

Det tredje alternativet vore att bankerna själva inser och tar itu med sina dåliga lån på egen hand. Detta skulle vara en smärtsam process till att börja med, men samtidigt förmodligen bäst i det långa loppet.

Detta har också redan börjat ske i liten skala; The Economist ger exempel på ett stålföretag som förklarats bankrupt och fått sina tillgångar sålda via auktion av banken som varit utlånare. Vissa banker har även börjat bunta ihop flera dåliga lån till nya värdepapper för att snabba på deras utgång.

Kinas banker är dock inte under lika stor press som sina kollegor i väst, eftersom staten förser dem med pengar att låna ut. Detta är givetvis fördelaktigt för de kinesiska bankerna, men betyder samtidigt inte att Kinas system på något vis är immunt mot problem.

Oavsett om lånebubblan spricker eller pyser så kommer såväl värdet på tillgångar som ekonomins tillväxt att drabbas. Många drar jämförelser med Japan, där dåliga lån och klumpiga investeringar ledde till en två årtionden lång deflationsspiral som ännu består. Men The Economist tror att Kinas kris kam bli mer plötsligt än så:

Some worry that China will look like Japan in the 1990s, slowly grinding towards stagnation. But its financial system is more chaotic, with more pressure for capital outflows, than was Japan’s; a Chinese crisis is likely to be sharper and more sudden than Japan’s chronic malaise.

Fitch Ratings varnade också nyligen för att Kinas tillväxt kan bli så låg som 2,3 procent under de kommande tre åren och att inkommande investeringar från utlandet kan sjunka med 40 procent.

Hur illa det egentligen kan gå råder det delade meningar om. Vissa investmentbanker som uppskattar att de dåliga lånen i värsta fall ”bara” utgör 1 500 miljarder dollar, samt att den höga nationella sparkvoten på nästan 50 procent ger bankerna gott om kapital och tid att tanter situationen.

Bland olyckskorparna finns Kyle Bass, grundare av hedgefonden Hayman Capital, som uppskattar att Kina behöver skjuta till cirka 10 000 miljarder dollar till sina banker för att lösa skuldkrisen. Det är ungefär 100 procent av landets BNP. Det finn också uppskattningar som gör gällande att hälften av bankernas alla lån är dåliga lån, vilket de facto var fallet i Kina på 1990-talet.

Och även fast Kinas skuldkris alltså mestadels är en inhemsk affär så kommer konsekvenserna även att kännas i omvärlden. Kina är som bekant världens andra största ekonomi och har även världens största banksektor – världens fyra största banker är nu kinesiska, medan endast två av världens tio största banker är amerikanska.

Trots fjolårets turbulens så är Kinas börsmarknad näst störst i världen efter USA i värde. Obligationsmarknaden är världens tredje största och bland de snabbast växande.

Kinas ringa storlek ledde till breda nedgångar på börserna världen över då landet nyligen devalverade sin valuta med bara två procent mot dollarn – tänk då vad en större kris kan innebära! Och då har vi inte ens börjat tala om alla utländska företag som säljer råvaror till eller på annat vis är beroende av Kinas tillväxt..

Det finns en allmän uppfattning om att Kinas myndigheter på något magiskt vis för alltid kommer kunna lösa ut sina stora banker, låntagare och insättare. Men detta är inte nödvändigtvis fallet. På senare år har faktiskt de statliga jättebankerna utsatts för en växande konkurrens.

För bara ett årtionde sedan utgjorde Kinas ”fyra stora” banker 54 procent av alla tillgångar i banksektorn. I dag är deras andel mindre än 40 procent.

Istället har mindre banker och lokala alternativ utökat sin andel genom att helt enkelt bli mer attraktiva. Samtidigt har även internetföretag som Tencent och Alibaba tillåtits lansera egna sparalternativ och utfärda mikrolån.

I fjol påbörjades en viss liberalisering av låneränta vilket kommer att göra det svårare för de stora statliga bankerna att behålla samma vinstmarginaler som tidigare. En bra början, men problemen inom Kinas finansiella sektor är inte begränsade till själva bankerna.

Landets hela finansiella system är i behov av modiga marknadsmässiga reformer. På kort sikt skulle detta innebära ett stort antal konkurser – särskilt bland statliga företag – samt större förluster för bankerna och en stor oro inom skuggbankssektorn.

