Tagg: EU

EU-toppar sätter Brexitagendan

Publicerat den 22 augusti 2016 kl. 12:18

Ledarna för Tyskland, Frankrike och Italien träffas just nu för att prata om hur man ska lyckas hålla ihop EU efter Storbritanniens utträde. Det finns stor splittring bland medlemsländerna och de tre ledarna är också oense sinsemellan om hur unionen ska bemöta såväl Brexit som flyktingkris, terrorhot och ekonomiska problem.

Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president François Hollande träffar idag sin italienska motpart, Matteo Renzi, på den lilla ön Ventotene utanför Neapel. Det var där italienska intellektuella författade ett manifest för europeisk integration under andra världskriget. Syftet idag är att diskutera EU:s bräckliga framtid.

– Vi ska diskutera hur vi kan få till en nystart av Europa från grunden, det finns ett stort behov, sa Renzi igår kväll enligt Reuters.

Den italienska premiärministern tillade att frågan om EU:s pånyttfödelse ligger helt öppen och den måste tas på största allvar. Det finns farhågor om att unionens existentiella kris kan förvärras genom att fler tongivande länder kan folkomrösta om sin nationella framtid inom EU, till exempel Nederländerna som är en av grundarnationerna.

Trions möte i Italien är tänkt att lägga grund för toppmötet i Bratislava om tre veckor där samtliga EU:s stats- och regeringschefer, förutom Storbritanniens premiärminister Theresa May, ska diskutera EU post Brexit.

Vägen framåt osäker

De tre ledarna är dock inte eniga i hur man ska forma framtiden efter Storbritanniens utträde. Angela Merkel vill fokusera på att få till ”ett bättre EU” snarare än ökad integration. Matteo Renzi efterfrågar däremot mer samarbete, särskilt när det gäller säkerhets- och flyktingpolitiken. Italien har till exempel föreslagit ett Schengenliknande försvar, en multinationell styrka som skulle kunna sättas in för att bekämpa terrorism. Tyskland och Frankrike har ifrågasatt hur detta skulle finansieras.

Italien vill också ha mer stöd för att bekämpa människosmugglingen över Medelhavet via Libyen som är den främsta flyktingrutten efter Turkiet-Grekland-passagen. Frankrike och Tyskland har ställt sig tveksamma till att skjuta till ytterligare resurser.

Detta i ett läge där flyktingkrisen kan förvärras då det finns stora frågetecken kring avtalet med Turkiet efter statskuppsförsöket i somras och president Erdogans förföljelse av oppositionella.

Hur man ska få fart på Europas svaga ekonomier är en annan stötesten ledarna emellan.

François Hollande vill fördubbla EU:s investeringsplan som i dagsläget har som mål att få tillstånd investeringar på 315 miljarder euro, nästan 3 000 miljarder kronor.

Italien, som tampas med stora underskott och skulder, vill i sin tur se mer flexibilitet i stabilitets- och tillväxtpakten som syftar till att hålla ordning i statsfinanserna, för att på så sätt öppna upp för ökad ekonomisk stimulans. Tyskland, som har dragit ett tungt lass under krisåren, vill hålla hårt på regelverket för att undvika nya ekonomiska kriser.

Stor splittring

Bland EU:s samtliga 27 medlemsländer (Storbritannien exkluderat) är meningsskiljaktigheterna än större. De så kallade Visegradländerna (Polen, Slovakien, Tjeckien och Ungern) vill ”ta tillbaka makt från Bryssel” och under ledning av Polen ämnar ländernas ledare presentera en alternativ plan för mindre europeisk integration.

Ungern ska dessutom i början av oktober folkomrösta om landet ska ta emot några fler flyktingar som befinner sig i andra EU-länder, vilket skulle gå stick i stäv med unionens regler.

Angela Merkel ska inför toppmötet i Bratislava den 16 september hålla en rad möten med flera andra stats- och regeringschefer. Det lär behövas för vägen mot en gemensam politik efter Brexit ser lång och krokig ut.

EU och Kina oense om stålet

Publicerat den 13 juli 2016 kl. 18:45

Stålpriser har varit huvudfrågan de senaste dagarna när EU:s toppolitiker har träffat Kinas ledare i Peking. Kina har anklagats för att dumpa priserna i Europa och det väntas påverka Kommissionens kommande förslag om att ge landet lägre tullar och status som marknadsekonomi.

Spänningarna mellan EU och Kina har ökat i takt med att de europeiska stålbolagen får allt svårare att klara sig till följd av vad man i Europa ser som Kinas subventionerade överproduktion av stål. Minskad efterfrågan på den kinesiska marknaden har lett till en överproduktion som är två till tre gånger större än hela den samlade europeiska stålproduktionen. Följden har blivit kraftiga prisfall på 20-40 procent och att många europeiska stålbolag går på knäna.

Samtalen mellan parterna i Peking beskrevs som raka och öppna men det är tveksamt om det kommer medföra någon större förändring på marknaden.

– En global ordning med gemensamma regler ligger i bådas intresse men helt klart har vi olika syn när det gäller vad detta ska innebära i praktiken, sa Rådets ordförande Donald Tusk på en presskonferens efter det två dagar långa mötet.

Parterna enades dock om att bilda en gemensam arbetsgrupp för att hålla koll på överkapaciteten i stålsektorn.

– En slags stålplattform mellan Kina och EU som ska gå på djupet och titta på de möjligheter som finns för att lösa det här problemet, sa EU-Kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker.

Kina en marknadsekonomi?

Den kinesiska regeringen menar att den jobbar på att minska kapaciteten. Samtidigt vill landet ha ökat tillträde till den europeiska marknaden som just nu skyddas av tullar.

Enligt Kinas anslutningsavtal till WTO, som man skrev på för 15 år sedan, ska dessa skyddstullar tas bort vid årsskiftet då Kina ska betraktas som marknadsekonomi av andra medlemmar inom världshandelsorganisationen.

