Tagg: London

Affärer
– Det känns som om att alla EU-medborgare som bor här helt plötsligt har blivit påhoppade och ifrågasatta, säger fransmannen Julien Noiret, som jobbat i Londons finanskvarter i 11 år.

EU revoir – så drabbar Brexit Finanslondon

Publicerat den 26 augusti 2016 kl. 09:42

Julien Noizet sitter framåtlutad, med händerna knäppta på bordet. Utanför fönstret står finansfolk och dricker pints, röker och njuter av solskenet. Vi befinner oss på en fransk restaurang i Canary Wharf, ett område som ligger intill Themsen i östra London. Längre västerut längs floden tornar skyskraporna i the City, Europas finansiella mittpunkt. Canary Wharf ligger på halvön Isle of Dogs som länge utgjorde ett av stadens många hamnområden. Under Margaret Thatchers översyn omvandlades området under 1980-talet till ett finansdistrikt, en slags förlängning av the City.
– Canary Wharf är lite själlöst. The City är definitivt charmigare, säger Julien Noizet, en 32-årig finansanalytiker som jobbar på en internationell bank, och tar en klunk lemonad.

Julien Noizet har åtta års erfarenhet av att jobba i Londons finanssektor – både i the City och i Canary Wharf. Han kommer från Frankrike, Paris närmare bestämt, men har bott i London i elva år. Innan han började sitt nuvarande jobb hann han även med några år på ett kredtivärderingsinstitut. Till London kom han för att plugga men trodde inte att han skulle bli långvarig i staden.
– Jag trodde verkligen inte att jag skulle trivas, jag var säker på att jag skulle vilja åka hem till Paris varenda helg. Men jag gillade London från första stund. Det var så tillåtande, öppet och internationellt. Jag insåg att allt det där jag hade hört om Storbritannien under hela min uppväxt kanske inte var sant. Fransmän kan ha en lite, vad ska jag säga, negativ bild av Storbritannien ibland, säger han och småler.
Sedan folkomröstningen har han varit på dåligt humör, berättar han. Inte för att han är odelat positiv till EU, men han menar att det trots allt är bättre vara med än att vara utanför. Och, understryker han, så är han ju en fransk medborgare som bor och arbetar i ett annat EU-land.

Sir Roger Gifford är sedan år 2000 SEB:s chef i Storbritannien. Det som har hänt under den senaste månaden överträffar nästan allt han har varit med om under de 35 år han har arbetat i Londons bank- och finanssektor, säger han när jag når honom per telefon.
– Jag var i fullkomlig chock och det var hela City också. Utgången av omröstningen var så onödig. Att Brexit inte alls kommer att kunna uppnå det som utlovades från ”leave”-sidans håll råder det ingen tvekan om. Hur kunde det brittiska folket vara så dumma, hur kunde vi vara så dumma, frågar sig Sir Roger.
Han berättar att han har jobbat i stort sett dygnet runt de senaste veckorna och slänger ur sig ett klassiskt English understatement:
– Ja, det har varit lite mycket på sista tiden.
Den chock han beskriver drabbade London med full kraft dagen efter folkomröstningen då det stod klart att 52 procent av de röstande hade kryssat för ett brittiskt EU-utträde. I sociala medier rapporterade ”remainers” att de mådde fysiskt dåligt, inte längre ville bo kvar i landet och planerade att säga upp bekantskapen med vänner och släktingar som hade röstat för att lämna EU. De som var nöjda med valresultatet däremot – ”brexiteers” – berättade att de hade korkat upp champagnen, firade Storbritanniens nya självständighetsdag och att etablissemanget i storstäderna minsann hade fått vad de förtjänade.

