»Klimatkrisens lösning finns i ett syrefattigt konferensrum nära dig«
Krönika Finansbranschen behöver inte utvecklas till någon moralpolisiär styrka, men har kompetensen att ge gemene man betydligt smartare beslutsunderlag om klimatkrisen än vi har i dag, skriver Hans-Olov Öberg.
Det klagas ofta på finansbranschen – i många olika sammanhang. Kanske har det sitt ursprung i den brist som råder på »finanshjältar« och berörande »god« dramatik som jag tagit upp i tidigare krönikor. Men kanske handlar det också om att vi inte använder våra kunskaper optimalt?
Ta en sån här sak som klimatproblemen. En genomsnittlig svensk förbrukar sin del av fyra jordklot årligen. Hur det ser ut för de som har femtio flygdagar per år eller mer törs jag inte tänka på.
Många vill lägga en rejäl del av skulden på finansmarknaden. »Om inte ni hela tiden tryckte på för ökad tillväxt, på bekostnad av allt annat, skulle världen se bättre ut« heter det.
Hur feltänkta sådana beskyllningar än är, och i så många dimensioner dessutom, ger det åtminstone mig en idé.
Vad är vi, som bransch betraktade, bäst på? Just det: att prognosticera framtiden, att utvärdera prognoserna och att slutligen värdera dem så att var och en kan ta ställning till olika fenomen – priset på grismagar, hållbarheten i H&M:s internetstrategi eller nuvärdet av ytterligare en vätskekartongmaskin i ett stort skogsbolag – på nolltid. I kronor och ören.
Så vad säger du? Vore det inte en alldeles fantastisk utveckling om vi kunde lägga en del av vår tid på att utveckla ett system som på ett lättbegripligt sätt (vi är ju mästare på att kommunicera trovärdigt också) får alla att inse vad reapaketet från Wish, resan till Bali och valet av en Hummer som shoppingbil egentligen kostar i termer av jordens framtid?
Jag menar absolut inte att finansbranschen skall utvecklas till någon moralpolisiär styrka.
Jag menar absolut inte att finansbranschen skall utvecklas till någon moralpolisiär styrka, tvärtom: marknaden är faktiskt som bäst när den kallt och klart analyserar fakta utan egen tendens. Men alla siffror finns ju – i stort sett – på plats för att ge gemene man betydligt smartare beslutsunderlag än vi har i dag.
Redan nu finns primitiva räknesnurror på nätet som visar hur många jordklot man är delaktig i att förbruka. Men jösses så simplistiska de är och värst av allt: de ger inget som helst beslutsstöd, ingen egentlig förklaring till hur man skall bete sig. Jag ger mig tusan på att ett team bestående av kvantare, finansanalytiker, ett par duktiga kommunikatörer och några till skulle kunna lösa informationsbristen på en normal åttiotvåtimmarsvecka i ett syrefattigt projektrum.
Ett par duktiga kommunikatörer och några till skulle kunna lösa informationsbristen på en normal åttiotvåtimmarsvecka i ett syrefattigt projektrum.
Att räkna fram »jordklotsfaktorn« för alla varor, tjänster, affärsidéer, projekt och rentav hela företag, borde inte vara särdeles komplicerat om vi alla satte skuldran till.
Givetvis finns här stora pengar att tjäna för den som är sugen. Men ännu mer, kanske, vore det väl trevligt att veta att även barnbarnen kommer att få en chans att hitta en planet att bo på.
Är du med?