Den europeiska stålindustrin menar i sin tur att Kina inte alls är en marknadsekonomi och att den därför behöver fortsatt skydd mot det billiga stålet från landet där bolagen gynnas av statliga subventioner och där priserna inte alls sätts på marknadsmässiga grunder.

Förslag efter sommaren

EU-Kommissionen ska diskutera frågan om att ge Kina status som marknadsekonomi nästa vecka och ett förslag väntas någon gång efter sommaren. Kommissionsordföranden Jean-Claude Juncker sa i samband med mötet i Peking att EU kommer stå fast vid sina internationella åtagande. Sen lade han till:

– Men frågan är komplicerad. Och för oss finns det en tydlig koppling mellan överkapaciteten och att ge Kina marknadsekonomisk status.

Det pratas om att Kommissionen kan komma att föreslå en slags kompromiss där Kina ges marknadsekonomisk status men med vissa förbehåll.

Samtidigt måste Kommissionens förslag godkännas av medlemsländerna som är oense i frågan. Även EU-parlamentet måste ge sitt godkännande och där finns det ett tydligt motstånd. Nyligen röstade parlamentet för en icke-bindande resolution där man sa att man inte ville ge Kina status som marknadsekonomi.

Spanien och Portugal nära böter

Publicerat den 7 juli 2016 kl. 20:56

Efter ett historiskt besked från EU-Kommissionen riskerar Spanien och Portugal böter i miljardklassen. Länderna har inte gjort tillräckligt för att få ner sina stora underskott.

Inget EU-land har någonsin fått böter på grund av för stora underskott eller skulder trots att flera under lång har brutit mot reglerna i stabilitets- och tillväxtpakten vilken säger att underskott inte får överstiga tre procent av BNP och statsskulden ska ligga under 60 procent av BNP.

På torsdagen meddelade dock Kommissionen för första gången att Spanien och Portugal inte har vidtagit tillräckligt effektiva åtgärder för att få ner sina underskott.

– Den senaste tiden har länderna halkat av banan när det gäller korrigering av sina stora underskott och de har inte nått sina budgetmål, sa eurokommissionären Valdis Dombrovskis.

Det spanska underskottet låg över elva procent när finanskrisen var som värst och man uppmanades av EU att korrigera det. Efter flera framskjutna deadlines hade landet förra året fått ner underskottet till 5,1 procent. Det var dock klart över det uppsatta målet på 4,2 procent. Kommissionen tror inte att man kommer nå målet i år heller.

Situationen för Portugal är likartad. Underskottet låg över elva procent 2010. Förra året hade man fått ner det till 4,4 men också det var klart över målet som var satt till på 2,5 procent.

Miljardböter

Frågan går nu över till EU:s finansministrar som kan ta upp den när de träffas nästa vecka. Gör de samma bedömning ligger det på Kommissionen att föreslå böter som enligt EU-reglerna kan uppgå till 0,2 procent av BNP. Det handlar om över 20 miljarder kronor för Spanien och över tre miljarder för Portugal. Samtidigt kan länderna gå miste om stöd ur EU:s strukturfonder.

Böterna kan också bli betydligt lägre eller helt utebli om det till exempel kan anses råda exceptionella omständigheter.

Kommissionen uppges dock vara under starkt tryck, bland annat från Berlin, för att utdöma böter. Men frågan är minst sagt politiskt känslig. Den brittiska folkomröstningen för två veckor sedan har fört med sig krav på ökat nationellt självbestämmande och mindre centralstyrning från Bryssel. Att Kommissionen i det läget skulle bötfälla länder med för stora underskott skulle inte bara kunna slå ekonomiskt mot redan svaga länder utan också ge bränsle till de allt högre EU-kritiska rösterna.

Samtidigt kan det i spåren av Brexit anses särskilt viktigt att markera mot finansiellt slappa länder. Flera euroländer i Sydeuropa har tidigare propagerat för ökad flexibilitet när det gäller stabilitets- och tillväxtpaketen och dessa krav har stärkts i spåren av den brittiska folkomröstningen. Särskilt Italien, där man kan behöva ge statligt stöd för att återigen rädda svaga banker, har flaggat för att Brexit kan göra det svårt att hålla sig inom budgetramarna.

Kina, brexit och EU:s misslyckanden

Publicerat den 2 juli 2016 kl. 14:05

Varför skapades egentligen EU? Jo, den primära uppgiften var att bevara fred samt sprida demokrati och mänskliga rättigheter. Om kontinentens länder gick samman – med gemensamma institutioner och en gemensam valuta – skulle deras betydelse, styrka och möjlighet att påverka öka.

I verkligheten har en stor del av kontinentens invånare istället blivit EU-skeptiker på grund av ett ”demokratiunderskott” på hemmaplan. Men ingenstans blir EU:s misslyckande med att leva upp till ideal och grundtankar tydligare än i relationen till Kina.

Med hjälp av sin viktiga marknad borde EU kunna pressa Kina till att öppna den egna marknaden och det egna finansiella systemet för konkurrens på lika villkor. EU borde också med sin storlek vara i en bra sits för att kunna ställa krav på förbättringar vad gäller mänskliga rättigheter i Kina.

Men tvärtom har unionens länder i det närmaste tävlat om att bilateralt stärka handel och ekonomiskt utbyte med Kina. Möjligheten att använda den gemensamma vikten för att tvinga Kina till eftergifter har givetvis minskat som en konsekvens.

Tyskland är ett land som i sammanhanget klarar sig relativt bra. Då Angela Merkel i fjol var på besök i Kina tydliggjorde hon bland annat sin önskan om att alla utländska företag borde åtnjuta ”samma rättigheter och privilegier” som de inhemska kinesiska aktörerna. Tyskarna har flera gånger också ifrågasatt utvecklingen vad gäller mänskliga rättigheter.

