Tagg: davos

Låt er inte luras av Kina i Davos

Publicerat den 21 januari 2017 kl. 15:14

Världen är i oordning. Under gårdagens invigningsceremoni talade USA:s nya president om ”America first” i närmast isolationistiska termer genom att ifrågasätta såväl frihandel som en aktiv utrikespolitik.

Bara tre dagar innan, under öppningstalet vid Världsekonomiska forumet i Davos, så talade presidenten för Kinas kommunistregim till försvar av frihandel och globalisering.

”Att eftersträva protektionism är som att låsa in sig själv i ett mörkrum. Vind och regn stängs ute; men det gör även ljus och luft”, sade president Xi Jinping i en klar referens till budskapen i Donald Trumps valkampanj om bland annat ökade skatter på kinesiska varor.

Tajmingen för Xi Jinpings deltagande vid Världsekonomiska forumet är givetvis noga utstuderad. Det är första gången han närvarar där; förra året skickades Kinas vicepresident som i landets hierarki har en betydligt lägre rang än premiärministern.

Förutom Trumps oroande uttalanden har ju Storbritanniens premiärminister under veckan lagt fram en plan för landets utträde ur EU. Under det kommande året hålls dessutom val i Frankrike, Holland, Tyskland och Italien där populistiska krafter vinner mark i opinionsundersökningarna. I denna kontext har Kina möjlighet att framstå som en lugn ö på ett stormigt hav, och därmed vinna prestige för sitt politiska system.

Klaus Schwab, ordförande för det Världsekonomiska forumet i Davos, spelade Xi rakt i händerna genom sin presentation av presidenten: ”I en värld präglad av osäkerhet och instabilitet, sätter det internationella samfundet sitt hopp till att Kinas ledarskap ska fortsätta sitt mottagliga och ansvarsfulla ledarskap som förser oss alla med säkerhet och stabilitet”.

Schwab ställde inga frågor innan presidentens tal och lät inte heller åhörarna ställa några frågor efteråt, just så som kinesiska politiker är vana vid. Xi kunde därför oemotsagt ge publiken försäkringar som att ”Kina kommer hålla sin dörr öppen och inte stänga den”.

Men ingen bör låts sig luras av den kinesiska retoriken. För liksom New York Times påpekar, så kunde frasen ”låsa in sig i ett mörkrum” lika gärna ha använts för utvecklingen i Kina under Xi Jinpings snart fem år vid makten.

Under Xi har civilsamhället hamnat under större attack än någonsin sedan efterdyningarna av massakern vid Himmelska fridens torg 1989. Hundratals advokater har arresterats, varav många hållits incommunicado i över ett år innan de dömts till långa fängelsestraff för svepande brottspunkter.

Tidigare i veckan talade Kinas högsta domare om konceptet med en fristående rättsväsende som ”ett felaktigt västerländskt ideal” vilket måste undvikas till varje pris. Kommunistpartiet har under de senaste åren utökat kontrollen inte bara över rättsystemet, utan även utbildning, internet, media och den kulturella sektorn där det mest som går emot partiets ideal avfärdas som utländska krafter eller företeelser.

Och vad gäller den ekonomiska biten så är det heller ingen hemlighet att Kina självt är djupt protektionistiskt. Stora delar av landets ekonomi klassas som ”kärnområden” och är inte alls öppna för utländska investeringar. Det inkluderar banker, försäkringsbolag och finansiella institut som kreditvärderingsbolag och liknande.

Det inkluderar även transport, energi, olja och mineraler. Så medan Kinas myndigheter ofta anklagar regeringar i väst för ”protektionism” då kineserna inte får köpa energibolag eller oljetillgångar, så är västerländska aktörer helt utestängda från samma marknader i Kina.

När Världsekonomiska forumet i Davos just öppnat så deklarerade Kinas myndigheter att de kommer lätta på restriktionerna för utländska investeringar inom finanssektorn, även fast ingen tidsplan eller förslag på konkreta åtgärder lades fram.

Vidare sades att restriktioner på utländska investeringar i telekommunikation, utbildning, internet, kultur och transport ska enligt myndigheterna ”öppnas på ett välordnat vis” (Läs: mycket långsamt, om än alls). Utländska investerare är nämligen svårare för Kinas myndigheter att kontrollera och är därför även utestängda från lukrativa och snabbväxande sektorer.

Vidare fortsätter Kina subventionera sina statliga jätteföretag, som samtidigt också expanderar globalt. Jag har tidigare här på Finansliv och i andra sammanhang flera gånger skrivit om hur Kina exempelvis dumpar priset på stål så att det blir billigare än råmaterialet, vilket i sin tur leder till jobbförluster i marknadsekonomier världen över.

Det är även tveksamt om Kinas ekonomiska utveckling är så stabil som ledarna vill ge sken av. Kinas officiella tillväxtsiffror har alltid varit föremål för debatt, och många välrenommerade analytiker bedömer landets egentliga tillväxt kring 3 procent.

Samtidigt som Kinas tillväxtmål just för fjärde kvartalet i rad träffade målsättningen exakt, så erkände borgmästaren i provinsen Liaoning tidigare denna vecka att hela provinsen fejkat sitt BNP under åren 2011-2014 för att ge sken av högre tillväxt.

