Tagg: Naturgas

Kinas oljiga tentakler i Irak och Afghanistan

Publicerat den 9 juni 2013 kl. 05:40

Det är knappast någon hemlighet att Kina bedriver en politik i Afrika som syftar till att plocka hem en del av kontinentens naturtillgångar.

Detsamma sker i exempelvis olje-rika Venezuela, samt gamla ryssrepubliker som Tajikistan och Turkmenistan, vilka svämmar över av naturgas.

Det relativt resursfattiga Kina behöver allt mer råvaror till sin tillväxtmotor, och enligt amerikanska källor investerar kineserna nu över tolv miljarder dollar om året i olje- och gasfält runtom i världen. Alldeles nyligen passerade man USA och blev världens största oljeimportör.

Importen och investeringarna kommer med största sannolikhet att öka ytterligare, då Kina nu ser sin chans att utvinna råvaror från gamla konflikthärdar som Irak och Afghanistan.

Redan i dag köper Kina över hälften av de 1,5 miljoner fat olja som Irak producerar dagligen. Det är en andel som man vill öka, med hjälp av de tiotals miljarder kronor som kinesiska oljeföretag nu investerar i Irak varje år.

Liksom är fallet i Afrika, så har de statliga kinesiska oljeföretagen flera viktiga fördelar gentemot sina västerländska konkurrenter, då det gäller att utvinna olja i Irak. Deras främsta målsättning är nämligen inte att gå med vinst, utan att utvinna den olja som Kina behöver för sin ekonomiska utveckling.

Då de saknar vinstkrav och heller inte har några aktieägare att tillfredsställa, behöver de kinesiska oljebolagen inte skriva lukrativa kontrakt på framtida oljereserver för att hålla investerare vid mods. Man behöver inte betala några utdelningar, och inte heller ställa några politiska krav.

Kineserna har inga problem att acceptera den irakiska regeringens regler och lagar, och klarar av den relativt lilla vinstmarginalen som tydligen gäller vid oljeborrning i Irak jämfört med många andra platser.

Därför har de kinesiska jättarna en ljus framtid i Irak. En chef vid Iraks oljeministerium menar att det ”inte finns några några problem” i samarbetet med kinesiska oljeföretag, och säger till New York Times att skillnaden är stor mot tröga västerländska bolag som Exxon, BP eller Shell.

Kina har nyligen byggt en egen irakisk flygplats nära gränsen till Iran, och kommer snart börja flyga direkt till Baghdad från både Peking och Shanghai. Även från amerikanskt håll uttrycker politiker och tjänstemän missnöje över att ”man har förlorat” racet om den irakiska oljan, och att USA:s militär de facto har säkrat Kinas oljeförsörjning från Irak.

Trots allt prat om Afrika, och trots att Kinas oljeimport från Iran har minskat betydligt de senaste åren, så importerar landet ändå hälften av sin olja från Mellanöstern. Irak är en stor anledning till detta, vilket visserligen väcker en viss bitterhet hos amerikanerna. Men samtidigt innebär den lyckade kinesiska oljeutvinningen i Irak även att världspriset på olja förmodligen kommer hållas nere de kommande åren.

Mönstret från Irak går igen i Afghanistan; när utländska trupper drar sig ut, kommer Kina in med investeringar på stor skala. Nyligen har Kina dragit igång tre projekt i Afghanistan som vardera innebär flera miljarder dollar i råvarurelaterade investeringar.

Enligt tidningen Pakistan Observer sitter Afghanistan på världens största reserver av koppar, till ett värde av över 10 biljoner kronor i närheten av Kabul. I landets norra delar finns även minst 1,6 miljarder fat olja och enorma mängder naturgas.

Kinesiska företag har redan nu skaffat sig rättigheter till såväl koppar som olja. Ett kinesiskt kopparföretag har just investerat över 10 miljarder kronor i Afghanistan, vilket ändå är fyra gånger mindre än de kinesiska investeringar som gjorts i afghansk olja.

Kina har de senaste åren försökt närma sig Afghanistans nya regering genom handel, och inte genom krig. Redan i dag uppgår handeln mellan de båda länderna till nästan fyra miljarder kronor.

Enligt The Atlantic har Kinas handel och investeringar redan gjort politiska avtryck i Afghanistan:

Until two years ago, Chinese strategists regarded Afghanistan as solely an American concern: Washington broke it, and Washington should have to put it back together. Now, Chinese state-owned enterprises (SOEs) are the largest investors in Afghanistan’s extractive sector and Afghan officials speak of Chinese investment as central to ensuring that the national government in Kabul will remain in power after 2014.