Men sådana enstaka uttalanden får inte riktigt samma tyngd om de bara kommer från ett medlemsland, och vare sig övriga medlemmar eller EU:s gemensamma institutioner är villiga att sluta upp bakom dem. Tvärtom är många länder villiga att helt ignorera orättvis konkurrens eller politisk repression i Kina för sin egen ekonomiska vinnings skull.

Paradexemplet i denna gren heter Storbritannien. Med början vid slutet av 2013 har britterna gjort allt för att förhandla sig till särskilda villkor med Kina för handel och finansiella tjänster på de andra medlemsländernas bekostnad. Mänskliga rättigheter och demokrati, ja det har man helt struntat i.

2013 fick premiärminister David Cameron till slut träffa Kinas president Xi Jinping. Men först efter att han offentligt lovat att inte träffa Tibets andlige ledare Dalai Lama igen. I september 2015 åkte den brittiska finansministern George Osborne runt i Kina i fem dagar och tecknade under tiden 53 nya avtal i syfte att öka det ekonomiska samarbetet mellan länderna.

Ett statligt kinesiskt företag gavs rätten att driva en ny kärnkraftreaktor vid Hinkley Point, vars byggnota på 350 miljarder kronor delvis ska finansieras av britterna. Samarbetet innefattade även sektorer som finans och turism samt den akademiska världen i form av ökat utbyte mellan ländernas universitet.

Under sin knappa vecka i Kina hann Osborne även med att uttrycka sin önskan om att Storbritannien ska bli ”Kinas främsta partner” i väst, och att de båda länderna ska ”dela ett gyllene årtionde” tillsammans. Vidare ville han att Storbritannien och Kina ska ”hålla ihop i vått och torrt”, och talade bildligt om att ”bygga en bro” mellan Kina och London.

Efter att Osborne lämnat Kina fick han beröm från landets statliga medier för att vara den första västerländska tjänsteman som inte talade om mänskliga rättigheter under sin vistelse i Kina. Och då Xi Jinping besökte Storbritannien i oktober i fjol så varnade den kinesiska ambassadören i London de brittiska politikerna för att Xi inte kom till landet för att ”debattera mänskliga rättigheter”.

Ingen sådan ”debatt” eller ens något uttalande ägde rum. Då Xi färdades från flygplatsen var Londons gator kantade med kinesiska turister och studenter som viftade med flaggor och välkomstbanderoller distribuerade av Kinas ambassad. Samtidigt arresterade brittisk polis flera exilkineser och tillresta aktivister som fredligt visade plakat med kritik mot den kinesiska presidenten.

Vidare, självaste FN-dagen för mänskliga rättigheter i december 2015, prisade Storbritanniens ambassad i Peking de framsteg som Kina gjort för att skydda medborgerliga och politiska rättigheter. Det var en stor kontrast till den skarpa kritik mot mänskliga rättigheter i Kina som samma vecka kom från bland annat Tyskland, USA och Kanada.

Viss brittisk media har uttryckt stor kritik mot hur Cameron och Osborne har hanterat relationen med Kina. Men från EU har det i stort sett varit helt tyst. Man vågar inte kritisera Kina eller ens Storbritanniens hållning till Kina, vilket de facto inte bara strider mot unionens principer utan även undergräver uttalanden från exempelvis Merkel eller Tyskland.

Inte undra på att Xi under sitt besök i Storbritannien uppmanade Cameron att se till så att britterna stannar i EU. Brexit oroar kineserna på många vis. Till att börja med förlorar Kinas sin viktigaste allierade i EU. Exempelvis så har Europarådet försökt att öka importtullarna på kinesiskt stål eftersom överproduktion och subventioner i Kina har lett till problem för europeiska stålbolag. Detta har dock effektivt hindrats av britterna ända sedan 2014.

EU är också Kinas största handelspartner. EU:s import från Kina har mer än fördubblats sedan 2005 och uppgick i fjol till 350 miljarder euro. Oro i området och framför allt ett fallande pund kan påverka Kinas export negativt, vilket också kan innebära att den redan pressade kinesiska valutan faller ytterligare.

Och det är just vad gäller Kinas valuta yuan som oron är som störst i Peking. En stor anledning till det omfattande partnerskapet med Storbritannien var att Kina ville använda London som en språngbräda för att internationalisera yuanen, vilket Cameron och Osborne också välkomnade.

Som Reuters skriver så har alla finansbolag med licens att verka i Storbritannien även ett slags ”pass” som innebär att de per automatik kan erbjuda sina tjänster och produkter i hela EU. Som Europas obestridliga finanscentrum var det därför självklart för Kina att välja London som bas för att öka handeln med yuan i Europa.

Under fjolåret kom de båda länderna land annat överens om att öppna en direktlänk för aktiehandel mellan London och Shanghai, en överenskommelse för att utge fonder tillsammans och dessutom samarbeta med att lista produkter i respektive land. Överenskommelserna innebar etableringar från stora kinesiska finansbolag i London, och andra omfattande kinesiska investeringar i Storbritannien.

Men överenskommelserna byggde givetvis på Storbritanniens EU-medlemskap. Det varnas nu från flera håll att den kinesiska aptiten på investeringar i Londons finansiella sektorn kan komma att mättas; Kinas statliga nyhetsbyrån Xinhua sade exempelvis i förra veckan att brexit kan drabba internationaliseringen av yuan negativt eftersom London till dags dato spelat en stor roll i denna pågående process. Nyhetsbyrån menade även att utträdet hotar Londons ställning som globalt finanscenter.

Och det är ganska starka ord från Kina, vars officiella policy är att ”inte lägga sig i” andra länders inrikespolitik. (Detta eftersom landets kommunistparti inte vill att andra nationer ska ha åsikter om vad som pågår i Kina.)

Men samtidigt finns det även positiva aspekter för Kina med brexit. Exempelvis målar Bloomberg upp Kina som ”den stora vinnaren” av utträdet. Även om det på kort sikt kan vara dåliga nyheter för kinesiska exportörer som menar Bloomberg att en försvagning av EU på lång sikt tjänar Kina ekonomiska och politiska intressen väl.