I Davos delade Xi ännu en ut en känga till Trump genom att tala sig varm (pun intended) om Parisavtalet, då det är oklart vad Trump har för inställning till detta avtal eller till klimatförändringar i allmänhet. ”Parisavtalet är ett ansvar vi måste åta oss för kommande generationer”, sade Kinas president i ytterligare ett försök att framstå som ansvarsfull och pålitlig.

Men samtidigt har vi de senaste månaderna sett bilder kablas ut på fruktansvärda luftföroreningar i Kinas städer, vars orsak främst handlar om prioriteringen av halsbrytande tillväxt framför hälsa och hållnharbarhet. Då allmänheten visat missnöje har myndigheterna svara med allt från att arrestera demonstranter till att förbjuda tillverkare av appar att rapportera hur smutsig luften egentligen är.

Så det är ofta en stor skillnad på vad kinesiska ledare säger och vad egentligen menar eller gör. För den svensk som tvivlar, så skriver Dagens nyheter bra om detta i en ledare med rubriken ”Tro inte att Kina är förnuftets och frihetens fyr”:

Många är de människorättsadvokater som regimen stängt in i mörka rum under de senaste åren. Kina har blivit mer, inte alls mindre, repressivt sedan Xi blev president. Gardinen har dragits ner för såväl privata företag som fackliga aktivister och medier. Något ljus eller någon luft märks knappast i Peking.

(…)

Den svenska medborgaren Gui Minhai sitter fortfarande instängd i ett mörkt rum på okänd ort, utan tillgång till advokat, utan rättegång och efter ett framtvingat erkännande i tv av ett gammalt trafikbrott. Behandlingen av honom är en lika uppenbar förbrytelse mot mänskliga rättigheter.

”Går det att sätta sin tillit till denna gangsterregim?”, frågar DN retoriskt och undrar lika retoriskt om Kina verkligen kommer stå på frihetens sida när USA och EU försvagas.

Svaret är givetvis nej. Det går inte att lita på Kinas nya president. Omvärlden måste sluta förundras och lära sig se skillnad mellan ord och handling; mellan påstående och sanning.

Blogg

Davos goes Hollywood…

Publicerat den 2 februari 2012 kl. 04:27

Tiden då världens främsta politiker, företagsledare och ekonomer träffades i Davos för en produktiv och konstruktiv diskussion om det globala ekonomiska tillståndet och åtgärder för förbättringar tycks vara förbi. Även om det dagligen skrivs om dagarna i Davos här i New York, handlar det mest om vad folk har på sig, festerna och antalet megadollarmiljardärer som kom till Davos. Tydligen runt 70. Kanske är det en återspegling av dagens ytliga realitet, där det seriösa överskuggat av vem som har mest pengar i kombination med massmediala meningslösheter med främsta syfte att höras och synas. Davos är fjärran från ursprungens ideal och syfte med The World Economic Forum.

Fyra dagar i det vackra Davos i Schweiz. Det startades redan 1971 och har under årets lopp genomgått en transformation som kanske kan beskrivas som en avspegling av den krassa ekonomiska realiteten och de värderingar som numera gäller. De forna dammiga debattörerna, mestadels nationalekonomer, har numera bytts ut mot en skara som kanske skulle kunna beskrivas som den globala eliten, som i princip belägrar Davos för att synas och marknadsföra sig själva. De har en skara trogna vapendragare och följeslagare, som med all kraft och med alla medel också försöker synas. Skulle kanske de kunna beskrivas som den globala elitens groupies.

Visst förekommer även en del workshops och debatter av mer eller mindre seriös karaktär bland de runt 2500 delegaterna. Det förekom också en diskussion om ett mer eller mindre federalt system i Europa mellan Merkel och Cameron. En starkt enat Europa, som styrs från Bryssel med euron som bas, i princip ett Europa styrt av Tyskland, där deras exportinriktade ekonomi subventioneras, eller ett mer decentraliserat Europa utan en gemensam valuta. Inte direkt nyheter på hög nivå, snarare politik. Kanske är det inte längre möjligt att ha konkreta diskussioner om globala ekonomiska frågor som global warming, svält i Afrika, arbetslösheten som blir allt värre globalt, och andra mer strukturella ekonomiska globala frågor. Skidåkningen går före, den inhemska politika agendan kommer först, det verkar vara viktigare att bli sedd på TV eller kanske till och med bli intervjuad av Maria Bartiromo.

Finns det då ingenting som kan vara givande under dessa fyra dagar? Om jag vore där skulle letandet efter intressanta personer i Davos gå vidare. I ett hörn skulle jag nog finna en hel skara glada män med röda Hermes slipsar. Bankirerna. Kan förvisso undra hur det kommer sig att de ser så nöjda ut, inte minst med tanke på deras kraftigt reducerade bonusar. Kanske kan det ha att göra med ECB beslutet att i princip ge 500 miljarder euro till bankerna. Detta innebär nya möjligheter att låna ut, nya feta förtjänster på horisonten, billiga pengar att tjäna penga med, cash infusion, precis som här i USA. Vinster för de som redan har mycket pengar. Bådar sålunda gott för marknaden igen. Precis som här dock ingen lösning på de globala ekonomiska problemen, utan snarare än artificiell hjälp åt bankerna och marknaden, som med största sannolikhet kommer fortsätta uppåt under 2012.

