Inflationens återkomst – så klarar sig branschen

I slutet av 2020 skrev Finansliv om »Den försvunna inflationen«. Tesen var enkel: Varför klarade inte Riksbanken att nå inflationsmålet på 2 procent? Riksbankschef Stefan Ingves svarade att »realräntor och inflationen så småningom kommer att stiga«. På en av punkterna skulle centralbankschefen få rätt, men sannolikt på helt andra grunder än han räknat med.

Två år senare har inflationen galopperat förbi inflationsmålet och ligger nu på sin högsta nivå på 30 år, med goda chanser på tvåsiffrigt innan årets slut. Utvecklingen har tagit de flesta på sängen och tvingat centralbankirer och politiker att svänga helt i penning- och finanspolitiken. Så var kom inflationen ifrån?

Allt började med pandemin och krispolitiken. Från ett rekordlågt ränteläge började centralbanker världen över köpa stora mängder värdepapper, alltifrån statsobligationer, kommunobligationer till företagsobligationer om totalt 7 500 miljarder dollar. Skälet: Att undvika en finansiell kris och pressa ned marknadsräntorna för att uppmuntra till utlåning och konsumtion.

Från statligt håll var stödet ännu större, 12 000 miljarder dollar globalt. I USA testade bland annat staten en form av helikopterpengar där stimulanscheckar, i folkmun »stimmy checks«, delades ut till hushållen.

Det var också i USA som inflationen fick fäste först. Den höga efterfrågan, påeldad av bland annat globala leverantörsproblem och stigande bränslepriser, drev upp inflationen från nollan i början av 2020 till strax över 9 procent i årstakt i juni i år.

Det dröjde inte länge innan rusningen började även i Europa, med Rysslands anfallskrig mot Ukraina som den utlösande faktorn. Först stack bränsle- och elpriserna, därefter livsmedel och jordbruksråvaror för att slutligen leta sig in i princip alla delar av ekonomin.

Medan bensin- och dieselpriset, som styrs av världsmarknadspriset på olja, har kommit ned till nivåer före kriget har elpriserna i Europa fortsatt att rusa. Elpriserna i euroområdet är nu fem gånger högre än i början av året, enligt dataleverantören Refinitiv. En stor del av förklaringen handlar om bristen på naturgas i Västeuropa, så kallade »Putin-priser« ligger nu på alla politikers läppar.

Bränsle- och energipriserna är centrala för inflationstakten. Dels för den direkta effekten på inflationstakten, dels för den indirekta påverkan de har på kostnader för andra råvaror, varor och tjänster.

I juni låg inflationen i Sverige med fast ränta (KPIF) på 8,5 procent, alltså långt över Riksbankens prognos på 7,6 procent och fyra gånger över inflationsmålet på 2 procent. Inflationen lättade förvisso något i juli, men nedgången tycks bara bli tillfällig, enligt Olle Holmgren, inflationsexpert på SEB.

– Tittar man på den underliggande inflationen, kärninflationen, så är den fortfarande på väg uppåt vilket vi tror kommer fortsätta. Blickar man samtidigt framåt kommer elpriserna att bli jättehöga i höst och i vinter, så inflationen kommer att skjuta fart uppåt igen.

– Vi räknar med att inflationen når 10 procent i år. Exakt hur mycket beror på vad som händer med elpriserna, men att det finns uppåtrisker är helt klart, säger Olle Holmgren till Finansliv.

Inte heller Torbjörn Isaksson, chefsanalytiker på Nordea, utesluter att inflationen kan nå 10 procent. Regeringen föreslår nu ett högkostnadsskydd för elpriser om 90 miljarder kronor för att kompensera för de höga elpriserna, men det är ännu oklart hur stort genomslaget blir. Det finns dock vissa tecken på att inflationen har toppat, menar han.

– Globala transportkostnader och priserna på många råvaror har fallit tillbaka och även drivmedelspriserna har kommit ned, så det finns hopp att det lugnar ned sig. Tillväxten kommer att mattas av, vilket talar för att prishöjningarna blir betydligt lägre nästa år. Med det sagt kommer inflationen vara fortsatt hög i år, säger Torbjörn Isaksson.

Den skenande inflationen har fått Riksbanken att agera. I april kom den första räntehöjningen med 0,25 procent, tätt följd av en dubbelhöjning upp till 0,75 procent. Det är första gången sedan 2014 som räntan ligger högre än noll. Förväntan bland bedömare Finansliv pratat med är att Riksbanken fortsätter höja och att räntan hamnar på eller något över 2 procent fram till årsskiftet.

Riksbanken har en svår balansgång framför sig och bör gå varsamt fram, påpekar Torbjörn Isaksson. Att höja för mycket riskerar att knäcka ekonomin, samtidigt som Riksbanken behöver slå vakt om förtroendet för inflationsmålet och att inflationsuppgången bara är tillfällig. Enligt Medlingsinstitutets senaste siffra för juni minskade reallönerna med 5,5 procent, vilket gör det alltmer sannolikt att en del av prishettan biter sig fast i nästa års lönerörelse och i inflationsförväntningarna.