Bank- och finansbranschen är en central del i den brittiska ekonomin och medlemskapet i EU har varit en bidragande faktor till att sektorn har växt till den storlek och styrka den besitter i dag. Plötsligt är läget osäkert.
– Det går inte att underskatta betydelsen av bank- och finanssektorn för Storbritanniens ekonomi som helhet. Osäkerheten som nu präglar sektorn är problematisk, säger Stephen Wright, professor i ekonomi på Birkbeck, University of London.
Av Storbritanniens totala statliga skatteintäkter kommer 11,5 procent från bank- och finanssektorn. Drygt 500 000 personer inom Londons finansbransch, i hela Storbritannien ligger siffran på strax över en miljon. Utöver det är EU den största marknaden för Storbritanniens export av finansiella tjänster. Vidare sker ungefär 70 procent av EU:s valutahandel och 40 procent av den globala handeln i euro i Storbritannien.
I dagsläget är det oklart vad för slags långsiktiga effekter Brexitomröstningen kommer att ha för Storbritanniens bank- och finansbransch, men att sektorn som helhet kommer att lida skada framstår med allt större tydlighet. Branschens inflytande inom dess viktigaste marknad kommer att minska och handeln kommer troligen att ta skada. Med tanke på bank- och finanssektorns storlek och betydelse är folkomröstningsresultatet en dålig nyhet, både vad gäller skatteintäkterna och för den brittiska ekonomin i stort.

Att återta kontrollen från Bryssel var ett återkommande budskap från ”leave”-kampanjen inför folkomröstningen om EU-medlemskapet. Drygt en månad efter omröstningen har premiärminister David Cameron lämnat in sin avskedsansökan och ersatts med Theresa May, i oppositionspartiet Labour tycks man upptagna med att utkämpa ett mindre inbördeskrig, börsen svajar, pundet har fallit och i Skottland och Nordirland studerar man möjligheterna att lämna Storbritannien. Än så länge är det inte mycket som talar för att förhoppningarna om ökad nationell kontroll har infriats.
Förutom att utgöra startpunkten för ett sällan skådat politiskt och ekonomiskt kaos i Storbritannien har folkomröstningsresultatet även lett till att både britter och EU-medborgare som bor i landet genomgår en smärre identitetskris. Britterna är stolta över sin tolerans, öppenhet och liberala internationalism. I och med Brexit har den här självbilden skakats i fogarna. Samtidigt har EU-medborgare från andra medlemsländer börjat undra om de är naiva som bor i ett land där de kanske inte längre är välkomna.
– De första veckorna efter folkomröstningen tänkte jag, när jag stötte på britter i mataffären eller på gatan ”är du en av dem som inte tycker att jag får vara här?” Faktiskt undrar jag än i dag, om i synnerhet äldre britter, kommer att vara vänliga mot mig eller inte. Visst röstade London i stort för att stanna i EU men det var ändå många, även här, som röstade för Brexit. Det har varit några svåra veckor efter Brexit, säger Julien Noizet.

Röstresultatet har visat på hur splittrat landet är. I grova drag röstade yngre högutbildade i större städer för att stanna i EU medan äldre lågutbildade på landsbygden röstade för att landet lämnar EU.
– När jag pratar med kompisar och kollegor som också kommer från andra EU-länder är alla överens om att de aldrig någonsin har känt sig så obekväma och osäkra i London som de gör nu. Det känns som om att alla EU-medborgare som bor här helt plötsligt har blivit påhoppade och ifrågasatta, säger Julien Noizet.
”Leave”-sidan vann med bara fyra procent, följaktligen finns det även en hel del britter som är mycket besvikna på valresultatet.
– På gymmet, dagen efter valet, kom en brittisk kompis fram till mig och frågade hur det blir nu, om jag skulle få stanna i landet. Jag sa att jag inte hade någon aning. Då gav han mig en kram och sa att han kunde adoptera mig om jag ville, men jag avböjde och sa att det nog inte var nödvändigt, säger Julien Noizet och skiner upp.

