Lost in translation

Publicerat den 24 oktober 2011 kl. 03:12

Fråga till en förbipasserande i Seoul. ”Ligger det ett internetkafé till höger i nästa korsning” Hon svarar. ”Ja.” Men det var inget internetkafé till höger i nästa korsning. Hur kan det bli så? Hon lät ju så säker. Varför ljög hon?

Min fru och jag var ute och åkte bil med en korean. Min fru sa. ”Koreaner äter kräftor.” Jag frågade. ”Vem har sagt det.”  ”Han som åker med oss.” Svarade min fru. Konversationen var på svenska så han kunde inte förstå vad vi sa. ”Tror jag inte.” Svarade jag.

Min fru frågade honom. ”Äter ni kräftor i Korea?”  ”Ja.” Svarade han. ”Där ser du.” Sa hon. Jag trodde fortfarande inte att det var sant. Så hon frågar honom igen. ”Äter ni kräftor i Korea?” Svaret lät inte dröja. ”Ja.” Jag blev nyfiken och frågade. ”Hur kokar ni kräftorna här i Korea?” Koreanen svarade. ”Vi äter inte kräftor.”

Hur kan det komma sig att ett enda litet ord i början på meningen kan ändra allting. På en arbetsplats skulle det kunna betyda skillnaden mellan succé och fiasko. Kulturen i Korea och många andra delar av Asien gör det svårt för dem att säga nej.

Vi börjar om från början. ”Var kan jag hitta ett internetkafé’?” Koreanskan svarar. ”Alla våra kaféer har fritt internet. Jag kan ta dig till ett. Har du ett koreanskt ID nr?” ”Nej, jag bor inte här.” ”Inget problem, jag kan hjälpa dig.”

Det kan vara lite svårt med engelskan men koreaner är otroligt hjälpsamma bara du börjar frågan på rätt sätt.