– Räntan har varit låg för länge så det är bra att Riksbanken höjer. Sam­tidigt är svensk ekonomi räntekänslig, så man måste ta det försiktigt, säger han.

Torbjörn Isaksson riktar i vändande mening kritik mot den ekonomiska politiken som en del av problemet bakom den skenande inflationen.

– Fundamentet för de höga inflationstalen vi ser nu är att efterfrågan varit mycket hög i vår del av världen. Jag anser att det var för vidlyftiga stimulanser, både finanspolitiska och penningpolitiska, som nu måste reverseras. Man missbedömde styrkan i ekonomierna efter pandemin och underskattade riskerna för att inflationen skulle skjuta fart, säger han.

Kommer Riksbanken klara att försvara inflationsmålet? Trots den snåriga makromiljön är Olle Holmgren på SEB positiv.

– Vi tror ändå att de gör det, sen prövas inflationsmålet på ett sätt som det inte gjorts sen 90-talet. Men tittar man tittar på marknadens bedömning, realräntor och realränteobligationsderivat ser det ändå ut som att inflationen inte kommer bita sig fast på höga nivåer.

– Tittar vi 1–2 år framåt så kommer Riksbanken närma sig inflationsmålet igen, säger Olle Holmgren.

Riksbankens U-sväng märks inte minst på bostadsmarknaden som sedan i mars har backat nästan 10 respektive 5 procent för bostadsrätter och villor i riket. Raset har varit större i Stockholm där priserna fallit runt 12,5 respektive 10 procent.

Andra kvartalet blev en riktig rysare, med det största tappet för bostadspriser sedan mätningarna började 1996 enligt SCB. Bara en gång tidigare har priserna fallit lika snabbt. Tredje kvartalet 2008 under finanskrisen föll priserna på bostadsrätter med 6,2 procent.

Samtidigt spår flera bedömare att den sura utvecklingen fortsätter. Enligt färska rapporter från Swedbank och Nordea faller priserna ytterligare 15 procent fram till nästa sommar, om än från historiskt höga nivåer. Torbjörn Isaksson är orolig för bostadspriserna. Han pekar på de korta marknadsräntorna som hittills har släpat efter långräntorna.

– Det kommer att bli en jobbig period framöver för bostadsmarknaden när man ska anpassa sig till ett högre ränteläge. De korta räntorna kommer att gå upp rejält under hösten vilket kommer slå mot de med rörliga bolån. Det kommer också få negativa konsekvenser på hushållens konsumtion, säger han.

Parallellt tycks svensk ekonomi än så länge stå emot inflationen. Andra kvartalet i år blev överraskande starkt med både en het arbetsmarknad och en urstark industri. Men en vändning knackar på dörren. Enligt Konjunkturinstitutet pressar inflationen, stigande räntor och fallande tillgångspriser tillbaka hushållens konsumtion under andra halvåret och leder svensk ekonomi in i en lågkonjunktur 2023.

Prognosen får stöd i en undersökning gjord i juli av Demoskop, på uppdrag SEB. Enligt den planerar nu en tredjedel av hushållen att minska på restaurangbesök, nöjen, resor och inköp av sällanköpsvaror. Siffran går att jämföra mot junisiffran som uppgick till en av fem.

Effekterna märks även på företagssidan. Enligt en undersökning från Sparbanken Skåne har åtta av tio småföretag i Skåne känt av det senaste årets skenande inköpspriser, varav tre av tio uppger samlade kostnadsökningar på över 20 procent.

Så hur påverkas finansbranschen? En av dem som har känt av utvecklingen är nätmäklaren Avanza. Under andra kvartalet minskade intäkterna med 18 procent i årstakt på grund av minskad handel, samtidigt som stigande ränteintäkter ger ett visst stöd. Även riskviljan bland spararna verkar bromsa in. I juli mer än halverades bolagets nettoinflöden jämfört samma period 2021. Bankens vd Rikard Josefson tror inte på en ljusning i ekonomin på kort sikt.

– Vi kommer att gå in i en rejäl lågkonjunktur. De som började jobba 2020 är den grupp som för första gången på mycket länge kommer märka att de har mindre pengar än året innan, att vi får det privatekonomiskt sämre. Det kommer påverka konsumtionsbeteenden men också påverka den verksamhet vi sysslar med på Avanza, eftersom folk inte kommer ha råd att spara lika mycket.

Kommer ni vidta några åtgärder för att rusta för sämre tider?

– Nej, jag vi tycker vi har god kostnadskontroll i hur vi planerar verksamheten. Då tycker jag att det är bättre att fortsätta investera i vårt erbjudande, säger Rikard Josefson.

Enligt samma Demoskop/SEB­undersökning som nämnts tidigare är hushållen särskilt pessimistiska kring vad som ska hända på bostadsmarknaden. Runt hälften tror på fallande priser det kommande året.