I Londons bank- och finanssektor var det ytterst få som hade hoppats på ett brittiskt utträde ur EU. TheCityUK, en lobbygrupp som företräder de flesta arbetsgivare inom bank, försäkring och kapitalförvaltning verksamma i London fann i en undersökning inför folkomröstningen att 84 procent av medlemmarna var för att stanna kvar i EU, medan endast fem procent stödde Brexit. Att folkomröstningen ens skulle äga rum ansågs i finanskretsar som ett dumdristigt drag från David Camerons konservativa regering. Man menade att Cameron spelade ett farligt spel till följd av att olika falanger inom det konservativa partiet har varit på kollisionskurs med varandra rörande EU-frågan sedan 1980-talet. Genom att hålla en folkomröstning hoppades Cameron kunna sätta punkt för de eviga grälen inom partiet och samtidigt rädda sitt eget politiska skinn. Men Cameron missbedömde situationen och led i stället en brakförlust.
– Om du vill att jag ska säga något om vad som kommer att hända så kan jag inte det. Lita inte på någon som med säkerhet uttalar sig om vad Brexit kommer att leda till, för ingen har en aning. Men det är solklart att den finansiella sektorn is where the action will happen, och om man säger så här – dåliga saker kommer att hända innan det händer något bra, konstaterar ekonomiprofessorn Stephen Wright.

Särskilt de icke-europeiska bankerna har nu anledning att se över sin verksamhet i London. Standardlösningen för majoriteten av de här bankerna har hittills varit att göra affärer i EU genom att inrätta sin verksamhet i London och använda sitt så kallade europapass för att nå EU:s övriga medlemsstater. Det är inte osannolikt att de icke-europeiska bankerna flyttar sitt huvudkontor – och med det många arbetstillfällen – till ett annat europeiskt finanscentrum i och med Brexit. Alternativet skulle vara att stanna i London och under flera år framöver följa de politiska förhandlingarna som mycket väl kan resultera i att Storbritannien inte längre befinner sig inom EU:s fria marknad. Därmed skulle landet och i förlängningen även finanssektorn förlora tillgången till det eftertraktade europapasset.
– Faktiskt ska jag börja på ett nytt jobb om några veckor, på en icke-europeisk bank som använder Storbritannien som bas. Men jag vet inte hur det blir nu, kanske blir tjänsten indragen innan jag ens har hunnit börja? Allt är så osäkert – om det verkar som att Storbritannien inte får rätt till europapasset kanske min nya arbetsgivare säger att visst, du får jobbet men du måste flytta till Bryssel eller Frankfurt, säger Julien Noizet och hänger med huvudet.

Den före detta finansministern George Osborne höjde en vecka före folkomröstningen ett varnade finger och sa att ett utträde ur EU kunde leda till att britterna satte i gång en do-it-yourself-recession. Bland annat är det mycket som tyder på att arbetslösheten kommer att öka överlag i Storbritannien i och med Brexit. Det brittiska finansministeriet varnade i en rapport inför folkomröstningen att antalet arbetslösa kunde komma att stiga med 520 000 personer under de närmsta två åren om landet lämnade EU.
– Det som oroar mig mest i nuläget är att det råder en allvarlig risk för att Storbritannien hamnar i en ekonomisk recession under de kommande åren. Frankfurt och Paris börjar uppvisa ett aggressivt beteende vad gäller europapass och företag drar sig för att investera i Storbritannien under rådande omständigheter. På sikt börjar sparare förlora pengar och pensionssektorn kommer att utsättas för svåra prövningar, säger Sir Roger på SEB.
Banker som HSBC och Morgan Stanley varnade redan innan folkomröstningen för att de sannolikt skulle flytta folk från London till Paris och Frankfurt om britterna röstade för att lämna EU. I juni meddelade rekryteringsföretaget Morgan McKinley att antalet jobb de har förmedlat i bank- och finanssektorn det senaste året har sjunkit med 8 procent. I en rapport publicerad inför folkomröstningen beräknade konsultföretaget PwC att så många som 100 000 jobb kunde försvinna från Londons finanssektor vid ett brittiskt utträde ur EU.
– Varje jobb inom finanssektorn i London leder till att två eller tre andra arbetstillfällen skapas. Föreställ dig hur många jobb som kan försvinna, bara inom något år. Det kommer att ha en förödande effekt för landet. Men jag är inte säker på att de som röstade för Brexit faktiskt förstår det, säger Julien Noizet.

