Londonliv i skuggan av Brexit

Finansliv befinner sig i centrala London i Westminister – mitt i korsningen mellan St James Street och Piccadilly med Buckingham Palace på promenadavstånd. Kvarteren andas klass och stil med tydliga brittiska element – på ena sidan samsas restauranger som klassas fine dining, på andra trängs jakt- och cigarrbutiker. Runtom i de trånga gränderna och eftertraktade adresserna trängs kapitalförvaltare, finansiella rådgivare och revisionsbyråer. Ett av företagen som har sitt kontor här är Akur Capital där Alexander Bergqvist från Göteborg jobbar sedan ett år tillbaka.

– Jag läste ekonomi i på universitetet i Växjö och på Handelshögskolan i Göteborg och fick efter det jobb som företagsrådgivare på Göteborg Corporate Finance. Samtidigt hade jag alltid varit intresserad av en internationell karriär, säger han.

Det dröjde därför inte alltför länge innan han sa upp sig och tog flyget till London. Via kontakter fick han en intervju på en storbank, men passade samtidigt på att träffa andra företag. Akur Capital var ett av dem som sökte en associate. Alexander Bergqvist sökte och fick jobbet och i september förra året gick flyttlasset. Han säger att han kanske var naiv, men flytten till London blev tuffare än vad han hade trott på förhand.

– Det kan vara svårt om man inte är van vid affärsengelska och folk pratar snabbt och förväntar sig att man hänger med. De första veckorna var tuffa, säger han.

Boende var ett annat problem. Det är svårt att hitta en lägenhet och det finns många som försöker luras. Första månaden hyrde Alexander ett rum via Airbnb för att ha tid att åka och titta på ett antal lägenheter, något som är ett måste för att inte bli blåst. Nu bor han vid Sunderland Avenue, ett område i nordvästra London som ligger fem–sex kilometer från jobbet. I hyra betalar han och flickvännen 1 500 pund vilket motsvarar runt 17 500 kronor. Det är värt att betala lite mer för att ha närmare till jobbet, tycker Alexander Bergqvist.

Eftersom mycket kretsar kring ditt jobb blir det ett väldigt annorlunda liv.

– Ibland kan det bli väldigt sena kvällar och då är det jobbigt att behöva pendla över en timme för att komma hem vilket inte är ovanligt här, säger han, men tillägger samtidigt att lägenheterna ofta håller mycket låg standard. Det mesta är slitet, både utvändigt och invändigt i hyresfastigheterna.

– På vintern blir det jättekallt och tvärtom på sommaren. Men man accepterar det också så småningom. I vår lägenhet har vi i alla fall inte heltäckningsmatta i köket och i badrummet, vilket var viktigt för oss.

I snitt jobbar Alexander Bergqvist 12–13 timmar om dagen fem dagar i veckan. Han är på jobbet runt klockan åtta på morgonen och går i regel efter klockan åtta på kvällen. Han tycker att han har förhållandevis bra arbetstider.

– Eftersom mycket kretsar kring ditt jobb blir det ett väldigt annorlunda liv. Men det var något jag var inställd på, samtidigt som allt är relativt. De jag känner som jobbar på storbankerna arbetar betydligt mer än av jag gör.

Tullfritt, tillgång till EU:s inre marknad och den fria rörligheten var några av de prioriterade punkterna när Theresa May satte sig vid förhandlingsbordet för att diskutera Storbritanniens blivande relation med EU.

Efter månader av låsta förhandlingar ökar risken successivt för en så kallad hård Brexit, det vill säga att Storbritannien och EU skiljs utan ett avtal. Och klockan tickar. Senast den 29 mars 2019 lämnar Storbritannien – med eller utan en överenskommelse med EU.

Jag tror inte att många förstod och hade satt sig in i vad Brexit egentligen betydde.

Det oklara läget i förhandlingarna medför stora risker, inte minst i finansbranschen. London och Bryssel är ännu inte överens om hur regelverket för finansiella tjänster ska se ut vid en hård Brexit. Enligt den brittiska centralbanken Bank of England är det mer eller mindre omöjligt, till följd av den knappa tiden fram till utträdet, för branschen att förbereda sig och ta höjd för olika tydliga scenarion. Oron är särskilt stor för den brittiska derivatmarknaden som sammanlagt är värd runt 41 000 miljarder pund, och enligt den brittiska sidan har inte myndigheter i Europa kapacitet att ta över tillsynen.