Samtidigt konstaterar Finansinspektionen att hushållens skuldsättning är hög och att skulderna har vuxit snabbare än både hushållens inkomster och BNP de senaste åren.

Enligt rapporten »Den svenska bolånemarknaden 2022« består skulderna till fyra fjärdedelar av bolån och 2021 hade fler nya bolånetagare än tidigare både hög skuldkvot och hög belåningsgrad. Rikard Josefson är trots det inte orolig för ökade kreditförluster.

– Tittar man på 90-talskrisen trodde vi att vi skulle få stora problem med bolånen. Men så blev det inte, utan bolånet är det lån som hushållen fortsätter att betala.

– Jag tror inte vi kommer få se kreditförluster på bolån, kanske inom konsumentkrediter. Jag tror inte att privatmarknaden kommer orsaka några problem för banksektorn. Kanske får vi se ett och annat fall, men inte brett, säger han.

En liknande linje är bankanalytikern Andreas Håkansson, Danske Bank, inne på. Han är inte särskilt orolig att makrobilden kommer leda till ökade kreditförluster i bolånen.

– Jag tror inte att bankerna får problem med hushållen, det har jag väldigt svårt att se, säger han till Finansliv.

Danske Bank spår att räntan slår i taket på 2,25 procent i år, vilket är en nivå »som hushållen kommer att klara av«. Ytterligare bostadsprisfall på 10–15 procent kommer inte heller det ha någon större påverkan på bankerna. Högre räntor kan i stället bli en positiv injektion, anser han.

– Bankerna har levt med negativ ränta och nollränta under lång tid, men när vi nu får stigande räntor så kommer intjäningen öka och förbättra lönsamheten avsevärt de närmaste två åren. Stigande räntor är positivt för bankerna som är starka i den här miljön, säger han och tillägger att bankerna ur ett värderingsperspektiv både ser billiga ut och har bra momentum.

Samtidigt sitter många banker runtom i Europa med betydligt sämre lönsamhet än de svenska. I händelse av en utdragen recession, vilket nu rycker allt närmare enligt en ekonomenkät från Bloomberg, ökar riskerna för kredit­förluster i banksystemet.

– Det finns banker i Europa som dras med stora problem och där stigande kreditförluster kan få betydligt större konsekvenser för både bankerna och länderna där bankerna är verksamma. Samma risk har vi inte i Sverige för vi har en betydligt bättre stabilitet i marknaden. Det är inte heller så att europeiska banker finansieras av svenska banker. Så risken för spridningseffekter till svenska storbanker skulle jag säga är låg.

Så var finns riskerna när ekonomin vänder ned? De svenska nischbankerna är desto mer konjunkturkänsliga, där en klar majoritet av intäkterna kommer från så kallade blankolån. Enligt SCB värderades marknaden för konsumtionslån till 280 miljarder kronor 2020, att jämföra med 170 miljarder 2010.

Sean Cotten, chefsanalytiker på Nordic Credit Rating, konstaterar att nischbankerna har en svagare kundkrets än övriga bankmarknaden och är mer känslig för ökade levnadskost­nader.

– Kundgruppen har en lägre disponibel inkomst, vilket innebär att de kan stöta på betalningsproblem om mat- och elpriser och räntor stiger. Där ser vi en ökad risk, säger han till Finansliv.

Parallellt är nischbankernas marginaler sedan tidigare satt under press. Det handlar om ökad konkurrens, hårdare regelkrav där Resurs Bank och Svea Ekonomi i våras fick böter på 50 respektive 45 miljoner kronor och stigande finansieringskostnader till följd av högre räntor. På det väntas efterfrågan på blankolån vända ned i takt med att konjunkturen försämras. Men trots det är nischbankerna bättre rustade nu jämfört med i början av pandemin, menar Sean Cotten.

Ett skäl är att flera av bankerna har ett bredare produktutbud, exempelvis med betalningslösningar och bolån som börjat visa tecken på tillväxt. I samband med pandemin gjorde flera banker dessutom avsättningar för kreditförluster, men som inte behövt användas tack vare statliga stöd.

– Vi förväntar oss att andelen obetalda lån (non performing loans) fortsätter att öka, vilket också leder till ökade kreditförluster. Men bankerna som har en stark intjäning och lyckas hålla i gång tillväxten tror vi kommer att klara att betala för det och ta sig igenom de kommande kvartalen, men med mindre tillväxt i konsumtionslånen, säger han.

Det finns dock en faktor som kan bli en huvudvärk för storbankerna, nämligen politiken. Tidigare i år infördes den omdiskuterade bankskatten som väntas generera 5 miljarder kronor i skatteintäkter 2022 och ytterligare 6 miljarder om året efter det.

När den här tidningen skickades till tryck är riksdagsvalet drygt en vecka bort. En het fråga har varit att Socialdemokraterna, enligt oppositionsledaren Ulf Kristersson (M), har planer på att återinföra fastighetsskatten, något som statsminister Magdalena Andersson avfärdat som »helt absurt«. Ett uttryck som man för två år sedan kanske hade använt om den inflation vi har i dag.