Gary Campkin, ansvarig för policy och strategi på lobbygruppen TheCityUK, understryker att läget kanske inte är riktigt så illa som många befarar. Brexit behöver inte nödvändigtvis resultera i att London förlorar sin attraktionskraft och att jobb försvinner till Frankfurt och Paris, även om Storbritannien befinner sig utanför EU.
– London är ett viktigt globalt finansiellt centrum, på många sätt mer globalt än New York. Multinationella företag kommer fortfarande att komma hit. Jag kan inte se hur Londons ställning, internationellt sett, skulle komma att försämras inom en snar framtid på grund av Brexit.
Förutom situationen på arbetsmarknaden och nervositeten för bank- och finanssektorn har även färska siffror rörande läget på bostadsmarknaden börjat väcka oro. Storbritanniens största fastighetsmäklargrupp Countrywide, har utfärdat en varning om att i vissa delar av landet har fastighetsmarknaden försvagats nämnvärt till följd av folkomröstningen. Särskilt märkbar har nedgången varit vad gäller marknaden för affärslokaler samt på bostadsmarknaden i London. Antalet sålda bostäder i London föll med 29 procent i april till juni, jämfört med januari till mars. Samtidigt visar inköpschefsindex från Markit/CIPS att den brittiska byggindustrin krympt sedan landet röstade för att lämna EU. Senast byggtakten i Storbritannien slogs av så här mycket var under finanskrisen 2009.

Än är det för tidigt att med säkerhet fastslå att en hemmasnickrad recession är i antågande men nervositeten är påtaglig. Precis som så mycket annat Brexit-relaterat är diskussionerna om en potentiell recession baserade på rena spekulationer, blandat med en rejäl portion politik. Att instabiliteten som just nu präglar brittisk ekonomi och politik ska bli långvarig innebär i sig en osäkerhet vad gäller bank- och finanssektorns välbefinnande de kommande åren. Hur förhandlingarna – när eller om de sätter i gång – mellan EU och Storbritannien går är avgörande för finansbranschens framtid i London.
– Enligt min bedömning är en av de största riskerna att förhandlingarna blir riktigt svåra. Fokus måste ligga på att mejsla fram en så pass bra lösning som möjligt för Storbritannien, men även för EU, säger Gary Campkin på TheCityUK.
Förhoppningarna som ”leave”-kampanjen hyste inför folkomröstningen om att förhandlingarna inledningsvis kunde ske under vänskapliga och informella former är som bortblåsta. Både Angela Merkel och Jean-Claude Juncker har varit tydliga med att det är uteslutet att några samtal överhuvudtaget kan komma i fråga så länge Storbritannien inte har aktiverat Artikel 50. Rädslan i Bryssel för en dominoeffekt i andra länder vad gäller EU-medlemskapet är stor. I ett sådant läge skulle EU:s framtid se ännu dystrare ut och det är något som tungviktarna Juncker och Merkel vill undvika till varje pris. Följaktligen kan förhandlingarna bli komplicerade då man från EU:s håll vill visa att det ska göra ont att lämna unionen.
– Mina kollegor och jag har knappt orkat prata om det här sedan det hände, i runda slängar var 80 procent av Storbritanniens ekonomer emot Brexit. Så faktiskt har vi tillbringat den senaste månaden med att tjura. Men de illiberala krafterna får inte kidnappa hela den här förhandlingsprocessen som nu kommer. I stället måste vi nu snabbt anamma det som har hänt och motverka att protektionister och interventionister tar över. Vi måste försöka styra Brexitprocessen i en liberal riktning, säger ekonomiprofessorn Stephen Wright.

Den dryga månad som har förflutit sedan Brexit har varit fylld av kvalificerade gissningar rörande vad som kommer att hända härnäst. Hittills har responsen hos beslutfattare, befolkning och finanssektorn i stort präglats av känsla snarare än förnuft. Att britterna skulle reagera så känslomässigt på folkomröstningsresultatet överraskade alla, inte minst britterna själva.
– Efter folkomröstningen har reaktionerna överlag varit emotionella snarare än något annat. Vi måste agera rationellt nu, acceptera läget och gå vidare, muttrar Sir Roger på SEB.

Text: Pia Petersson
Foto: Rikard Österlund

Vinna eller uppleva London?

