Tagg: stimulans

Hur stort är Kinas nya stimulanspaket?

Publicerat den 1 juni 2012 kl. 06:08

Signaler, rapporter och statistik från Kina betyder allt mer för känsliga börsindex världen över, och kanske ännu mer för priset på vissa råvaror.

Därför är det nya stimulanspaket som nu mejslas ut i Kina av stor betydelse – det förra stimulanspaketet från 2008 var ju värt mer än 4 biljoner kronor, och stod för en stor del av de kommande årens globala tillväxt.

De som har liknande förväntningar på de nya stimulanserna riskerar dock bli besvikna. WSJ skrev tidigare i veckan:

A report Wednesday in the state-run People’s Daily and other official media cited senior Chinese economists — both from the government and academia — as saying the central government’s much-touted stimulus plans will be mild compared to actions taken at the height of the global financial crisis four years ago.

Likewise, the official Xinhua news agency said late Tuesday that Beijing wasn’t planning a repeat of the 4 trillion yuan ($630 billion) package conducted during the crisis.

Marknader reagerade ju positivt i början av veckan då Kina sade att de skulle snabba på stora projekt för att bibehålla sin ekonomiska tillväxt.

Men då det nu står klart att det inte blir någon upprepning av de astronomiska summor som slösats investerats i kinesiska byggprojekt de senaste åren, så är det av intresse att undersöka hur stort det nya stimulanspaketet egentligen kommer bli i jämförelse med det förra.

”Ungefär en fjärdedel”, skriver Financial Times, som också närmare undersöker vad denna dryga biljon kronor kan komma att användas till.

Sedan en tid tillbaka är de flesta överens om att Kina måste ställa om sin ekonomi, och se till att konsumtion utgör en större del av den, snarare än statliga investeringar.

Den privata sektorn sägs nu komma inkluderas i stimulanspaketet i en större omfattning än tidigare, även om det inte är klart ännu hur detta ska ske.

Visserligen har man sänkt skatten för låginkomsttagare, ökat investeringarna i sjukvården och subventionerat inköp av bland annat vitvaror och hushållsmaskiner.

Men det ser ut som att man samtidigt tvingas fortsätta på den inslagna vägen av stora och icke profitabla byggprojekt. Under årets fyra första månader har mäktiga National Development and Reform Commission sammanträtt i Peking, och ”godkänt dubbelt så många investeringsprojekt som under samma period förra året”.

Man ska avsluta redan påbörjade projekt med vägar och snabbtåg. Järnvägsministeriet, som redan har skulder på över 2 000 miljarder kronor, har precis beviljats en ny kredit på lika mycket, och kommer spendera nästan en halv biljon kronor under 2012.

Samtidigt planerar man också bygga 70 nya flygplatser i Kina, samtidigt som två tredjedelar av de befintliga redan går med förlust.

Financial Times sammanfattar det nya stimulanspaketet:

So it’s mostly the same old, same old — only smaller.

And new housing can be constructed, even though hardly anyone wants to buy the ones that are already being built.

And the railways…. well, you get the picture.

None of this bodes well for China’s rebalancing. Nor will it make claims that consumption is growing its share of GDP any easier to believe.

Det nya stimulanspaketets utformning är inte känt i stora delar av omvärlden ännu, även om det står klart att det blir mindre än tidigare, och minst lika ineffektivt. Det kommer inte göra mycket för att öka kinesiska konsumenters köpkraft, samtidigt som de statliga investeringarna minskar betydligt.

Detta är otroligt farligt för de som fortfarande tror att Kina sitter på en stor hög med pengar, och kommer hålla upp världsekonomin med sin årliga tillväxt på 10 procent.

Kinas ”kvicksandsbanker” lånar ut ytterligare miljarder

Publicerat den 22 maj 2012 kl. 19:33

Det har varit uppåt på börsen ett par dagar nu, vilket delvis förklaras med ”hopp om nya stimulanser i Kina”.

Bland annat Dagens industri skriver att järnvägsministeriet just fått en ny kredit på drygt 2 200 miljarder kronor, och att Kina nu ska ”snabba på stora projekt” inom infrastruktur och byggsektorn, för att få fart på en ekonomi efter ”oväntat svaga siffror under våren”.

Bland annat Hexagon, SKF och ABB sades stiga efter nyheterna från Kina.

I stället för intentsägande rubriker som ”Kina vill öka tillväxten”, vore det intressant om någon svensk tidning bemödade sig med att se var dessa pengar kommer från, och hur det överhuvudtaget är möjligt att järnvägsministeriet, som redan har skulder på över 2 000 miljarder kronor, kan få ett nytt lån på samma astronomiska summa.