Detta är viktigt för Kina. För i motsats till Irak, så är Kina beroende av politisk stabilitet i Afghanistan. Landet gränsar nämligen till Kinas oroliga Xinjiang-provins, där den muslimska minoritetsbefolkningen uigurerna vill upprätta en självständig stat.

Detta är en potentiell säkerhetsrisk för kinesiska företag; att extrema krafter inom Afghanistan kan komma att motsätta sig framfarten för kinesiska aktörer. Därför har Kina, enligt USA Today, redan åtagit sig att utbilda afghanska polisstyrkor.

Hur det än må vara med säkerheten i gamla konflikthärdar är alltid bedrägligt att spå i. Klart är i alla fall att Kina har ett stort försprång vad gäller råvaror inte bara i Afrika, utan även krigströtta länder som inte längre vill ha med väst att göra.

Och visst är det väl smart realpolitik: Samma tiotals miljarder dollar som USA och Nato har spenderat på krig i Irak och Afghanistan, väljer kineserna att investera i de båda ländernas olja och naturtillgångar.

Sort guld…

Publicerat den 29 februari 2012 kl. 00:58

Det svarta guldet…oljan. Pengar, politik, makt. Kanske vissa av er tänker på den gamla goda 1291. Nummer 1291 på systembolaget. Carlsbergs bästa öl. Funderade faktiskt ett slag på det också och tankarna for osökt till stökigheter och kalabalik i Köpenhamn på den så kallade gamla goda tiden. Nuförtiden handlar sort guld kanske mer om det vansinnigt höga oljepriset. Det är många anledningar till att priset har nått nya höjder och det inte ser ut som om priserna kommer falla inom en överskådlig framtid. Vissa orsaker är politisk instabilitet i mellanöstern, inte minst med Iran, ökad konsumtion globalt, brist på tillräckligt effektiva och billiga energialternativ och dessutom den intensiva handeln av olja på markanden som ytterligare drivit upp priset.

Kanske lite svårt att fokusera på energisektorn just idag då Dow Jones faktiskt klättrade över 13000 för första gången sedan maj 2008. Det har ju minst sagt varit en stökig period sedan dess. Bear Stearns, Lehman, Merrill…Passa förresten på och läs The Big Short om du inte redan gjort det, ta sedan ett djupt andetag och kasta dig in i leken igen.

De amerikanska konsumenterna börjar bli alltmer irriterade på de sakta men säkert stigande bensinpriserna. Detta trots att den amerikanska oljeproduktionen faktiskt stigit kraftigt under de senaste åren, medan efterfrågan sjunkit. Bilkörande har minstat dramatiskt och dessutom har fler och fler miljövänliga fordon lanserats på markanden. Likafullt kostar nu en gallon i genomsnitt 3 dollar och 72 cents. För tre år sedan var priset 1 dollar och 90 cents. Samtidigt är som sagt efterfrågan i USA den lägsta på länge och ligger nu på samma nivå som 1997. Hur kan det då komma sig att priset är så pass högt? Högre lär priset dessutom bli, enligt analytikerna på marknaden. Betydligt över fyra dollar sägs det. Just fyra dollar anses normalt vara smärtgränsen för konsumenterna. När dessutom Newt Gingrich under veckan påstådde att om han blev president skulle bensinpriset bara ligga på två och femtio drog debatten igång på allvar. Under 2011 föll efterfrågan på bensin med runt 5% och trenden håller i sig.