Därtill fortsätter en våg av effektiviseringsåtgärder inom bankerna, vilket i klarhet betyder färre anställda och mer satsning och investeringar på teknologi. Bra för de som har jobb, konsulter, teknologiföretag och bra i alla fall kortsiktigt för placerarna. Vinsterna kommer med största sannolikhet reduceras, men marginalerna har faktiskt goda utsikter att förbättras under 2012. Det sägs att jobben är det viktigaste på agendan, men alla åtgärder innebär i princip just det motsatta. Ingen har riktigt lyckats lösa den ekvationen, men faktum är och förblir att ju mer bankerna och de andra finansiella institutionerna fortsätter med sina effektiviseringsåtgärder, desto färre jobb kommer finnas kvar.

Mycket annat finns det inte att rapportera från det glamorösa Davos. Det verkar mest handla om att synas i vimmlet, nästan lite som en Oscarsgala, och det handlar givetvis om pengar. Vad var det Andy Warhol sa… ”In the future, everyone will be world-famous for 15 minutes.” Det sa han 1968. Davos i ett nötskal. Dessutom sammanföll evenemanget i år med det kinesiska nyåret, så det fanns i princip inga representanter från Kina. Ungefär som att lägga en viktig politisk debatt samtidigt som Superbowl. Inte vidare smart. Hur som helst debatterades staten och kapitalet och det är ju alltid intressant, kapitalet vann även i år, även om inget nytt egentligen sades, och det var en ovanligt urvattnad tillställning. Kanske handlar det mer och mer om att synas, att finnas med i rubrikerna, på Twitter eller på Facebook, och att om möjligt kunna öka sitt egna markandsvärde. En enda stor reality show…The Jersey Shore i Davos…

Kinas banker ”avslöjar global plan”

Publicerat den 29 januari 2011 kl. 11:03

Sedan Industrial and Commercial Bank of China (ICBC), världens största bank sett till börsvärde, under förra veckan investerade över en miljard kronor för att bli majoritetsägare av Bank of East Asia, har intresset för Kinas banker varit stort vid World Economic Forum i schweiziska Davos.

Affären gör nämligen Bank of East Asia till den första kinesiska finansiella institutionen med bankkontor i USA.

På plats i Davos lyckades Wall Street Journal intervjua ICBC:s ordförande Jiang Jianqing om kinesiska bankers globala ambitioner.

”Den närmaste framtiden kommer vi fokusera främst på tillväxtmarknader, vars möjligheter för ekonomisk tillväxt är god. Vi kommer gå mer varsamt fram då det gäller den amerikanska marknaden”.

I Davos satt Jiang under torsdagen – tillsammans med företrädare för andra europeiska och asiatiska banker – i möte med USA:s finansminister Timothy Geithner. Då ska Jiang ha sagt till Geithner att det finns en önskan hos kinesiska företag att investera i USA, och att regelverket för detta bör förenklas.

Kinesiska ICBC är världens största bank

ICBC ägs till 70 procent av kinesiska staten, och har depositioner värda över 10 biljoner kronor bara i Kina.

Så även om affären med Bank of East Asia i sammanhanget kan framstå som liten, menar Wall Street Journal att det är ytterligare ett tecken på Kinas globala ambitioner.

Särskilt tillsammans med senaste tidens internationalisering av Kinas finansiella system och dess valuta yuan.

Liberaliseringen av Kinas valuta är en ”oåterkallelig process” enligt Jiang, som sade att yuan så småningom kan komma att bli en global valuta och även vara en del av andra länders valutareserver.

”Om yuan blir en viktig valuta i regionen eller världen för det med sig en rad möjligheter”, säger Jiang, och fortsätter med att säga att ”vi förväntar undersöker möjligheten för att se om det går att göra affärer med yuan i USA”.

De globala ambitionerna är tydliga, och ska enligt Jiang ske ”sakta men säkert” under en längre tidsperiod.

Just nu prioriterar Kinas banker Afrika, och Jiang är övertygad om att ”Afrik blir en viktig faktorer i framtidens globala tillväxt”. 2008 köpte ICBC en del av sydafrikanska Standard Bank Group.

Wall Street Journal skriver samtidigt i dag att en annan statlig kinesisk bank, China Development Bank, vill köpa en stor del av tyska banken WestLB AG.

China Development Bank är en av fyra kvarstående intressenter som bjuder på banken, i en affär som kan komma att bli värd omkring 100 miljarder kronor.

Affären ”understryker Kinas aptit för expansion i väst”, heter det i Wall Street Journal.

Och pengar finns hos de kinesiska bankerna. Det totala överskottet hos landets banker gällande handel med utländska valutor i fjol, steg med 51 procent från 2009, och uppgick till 2,5 biljoner kronor.