Europeiska banker eller entreprenörer inom tekniksektorn har till exempel större möjlighet att utmana kinesiska jättar eller framväxande teknikföretag om de har tillgång till hela den europeiska marknaden.

I och med brexit så blir EU och Europa som helhet helt enkelt en mindre allvarlig konkurrent till Kinas växande globala betydelse. Som sades ovan så har man visserligen hittills inte lyckats ställa några vidare krav på Kina vad gäller vare sig konkurrensvillkor eller mänskliga rättigheter. Men ett försvagat EU innebär även att möjligheten att ställa dessa krav gradvis försvinner.

Vidare undermineras västerländska NGO:s och andra liknande institutioner ytterligare. Det blir nu ännu enklare för kinesisk media att peka på det ”kaos” man länge hävdat pågår i Europa då någon europeisk aktör får för sig att kritisera utvecklingen i Kina. Den kinesiska statliga tidningen Global Times var mycket riktigt snabba med att påpeka hur Brexit utgjorde ”ett bevis för Europas generella tillbakagång”.

Brexit kan också innebära att Storbritannien är redo till ännu större eftergifter för att slå vakt om partnerskapet med Kina. Om britterna isolerar sig från Europa blir ju nämligen relationen till Kina ännu viktigare, och beroendet av kineserna för den ekonomiska tillväxten ännu större.

Det svårt med sammanfattningar och sanningar vad gäller brexit, eftersom vi ännu inte kan veta vad utträdet egentligen innebär. Kina var nog förvisso nöjda med det EU som var; ett relativt tandlöst hopplock av länder då det gällde att tvinga kineserna till eftergifter samt en relation till Storbritannien som gav tillgång till hela den europeiska marknaden samt gjorde gott för internationaliseringen av yuan.

Nu ångrar nog kineserna att de lade all ägg i samma korg, och kommer säkerligen börja leta nya ingångar i Europa samt nya metoder för att internationalisera sin valuta.

Toppmöte gav få svar om Brexit

Publicerat den 29 juni 2016 kl. 22:08

Efter David Camerons sista toppmöte i Bryssel är framtiden alltjämt oviss. Förhandlingar om utträde från EU dröjer, det är oklart vem som ska leda samtalen och hur det ska gå till. Det skapar osäkerhet, inte bara kring relationen med Storbritannien utan kring hela EU-projektet.

Efter att en majoritet av britterna röstat för att lämna EU har Kommissionen och EU-parlamentet uppmanat landets regering att så snart som möjligt begära utträde från unionen. Därmed skulle Artikel 50 i EU:s fördrag, som säger att man har två år på sig att besluta om villkoren för utträde, aktiveras. Från EU håll har man pekat på att dröjsmål inte gynnar någon då det ökar osäkerheten kring både Storbritanniens och EU:s framtid.

EU kan dock inte i juridisk mening tvinga ett land att lämna unionen och David Cameron, som kommer avgå efter sommaren, vill avvakta. På sitt sista toppmöte i Bryssel, dagarna efter folkomröstningen, kunde han inte ge några klara besked. Istället kommer ny premiärminister får lämna in skilsmässopapperna och leda förhandlingar om ett nytt avtal med EU.

Det är inget bra läge alls, sa statsminister Stefan Löfven på mötet i Bryssel.

Förstående EU-ledare

Samtidigt har Stefan Löfven och de flesta andra stats- och regeringscheferna förståelse för att britterna inte kan börja förhandla idag. Först måste de reda ut det politiska kaos som just nu råder på hemmaplan.

Några saker klargjordes dock på toppmötet. För det första finns det ingen som helst vilja bland de andra EU-länderna att börja förhandla om ett nytt avtal med Storbritannien innan landet officiellt begärt utträde ur EU. Kommisionens ordförande, Jean-Claude Juncker, har till och med skriftligt förbjudit sina Kommissionärer och högsta ledning att ha informella samtal britterna. Detta som svar på att företrädare för lämna-sidan velat inleda informella diskussioner om ett nytt avtal innan Artikel 50 aktiveras i syfte att få mer tid och få ett bättre förhandlingsläge i det som sannolikt kommer bli historiens mest komplicerade bodelning.

Klart är också att Storbritannien inte kommer få fullt tillträde till EU:s inre marknad utan att betala in avgift till EU och acceptera den fria rörligheten på marknaden, det vill säga fri rörlighet av varor, tjänster, kapital och inte minst människor.

– Ledarna gjorde det kristallklart idag att tillträde till den inre marknaden kräver att man accepterar alla fyra friheter, även fri rörlighet. Det kommer inte bli någon inre marknad a la carte, sa Rådets ordförande Donald Tusk som leder EU:s toppmöten.

Migration och arbetskraftsinvandring från Östeuropa har varit huvudfrågan i den brittiska folkomröstningen. David Cameron sa också själv på toppmötet att han förlorade den på grund av att han inte kunnat begränsa inflödet av invandrare i tillräckligt stor utsträckning. I avtalet han förhandlade fram med EU inför omröstningen fick man begränsa bidrag och andra sociala förmåner för icke-britter men inte invandringen i sig.

En ny framtid för EU

Mitt under mötet åkte David Cameron hem och de övriga 27 EU-ledarna fortsatte mötet på onsdagen på egen hand för att diskutera dels hur man nu ska förhålla sig till Storbritannien men också hur man ska förnya EU framåt. De flesta menar att man inte bara kan fortsätta som tidigare med ett land mindre.

– Det betyder att vi ställer medborgarna i centrum. Då behöver vi exemplevis tänka mer på hur den social utvecklingen utvecklas, sa Stefan Löfven.