Publicerat den 17 september 2013 kl. 21:04

För mig är maraton en inre resa som manifesterar sig när man springer. En resa som alla kan se. När man verkligen är där ute och springer så delar man resan med alla andra löpare i loppet. Man lär sig av varandra. Ser andra lyckas och misslyckas. Man ser sina och andras målsättningar. Mycket av de här tankarna liknar andra delar i livet. Hur lägger vi upp våra strategier och hur delar vi med oss till varandra?

När man har sprungit 2,5 mil, vad känner man då? Är det nu man ska ge upp? Personligen hade jag ett mantra när jag kommit in i den här fasen av loppet: det här är ju kul, mina ben rör på sig fortfarande! Det är ofta vid den här distansen som vissa löpare bryter loppet. Man har ofta gått ut för hårt och förlorat all energi istället för att disponera krafterna. Jag tror att det kan hända även de bästa, om man satsar på en bra tid och tappar kontakten med kroppen och slutar lyssna på kroppens signaler.

Känslan av att äntligen springa i mål på Stockholms stadion är obeskrivlig. Man har nått en slutdestination på en resa som kanske påbörjats ett år tidigare. Placering och tid är egentligen oviktigt för en sann maratonlöpare. Man har istället varit med om en upplevelse för livet, har Hyde Park-480x360minnen som man delar tillsammans med ca 20 000 st andra löpare den dagen.

Jag har som målsättning att springa Stockholm Marathon 2014. Träningen börjar snart. I slutet av oktober åker vi till London med jobbet och jag hade tänkt att ta tillfället i akt att springa i London. Min erfarenhet är att löpning är ett väldigt bra sätt att se och uppleva nya städer. Har gjort lite research på vilka löprundor som rekommenderas och upptäckte ganska snabbt att det finns hur många som helst.

Har du något tips på löprunda i London?

Avslutar med ett passande citat om långdistanslöpning:

“We are different, in essence, from other men. If you want to win something, run 100 meters. If you want to experience something, run a marathon.” – Emil Zatopek

London blir en upplevelse.

/Anton

Gäst hos verkligheten

Publicerat den 2 april 2012 kl. 09:42

I England pågår en debatt kring en extra skatt som ska läggas på försäljning av piroger. Dessa varma bakverk med köttfyllning som tillsammans med ”Fish and ships” är den vanlige engelsmannens favoriträtter.

(mer…)

Den typiska Londonbon

Publicerat den 19 maj 2011 kl. 21:42

Hur är den typiska Londonbon? Finns det överhuvudtaget en ”typisk Londonbo”? London är en mångkulturell stad som rymmer människor från de flesta delarna av världen, varför det kan vara svårt att hitta deras gemensamma nämnare och svårt att urskilja vad som kan anses vara ”utmärkande Londondrag”.

 I en undersökning som genomfördes i början av 2008 visade det sig intressant nog att alla länder i världen, förutom Mikronesien, Vanuatu och Ekvatorialguinea, finns representerade i London. Med den informationen i bakhuvudet är det inte underligt att det känns som att jag upplever nya världsdelar, städer och kulturer flera gånger i veckan när jag rör mig mellan Londons olika stadsdelar och närliggande områden. Under en helg kanske jag förflyttar mig från östra till västra Asien bort till Nordafrika för att sedan ta ett hopp över till Sydamerika och vidare tillbaka till Europa. Det är ställen och områden som Brick Lane i Shoreditch, kanalen och slussarna i Camden, Borough Market vid London Bridge och samtliga gator och gränder i Soho som bidrar till stadens komplexitet och som får alla mina sinnen att gå på högvarv. Det är helt enkelt fantastiskt att ha möjlighet att inhämta ljud, lukter, smaker och intryck från världens alla hörn på ett och samma ställe – London.

 Men det är också allt detta ”spretande” som gör att det är så svårt att urskilja vad som är särpräglat för just Londonborna. Så istället för att fokusera på frågan ”Hur är den typiska Londonbon?” och försöka hitta liknande egenskaper mellan alla dessa 7,8 miljoner människor som bor här, borde jag kanske ställa mig frågan ”Vem är den typiska Londonbon?”