Men om man inte jämför vidlyftiga reformer så kommer ekonomin på lång sikt oundvikligen att förlora momentum, eftersom all ineffektivitet måste sugas upp av subventioner och andra sorters statligt stöd. Myndigheterna har flera gånger visat reformvilja, men så fort problem uppstått har de klivit in med nya regleringar och utökad kontroll.

Även om Xi Jinping ofta och gärna talar om ekonomiska reformer så har de stora statliga företagen kunna stärka sin position under den nya presidenten. Som jag skriver i min nya bok (publiceras september 2016) så ligger en del av förklaringen i Xi Jinpings ideologi.

Tvärtemot den ekonomiskt reformsinnade premiärministern Li Keqiang, så anser Xi Jinping att kommunistpartiet förutom militären även måste kontrollera en betydande del av landets ekonomi för att slå vakt om sitt maktmonopol. Xi litar helt enkelt inte på privata aktörer inom nyckelområden som finans, transport, telekommunikation eller infrastruktur. Därför får subventionerade statliga företag fortsätta kontrollera dessa industrier med hjälp av generösa lån.

De reformer som Xi Jinping satsar på att genomföra är snarare av sådan art att de inte hotar kommunistpartiets kontroll över ekonomin, som att göra börserna mer tillgängliga för utländska investerare och trycka på för att internationalisera Kinas valuta.

En sak är dock säker: Ju längre Kina skjuter upp problemen med sin skuldkris och förhalar viktiga finansiella reformer, desto allvarligare kommer konsekvenserna att bli.

På jobbet
Helena Nordegren är en av många bankanställda som gått över till IT-konsultbolag.

Jobbtrend: IT-bolag rekryterar från bank

Publicerat den 9 maj 2016 kl. 13:43

I 20 år jobbade Helena Nordegren på bank, först inom fixed income på Alfred Berg, och därefter i bolag som ABN Amro, Fortis, Deutsche Bank och JP Morgan. Mest har hon varit specialiserad på cash managementlösningar för stora nordiska bolag, som behövt banklösningar internationellt.

Hon hade tills nyligen aldrig haft en tanke på att hon skulle kunna jobba på ett IT-bolag. Men det är precis vad hon nu gör sedan ett drygt halvår tillbaka. Och det är just hennes kunskap om bankernas kunder och affärsverksamhet som har gett henne jobbet på Tieto.
– De ville ha in någon som kunde komplettera deras kompetens och vara en brygga emellan affär och IT.

Helena Nordegren är en av de drygt 150 personer som Tieto har rekryterat i Sverige från bank-, försäkrings- och finanssektorn de senaste fem åren. På nordisk nivå är siffran drygt 200.
Och rekryteringstakten har ökat – senaste månaderna har Tieto I Sverige rekryterat ett 30-tal personer från bank och finans. Främsta yrkeskategorierna är affärsanalytiker, utvecklare/arkitekter och affärskonsulter, men också projektledare, säljare/kundansvariga och affärsutvecklare är eftertraktade. Flest personer har rekryterats från storbankerna.

Det är den snabba utvecklingen inom teknik, konkurrensen från de nya fintechbolagen och den ökade regleringen i branschen – samt trenden att allt mer pengar för IT-satsningar tas direkt ur verksamheten – som ligger bakom IT-branschens nya fokus på att knyta till sig bankfolk med verksamhetserfarenhet.
– Detta blir ett sätt att differentiera oss inom IT-området och vara konkurrenskraftiga. Tekniken i sig är inget värd om man inte kopplar ihop den med affärsnyttan. Affärsförståelsen är det viktigaste för oss när vi rekryterar, säger Vahid Zohali, chef för banksektorn på Tieto.

Trenden bekräftas även av Andreas Johansson, vice vd och försäljningsansvarig på Evitec. Företaget, som är en huvudleverantör av konsulttjänster till Handelsbanken, har rekryterat ett tiotal personer från bank- och finanssektorn senaste tre åren.
– De bästa konsulterna idag är de med både IT och verksamhetskompetens. Just gränslandet mellan IT och verksamhet är Evitecs fokus så det gör det naturligt att rekrytera personer med verksamhetskompetens, säger Andreas Johansson.
För Tieto Sveriges del är bank och försäkring det snabbast växande affärsområdet, med en tillväxt på 18 procent under sista kvartalet 2015. Idag står arbete mot finanssektorn för en fjärdedel av företagets omsättning.