Som en direkt konsekvens av de låsta förhandlingarna har över 20 aktörer, däribland investmentbankerna Goldman Sachs och JP Morgan, flyttat eller är på väg att flytta delar av sina verksamheter från London till andra städer som Amsterdam, Dublin, Paris eller Frankfurt. Enligt beräkningar från Bank of England väntas runt 5 000 tjänster försvinna till andra länder i Europa fram till utträdet.

I nuläget sysselsätter Londons­ finansbransch runt 500 000 anställda och utgör navet i EU:s finansiella system, men frågan är hur de pågående Brexitförhandlingarna på sikt kommer påverka stadens position som globalt finanscentrum.

Alexander Bergqvist är den enda icke-britten på sin arbetsplats, men trots de stundande förhandlingarna har han hittills inte märkt av Brexit. Han pratar med sina kolleger om utvecklingen, men det är inte ett problem och han har blivit väl bemött. Han är inte heller orolig att förutsättningarna för att stanna i London kommer ändras.

– För oss som bor här nu är det än så länge inte ett problem och vad jag förstått har Theresa May inga planer på att européer som bor i London kommer behöva lämna. Londons befolkning består ungefär till hälften av utlandsfödda. Om de skulle behöva åka härifrån skulle staden snabbt få stora problem, säger Alexander Bergqvist med ett skratt och tror samtidigt att utfallet hade blivit annorlunda om folkomröstningen hade gjorts om i dag.

– Jag tror inte att många förstod och hade satt sig in i vad Brexit egentligen betydde. Många ville ha någon slags förändring i frågorna om EU, migration och jobb, men det pratades väldigt lite om de faktiska konsekvenserna av att lämna.

Spekulationerna duggar tätt om det blir en mjuk eller hård Brexit, alltså om Storbritannien träffar ett avtal med EU och lämnar under kontrollerade former eller om landet lämnar utan en överenskommelse. Personligen tror Alexander Bergqvist att det blir en överenskommelse, men den kommer inte bli så bra för Storbritannien som många hoppas.

– Storbritannien kommer få offra något i förhandlingarna. Frågan om fri rörlighet kan bli ett område där Storbritannien kommer behöva kompromissa.

Alexander Bergqvist trivs bra och ser en framtid i London, men säger samtidigt att det som svensk finns en ovisshet till följd av Brexit och inget ännu är klart.

– Just nu bor jag här så länge jag vill och utifrån vad politikerna sagt så ser det ljust ut. Men skulle det bli ett värsta scenario där man måste lämna på grund av Brexit så är det så det är. Då har jag fått mitt utlandsår i London och jag har fått den här erfarenheten, vilket var precis vad jag ville.

– Är det någon gång man ska åka hit för att jobba är det nu, eftersom vi inte vet än vad som händer efter sista mars nästa år.

Fortsätter man vidare österut längs Shaftesbury Avenue och High Holborn hamnar man så småningom i Londons gamla finansdistrikt som kretsar kring tågstationen och knutpunkten Liverpool Station. De flesta storbankerna lämnade stadsdelen för flera år sedan och flyttade upp i skyskraporna i Canary Wharf ett par stationer österut, men några tungviktare som Bank of England, Deutsche Bank och försäkrings­jätten Willis Towers Watson sitter fortfarande kvar.

Arbetsmiljön i finansbranschen i London är betydligt hårdare än i Sverige.

I området jobbar Julia Eberdal, även hon från Göteborg, sedan en månad tillbaka. Hon bor i London permanent sedan 2010 och har arbetat för såväl stora som små banker i olika roller. Efter utbildningen inom finans på Handelshögskolan i Stockholm fick hon sitt första finansjobb i London som analytiker på en av storbankerna. Arbetsmiljön skiljde sig kraftigt från den i Sverige. Hon jobbade runt 90 timmar i veckan, 16 timmar om dagen och ofta helger. Hon kom till jobbet halv nio, gick hem halv tre på natten. I snitt fick hon fyra timmars sömn varje dygn.