För andra stats- och regeringschefer betyder dock ett förnyat EU något annat. Litauens Dalia Grybauskaitė sa att det handlade om migration och ekonomisk tillväxt. Belgiens Charles Michel beklagade sig istället över sprickan inom unionen där vissa velat gå längre och snabbare fram än andra. Sverige har i det hänseendet hört till dem som velat stå utanför i flera frågor, till exempel när det gäller euron. Sverige har också som enda land, tillsammans med just Storbritannien, valt att stå utanför EU:s bankunion.

Kommissionsordföranden Jean-Claude Juncker sa i sin tur det inte behövs några nya reformer utan att man snarare ska snabba på det arbete som man redan startat.

Donald Tusk konstaterade att toppmötet var en första diskussion efter den brittiska folkomröstningen som skakat EU i grunden. Han har kallat till nytt möte i september för att fortsätta diskussionerna om relationen till Storbritannien och övriga EU:s framtid. En diskussion som sannolikt kommer dominera den europeiska politiken de kommande åren.

IMF varnar för Brexit

Publicerat den 18 juni 2016 kl. 12:15

Med mindre än en vecka kvar till Storbritanniens folkomröstning om EU-medlemskap presenterar IMF en ny analys av den brittiska ekonomin. Fonden varnar för att ett utträde skulle leda till sänkt tillväxt, minskad handeln, lägre investeringar och ökad arbetslöshet.

Internationella Valutafonden, IMF, konstaterar i sin rapport som publicerades på fredagen att det har gått ganska bra för Storbritannien de senaste åren med låg arbetslöshet och hyfsat bra tillväxt. Skulle britterna rösta för att vara kvar i EU tror fondens bedömare också att tillväxten kommer ligga stadigt kring två procent de kommande fem åren.

Den positiva trenden har dock saktat ner den senaste tiden i takt med osäkerheten kring landets framtid inom unionen. Företagen har avvaktat med investeringar och nyanställningar. Skulle landet lämna EU skulle det få ”påtagliga negativa effekter” på ekonomin skriver IMF.

Slå mot till tillväxten

Exakt vad effekterna skulle bli om Storbritannien lämnade EU är omöjligt att säga eftersom det beror på villkoren för utträdet och vad för slags avtal landet kommer kunna förhandla fram istället. Men IMF bedömer att den totala tillväxten skulle kunna minska mellan 1,5 – 5,5 procent.

IMF-chefen Christine Lagarde deltog på eurogruppens möte igår i Luxemburg. I likhet med många andra valde hon att inte kommentera folkomröstningen med respekt för den brittiske Labour-politikern, Jo Cox, som blev mördad under torsdagen.

I rapporten skriver IMF att ett utträde skulle skapa stor osäkerhet kring landets ekonomiska relation, inte bara med EU utan också resten av världen. Med EU-medlemskapet har Storbritannien fullt tillträde till EU:s inre marknad för varor, tjänster och fri rörlighet av människor. Via EU har man också handels- och investeringsavtal med ett 60-tal länder utanför EU vilket man sannolikt förlorar om man går ur.

När det gäller handel riskerar exporten att minska och importen att bli dyrare med potentiellt höjda tullar. Finansiella flöden skulle påverkas och finansbolag skulle inte längre ha samma tillträde till EU:s inre marknad. IMF tror att London därmed på sikt skulle kunna förlora sin status som Europas finansiella centrum.

Fonden varnar också för lägre ekonomisk aktivitet i form av minskade investeringar och lägre konsumtion. Osäkerheten väntas också leda till stigande räntor vilket skulle kunna skapa oroligheter på bostadsmarknaden med fallande huspriser.

Visserligen skulle Storbritannien kunna spara pengar om man inte längre betalade medlemsavgiften till EU. IMF bedömer dock att denna vinst skulle ätas upp helt och hållet och att de negativa effekterna av minskade ekonomisk aktivitet skulle vara större.

Lång tid att förhandla nya avtal

Skulle Storbritannien välja att lämna EU har man enligt unionens fördrag två år på sig att förhandla om villkoren för utträde. Därefter förlorar landet tillträde till den inre marknaden. Denna period kan förlängas men det kräver samtycke från de övriga 27 medlemsländerna och det finns inget krav på dem att komma överens om ett nytt avtal med landet som lämnar.

De som förespråkar Brexit menar att Storbritannien kommer kunna förhandla fram ett nytt och bättre avtal relativt snabbt. IMF tvivlar på det.

Förutom att landets regering skulle behöva komma överens med samtliga 27 EU-länder och få med sig EU-parlamentet på ett nytt avlat om handel och tillträde till marknaden så skulle den parallellt behöva förhandla med det 60-tal länder utan för EU som unionen har avtal med. IMF skriver i sin rapport att det normalt tar tre år eller mer att förhandla om enklare bilaterala handelsavtal. Att förhandla med samtliga EU-länder och kanske samtidigt med många tredje länder skulle sannolikt ta längre tid.

Alternativa vägar vid Brexit

Vid ett utträde skulle Storbritannien med största sannolikhet vilja förhandla om att ha kvar sitt tillträde till EU:s inre marknad på ett eller annat sätt. Ser man till handeln är EU Storbritanniens största partner. I det avseendet är också EU viktigare för Storbritannien än vad Storbritannien är för EU. IMF konstaterar att landets export till EU motsvar 13 procent av BNP medan EU:s export till Storbritannien värderas till tre procent av unionens BNP.

Men vad för slags avtal man skulle kunna få fram är högst osäkert. Ett alternativ skulle vara att Storbritannien är kvar inom EES (Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet) vilket innefattar hela EU samt Norge, Island och Liechtenstein. Då har landet fortsatt tillträde till den inre marknaden. Men det betyder fortsatt begränsat självstyre i många frågor och man skulle behöva fortsätta betala avgift till de andra EU-länderna.

Den största praktiska skillnaden skulle vara att den brittiska regeringen förlorar sin rösträtt när det gäller den framtida utformningen av den inre marknaden. I praktiken skulle man alltså i princip vara kvar inom EU men med minskat inflytande.