 Merparten av människorna som bor och arbetar i London är sådana personer som brukar kallas för ”Third Culture Kids” (TCK), dvs personer som, under en betydande period av sitt liv, har levt i en eller flera andra kulturer än i sin ursprungskultur. TCKs, oavsett nationalitet, har mer gemensamt med varandra än vad de har med non-TCKs från sitt ursprungsland och som de delar samma ursprungskultur med. Den gemensamma nämnaren för TCKs är att de alla har väldigt lätt att acceptera andra kulturer, att anpassa sig till nya situationer och att snabbt känna sig hemmastadda i nya omgivningar.

 Den gemensamma nämnaren som jag hittar mellan dessa Londonbor är alltså att de känner sig hemma i London och det verkar inte svårare än att svaret på frågan är att den typiska Londonbon är en person som, oavsett kön, ålder eller ursprung, kallar London för sitt hem!

Storbritanniens största bank flyttar till Hongkong?

Publicerat den 6 mars 2011 kl. 14:46

The Telegraph avslöjar i dag att HSBC planerar flytta sitt huvudkontor från London till Hongkong.

”Det är mer sannolikt att flytten blir av än att den uteblir”, ska banken ha sagt till flera nyckelinvesterare.

Anledningen ska vara de höga skatter och avgifter som råder i Storbritannien efter den nya regeringens åtgärder för att få ordning på ekonomin. HSBC ska ha betalat cirka 13 miljarder kronor i brittisk skatt under 2010. Bankens driftskostnader har ökat med nästan 10 procent sedan 2009.

The Hong Kong Shanghai Banking Corporation Limited är en av världens största banker, med cirka 100 miljoner kunder världen över och över 8 000 kontor i 91 länder.

Det är också det största företaget registrerat på London Stock Exchange, och arbetsgivare åt 52 000 personer i Storbritannien.

Storbritannien större banker utstår världens tuffaste kapitalkrav enligt The Telegraph. HSBC ska ha förklarat för aktieägare att de betydligt mildare reglerna i skatteparadiset Hongkong innebär mindre utgifter och högre vinster.

En flytt till Hongkong skulle kunna innebära en omedelbar värdeökning av aktierna på omkring 30 procent.

HSBC grundades i Hongkong 1885, men flyttade sitt huvudkontor till London 1992. Var tredje år utvärderar banken sin hemvist, och har denna gång alltså höjt ett varningens finger för att en flytt till Hongkong kan bli realitet.

”London är idealt som globalt finanscentrum och vi är tydliga med att vi vill fortsätta vara baserade här. Men vi får också ofta frågor från investerare angående kostnaden att ha högkvarteret i Storbritannien, och det står klart att Londons konkurrenskraft måste stärkas”, sade en talman för banken enligt The Telegraph.

En annan källa ska ha sagt att investerare ”är väldigt besvikna” på att bankens kostnader stiger med varje årsredovisning.

BBC skriver att banken tillbakavisar uppgifterna, sedan de nu offentliggjorts.

Omgiven av rätt personer

Publicerat den 2 mars 2011 kl. 21:01

”Nu är det klart. Om du vill finns möjligheten för dig att åka till vårt huvudkontor och arbeta i vår.”

Den meningen yttrades i början av november förra året. Jag hann nästan inte tänka alls förrän jag satt på flyget ner till London för att träffa min nya chef, introduceras till mina nya kollegor, titta på lägenheter och få information om det projekt som jag framförallt skulle arbeta med under den tid som jag skulle vara utlånad från Trygg-Hansa till vårt moderbolag RSA Insurance Group. Visst hade jag i tidigare sammanhang uttryckt min önskan om att få arbeta utomlands, men jag hade definitivt inte förstått att det hade satt igång så mycket planering och diskussioner utan att jag själv hade varit engagerad. Bakom kulisserna hade det under veckors tid diskuterats möjliga städer, mina kunskaper och mina utvecklingsbehov, möjliga projekt som jag kunde bli aktuell att arbeta i m.m. (mer…)