»Jag ringde SEB och tjatade«

Belgin Fortaci skulle bli basket­proffs. Det var drömmen när hon gick i gymnasiet. Efter studenten fick hon möjlighet att börja spela i hemlandet Turkiet. Men drömmen blev kortvarig. Väl på plats i Istanbul gick Belgin Fortacis korsband av. Basketkarriären var över.

Tillbaka i Stockholm funderade Belgin Fortaci på att plugga upp sina gymnasiebetyg och söka till universitetet. Men så gick plötsligt hennes pappa bort.

– Jag fick dra ett ganska stort lass hemma då, både ekonomiskt och på andra sätt. Så det blev aldrig någon vidareutbildning, säger Belgin Fortaci.

Efter några år på resebyrå började hon som telefonsäljare på PMTB Finans. Där jobbade hon med att boka in kunder för att prata placeringar.

– Det var min första kontakt med finansbranschen, jag tyckte det var spännande. Men jag trodde fortfarande inte att jag kunde jobba i bank, i och med att jag att jag inte hade någon högskole­utbildning.

Men när hon såg en stor annons i tidningen Metro om att SEB sökte folk bestämde hon sig för att testa. Hon skickade en ansökan, men fick inget svar. Belgin Fortaci gav sig dock inte så lätt.

– Jag ringde och tjatade säkert tolv gånger. De var trötta på mig, nästan irriterade till slut. Men jag fick komma på intervju, och fick jobbet.

Belgin Fortaci började som hovmästare på SEB:s dåvarande kontor i PUB-huset i Stockholm. Rollen innebar att hon mötte kunderna som kom in på kontoret och hjälpte dem rätt.

– Det var det första kontantlösa kontoret. I samma veva som jag började där introducerade SEB internetbanken, så det hände mycket.

Hon sökte sig senare vidare till SEB Fonder och blev fondrådgivare. Där trivdes hon bra, men efter några år skedde en stor omorganisation. Belgin Fortaci blev i stället fondadministratör, en roll som inte passade henne alls.

– Det är det svåraste jobb jag någonsin har haft, för jag är inte bra på administration. Jag mådde faktiskt ganska dåligt när jag jobbade där, jag var hela tiden rädd för att göra fel.

Hon sökte flera andra jobb under tiden, alla inom SEB. Hon ville vara kvar på banken. Till slut hittade hon drömjobbet: Mångfalds­ansvarig inom företagsmarknad. SEB hade märkt att allt fler svenskar som startade nya företag hade utländsk bakgrund, och sökte en person som kunde jobba fram strategier för att bättre nå ut till de kunderna. Belgin Fortaci kände att hon var som klippt och skuren för jobbet. Men det var många som sökte tjänsten.

Jag är inte så bra på att kommunicera i långa texter och skriva ett fint cv. Så jag skrev i stället en 10-punkts lista där jag listade vad jag skulle göra om jag fick jobbet. Och det funkade.

– Jag är inte så bra på att kommunicera i långa texter och skriva ett fint cv. Så jag skrev i stället en 10-punkts lista där jag listade vad jag skulle göra om jag fick jobbet. Och det funkade.

Eftersom rollen var ny fick Belgin Fortaci till stor del utveckla den själv. Hon jobbade mycket med partnerskap, bland annat med Årets nybyggare, en utmärkelse där man uppmärksammar företagare som har utländsk bakgrund. När rollen som mångfalds­ansvarig inom företagsmarknad försvann fem år senare i ytterligare en omorganisation gick Belgin Fortaci därför över till att bli ansvarig för SEB:s entreprenörssamarbeten. Hon skapade Entreprenörstrappan, den strategi som SEB än i dag använder i sitt arbete med entreprenörer.

– Det handlar om att skapa och driva samarbeten med olika organisationer och initiativ som finns i Sverige för ett bättre entreprenörskap. Strategin går ut på att vi ska vara med i ett väldigt tidigt skede och sedan följa med steg för steg i våra partnerskap, från gymnasiet ända upp till att man kommit jätte­långt som entreprenör och är en förebild för alla. Det handlar om att bidra till samhället, men det är också en affärsfråga.

I dag är Belgin Fortaci ansvarig för entreprenörer och startuper på SEB. Det är en utveckling av hennes tidigare roll. Hon har fortsatt ansvar för entreprenörssamarbeten, men är nu även talesperson i entreprenörsfrågor och en slags intern expert i ämnet.

– I och med att det är jag som satt grunden för den här rollen och varit involverad i alla sam­arbeten så har jag lärt mig väldigt mycket. Jag har gjort det här ganska länge nu, men det som driver mig varje dag är att mitt jobb kan hjälpa till att starta fler företag som kan skapa nya jobb.

Var kommer ditt intresse för entreprenörskap ifrån?

– Bra fråga. Inte från min familj, mina föräldrar var båda fabriksarbetare. Men jag fick ta stort ansvar hemma, dels efter att min pappa gick bort men även när jag var barn. Jag deklarerade första gången när jag var tolv. Mina föräldrar var i stort sett analfabeter i Sverige så det fanns ingen annan som kunde göra det. Det var bara att lösa problemet. Det är en bra drivkraft, tror jag.