Tagg: finanspakt

Sverige går med i EUs finanspakt

Publicerat den 30 januari 2012 kl. 21:51

Sverige kommer att gå med i EUs finanspakt och därmed få inflytande på eurotoppmöten även om man inte förbinder sig att följa paktens strikta regler. Det stod klart på EU-toppmötet i Bryssel.

– Det är otroligt bra för Sverige. Att stänga världen utanför skapar inte välfärd, sa statsminister Fredrik Reinfeldt.

 

25 EU-länder kommer att gå med i finanspakten som syftar till att stärka den finansiella disciplinen i EU. Bara två väljer att stå utanför, Storbritannien och Tjeckien. Fredrik Reinfeldt bedyrade i Bryssel att paktens regler inte kommer gälla Sverige, att en underskrift inte på något sätt innebär att vi ska gå med i eurosamarbetet och att den svenska arbetsmarknadens parter respekteras. Han menade också att pakten har stort värde för Sverige även om dess regler inte gäller oss.

– Ökad budgetdisciplin i eurozonen är också bra för Sverige. Det är dessa länder vi handlar med och mer tillväxt och ordning stärker Sveriges förmåga att växa framöver, säger han.

Enligt det senaste utkastet säger paktens regler att ett lands statsskuld max får toppa på 60% av BNP. Är den högre ska landet minska skulden med 5 % per år. Enligt reglerna ska ett paktlands budget också vara i balans, vilket innebär att det strukturella underskottet inte får överstiga 0,5% av BNP, såvida inte exceptionella omständigheter utom landets kontroll råder. Paktländer ska dessutom ha rätt att ta syndare som bryter mot reglerna till EU-domstolen som kan utdöma böter på upp till 0,1 % av syndarlandets BNP.

En fråga i pakten som diskuterades länge handlade om huruvida icke-euroländer, som alltså inte förbinder sig att följa paktens regler, ändå ska få vara med på eurotoppmöten.  Efter en sista justering kom EUs ledare fram till att alla paktmedlemmar skulle få vara med på dessa möten minst en gång per år när vissa specifika frågor diskuteras. Det handlar om frågor som rör konkurrenskraft och eurosamarbetets nuvarande och framtida utformning.

Inför mötet hade mycket fokus legat på ett förslag från finansstrikta Tyskland som gick ut på att en budgetkommissionär från EU ska få lägga in veto mot större utgifts,- och skatteförslag i Grekland om landet ska få ytterligare stöd från EU. Grekerna protesterar mot förslaget men Reinfeldt sa att han förstod den tyska frustrationen över Greklands misslyckade reformer.

– Grekland gör för lite i förhållande till vad de lovar och de förväntar sig att fortsätta att leva på lån från andra. Det är inte hållbart, tillslut tröttnar långivarna, sa Reinfeldt.

Jean-Claude Juncker, eurogruppens ordförande tillika Luxemburgs premiärminister och finansminister samt lite av en spexare bland Europas ledare, tror dock inte att det tyska förslaget är realistiskt.

– Det tyska förslaget ska inte bara gälla Grekland. Det kan vara en idé om det var en generell regel för alla länder, sa Juncker innan han gick in i mötesbyggnaden för att attackera euronews mikrofon med ett ilsket harklande, eller kanske ett argt väsande (ja, det är sant, den nyfikne kan titta på det 4:30 min. in i följande länk:http://tvnewsroom.consilium.europa.eu/event/informal-european-council-30-january-2012/arrival-and-doorstep-juncker-lu4/) .

Seriöst eller inte, men det är ändå skönt att se någon som orkar skämta, även under kristoppmöten i Bryssel.

Fortfarande hårda krisknutar att lösa för EU:s ledare

Publicerat den 24 januari 2012 kl. 19:03

Efter två dagars finansministermöte i Bryssel så är krisläget fortsatt oklart. Dels med Grekland och deras förhandlingar om skuldnedskrivning med bankerna, men också med den finanspakt som ska medföra tuffare budgetregler för flertalet länderna i EU. Däremot lyckades man enas kring stödfonden ESM som nu kan tas i bruk tidigare.