Ett annat alternativ skulle vara att teckna bilateralt avtal i likhet med Schweiz. Det schweiziska avtalet omfattar dock inte finansiella tjänster vilket Storbritannien lär vilja ha med med tanke på hur stor betydelse Londons finanscentrum har för landets ekonomi.

En tredje väg skulle vara att inte alls teckna avtal och förlita sig på de internationella regler som finns inom WTO. Då skulle man nå målet om att inte ”styras från Bryssel”. Men det skulle följas av begränsat tillträde till andra marknader med höjda handels- och etableringshinder och tullar.

EU-fond har gett 100 miljarder euro

Publicerat den 8 juni 2016 kl. 23:10

Den så kallade Junckerfonden har sedan starten för ett år sedan triggat investeringar på 100 miljarder euro. En succé menar EU-Kommissionen men kritiska röster säger att pengarna främst gynnat rikare medlemsländer och inte det krisdrabbade södra Europa.

En investeringsfond på 300 miljarder euro som skulle sätta fart på det krisande Europa var Jean-Claude Junckers främsta löfte i kampen om ordförandeposten i EU-Kommission våren 2014. När han senare tog hem valet presenterade han en plan och en fond för strategiska investeringar (EFSI-European Fund for Strategic Investments) som byggde på att betydligt mindre EU-garantier på 21 miljarder skulle trigga privata investeringar på sammanlagt 315 miljarder mellan åren 2015-2017.

Idag, ett drygt år efter det att fonden sjösattes, har Kommissionen tillsammans med Europeiska Investeringsbanken, EIB, gett ut garantier på 12,8 miljarder euro. 249 transaktioner har gjorts i 26 av de 28 EU-länderna och man räknar med att det inom några månader ska ha genererat 100 miljarder euro i reella investeringar.

– 80 procent, med andra ord 80 av de 100 miljarderna, kommer från den privata sektorn. Så EFSI ser ut att fungera enligt plan, sa Jyrki Katainen idag under en debatt i Europaparlamentet.

Den finske kommissionären som ansvarar för Junckerkommissionens ekonomiska flaggskepp menade att man genom EU-garantierna har lyckats attrahera privata investerare som annars skulle haft kvar sina pengar på bankkonton.

Positivt överraskad

Koen De Leus som är senior ekonom på KBC var en bland många som tvivlade på att den europeiska investeringsfonden verkligen skulle kunna generera investeringar till ett värde över 300 miljarder euro när idén först presenterades. De Leus menade att det redan fanns gott om billiga pengar som skulle kunna investeras. Det som saknades var vilja och lämpliga projekt.

– Jag måste säga att jag är positivt överraskad. Har de nått 100 miljarder av de 300 så är det en anständig siffra efter ett år, säger Koen De Leus.

Under debatten i Parlamentet fick Kommissionen också stöd från de största politiska familjerna – EPP (kristdemokrater och konservativa) och socialdemokraterna. De välkomnade också Kommissionens framtida planer på att förlänga fonden efter 2017 och att skapa ny fond för utomeuropeiska investeringar vilket främst syftar till att minska migrationsflödet till EU.

Mindre partigrupper som vänstern och de gröna var dock mer kritiska till vad investeringsplanen åstadkommit.

Främst gynnat rika länder

Flera ledamöter påpekade under den två timmar långa debatten att investeringarna inom EFSI främst triggats i rikare EU-länder i norra Europa. Medlemsländer i söder,  vilka har drabbats mest av den ekonomiska krisen och är i störst behov av en investeringsinjektion, har inte gynnats lika mycket.

Bas Eickhout, nederländsk miljöpartist påpekade att Junckerfonden var tänkt att gå in med stöd och garantier i projekt som annars inte skulle hitta finansiering. Det skulle inte ersätta andra investeringar utan bli ett extra tillskott. Eickout ifrågasatte flera projekt som fått del av fonden, bland annat motorvägsbyggen i Tyskland och i Nederländerna.

– Samtidigt har Grekland enbart fått stöd för ett infrastrukturprojekt och ett projekt med småföretag. Det är ett av länderna som drabbats mest av krisen som inte alls gynnats av EFSI, sa Bas Eickhout.

Katainen: parlamentariker måste marknadsföra planen

Kommissionären Jyrki Katainen menade att förklaringen ligger hos EU-länderna själva. Varken EFSI eller EIB kan starta egna projekt, de kan enbart ge stöd till investerare och företag som ber om det. Enligt Katainen var kännedomen om fonden låg i vissa medlemsländer och ansvaret att sprida mer kunskap om de möjligheter som finns vilade bland annat på parlamentarikerna själva.

– Regionala och nationella myndigheter spelar roll för att öka kännedomen om vad EFSI kan göra för privata investerare, sa Katainen som menade att myndigheter i vissa EU-länder visat dålig attityd.

EU och IMF eniga om grekiska skuldlättnader

Publicerat den 25 maj 2016 kl. 12:07

EU och IMF enades efter långa förhandlingar inatt om skuldlättnader för Grekland. Samtidigt öppnade euroländernas finansministrar upp för ny utbetalning av nödlån på över 10 miljarder euro till det krisdrabbade landet.

Skuldlättnaderna för Grekland kommer utföras i tre steg. Initialt ska man bland annat jobba med olika löptider för att landet ska få en mjukare återbetalningsplan och lägre räntor. Efter att nödprogrammet avslutats, i mitten av 2018, ska man också titta på möjligheten att lösa ut dyra lån för att minska finansieringskostnaderna. Man kan också ta vinster från tidigare nödlån för att lätta på skuldbördan liksom använda medel som inte behövts för rekapitalisering av de grekiska bankerna.

Förutsättningen är dock att Grekland avslutar nödprogrammet på ett ordnat sätt och att man genomför de reformer som långivarna kräver.