Det var en gammal kollega till Helena Nordegren, som själv hade börjat på Tieto, som tipsade henne om jobbet.
– Hon sa ”Du måste hit!”. Det är jätteroligt att få möjlighet att använda mina kunskaper om produkter och lösningar i en helt annan form.
Helena Nordegren är idag kundansvarig för ett av de största kontona inom området bank och finans, nämligen Nordea Wholesale banking. Det innebär att hon ansvarar för kundrelationen med den del av Nordea som har hand om och utvecklar betalningar, likviditetslösningar och elektronisk bank.
– Det är spännande – Nordea är en bank som lägger enormt mycket kraft och pengar just nu på att effektivisera sina system.
– Jag känner dem på business-sidan och även många av bankens kunder, så jag förstår hur de kommer vilja ha det. Det gör att jag kan synka kundbehovet med dem hos oss som jobbar tekniskt.

Och Helena Nordegren jobbar personligen för att fortsätta rekryteringstrenden – hon har lockat över både medarbetare från Bankgirot och SEB till sin nya arbetsgivare för att få in kundkunskap.
– Jag rekryterade nyss hit en jätteduktig tjej från Bankgirot som är vass på betalningar. Just inom betalningar kommer det hända hur mycket som helst framöver.

Text: Åsa Berner
Foto: Johan Marklund

USA ilskna över EU-länder i Kinas nya världsbank

Publicerat den 18 mars 2015 kl. 08:45

Jag har tidigare här på Finansliv skrivit om Asian Infrastructure Investment Bank (AIIB), som är en slags alternativ världsbank med Kina som viktigaste aktör och finansiär. I oktober i fjol skrev flera asiatiska länder under ett avtal angående grundandet av denna bank, vilket innefattade lokala stormakter som Indien, Malaysia och Vietnam.

Kineserna bistod då med cirka 300 miljarder kronor till bankens dispositionsfond, vilket var mer än alla andra medlemsländer tillsammans. Bankens primära syfte kommer vara att låna ut pengar till olika infrastrukturprojekt i Asien.

USA och även Japan har ock dvarit måttligt entusiastiska till AIIB. De skulle hellre se att aktiviteten sker genom redan etablerade institutioner som Världsbanken eller Asia Development Bank, där de båda länderna historiskt har väldigt stort inflytande.

I Världsbanken har USA 15,8 procent av rösterna och Japan 6,8 procent. Det kan jämföras med Kinas andel på blott 4,2 procent – trots att Kinas BNP nu är dubbelt så stor som Japans, och befolkningen tio gånger så stor.

Även i Asian Development Bank har Japan där mer än dubbelt så många röster som Kina, och banken har sedan starten alltid haft en japansk chef.

AIIB å sin sida kommer ha sitt huvudkontor i Peking och ledas av en kinesisk tjänsteman vid namn Jin Liqun. Om man vidare ser till den stora summa pengar som kineserna satsat i projektet så är det är det självklart att Kina kommer vara dess mest inflytelserika medlem.

Detta bekymrar USA, som oroar sig för att Kina kan använda banken som ett instrument för att med morot och piska få länder i regionen att anpassa sig efter Pekings politiska vilja. Redan från början rådde amerikanerna därför sina allierade i regionen – som Australien och Sydkorea – att hålla sig utanför banken.

Men den senaste veckans utvecklingen i frågan har varit inget mindre en ett knytnävsslag i ansiktet på USA, som även kommer ge amerikanarna en långvarig diplomatiskt huvudvärk. I slutet av förra veckan meddelade nämligen Storbritannien att de kommer ansöka om medlemskap i AIIB, och denna vecka följde samma uttalande från Tyskland, Frankrike och Storbritannien.

Dessutom väntas nu även Australien och Sydkorea – delvis som ett resultat av de fyra europeiska ny medlemsländerna – omvärdera sin inställning till AIIB och ansöka om medlemskap innan 31 mars, vilket är deadline för ansökningar från de länder som vill ha status som ”founding members”.

USA har alltså misslyckats inte bara med att hålla sina regionala allierade utanför AIIB, utan tvingas nu också se sina viktigaste europeiska samarbetspartners bli en del av vad som ofta kallas ”Kinas världsbank”.

Amerikanerna har också svarat i hårda ordalag. Förra veckan fördömde man öppet britternas beslut och anklagade dem för att böja sig inför kinesiska direktiv. Enligt före detta rådgivare till president George Bush som BBC talat med, så är det ”mycket ovanligt” att USA skäller ut Storbritannien offentligt på detta vis.