EU-domstolen ska kunna ge böter till budgetsyndare och bara de länder som skriver under på EU:s finanspakt ska kunna få hjälp från stödfonden ESM. Det var några detaljer som finansministrarna lyckades enas kring under de senaste två dagarnas möten i Bryssel. Finanspakten, som är tänkt att öka disciplinen vad gäller budget och statsskuld i de länder som väljer att gå med, föreslogs på det senaste EU-toppmötet i december. Inför veckans finansministermöte var det många frågor kvar att reda ut och man lyckades inte komma överens om allt. Istället blir det regeringscheferna som får räta ut de sista frågetecknen på toppmötet nästa vecka.

Ett sådant stort frågetecken handlar om vad pakten ska innebära för icke-euroländer. Från svenskt håll tycker man det är viktigt att klargöra att paktreglerna inte ska vara bindande för de som inte har euron som valuta samt att ett undertecknande av pakten inte under några omständigheter ska ses som att man knackar på dörren in till valutaunionen.

Samtidigt vill icke-euroländer, med Polen i spetsen, vara med på eurogruppens möten om de går med i pakten, även om de inte skulle tvingas att följa dess regler. Hur ofta och under vilka förutsättningar icke-euroländer ska få vara med på mötena är fortfarande olöst.

 

Minst sagt olöst är också krisen i Grekland. Finansminister Venizelos redogjorde på mötet för de åtgärder regeringen jobbar med och de långdragna diskussionerna om skuldnedskrivning som man för med banker som lånat ut pengar till Grekland. Venizelos försäkrade att man skulle hinna enas i tid, men uppmanades av sina europeiska kollegor att öka takten. Anders Borg hörde till de mer kritiska.

– Det är förmodligen ett av de sämst fungerande programmen vi har upplevt. Grekland släpar fötterna efter sig och har inte implementerat det man har lovat och det måste ske en dramatisk förändring, sa Borg under mötet.

Samtidigt fick Grekland visst stöd från eurogruppens ordförande, Jean-Claude Juncker, som gick ut försäkrade att Grekland inte kommer att lämna eurosamarbetet. Det enda som så är säkert med Grekland är dock att läget är fortsatt osäkert. Man har inte nått någon överenskommelse med bankerna hittills vilket är nödvändigt för att landet ska slippa en statsbankrutt och inställda betalningar. Det är också en viktig förutsättning för man ska ha någon möjlighet att nå det uppsatta statsskuldsmålet, att komma ner till 120% av BNP till 2020.

Finansministrarna lyckades dock enas kring förändringar i EU:s permanenta stödfond vilket var viktigt. ESM ska ersätta den tillfälliga fonden EFSF som har fått sänkt kreditbetyg av Standard and Poor’s. Och även om EUs företrädare försäkrar att EFSFs kapacitet inte hotas av sänkningen så har det ändå ökat vikten av att man får ESM på plats tidigare än först planerat. Nu ska EMS införas i juli i år istället för 2013.

 

2011 blev ett krisens år – 2012 kollaps eller vändning?

Publicerat den 19 december 2011 kl. 13:24

2011 har helt dominerats av Eurokrisen. Finansministrarna och regeringscheferna har åkt skytteltrafik till Bryssel för att komma tillrätta med problemen som bara verkar bli mer och mer omfattande. Ofta har politikernas jobb handlat om att släcka de värsta bränderna, arbetet med att lösa problemen på längre sikt har gått trögt och det pyr fortfarande på många håll. Med olyckliga marknadsvindar kan det lätt blossa upp nya bränder.

I början av året låg Portugal i fokus som spåddes bli nästa krisland att knacka på EUs stödlåneport. En finsk populist försökte hålla den stängd men tillslut fick även Portugal lån för att hålla sin risiga ekonomi på fötter.

