»Den flexibla arbetsplatsen handlar om besparingar«
Ledare Det aktivitetsbaserade kontoret har sålts in som ett lite smartare sätt att arbeta på, coolare och roligare - men ofta handlar det om att spara pengar, skriver Finanslivs chefredaktör Helena Giertta.
Bankerna var tidiga med aktivitetsbaserade kontor och även om de med tiden anpassat lokalerna efter hur man de facto arbetar, så finns mycket av grundproblematiken kvar.
Finanslivs studie om aktivitetsbaserat talar ett mycket tydligt språk; 84 procent vill ha ett eget skrivbord, 57 procent tycker att arbetsmiljön är sämre i aktivitetsbaserade kontor.
Befriande är att man från Swedbanks sida, nu i vårt reportage, erkänner att det finns ekonomiska aspekter på reformen.
Problemet är annars att den sålts in som något helt annat; ett lite smartare sätt att arbeta på, en anpassning till den flexibla arbetsplatsen, lite coolare och roligare. Sanningen är ju att man vill känna sig hemma när man är på arbetet. Det ska vara en trygg plats där jag vet var saker finns och jag kan ha ordning på mina grejer.
Om man bygger ett aktivitetsbaserat kontor för att spara pengar, så bör det kommuniceras.
Om man bygger ett aktivitetsbaserat kontor för att spara pengar, så bör det kommuniceras. Man bör därefter planera varje del av arbetsplatsen noga, för att se vilka aktiviteter som faktiskt sker i den ena eller andra gruppen. Kundtjänsten arbetar på sitt sätt, och behöver kanske fysisk avlastning under sin paus. Teknikerna kanske vill arbeta gruppvis, med gemensamma grupprum, medan rådgivarna mest behöver ett enskilt rum. Och hur ska säkerheten fungera?
Om allt är genomtänkt, förhandlat, riskanalyserat, ja, då kan man kanske få aktivitetsbaserat att bli något annat än ett rött skynke för de anställda.
»Man känner sig inte hemma på jobbet«
Vi vill alla göra ett så bra arbete som möjligt. De flesta undersökningar som gjorts kring aktivitetsbaserade kontor visar att människor blir störda av att inte ha folk som de känner igen omkring sig, att de inte vet var de kan hitta sina kolleger, eller var de kan sitta. Till det kommer störande ljud och rörelser i rummet. De som har erfarenhet av att sitta aktivitetsbaserat upplever också att produktiviteten sjunker, vilket andra studier visat.
Men som sagt, omstöpningen av vårt arbetssätt verkar bara fortgå.
Jag hoppas att bankerna tar vår undersökning till stöd för att motverka allt som kan bli fel med aktivitetsbaserat.
Det är mycket oro i luften just nu, för minusräntan, för bankskatten, för lågkonjunktur, för klimatkrisen.
Lite trösterikt i det sammanhanget är att Erik Thedéen, generaldirektör på Finansinspektionen menar att klimatkrisen är enklare att räkna på än en finanskris. Klimatkrisen har många fler kända variabler än vad en eventuell kommande finanskris har, menar han.
Men då så, skulle jag vilja säga. Räkna då fram vad vi ska göra för att rädda planeten, så gör vi det.
För det är inte insikt som saknas, utan aktion. Vår nya krönikör Sasja Beslik har arbetat för att få finansbranschen att ställa om som hållbarhetschef på Nordea. Han tycker att det händer alldeles för lite och är kritisk till branschens hållbarhetsarbete.
Har han rätt eller fel? Det vet jag inte, men det är intressanta tankegångar. Hör gärna av dig med synpunkter både på krönikor, mina ledare och om det är något du reagerar på i våra reportage och nyheter.
Vill också ge en liten eloge till Swedbank, som till slut (och alldeles försent förstås) erkänner misstag i penningtvättshärvan och som nu också släpper på sekretessen kring Grimstadsrapporten.