Detta torde visa hur känslig frågan egentligen är. Under gårdagen (tisdag) uppmanade USA vidare även de övriga europeiska länderna att ”tänka efter en andra gång” innan de går med i AIIB:

Washington insists it has not actively discouraged countries from joining the new bank, but it has questioned whether the Asian Infrastructure Investment Bank (AIIB) will have sufficient standards of governance and environmental and social safeguards.

”I hope before the final commitments are made anyone who lends their name to this organization will make sure that the governance is appropriate,” Treasury Secretary Jack Lew told U.S. lawmakers.

Samtidigt är en av de främsta anledningarna till utvecklingen att många länder länge varit irriterade över sitt begränsade inflytande i de globala institutioner som amerikanerna dominerar, exempelvis Världsbanken vars orättvisa röstandelar jag gav exempel på ovan.

USA:s kongress har också bromsat en reform som skulle givit Kina och andra utvecklingsländer större inflytande i Internationella valutafonden. Jack Lew uppmanar nu den av republikanerna dominerade kongressen att godkänna dessa reformer, men det är knappast troligt att så kommer ske.

Istället kommer AIIB att växa sig starkare än ens kineserna från en början hade kunnat hoppats på. Kinas finansminster Lou Jiwei sade i veckan att 27 länder hittills ansökt om att vara med och etablera den nya banken.

Förutom att Australien och Sydkorea kan komma att ansöka så spekuleras det även om schweiziskt medlemskap. Det är knappast troligt att Japan kommer bli medlem, men Takehiko Nakao, chef för Asian Development Bank, uttryckte i veckan sitt hopp om de båda bankernas nära framtida samarbete.

Enligt bland annat The Diplomat finns det nu ingen riktigt bra metod för USA att hantera detta diplomatiska bakslag på:

There are no good options left for Washington at this point. If it continues to refuse to join, it will look like a stubborn outlier that refuses on principle to take part in Chinese-led initiatives – even when the regional consensus is clearly that the AIIB is a positive development. If Washington joins on, its lateness will make it clear that the U.S. only changed its policy once it proved unable to sway friendly nations to join its boycott.

(…)

The lesson from the AIIB is clear: Washington cannot expect its partners to join it in boycotting China’s projects, particularly when they see benefits to be had by joining in. The U.S. has legitimate concerns over these initiatives and what they mean for expanded China influence, but it needs to find a better solution for voicing its objections than exerting diplomatic pressure on its friends.

Håll alltså ögonen öppna den 31 mars för att se vilka länder som blir en del av Asian Infrastructure Investment Bank; Kinas ”nya världsbank”.

IT-trenderna som kommer driva bankernas utveckling under 2015

Publicerat den 22 december 2014 kl. 09:00

I mitt dagliga arbete med globala storbanker så märker jag att det inte bara är jag själv som med spänning ser på framtiden. Det är framförallt utvecklingen inom sex områden som kommer att fortsätta att förändra banksektorn under 2015. De här områdena är: digitalisering, mobila betalningar, regelefterlevnad, förenklad IT-infrastruktur, cybersäkerhet och big data.

Bankernas digitalisering fortsätter
Att förbättra kundupplevelsen kommer även nästa år att vara ett av bankernas fokusområden och därför kommer vi se fortsatt växande investeringar i webb- och mobila kanaler. Faktum är att mobila banklösningar kommer att vara högsta investeringsprioritet och banker förväntas spendera 2,3 miljarder dollar, enligt analysföretagets rapport Mobile Banking Solutions.

Mobila betalningar slår igenom
Teknik för mobila betalningar är på god väg att bli nästa stora vändpunkt och de mobila tjänsterna är redan en central del vår hyperuppkopplade värld. Enligt en rapport från Juniper Research så kommer den globala marknaden för digitala betalningar att växa till 4,7 biljoner dollar 2019, vilket är nästan en fördubbling från 2,5 biljoner dollar i år.

Fokus på risk, regelefterlevnad och krav
Med ett par stora regelverk på gång, inklusive Basel III och EU General Data Protection Regulation (GDPR), så kommer garanti för regelefterlevnad bli ett stort investeringsområde för banker under 2015. Jag skrev tidigare om den press som nya regler kring kapitalkrav och säkerhet sätter på bankerna. Att kunna hantera de växande regulatoriska bördorna kommer kräva en mer proaktiv hållning och ett verksamhetsbrett tillvägagångssätt från bankerna. Exempelvis så fokuserar banker nu på att utveckla automatiserade rapporteringsprocesser som reducerar kostnaden och riskerna associerade med nya regelkrav.

