»Det går bra att göra bankaffärer i Sverige«

Ett par minuter efter i det något hektiska tidsschemat slår vi oss ned i biblioteket på Finansdepartementet. Vi har fått 45 minuter. Efter det behöver Sveriges finansmarknadsminister, Per Bolund, skynda iväg på nästa möte.

Per Bolund är i sitt uppdrag ytterst ansvarig för utvecklingen av den svenska finansmarknaden.

För drygt 20 år sedan tog han ­biologiexamen från Stockholms Universitet och blev därefter en del av forskningsgruppen för miljöstrategiska studier. Några år senare lämnade han forskningen och påbörjade sin politiska bana. Han har längs vägen haft ett antal olika politiska uppdrag, bland annat som närings- och energi­politisk talesperson för Miljöpartiet. Det var först 2011 när han utsågs till ekonomisk-politisk talesperson som han började bekanta sig närmare med finansbranschen.

2014 var det val i Sverige och allt därefter är, som det brukar heta, historia. Som finansmarknadsminister och miljökämpe är hållbar finans en av de stora hjärte­frågorna.

– Det är roligt att se att det finns en väldigt stor efterfrågan på hållbara investeringar. Varje grön obligation som ges ut övertecknas ett par gånger om, säger Per Bolund.

Intresset för hållbara investeringar har exploderat under de senaste åren. Exempelvis ­emitterades runt tre miljarder dollar i gröna obligationer 2012, att jämföra med i fjol då volymerna landade på hela 81 miljarder dollar, enligt statistik från Climate Bond Initiative. I år, 2017, väntas bli ytterligare ett rekordår med prognoser på omkring 150 miljarder dollar.

Hållbara investeringar är inte bara en global företeelse utan intresset är stort även i Sverige. Nyligen tillsatte regeringen en utredning för att hitta nya sätt att ge fler möjligheten att ge ut gröna obligationer. Men det är inte tillräckligt. För att möta efterfrågan och öka antalet investeringsmöjligheter krävs större generella insatser.

– Bland annat behöver vi ändra ekonomins styrmedel. Det behöver bli lönsamt att investera hållbart, det vill säga att regeringen uppmuntrar aktörer att gå över till fossilfria och energieffektiva lösningar, säger Per Bolund.

En annan del handlar om stimulans­insatser där staten går in som medfinansiär i projekt som biogasanläggningar, laddstolpar för fordon och infrastrukturanläggningar med hållbar profil. Han tar också upp regeringens målsättning för förnybar energi.

– Fram till 2030 ska 18 tera­wattimmar komma genom förnyelsebar energi. Det kommer i sin tur generera många investeringstillfällen inom det närmaste år­tiondet som annars inte hade skett.

Det växande intresset för hållbarhet har också fått fäste i finansbranschen. PRI, FN:s principer för hållbara investeringar, passerade nyligen 70 biljoner dollar i förvaltat kapital. Att ställa sig bakom FN:s principer som kapitalförvaltare betyder att man är bunden att redogöra för hur man gör investeringar och hur man ser på hållbarhetsfrågorna. Finansbranschen var inte först på bollen att adressera hållbarhetsfrågorna, säger Per Bolund, men han tycker nu att det finns ett tydligt engagemang och ser allt fler initiativ.

– Det rör på sig, men jag skulle gärna se att finansbranschen gjorde mer.

Högst upp på önskelistan står fler finansiella verktyg med grön profil. Utgivarna av gröna obligationer behöver bli fler, inte minst eftersom sparformen börjar bli allt vanligare för privatpersoner. Per Bolund efterfrågar också satsningar på gröna marknadsindex.

– Med gröna index ger man en möjlighet till de människor som vill minska sin klimatrisk och samtidigt investera för framtiden. Hållbart sparande behöver bli tillgängligt för fler och här finns det fortfarande mycket kvar att göra.

Ett problem med hållbara spar­produkter är att det saknas en tydlig definition av vad hållbarhet står för. Fram tills nu har varje fondbolag ofta haft en egen definition, vilket gör det svårt att förstå vad man köper och hur olika sparprodukter skiljer sig åt. I slutändan riskerar det att bli en förtroendefråga, att hållbarhet inte betyder något.

