Det viktiga oberoendet

Finansliv är till för läsarna! Det låter väl självklart. Men för vissa medier känns det tveksamt om det är mottagaren eller avsändaren som är viktigast. Inom organisationspressen, där medlemstidningar och fackförbundstidningar ingår, pågår en debatt om hur oberoende tidningarna är i relation till sin huvudman. En viktig fråga är om tidningen har en chefredaktör som också är ansvarig utgivare, det vill säga den som har det juridiska ansvaret för vad som publiceras. En annan viktig fråga är om det finns en policy eller ägardirektiv där det framgår vilket uppdrag tidningen har. En tidning som är till för medlemmarna ska absolut ha uppdraget att även kunna granska sin ägare.

Chefredaktören bestämmer det redaktionella innehållet i en oberoende tidning, inte ägarens kommunikationsavdelning eller fackförbundens kanslipersonal.

Enkelt uttryckt bestämmer chefredaktören det redaktionella innehållet i en oberoende tidning, inte ägarens kommunikationsavdelning eller fackförbundens kanslipersonal.

Under de senaste veckorna har frågan aktualiserats genom den pågående konflikten på Lärarförbundet om gränsdragning mellan kommunikationsavdelningen och förbundets medlemstidningar.

Hur ser det då ut på Finansliv? Som bekant är Finansliv både en branschtidning och en medlemstidning för medlemmar i Finansförbundet och FTF. Finansliv är ett eget bolag som ägs till hälften vardera av de båda förbunden. Chefredaktören är också ansvarig utgivare. Sedan tidningen Finansliv startades 2010 har det funnits en policy som garanterar tidningens oberoende. I uppdraget ingår att granska ägarna, det vill säga Finansförbundet och FTF. Varför är detta viktigt? Dels är det grundläggande för trovärdigheten, medlemmarna ska vara helt säkra på att Finansliv är till för dem. Finansliv är medlemmarnas tidning – inte förbundens kommunikationskanal. Och dels är oberoendet viktigt för att kunna fungera som branschtidning.

Det är straffbart för den som tagit emot en anonym uppgift att avslöja sin källa.

För att kunna skriva angelägen journalistik är vi beroende av tips och källor. Särskilt när det gäller känsliga ämnen som sexuella trakasserier eller missförhållanden på någon arbetsplats är det oerhört viktigt att kunna känna sig trygg när man lämnar uppgifter. Då är det bra att veta att du som pratar med en journalist omfattas av grundlagsskyddad tystnadsplikt, eller källskydd som det också kallas. Det innebär att den som har tagit emot ett tips eller uppgift inte får röja identiteten för den som vill vara anonym. Och det är straffbart för den som tagit emot en anonym uppgift att avslöja sin källa.

För myndigheter och några andra verksamheter som kommunala bolag är det förbjudet att försöka ta reda på vem som har lämnat uppgifter till media. Däremot gäller inte efterforskningsförbudet för privata företag. Arbetsgivaren kan därför försöka ta reda på vem som ligger bakom uppgifter till media, men vi tar självklart källskyddet på största allvar och kommer aldrig att lämna ut våra källor.

Har du något att berätta, vill att vi ska undersöka, eller tipsa om en bra person att intervjua, kan du med förtroende vända dig direkt till någon av Finanslivs redaktörer. Vårt enda mål är att du som läsare ska få en så bra tidning som möjligt.

För bankkunder är numera ofta oberoende synonymt med kvalitet, samma gäller för media.