Så varför den kraftiga prisökningen då? Olja handlas givetvis på marknaden och oljekontrakt handlas till framtida priser, futures, som bygger på spekulationer om fallande eller stigande priser. För ett årtionde sedan ägdes oljemarkanden, pratar då om futures, av markanden till ungefär 30%. Motsvarande siffra är idag runt 80%. Handlarna sitter helt enkelt på kontrakten. Det innebär helt enkelt att oljan handlas som vilken annan vara eller aktier som helst och att prisspekulationerna har dramatiskt bidragit till att priserna pressats upp. Det handlar som alltid om att tjäna pengar och just oljamarknaden har visat sig vara en guldgruva för många. Precis som inom teknologibubblan och husmarknadsbubblan, är det det lösa regelverket i kombination med vinstmöjligheterna som driver priserna till nya höjder. Till och med Exxons CEO anser att bensinpriset är ungefär 40% för högt på grund av marknadskrafterna, inte på grund av tillgång och efterfrågan. Det är väl förvisso det som är charmen med markanden, den ständiga jakten efter att tjäna mer pengar. I slutändan blir det dock som alltid konsumenen som lider och så är fallet även med bensinpriserna och även inom andra delar som oljebaserad produktion och flygindustrin som exempel.Politikerna har dock slutligen vaknat till liv. Det är ju trots allt ett valår. Det reglerande organet för oljehandel, the Commodity Futures Trading Commission, har nu kommit med ett nytt förslag, även om det är urvattnad. I princip går förslaget ut på att en trader har en strikt begränsing på antalet futures och swaps som en enda handlare kan ha. I dagsläget finns det inga sådana regler. Inget beslut har tagits då det finns mycket lobbyverksamhet och det givetvis handlar om enormt mycket pengar. Med tanke på att priset är så pass mycket högre än vad en normal ekvation runt utbud och efterfrågan skulle medföra, ligger dock nya regler definitivt i tiden. De skulle i så fall driva ner priset här i USA och globalt dramatiskt. Obama har dessutom förslagit högre beskattning av oljeföretagen, men det är nog mer ett politiskt Robin Hood utspel, då det i realiteten ha föga effekt på oljepriset, utan endast ge staten mer pengar och ha liten eller ingen inverkan för konsumenten.

Så utan regleringar kommer oljepriset enligt många så kallade experter försätta ligga på en hög nivå. Det skall bli spännande att följa utvecklingen runt detta. Det kan vara lönt att shorta olja på längre sikt. Rent politiskt kommer oljepriset definitvt bli en känslig fråga i valet. Det finns givetvis också möjlighet att använda USAs oljereserver, som Obama gjorde i fjol, och därmed kanske sänka priserna något och det finns även möjligheter att accelerera satsningen på alternativa energikällor. Om du likafullt vill satsa på oljemarkanden kan du ju alltid handla aktier i företag som sysslar med olja. Det går utmärkt att via en mäklare investera i en ETF baserat på olja som USO (United States Oil Fund). Om man tittar på forecasted pris ett år framåt ligger det just nu på $122. Skulle dock vara lite försiktig med det. Helt klart är att energisektorn i allmänhet kommer ha fortsatt hög efterfrågan, inte minst på grund av, eller kanske tack vare, de starkt växande ekonomierna inom emerging markets. Det är väl få som tror på en kollaps av ekonomierna som Brasilien, Indien, Ryssland och China, men också Mexico, Indonesien och listan fortsätter. En god strategi torde vara att satsa på fonder eller bolag som har en val diversifierad portfölj av energiprodukter.

Många oljebolag satsar numera stora resurser på naturgas och det ses som en växande framtida marknad. Just Ryssland har under de senaste åren satsat ordenligt på naturgas och anses ha runt 40% av världen samlade naturgasreserver. Just nu svarar faktiskt naturgas för runt 25% av världens energiförsörjning, en redan hög siffra och trenden av starkt stigande. I Sverige är motsvarande siffra endast 2%, vilket i princip beror på att det inte finns ett utbyggt distributionsnät förutom i södra Sverige. Fördelen med naturgas är givetvis att koldioxidutsläppet reduceras då naturgas inte ger utsläpp av aska, stoft, svavel, tungmetaller och kolväten. Kan tyckas lite märkligt att inte Sverige har mer naturgas, men det är nog bara en fråga om tid innan det kommer. Här i USA har användingen ökat kraftigt under de senaste åren och det har också visat sig vara en god investering för många placerare.

Det finns givetvis en rad andra alternativ som vindkraftverk och solenergi, men i grund och botten handlar det fortfarnde om olja och naturgas. Om jag skulle satsa några pengar inom energisektorn skulle jag se till att göra en analys av företag som är involverade i naturgas. Det ligger mer i tiden än olja och jag tror också att markanden har mindre politisk volatilitet. Prisläget för naturgas ligger dessutom relativt lågt numera och användandet borde dessutom stiga kraftigt under de kommande åren. Kanske värt att satsa på naturgas och samtidigt shorta olja. Bara ett förslag från soffan i New York. Funderar faktiskt på att försöka ge mig ut på staden för att hitta en sort guld eller två, dagen till ära. Vet inte om det kommer lyckas då dansk öl inte säljs på de flesta ställena, men visst är det likafullt värt att fira att Dow Jones återigen ligger över 13000. Det finns onekligen en viss positivism i luften, våren är i dessutom runt hörnet och det finns alltid nya intressanta metoder för att tjäna en extra dollar eller två. Naturgas, why not?