På längre sikt står euroländerna även redo att lätta ytterligare på skulden genom en särskild mekanism som ska säkerställa att den grekiska skulden är långsiktigt hållbar. Målet är att kostnaden för att bära skulden inte ska överstiga 20 procent av BNP.

Enligt eurogruppens ordförande, Jeroen Dijsselbloem, innebär detta stora eftergifter från den europeiska sidan.

– För en månad sedan kunde jag inte drömma om att finansministrarna skulle gå med på detta, sa Dijsselbloem på nattens presskonferens.

Samtidigt undviker man att sätta siffror på lättnaderna och de flesta ska också ske efter det att nödprogrammet avslutas. Som av en händelse ska detta ske efter de viktiga tyska och franska valen 2017.

IMF fick vika sig

Inför nattens möte hade IMF, som tvivlar på att den europeiska kalkylen för Grekland går ihop, föreslagit betydligt större lättnader. Fonden ville att Grekland helt skulle slippa betala av på nödlånen fram till 2040 och den ville sätta en fast ränta på lånen till 1,5 procent under 30-40 års tid.

Chefen för IMF:s Europaenhet, Poul Thomsen, medgav att fonden fått kompromissa. Samtidigt försökte han framhålla det positiva.

– Vi välkomnar att man erkänner att Grekland behöver skuldlättnader och att skulderna inte är hållbara”, sa Poul Thomsen.

Han poängterade även att EU lovat leverera de lättnader som IMF krävt om de skulle bli nödvändiga.

I och med uppgörelsen ska IMF under 2016 gå till sin styrelse för att be den godkänna fondens medverkan i det nuvarande grekiska nödlånet vilket man förhandlade fram förra sommaren.

IMF-medverkan ses som avgörande för hela programmet. Flera länder, däribland tunga Tyskland, vill absolut ha med IMF då fonden bidrar med expertis och trovärdighet.

”Vi kommer inte gå vidare utan IMF”, sa eurogruppsordföranden Jeroen Dijsselbloem.

Grekland får 10,3 miljarder

Samtidigt godkände finansministrarna i princip en ny utbetalning av nödlån på 10,3 miljarder euro.

Långivarna behöver göra en sista kontroll att de reformer som Grekland presenterat är tillräckliga. Mindre justeringar kan bli nödvändiga men man räknar med att kunna betala ut 7,5 miljarder euro i juni och ytterligare 2,8 miljarder i september.

Pengarna är en del av det större nödlån på 86 miljarder euro som Grekland förhandlade fram i somras. De kommer hålla landet flytande de kommande månaderna och man undviker därmed en kris liknande den förra året då Grekland var nära att lämna euron.

– Det är en viktigt stund för Grekland efter så lång tid. Det finns fog för optimism och att detta ska vara början till att vända Greklands onda cirkel med recession, åtgärder, recession, sa den grekiske finansministern Euklidis Tsakalotos.

Kommissionen avvaktar med böter för underskott

Publicerat den 19 maj 2016 kl. 00:43

Spanien, Portugal och Italien får mer tid på sig att få ner sina underskott i linje med unionens finansiella regler. Därmed undviker man för tillfället böter och politisk turbulens. Samtidigt lär trovärdigheten kring finansreglerna ifrågasättas.

När Kommissionen presenterade sina ekonomiska rekommendationer för EU-länderna på onsdagen låg främst tre länder i fokus. Spanien, Portugal och Italien. Inför dagens besked hade det spekulerats i att Kommissionen för första gången skulle bötfälla ett EU-land för att det har större underskott än tre procent av BNP vilket är maxgränsen i den så kallade stabilitets- och tillväxtpakten som syftar till att skapa sunda offentliga finanser. Alla tre länderna fick dock respit.

Både Portugal och Spanien får var sitt extra år på sig att justera sitt underskott. För Portugals del har man året ut på sig. Spaniens deadline är 2017. Italien, som länge hänvisat till exceptionella kostnader för migration och säkerhet, fick i sin tur mer flexibilitet i sin budget för innevarande år.

Böter är dock inte uteslutna, Kommissionen ska återkomma till länderna senare i år. Italien ska granskas i höst medan Spanien och Portugal ska tas upp redan i början av juli.

Undviker spanskt val

Att Kommissionen inte fattade beslut om böter idag för Spanien och Portugal beror mycket på det spanska valet den 26e juni.

– Nu är inte rätt läge, ekonomiskt eller politiskt att ta det steget, sa EU:s ekonomikommissionär Pierre Moscovici på dagens presskonferens.

Kommissionen vill undvika hätsk debatt om EU och åtstramningar, särskilt med tanke på att vänsterpartiet Podemos, som är stark motståndare till EU:s åtstramningspolitik, går framåt. EU-böter på upp till 0,2 procent av BNP skulle inte falla i god jord samtidigt som det i stort sätt är politiskt omöjligt för den nuvarande regeringen att driva igenom reformer för att justera underskottet en månad innan valet.

Trovärdiga regler

Samtidigt är det en svår balansgång för Kommissionen. Trovärdigheten kring de finansiella reglerna har i ifrågasatts tidigare, senast för ett år sedan när Frankrike slapp böter och istället fick en tvåårig respit för att få ner sitt underskott. Portugal och Spanien har varnats förut och även tidigare fått mer tid på sig att få ner underskotten. Spanien har haft ett för stort underskott under fyra års tid och under dessa år konstant missat de uppsatta budgetmålen. Dessutom har sittande premiärminister Mariano Rajoy precis utlovat skattelättnader om han skulle vinna valet i juni.

Ekonomikommissionären Moscovici försäkrar dock att han och hans kollegor lägger stor vikt vid att reglerna ska följas och att de ska vara trovärdiga.

– Det är absolut legitimt att ge länderna ett år till. Men vi säger inte att allt är okej. Så väl för Italien, Spanien och Portugal har vi rendez-vous-klausuler, sa Moscovici som syftade på att man ska komma tillbaka med nya bedömningarna kring länderna senare i år.

