Nollränta hjälper inte Del II

Vilka konsekvenser får nollräntepolitik på din konsumtion efter pension?

Pensionssparare växlar i de flesta fall över till mer räntebärande papper för att göra sig säkra på att de har ett förutsägbart belopp av pengar att leva på.

Säg att du vill ha 20.000 i månaden när du går i pension vid 65 och beräknar leva till du är 85, det betyder att du i 20 år kommer att leva på ditt sparkapital. Låt oss bortse från skatter och inflation vilket bara skulle öka kravet på avkastning.

Om räntan är 5 procent på ditt kapital efter pensionen behöver du ett kapital på lite drygt 3 miljoner.

Om räntan däremot är 0 procent på ditt kapital efter pensionen behöver du ett kapital på 4,8 miljoner.

Om du hade förväntat dig en avkastning på 5 procent men den bara blev 0 procent saknas 1,8 miljoner i sparade pengar, du har bara pension fram tills du är drygt 77 år. Om du vill ha pengar till 85 har du 12.500 att leva på per månad.

Ju lägre avkastningen är desto mer måste man spara fram till pensionen eller om man redan är pensionär ju lägre avkastningen är desto mindre har man att konsumera för.

Ja, men detta gäller ju bara pensionärer säger kanske någon.

Med dagens upp och ner vända befolkningspyramid, med låga födelsetal och längre livslängd i väst och Japan och snart också i Kina och Korea (http://www.youtube.com/watch?v=DCPCQrxBUOU&feature=player_embedded), står vi inför ett helt nytt samhälle, med nya problem och nya lösningar.

Då tryggheten för vad staten kan betala för och tillväxten (förräntningen) på sparkapitalet inte längre ger utrymme för mer konsumtion kommer nollräntor kanske ge till och med motsatt effekt. Nollränta hjälper inte! / Ulf Egestrand

Frankrike har fått bättre tillväxtsiffror än förväntat. Genast kommer uttalande som, ”Frankrike är inte Europas sjuke man” från Peirre Moscovici, Frankrikes finansminister (i dagens FT). Många andra exempel på samma fenomen ser man idag, ett är SBAB:s derivat- och placeringsbeslutsfattare (i dagens Di). Vilket fenomen pratar jag om?

2002 års vinnare, av Riksbankens Ekonomipris till Alfred Nobels minne, Daniel Kahneman behandlar i sin bok ”Thinking fast and slow” beteendevetenskapliga aspekter vid beslutfattande som verkar vara relevanta just här.

Säg att möjligheten att vinna på ett lotteri är 1 på 100 då tror vi att den är 5 på 100. Vi tror att möjligheten att vinna är 5 gånger större än den verkligen är.

Om möjligheten är 99 på 100 att vi ska vinna tror vi att det bara är 90 på 100. Alltså risken att det vi vill ska hända inte händer är 10 gånger större än verkligheten säger oss.

Det kallar han ”loss aversion”, förlustundvikande. Vi verkar vara mycket mer rädda för att förlora något än vi är att inte få något. Även om vi också övervärderar möjligheten vid låg chans.

Frankrikes finansminister visar just dessa tendenser genom sitt uttalande. Han vill inte ändra på något till det värre genom mer besparingar, utan hoppas på att nu har det vänt. Liknade gäller SBAB som fortfarande hoppas att förlusten ska försvinna.

När ska vi lära oss att se sannolikheten i vitögat istället för att vara ”förlusträdda” optimister. / Ulf Egestrand

Målet för många tjejer och killar vill åka Vasaloppet i mars, men vad krävs?

Dum fråga säger du säkert, det är självklart, träning och åter träning. Som Mohammed Ali, en av de största inom tungviktsboxning, sa: ”Matcherna vinner jag på landsvägen.”

Men denna insikt om att göra hemläxan för att nå bästa resultat är som bortblåst när det gäller finans.

Vi stolpar helt otränade in till vår bank och förväntar oss få veta hur man klackar en boll, slår långpassning och spelar i högsta finansdivisionen utan någon som helst träning.

Vi tror att vi inte behöver vara pålästa och förberedda för ”finansloppet”, för att någon annan tränar för oss, själv har vi inte tid.

Skadorna och utmattningen för många efter 2008 är tecken nog på att den taktiken inte fungerar. Som pensionssparare och skattebetalare fick du ta notan.

Det finns inga korptävlingar i finans bara ständigt pågående världsmästerskap.

Du kan inte heller välja bort ”finansloppet” det startar den dagen du föds vare sig du vill eller inte. Livet är fyllt av ekonomiska beslut som boende, pensionssparande, finansiering av utbildning, semesterresor, etc.

Tro inte att det finns några genväger, om det vore så enkelt skulle det inte vara något lopp.

Frågan man måste ställa sig är: Är jag fit för ”finansloppet”? / Ulf Egestrand