Förenkling av IT-arkitektur och förnyelse av kärnapplikationer i molnet
Nästa år kommer vi att få se flera banker se över hur de kan förenkla sina verksamhetsövergripande IT-system och förnya kärnapplikationer, som till exempel genom att reducera antalet elektroniska betalsystem och datalager. Banker kommer också göra investeringar som att introducera gemensamma dataplattformar för analys och rapportering. Många kommer även att fortsätta att gå mot en bredare tillämpning av molntjänster. Små och medelstora banker kommer att gå mot att implementera kompletta molnbaserade plattformar för banktjänster medan större banker kommer molnmigrera icke-centrala delar av verksamheten såsom HR. Inom fem år kommer hälften av alla nya banktjänster vara molnbaserade applikationer, enligt analysföretaget IDC.

Förbättra cybersäkerhet i realtid
Att skydda kundernas tillgångar genom hantering av kunddata, autentisering och enhetssäkerhet blir allt viktigare när banktjänster går mot att nästan uteslutande mobila. För att förbättra cybersäkerheten konsoliderar banker befintliga lösningar för att upptäcka bedrägerier och väljer big data-plattformar där dataanalys i realtid snabbt kan upptäcka oegentligheter. Med en övervakningskapacitet som nästan verkar i realtid kan banker upptäcka och förhindra kort- och nätbanksbedrägerier. Genom att förhindra förluster och samtidigt möta krav på att betaltransaktioner verifieras i realtid drar banken full nytta av värdet i big data.

Ny viktig roll i bankledningen
Under 2015 kommer fler banker att börja se big data som en viktig strategisk tillväxtmöjlighet och anpassa sig därefter genom att skapa en ny affärsroll i form av en Chief Data Officer (CDO). Som ansvarig och möjliggörare av Data Mining ligger Chief Data Officerns fokus på strategier som välkomnar digitalisering, utvecklar bankens big data-analyskapacitet och möter nya regulatoriska utmaningar.

Sverige är en mogen bankmarknad och vi ser därför här redan tecken på dessa trender. Svenska bankkunder förväntar sig redan att deras banker använder kunddata för att förbättra service och tjänster. Därför kommer svenska bankkunder under 2015 kunna glädjas åt att fokus på digitalisering, regelefterlevnad, förenkling av IT-infrastruktur och förbättrad cybersäkerhet i slutändan förbättrar deras bankupplevelser.

Ungdomar dömer ut de traditionella bankerna

Publicerat den 10 september 2014 kl. 14:20

För ett tag sedan läste jag en artikel att amerikanska ungdomar är negativa till traditionella banker (Svenska Dagbladet 3 april 2014), men detta är inte bara en amerikansk företeelse kan jag intyga. När vi har pratat med bankkunder så tycker även de svenska ungdomarna att de traditionella storbankerna är omoderna och inte alls förstår deras behov. Bankernas framtid står på spel om de traditionella bankerna inte börjar lyssna på ungdomarna.

Ungdomar vill ha ekonomisk översikt och hjälp med vardagsbehov. De vill snabbt och lätt förstå sin privatekonomi och konsekvenserna vid olika val. Få hjälp att hantera sin vardagsekonomi så som påminnelser när det är dags att betala räkningar, eller om de går över sin budget. Idag erbjuder många banker kundmöten när man fyller 18 år. Detta tycker många ungdomar är positivt. Att prata med en livs levande person som förklarar hur det fungerar uppskattas mycket av ungdomarna, även om relationen därefter är helt digital.

För att vi enkelt ska förstå ungdomars behov har jag sammanfattat behoven i tre punkter:

1)   Ungdomar vill ha översikt över sin ekonomi. Hur mycket har spenderats, och på vad.

2)   Ungdomar vill kunna förstå vad som är normalt och jämföra sig med det.

3)   Ungdomar vill kunna se avvikelser, både om de följer sin budget eller om de blivit lurade och exempelvis en avgift har dragits två gånger.

Behoven kan se enkla ut, men än så länge är det ingen storbank som lyckats tillgodose alla behoven. Dock finns det företag som faktiskt har lyckats sätta fingret på behoven, och ett av företagen är Tink. Tink hjälper människor att få koll på sin ekonomi genom att sammanställa inkomster och utgifter samt visualisera vad pengarna har spenderats på. Genom ekonomisk översikt kan du snabbt och tydligt se avvikelser i din ekonomi.