– Man tänker att det inte fungerar, men eftersom normen är att alla jobbar mycket vande jag mig ganska snabbt. Men visst, det höga tempot tog hårt, både på mig och mina kolleger, säger hon.

En annan väsentlig skillnad var den hårda jargongen och hierarkin som finns på många företag, framför allt på storbankerna. Personligen hade Julia Eberdal inga problem att fråga chefen en extra gång, men var samtidigt noga med att alltid vara sig själv och bemöta kolleger och chefer likadant, något som inte alltid var populärt.

– På de större företagen syns det inte lika tydligt hur duktig du är eller hur hårt du jobbar. För att ha större chans att bli befordrad är det i stället viktigare att du gör det du blir tillsagd och att du bemöter cheferna på rätt sätt, säger hon och fortsätter.

– Jag tror det är en viktig anledning till varför många svenskar kommer hit ett par år och sedan åker hem. Arbetsmiljön i finansbranschen i London är betydligt hårdare än i Sverige. Det är en stor kulturskillnad och en annan mentalitet och det kan vara tufft att hantera.

– Vissa i branschen har definitivt en del att jobba på när gäller hur man bemöter varandra, säger hon och berättar om en situation för ett antal år sedan då hon hade använt fel grön färgkod i ett Excel-dokument. Ett till synes helt obetydligt misstag, men inte enligt hennes dåvarande chef, som var på väg att kasta ett tangentbord på henne, men hejdade sig i sista stund.
Julia Eberdal slutade på företaget kort därefter. Under åren i London har hon haft ett par negativa erfarenheter, men betonar att majoriteten har varit riktigt bra.

– Fördelen med att jobba i London är du lär dig extremt mycket. Det är något jag sporras av och väljer att se som en utmaning. Om du är beredd att jobba hårt finns alla förutsättningar att få bra betalt för det. Inte bara finansiellt, utan även med arbetsuppgifter och en spännande karriär.

Nu jobbar Julia Eberdal som associate director på Resi Capital Management. Firman förvaltar en fond som investerar i olika slags fastigheter. Organisationen är mindre, vilket hon gillar. Jobbet hon lägger ned syns tydligare och sedan har arbetsgivaren en modernare syn på arbets­tider. Hon kommer till jobbet tidigt men går hem vid klockan sju, vilket hon själv inte har något emot.

Beskedet att Storbritannien ska lämna EU kom som en chock, säger Julia Eberdal. Inför omröstningen såg de flesta på jobbet och i hennes närhet folkomröstningen som en formalitet och ingen räknade på allvar med ett utträde.

I takt med att de avslutande förhandlingarna närmar sig har Brexit blivit ett allt hetare samtalsämne. Enligt Julia Eberdal har debatten skapat ökade motsättningar mellan två läger i samhället. Hon har aldrig tvekat på att hon kommer få vara kvar, men tänker för säkerhets skull ansöka om ett dubbelt medborgarskap vilket först är möjligt efter fem år som bosatt i landet.

– Jag vill skaffa ett pass, för att inte riskera att inte få komma tillbaka hit om jag skulle bestämma mig för att bo någon annanstans ett tag. Jag har bott här så pass länge och trivs verkligen i London. Det är en multikulturell stad där många olika värderingar och erfarenheter möts, säger hon.

En annan fråga i debatten har handlat om EU-medborgare och britter ska ska ha samma rättigheter vad gäller tillgång till skolgång, sjukvård och skyddsnät. Även om rättigheterna skulle försämras har Julia Eberdal inga planer på att flytta tillbaka till Sverige. Storbritannien har så dåliga rättigheter ändå, tycker hon.

– Har du exempelvis barn är det svårt för båda föräldrarna att jobba heltid eftersom dagis bara är öppet mellan nio och tre. Det är väldigt få som jobbar tider som passar med dagis som dessutom är väldigt dyrt här.

Julia Eberdal vill inte spekulera i hur Brexit kan påverka London som globalt finanscentrum innan förhandlingarna är klara, men tror på någon slags friktion på de finansiella marknaderna. Men alldeles oavsett hur den här historien slutar ser hon en framtid i London. Sedan finns det en sak som hon tycker skulle kunna bli lite bättre.

– Vädret, det är helt fruktansvärt.