Senare flyttades blickarna åter mot Grekland. Landets krishantering kantades av misslyckanden och sänkta prognoser för BNP och möjliga besparingar. Strax stod det klart att stödpaketet på 110 mdr euro som landet redan hade fått löfte om inte skulle räcka till. På sommaren enades EU därför om ett andra hjälppaket, värt nästan 150 mdr och senare kom man också att skriva ned de grekiska skulderna med hälften.

Spanien och Italien har under större delen av året setts som potentiella låneländer. Än så länge har de lyckats hålla sig flytande även om räntorna de får betala på senare tid har nått farligt höga nivåer.

De folkliga protesterna mot besparingar har varit omfattande och ibland våldsamma. Och det står klart att krisländerna som måste skära i sina ekonomier inte har fått med sig stora delar av sina befolkningar på det tåget.

Stödmorot & piska – EUs åtgärder

EU har reagerat med en rad åtgärder, både med traditionella och nya innovativa metoder. Dels har det handlat om att ge stöd. Den tillfälliga fonden EFSF har utökats genom en hävstång. Dock inte alls med så mycket som man hade hoppats på, bland annat på grund av att icke-europeiska nationer inte velat ge hjälp till Europa. EFSF har också fått befogenhet att stödköpa statspapper, något som också centralbanken, ECB, har börjat med. Man har även enats om en permanent stödfond, ESM, som ska komma på plats redan nästa år.

Samtidigt har det handlat om att ställa hårdare krav på euroländerna. Kommissionens sexpack, som innehåller striktare finansregler och sanktioner för dem med för stora underskott och skulder, har smakats av och godkänts efter många om och men. Även aktörer på marknaden har fått se hårdare EU-tag. Vissa länder införde blankningsförbud, man har genomfört stresstester av bankerna, det har kommit förslag om tuffare regler för kreditvärderingsinstituten och om en kritiserad finansiell transaktionsskatt.

Bland de mer udda förslagen hittar vi det från ordföranden i parlamentets ekonomiska utskott som tyckte att EU-länderna skulle agera solidariskt och låna ut stödpengar gratis till sina krisande grannar. Och eurogruppens ordförande tyckte i sin tur att hemliga möten bakom lykta dörrar var ett bra botmedel mot farlig spekulation på marknaden.

Merkozy har satt agendan

Mycket av EUs krishanteringsåtgärder har kommit från Tyskland och Frankrike ursprungligen. Nicolas Sarkozy och Angela Merkel har smidit gemensamma planer, ingått pakter, kommit med förslag och krav. Faktum är att de har träffats så ofta för att sätta EUs agenda att de har börjats ses lite som en enhet – Merkozy.

Inför G20-mötet sent på året sattes dock agendan av någon helt annan. Merkozy och EU hade kort innan beslutat om nedskrivningar för Grekland och utökning av stödfonden. EU skulle visa världens mest viktiga ledare att man hade tagit i med krafttag för att hantera sina ekonomiska problem. En grekisk premiärminister, som kort därpå skulle komma att avgå, tyckte dock att det var läge att dryfta idén om en folkomröstning om de besparingar landet tvingades genomföra och som det grekiska folket var mycket mycket mycket missnöjda med. Merkozy gick i taket och menade att Grekland var tvunget att leverera annars fick man ta och lämna valutaunionen, något som tidigare hade ansetts som helt omöjligt.

Merkozys förslag har ofta handlat om ökad gemensam kontroll, större samordning, kort och gott, mer integration i EU och mer makt i Bryssel. På senaste toppmötet ville paret ändra i EUs fördrag i syfte att få in krav på ordning och reda i finanserna i ländernas konstitutioner och grundlagar. Storbritannien tvärvägrade. Och istället för ökat samarbete som svar på krisen blev det mer av en splittrad union.

2012 ett nytt krisår

Där är vi idag. Det ser fortsatt mörkt ut och mycket talar tyvärr för att 2012 blir ett nytt krisår. Ekonomikommissionären Olli Rehn presenterade nyligen en prognos där flera EU-länder väntades gå in i recession nästa år. Rekapitalisering av europeiska banker kommer att krävas. Sänkta kreditbetyg kan sätta EUs stödfond ur spel samtidigt som det är oklart hur den finansiella pakten som euroländerna plus några till (dock inte Sverige) enades om på det senaste toppmötet kommer se ut och fungera.