Tiden då ordet bank associeras till en byggnad är passerat. Förr i tiden stod de pampiga storbankerna för säkerhet. Idag är det annorlunda. Säkerhet är fortfarande en viktig fråga men i en elektronisk värld handlar säkerheten inte om tjocka ståldörrar utan snarare smart och smidig teknik. Dagens ungdomar vill inte betala för att bankerna ska husera på fina adresser och på flotta kontor. Endast företag som kan lösa deras behov är de beredda att ge sina pengar till.

Därför är det viktigt att de traditionella gammelbankerna förstår, att när de blundar för ungdomarnas behov gör de sig själva en otjänst. För om storbankerna inte möter ungdomarnas behov finns det andra företag som är beredda att göra det. Och det kanske är lättare för ett trovärdigt företag, som redan finns i ungdomarnas liv att starta bank, än för att en bank att bli trovärdig. Bankbranschen ligger i topp bland branscher som kommer att omstörtas av de unga kunderna.

Kundresan är vägen till en bättre kundupplevelse

Publicerat den 12 mars 2014 kl. 17:02

I en intervju i Dagens industri för några månader sedan belyste Swedbanks vd Michael Wolf vikten av att skapa rätt kundupplevelse inom finansbranschen. Och den dag då Peter Norman omöjliggör det för bankerna att utöva begränsande kundinlåsning kommer kundupplevelsen bli den absolut avgörande konkurrensfaktorn!

Att kundupplevelsen har blivit en av branschens absolut viktigaste frågor kan inte ha undgått någon. När allt annat är lika är det kundupplevelsen som avgör. Men hur skapar man rätt kundupplevelse?

Idag prats det mycket om omnikanal. Att kunna integrera kanalerna för att kunna leverera samma kundupplevelse oavsett kanal, när kunderna hoppar mellan kanalerna. Kunden kan sitta med ett utskick framför sig, vänta i telefonkö och samtidigt leta efter svar på webben. Rätt kundupplevelse kräver att kunden möter samma företag, varumärke och kundupplevelse oavsett kanal. För att lyckas krävs det samarbete mellan kanalerna och att du förstår kundens resa genom tjänsten.

Vill du på allvar förbättra kundupplevelsen måste du utgå ifrån kundens perspektiv, och kundupplevelse-proffs använder ofta ett verktyg som heter kundresekarta, också kallad Customer Journey Mapping (blanda inte ihop kundresekarta med en analys av touchpoints). En kundresekarta beskriver kundens aktiviteter under resan genom en tjänst. Den ser ofta ut som en tillplattad tunnelbanekarta med den första aktiviteten till vänster och den sista till höger, och varje station representerar en aktivitet, t.ex. att vänta på ett besked eller att försöka förstå vad som gäller för mig. En kundresa börjar oftast långt innan själva köpet och slutar långt efter. För att nå en ökad kundupplevelse måste du förstå alla steg i kundresan. Om du inte förstår kundresan blir det nästan omöjligt att koordinera kanalerna för att möta kunden på rätt sätt och skapa rätt kundupplevelse.

När kunden hoppar mellan kanaler krävs det samarbete tvärs igenom organisationen. Därför måste vi sluta skyffla missnöjda kunder mellan olika kanaler och istället ta tag i rotorsaken till problemet. Varför är kunden missnöjd och vad orsakade missnöjet? Nyckeln för att lösa kundupplevelseproblem handlar om att förstå rotorsaken till ett problem och eliminera grundproblemet. Något som kundresan hjälper dig med. För genom en visualisering av kundresan förstår du vad som orsakade problemet  och du kan därmed lösa rotorsaken. Den som inte förstår sitt pensionsbesked ringer kanske kundtjänst, men grundproblemet att kunden inte förstår beskedet, går inte att lösa i kundtjänst. Men detta kanske du inte förstår utan kundresan. Därför är kundresan central och det är i kundresan du hittar svaret till vad du ska göra, och i vilka kanaler.

Om några år kommer kundresekartor att vara ryggraden i en organisations kund- och kanalstrategi. När alla inser att kunden inte lever i kanaler kommer kanalspecifika strategier att skrotas. För alla kunder använder en mix av olika kanaler, och den enda vägen för att förstå hur kunden vill bli bemött i denna mix av kanaler är kundresan.