Alla utlån i Kina sker ju via landets statliga banker, som rapporterar allt mer imponerande vinstmarginaler för varje år.

Men i vissa kretsar växer samtidigt teorin om att kinesiska banker är ”byggda på kvicksand”.

Senast var det inflytelserika investeraren Jim Chanos som i början av maj i år kom med kvicksandsteorin, vilket fick bland annat Bloomberg att granska de kinesiska bankerna närmare (i den mån det går att få insyn).

Kolumnisten Jonathan Weil skakade fram en del mystiska siffror angående Industrial and Commercial Bank of China (ICBC) – världens största bank med ett börsvärde på över 1 500 miljarder kronor.

Weil säger att en stor del av bankens värde utgörs av dåliga lån ända från 1990-talet, som i ICBC:s egna papper kallas för ”fordringar”.

En sådan ”fordran” är så stor att den utgör en tredjedel av hela bankens egna kapital (shareholder equity). Denna ”fordran” skulle börja återbetalas 2010, men trots att det inte skedde så finns den fortfarande med som fullt värderad i bankens statistik.

En annan ”fordring” – ICBC:s största – är värd 300 miljarder kronor och kallas för ”Huarong bonds”, som år 2000 utfärdades av ett kapitalförvaltningsbolag som grundats av Kinas finansministerium.

När det 2010 blev problem med återbetalningarna även här, klev finansministeriet in och utökade tiden för lånet med 10 år. På så vis kan dessa ”fordringar” fortfarande utgöra en lika stor del av bankens värde.

Vad gäller just ”Huarong bonds” så har dess värde enligt ICBC inte förändrats ett enda dugg på 10 år.

Annan tveksam statistik rör hur stor andel av bankernas lån som är oreglerade.

ICBC hävdar att det rör sig om mindre än 1 procent av dess lån. Men 2004 sade samma bank att 21 procent av lånen var oreglerade.

Samma trend kan ses i Agricultural Bank of China – en annan statlig jätte – som 2007 rapporterade att 24 procent av dess lån var oreglerade. I dag skriver samma bank samma siffra till 1,4 procent.

Kinas banker är statliga, det finns knappt någon insyn i deras siffror och än mindre en fri press som kan granska dem.

Det är lätt för tjänstemän och politiker som håller varandra om ryggen att rapportera ut vilka siffror de helst behagar.

Men det blir desto svårare då pengarna ska tillbaka. Vad händer egentligen då bankerna inte kan få tillbaka allt som lånats ut till lokala myndigheter, byggföretag och järnvägsministerium? Ska man skjuta på lånen 10 år till i all evighet?

Weil sammanfattar:

The warning signs about China’s construction boom and state-owned banks have been evident for years. News reports of local-government financing vehicles that can’t repay their loans are so abundant, they are hardly surprising anymore. The Big Four banks each have set up loan-loss reserves ranging from about two to three times the size of their nonperforming loans, which probably are understated to begin with. Those reserves wouldn’t be enough should loan losses return to historical norms.

Jag har följt Kinas tillväxtbubbla ett tag, och börjar nu tycka mig se att saker och ting kan gå riktigt illa.

Liksom inom fastighetssektorn, så känns dessa nya lån som en sista dödsryckning från en rad banker med tjänstemän som har för mycket att förlora.

För politiker som Wen Jiabao – som citerades i Dagens industri och media världen över angående ökad tillväxt – finns dock mycket att vinna.

Kina genomgår nämligen ett ledarbyte under kommande höst, där många höga positioner som landets president och premiärminister ska ersättas av nya förmågor.

De nuvarande politikerna vill knappast bli ihågkommna som de som förstörde tre årtionden av fantastisk ekonomisk tillväxt, och lånar därför ut nya pengar som aldrig kommer betalas tillbaka.

Det blir dock svårare för nästa generationens kinesiska ledare att bestämma hur de vill bli ihågkommna. De har med all sannolikhet inte samma lyx att kunna välja.

För att slutligen knyta an till paragraf fyra i detta inlägg: Det finns faktiskt en svensk tidning som bemödat sig med att reda ut vilken ohälsa byggbommen bringar Kinas ekonomi och tillväxt.

Tidningen heter Maskinentreprenören, och skickade mig tidigare i år till Shanghai för att skriva om just detta. Artikeln fick rubriken ”Guldåldern över i Kina”, och du kan se den i sin helhet via denna länk.