Samtidigt kan kanske 2012 bli ett år när krisen går in i en mer mogen och kanske mer hanterbar fas. Där EUs nya finanskrav kommer på plats och får effekt, där nya regeringar i Spanien och Italien rent av kanske lyckas undvika att knacka på stödporten och där IMF, som har mer erfarenhet än EU, spelar en större stödroll för krisande euroländer. Man kan ju alltid hoppas.

EU splittras i krisfrågan

Publicerat den 9 december 2011 kl. 16:28

EUs ledare höll på och diskutera till långt in på småtimmarna igår natt och man fortsatte på förmiddagen idag på toppmötet i Bryssel. Resultatet blev små framsteg i kampen mot eurokrisen. 

Frankrikes president Zarkozy och Tysklands förbundskansler Merkel hade som vanligt snackat ihop sig för att kunna sätta agendan inför mötet. De båda, som numera går under namnet Merkozy, ville att EUs fördrag skulle ändras i syfte att skärpa budgetdisciplinen och införa mer automatiska sanktioner för budgetsyndare. Tidigt stod det dock klart att man inte skulle få alla 27 medlemsländer med sig på det tåget. Storbritannien, som är rädd att den så för landet viktiga finanssektorn skulle beskattas hårdare med en sådan fördragsändring, ställde sig direkt på tvären. Därmed var det inte möjligt att ändra i fördraget som kräver stöd från alla medlemsländer. Istället blev det en mellanstatlig överenskommelse mellan euroländerna, en slags finanspakt.

Pakten säger bland annat att offentliga finanser ska vara i balans, något som också ska föras in i euroländernas nationella lagar, allra helst grundlagar. De länder som har underskott som överstiger 3% av landets BNP ska drabbas av mer automatiska sanktioner. Medlemsländer som inte har euron som peng kan frivilligt ansluta sig till detta avtal om de vill. Klart är att Storbritannien inte kommer göra det. De andra har sagt att de ska fundera på det. Vad gäller svenskt deltagande så måste regeringen få godkännande i Riksdagen, men på presskonferensen efter mötet lät Fredrik Reinfeldt skeptisk.

– Det är en text som är skriven som om vi vore en del av eurozonen. Den åsikt jag uttryckte var att det kan vara märkligt att ansluta Sverige till ett sådant avtal när vi inte är medlemmar i eurozonen, sa Reinfeldt.

Sverige och de andra icke-euroländerna har till toppmötet i mars på sig att fundera på om de ska delta eller inte.

Snabbare implementering

Att det inte blev någon fördragsändring utan en mellanstatlig pakt kan vara positivt i den mån att det går fortare att få en sådan på plats. Fördragsändringar tenderar att ta tid. Positivt var också att man flyttar fram införandet av EUs permanenta stödfond ESM till juli nästa år vilken då ska löpa parallellt med den tillfälliga fonden EFSF som ska avslutas efter 2013. Tillsammans hoppas man att dessa fonder ska ha en stödkapacitet på 500 miljarder euro. Det är dock fonder som Sverige inte kommer att bidra till. Däremot planerar Sverige att ge lån via IMF. EU hoppas därigenom få loss ytterligare 200 miljarder euro. På presskonferensen ville dock Reinfeldt inte precisera hur mycket Sverige ska bidra med.

Sammanfattat är det små steg framåt med tuffare budgetregler för eurozonen och med mer stödpengar som verkar vara på väg. Men för dem som velat se en ökad integration och mer av en politisk union som svar på eurokrisen kan det vara ett steg tillbaka. En situation där man får en tydlig spricka mellan euroländerna och de andra som väljer att gå med i pakten (om det blir fler) på ena sidan och de som väljer att stå utanför på den andra.