Fortsatt oro för svenska bomarknad

När det gäller rekommendationen till Sverige varnar Kommissionen i sin rapport för obalanser på bostadsmarknaden och att privatpersoner drar på sig stora skulder. Detta ses som en risk för den ekonomiska stabiliteten. Kommissionen säger också att brist på bostäder hämmar arbetsmarknaden och utgör hinder för invandrares att få jobb.

Därför uppmanas regeringen att dra ner på skatteavdrag för räntor alternativt höja fastighetsskatten.

Liknande varningar har dock utfärdats i tidigare Kommissionsrapporter utan att det fått större genomslag i Sverige.

Grekland behöver skuldlättnader

Publicerat den 9 maj 2016 kl. 21:44

Eurogruppen vill se hur man kan lätta på den enorma grekiska skuldbördan både på kort och lång sikt. Från EU-håll hoppas man att det, tillsammans med extra åtstramningar, ska blidka skeptiska IMF och att man inom några veckor kan betala ut nya nödlån till det krisdrabbade landet.

Efter påtryckningar från Internationella Valutafonden (IMF) hade euroområdets finansministrar ikväll en första diskussion om hur kan ska hantera den gigantiska grekiska statsskulden som i år väntas nå 200 procent av BNP. Valutafonden har krävt större skuldlättnader än de europeiska långivarna som tidigare har sagt att man bara ska prata om lättnader ”om det är nödvändigt”.

Ikväll sa eurogruppens ordförande, Jeroen Dijsselbloem, att skuldlättnader kommer behövas.

– Om man tittar framåt så kommer det finns problem med skuldernas hållbarhet som vi måste hantera. Hur stor problemet är, när och hur vi måste hantera det ska vi diskutera på nästa möte, sa Dijsselbloem på presskonferensen i Bryssel.

Inför nästa möte den 24e maj ska eurogruppens tjänstemän tillsammans med Kommissionen och IMF göra en hållbarhetsanalys. Den ska baseras på vad Grekland faktiskt behöver betala tillbaka varje år till skillnad från skuldnivå i förhållande till BNP som man tidigare fokuserat på. Utifrån det ska man föreslå lättnader i tre steg.

Skuldlättnader på kort och lång sikt

På kort sikt kan det handla om att lägga om lån till en längre fast ränta. Vid varje utbetalning kan man också laborera med olika löptider för att se till att det inte blir för stora återbetalningar ett enskilt år. Man kan också lösa ut dyra lån mot billigare.

– Vi vet att vissa långivare tar ut högre ränta än vi så man skulle kunna återbetala dem tidigare vilket skulle minska kostnaderna för lånen, sa Klaus Regling, chefen för EU:s nödfond ESM.

Regling syftade på de tidigare IMF-lånen som Grekland har tagit och som har högre ränta än de europeiska nödlånen. Det var en åtgärd som Irland också gjorde i sitt nödlånsprogram.

På medellång sikt kan man också kunna förlänga löptider och skjuta fram betalningar. Detta kan dock ske först i slutet på det grekiska besparingsprogrammet, alltså först 2018, och förutsatt att landet genomför de ekonomiska reformer som långivarna kräver. På längre sikt kan det bli aktuellt att titta på andra åtgärder. Vad dessa kan innebära ville inte eurogruppsordföranden Dijsselbloem specificera närmare men han poängterade att det inte i något läge handlar om att skriva av skulderna nominellt.

Klaus Regling lade till att lättnader i form av förlängda löptider och sänkta räntor kan betyda mycket. Enligt Regling sparar Grekland sammanlagt åtta miljarder euro om året, fyra procent av BNP, genom sådana lättnader som man beslutat om tidigare.

Den grekiske finansministern Euklidis Tsakalotos var nöjd efter mötet.

– Det är en stor lättnad att vi har haft den här diskussionen och att vi nu pratar om detaljer, sa Tsakalotos som också hoppades att Grekland snart kan vända blad efter många år av ekonomisk kris.

Kan få nya pengar utan skulduppgörelse

Frågan är dock om dessa skuldlättnader i tre steg räcker för att få med sig IMF i nödlånet vilket är ett krav från flera euroländer, däribland Tyskland. IMF har menat att de grekiska skulderna inte är hållbara på lång sikt och de omedelbara åtgärder som eurogruppen har diskuterat gäller bara kortsiktigt. Beslut om den långsiktiga hållbarheten skjuter man på framtiden.

Jeroen Dijsselbloem menade dock att IMF gillar idén om både kort- och långsiktiga lättnader. Och han sa också att beslut om utbetalning av nödlån kan ske även om man inte är helt klara med skulddiskussionen till nästa möte den 24e maj.

På så sätt skulle man lösa den akuta likviditetskrisen även om skuldfrågan drar ut på tiden. Grekland måste betala tillbaka på lån på flera miljarder euro i juli och saknar i dagsläget pengar för att klara det.

Har förbättrat extra besparingar

Förutom skuldlättnader har IMF också har krävt så kallade beredskapsbesparingar av Grekland eftersom man inte litar på att landets och EU:s ekonomiska kalkyler håller. Dijsselbloem sa efter mötet att man hade vässat det förslag som grekerna lagt fram. Besparingarna ska omfatta åtgärder både på utgiftssidan och intäktssidan. Vilka de exakta åtgärderna ska bli ska man besluta om längre fram tillsammans med långivarna i fall det blir aktuellt.

Enligt grekisk lag är det juridiskt omöjligt att på förhand lagstifta om specifika besparingar. Lösningen som presenterats är att man ska lagstifta om en beredskapsmekansim som ska triggas automatiskt om Grekland inte når överskottsmålet i nödprogrammet.

– På så sätt är det lagligt bestämt vad som händer när och vem som gör vad. Det kommer leverera ytterligare ett besparingspaket vid behov, sa Jeroen Dijsselbloem.