För att komma till rätta med detta är en ny lagstiftning på gång. Krav ska ställas på att alla fondförvaltare måste redovisa hur man arbetar med hållbarhetsfrågor. Arbetar fondbolaget inte med hållbarhet tvingas man också att redovisa det för kunderna. I tillägg införs Svanenmärkta fonder i höst. Förhoppningen är att miljömärkta fonder med tydliga kriterier ska leda till ökad transparens och vara en opartisk granskare som talar om för konsumenten vilka fonder som går att lita på.

– Vi vill lyfta fram spetsen, synliggöra de aktörer som är allra bäst och som verkligen sticker ut inom hållbara investeringar, säger Per Bolund.

Som lagstiftare har regeringen ansvar för att driva på hållbarhetsfrågan. På samma sätt ligger också ett ansvar på institutionerna som placerar svenskarnas pensionspengar.

Kritiker menar att regelverket som AP-fonderna följer bäddar för att hållbarhet ständigt kommer att vara underordnat pensionsfondernas avkastningsmål. Per Bolund tycker dock att konflikten mellan hållbarhet och avkastning är förlegad, detta visas inte minst genom AP-fondernas ökade engagemang för hållbarhetsfrågor som har tagit fart inom ramen för det befintliga regelverket.

Vad gäller pensioner kom regeringen nyligen med ett nytt förslag som ska göra det enklare att slå samman tjänstepensioner till en gemensam försäkring. Går förslaget igenom kommer avgifterna begränsas och beskattningen som annars hade kickat in vid flytt av pensionskapital slopas.

–   Jag har varit väldigt angelägen om att vi behöver lägga makten i den enskilde spararens händer. För många är det inte möjligt i dag att bilda sig en uppfattning om hur pensionen kommer bli i framtiden. Det tycker jag är ­oacceptabelt.

Det fanns två stora trösklar att ta sig över, provisionsfrågan och skattefrågan. Tidigare var det inte ovanligt att rådgivaren fick betalt varje år fram till att pensionen börjar plockas ut, vilket i många fall rört sig om mellan 30 och 40 år. Om förslaget går i genom kan en rådgivare högst ta betalt fem år för anskaffningskostnaderna, efter det måste avgifterna vara avbetalade. Förslaget innebär också att flytt av pensionskapital inte utlöser någon beskattning, vilket var fallet tidigare.

– Regeringen har varit mån att inte släppa flytträtten helt fri eftersom det riskerar att dra igång en flyttkarusell där spararna flyttas från den ena aktören till den andra, samtidigt som förmedlarna tar procent på varje flytt. Det har helt enkelt funnits ett behov av att sanera den dåliga praxis som har förekommit i stora delar av branschen, säger Bolund.

Samtidigt gäller det nya regelverket enbart försäkringar tecknade efter 2006. Per Bolund säger att regeringen är intresserade av att ta ytterligare steg, men understryker att man inte kommer röra det kollektivavtalade pensionssparandet.

– Där har vi ett respektfullt avstånd, och jag tycker att avgifterna är så pass låga att det kanske till och med är till fromma för den enskilde spararen att ligga kvar i de avtalen.

En annan viktig fråga för Per Bolund är den ökande skuldsättningen bland svenska hushåll. Hittills har regeringen bland annat infört ett amorteringskrav, vilket de bedömer har haft en dämpande effekt på bostadsmarknaden. Nu handlar nästa steg om att ge Finansinspektionen ett tydligt mandat att agera för att hantera riskerna på bostadsmarknaden i och med skuldsättningen.

– Vi har gjort mycket, men vi är beredda att göra mer om det behövs. Det är uppenbart att en hög nivå på skuldsättningen medför risker i det finansiella systemet. Den risken måste vi hantera. Vi är beredda att vidta ytterligare åtgärder om det blir nödvändigt.

Vad skulle det konkret kunna innebära? 

– Finansinspektionen har den så kallade skuldkvotsbromsen och det ändrade amorteringskravet ute på remiss, som kommer till regeringen under hösten. Vi får se då hur förslagen är utformade och hur vi tar förslagen vidare. Vi får återkomma till det.

En annan åtgärd som också varit uppe för diskussion är slopade ränteavdrag. Bolund ser gärna att ränteavdraget fasas ut över tid, men i dagsläget saknas dock ett bredare politiskt stöd för en sådan insats. Även i den frågan finns skäl att återkomma längre fram.

Vid sidan av att svenska folket tar allt större bostadslån har konsumtionslån som blancolån och avbetalningsköp seglat upp som ett allt större orosmoln. Per Bolund säger att regeringen har adresserat frågan. För att komma till bukt med problemen har en ny skuldsaneringslag införts och en ny utredning är på gång för att förstärka konsumentskyddet på kreditmarknaden.

–  Det här är ett område där vi behöver ny reglering för att skydda konsumenterna där man i mitt tycke utnyttjar de svaga konsumenternas position. Vi vill se både ett räntetak och ett kostnadstak för den här typen av lån för att stoppa de ibland orimligt höga räntenivåerna.

Den svenska banksektorn är en av världens största relativt BNP. I Europa är det bara i Schweiz som sektorn är större. Per Bolund menar därför att det går att ställa hårdare krav på svenska banker än i resten av EU. Exempelvis ställs högre kapitalkrav än på andra banker i Europa. Strax före sommaren presenterade regeringen ett nytt förslag. Det går ut på att Sverige ska bygga upp resolutionsreserven snabbare än i resten av EU och till en högre nivå. Anledningen är att ha kapacitet att hantera de risker som kan uppstå.

– Det har visat sig att de varningskorpar som kraxade att det skulle slå mot bankernas lönsamhet har haft fel. Det går bra att göra bankaffärer i Sverige, bankerna har inte några ekonomiska problem just nu utan det är väldigt höga vinstnivåer. Uppenbarligen behöver inte hårdare reglering innebära att det blir en negativ utveckling för sektorn.

Samtidigt brukar ökade kostnader betyda att nya intäkter behöver komma in från ett annat håll. På det sättet finns en risk att notan läggs över på kunderna. Bolund medger att den risken finns, men säger samtidigt att om man inte är en nöjd med sin bank går det alltid bra att byta och förhandla med en annan.

– Trots att våra gemensamma ränteutbetalningar har sjunkit ganska mycket ser vi att bankernas bolånemarginaler fortsätter att öka. Det behövs en bättre konkurrens på den svenska bankmarknaden och det finns ett antal mindre aktörer som erbjuder bättre räntevillkor. Där gäller det att vara aktiv som konsument, är man inte nöjd med sin bank får man gå till nästa och förhandla.

 Tidigare sänkte SBAB räntorna för att främja konkurrensen, kan ni tänka er låta dem göra det igen?

– SBAB agerar på kommersiella villkor och är inte ett bolag som staten styr över. Samtidigt kan man konstatera att de har haft den rollen och den uppgiften tidigare och de har de gjort även i närtid. Som jag ser det har SBAB varit ett aktivt bolag för att hålla nere ränte­kostnaderna.

Apropå förslaget om högre resolutionsavgifter lämnade regeringen tidigare i år ett uppmärksammat förslag om att införa en särskild bankskatt. Enligt Bolund har bankerna en tydlig särställning eftersom de inte har någon momsplikt, men menar att en särskild skatt skulle skapa en större likformighet i skattesystemet. Förslaget bemöttes dock av stor kritik, bland annat för att vara en skatt på anställda.

– Det var en del av den kritik som kom fram i remissomgången och där regeringen såg att det skulle kunna få negativa konsekvenser. Vi hade en utredning som föreslog en ganska bred finanskatt som vi inte var nöjda med.

Hur kommer ni att jobba med frågan framåt?

– Nu arbetar vi vidare med en mer riktad skatt som bara riktar sig mot just bankverksamhet. Det kommer att gälla lika för alla banker som har aktivitet i Sverige oavsett var man har sitt huvudkontor.

Det kommer alltså inte påverka konkurrensen för exempelvis utländska bankers filialer i Sverige?

– Nej, det skulle i så fall vara en skatt som är likformig för alla banker. Enligt vår syn skulle det göra att det blir bättre balans mellan bankverksamhet och andra delar av tjänstesektorn.